Upsala Nya: ”Pekar ut den f d Norrmalmspolisen…”

27.2.2011. Upsala Nya tidning, min lokaltidning (fast jag inte prenumererar på den just nu) har faktiskt vaknat till och låtit sin reporter Johannes Nesser skriva en 25-årssammanfattning av Palmemordet nära nog utan självcensur! Hade inte denna text kunnat få komma för ett antal år sen, ett stort antal år?

Jag återger det ganska långa textavsnitt som ingår i en ännu längre UNT-rapportering, där min kollega Gunnar Wall får presentera sin favoritteori, som också är min egen, nämligen att ”Olof Palme hade stämt träff med någon vid Skandiahuset”.

Nestorn inom privatspaning i Palmemordet är Uppsalabon Sven Anér, en 89-årig tidigare DN-journalist som har skrivit flera böcker om mordet. I 24 år har han ägnat sig i princip dagligen åt att efterforska mördaren, med ett par års avbrott för att granska Estoniakatastrofen, som han också skrivit två böcker om. Sven Anérs spekulationer bygger på iakttagelser och uppgifter från utredningen och inte helt fria fantasier, men de allra flesta som skulle läsa hans böcker eller hans blogg torde anse att han drar alltför långtgående slutsatser och att teserna i någon mån är rättshaveristisk paranoia.

Sven Anér är till skillnad från Gunnar Wall inte försiktig med att spekulera.

Han pekar i sin senaste bok ut den före detta Norrmalmspolisen, en 53-årig /nej, född 1959, min anm!/ rikspolitiker för Moderaterna som den så kallade Dekorimamannen som han anser är inblandad i mordet, eventuellt själve mördaren.

Posten kommer medan vi sitter och dricker kaffe i Sven Anérs vardagsrum. Han har fått ett till brev från justitiekanslern (JK), han sprättar upp det och läser högt. JK meddelar att man inte tänker beakta hans överklagande av ett beslut, fattat i januari, att inte vidta någon åtgärd rörande hans brottsanmälan mot riksåklagaren.

”Du kan inte räkna med något ytterligare svar från JK i detta ärende och får betrakta det som avslutat”.

”Det är ju lagstridigt, men det bryr dom sig inte om”, säger Sven Anér uppgivet.

Spekulationerna är vilda i Sven Anérs böcker, så till den milda grad att han blivit en person non grata hos de flesta redaktioner. Han möts av tystnad när han försöker nå ut till allmänheten med sina uppgifter. Men det journalistiska grundarbetet är omfattande, och han har genom åren kunnat avslöja flera okända brister i Palmeutredningen.

Han anser inte att Leif GW Perssons vändning i fråga om mordet ger honom /Anér/ någon ”upprättelse”. ”Jag var den förste som lanserade polisspåret, och nu är Leif GW Persson inne på att mördarna har polisiär bakgrund. Det har jag ju sagt i 24 år. Men att det skulle handla om en konspiration med bara ett par personer stämmer inte. Det handlar om 25-30 personer med Hans Holmér i spetsen. Det var Holmér som beställde och orkestrerade mordet, och som ledde utredningen i helt galen riktning”, säger Sven Anér.

Sven Anér anser sig ha fog för sina spekulationer.

”Vad som behövs är att medierna vaknar. Lösningen finns där i dokumenten. Ni journalister borde inte ha trott på myndigheterna. Christer Pettersson blev myndigheternas syndabock, och det borde medierna ha genomskådat”, säger Sven Anér.

Så långt Upsala Nya – och, väl, tack för det. Sakuppgifterna i den ganska långa texten är i princip korrekta, och hade inte stickorden om ”privatspanare” och ”paranoia” (sic!) et cetera varit pålagt hade detta varit den egentligen första korrekta rapporteringen i ett större svenskt massmedium.

Anti Avsan är ganska rejält presenterad, fast utan namns nämnande och med felaktig födelsetid. Med annan utgörning, annan rubricering och med sparkarna inhiberade hade denna text kunnat framstå som ett genombrott i etablerad svensk journalistik rörande Palmemordet. Så dags, kan jag ju säga.

När Leif GW säger polisspår är han statsanställd kriminolog. När jag säger samma sak är jag paranoid privatspanare. Olika falla ödets lotter.

Aftonbladet ger en utförlig beskrivning av händelserna vid Dekorima, med den man som jag anser vara gärningsmannen, Anti Avsan (fast inte nämnd vid namn), rejält preciserad. Robert Gustafssons båda walkie-talkie-tips, tidigare noggrant beskrivna på denna blogg, är, med all rätt, stort uppslagna, och CG Östling, ”Ö”, ordentligt noterad. Aftonbladets reportage går mycket nära viktiga sanningar rörande Palmemordet. Det kunde ha gjorts tidigare.

Sven Anér