Begäran om utfående av allmänna handlingar

Skrivelser till media

Det gäller TT:s heder!

22.2.2014.

Till Styrelsen för Tidningarnas Telegrambyrå, samt till Riksmarskalksämbetet. Jag sätter stort värde på svar från båda adressaterna!

Undertecknad Sven Anér, aktiv nyhetsjournalist sedan 1948, anmäler härmed nedanstående händelseutveckling, unik i svensk presshistoria. Unik i svensk historia.

Min anmälan kommer att omfatta alla väsentliga delar av denna händelseutveckling, svidande nära kopplad till det påstått olösta mordet den 28 februari 1986 på dåvarande statsministern Olof Palme.

Vad jag begär, sedan TT:s styrelse tagit del av översända texter, är att TT:s styrelse och nyhetsledning omedelbart initierar en utredning, med tyngdpunkt på TT:s eget agerande under viktiga avsnitt av RÅ:s och polisens Palmeutredning, men även med fokus på den svenska samhällsutvecklingen i stort under tiden omedelbart före mordet samt under de många utdragna åren efter dödsskottet vid Dekorima.

Till Riksmarskalksämbetet framför jag som min mening:

Jag föreslår att Ämbetet måtte vända sig till den svenska regeringen för att i linje med Regeringsformen, 5 kap. Statschefen, från Regeringschefen infordra den svenska regeringens syn på Palmeärendet i stort, sedan 1986 och framåt.

Jag hävdar, här i korthet:

Tidningarnas Telegrambyrå har grovt åsidosatt sin skyldighet att på ett korrekt och oantastligt sätt bevaka det sensationella och skakande Palmemordet, i synnerhet efter den 2 maj 1995 – vad hände denna dag?

Det var då som säkerhetsexperten Ulf Lingärdes promemoria – som ursprungligen erhöll diarienumret 95-103, här på nytt översänd till TT och nu också till Riksmarskalksämbetet, lades på den dåvarande Palmekommissionens bord, alltså den statliga undersökningskommission under landshövding Sigvard Marjasin som under åren 1994-96 var satt att utreda alla faser av Palmemordet.

Promemorians innehåll var och är dramatiskt: författaren, säkerhetsexperten Ulf Lingärde, förklarar, som synes, på de sex tättskrivna sidorna att 15 svenska män kring årsskiftet 1985-86 planerade mordet på dåvarande statsministern Olof Palme. Sant? Det vet inte jag. Det vet inte TT. Jag har forskat. Det har inte TT.

De 15 var – och är i dag – namngivna i promemorian. Och, som sagt, vad hände? Det skrämmande svaret är: ingenting. Från TT:s sida: absolut ingenting. Så vitt jag förstår har TT aldrig, under de snart 19 år som gått,  berört denna promemoria.

Hade TT haft möjligheten? Ja. Den dåvarande Palmekommissionen, liksom dess efterföljare , den statliga Granskningskommissionen, arbetade i princip med öppet diarium, vilket hela tiden, under de båda kommissionernas existens, fanns öppet för medier och andra intresserade att granska, fanns varje dag efter den 2 maj 1995 öppet tillgängligt.

Och eftersom en viktig del av TT:s arbete ständigt varit att med egna eller anknutna resurser gå till ”verken”, som termen lytt, för att ge den svenska allmänheten vetskap om annars svårtillgänglig information, så borde TT ha redovisat promemorians existens och tyngd.

Om TT missat det ursprungliga diariet, funnes då andra och senare möjligheter? Ja, i min mycket noggranna serie nyhetsbrev ”PALME-nytt” återgav jag år 1997 en klar och tydlig redovisning av vad som då var känt rörande ärende 95-103 i Palmekommissionens diarium. Mina texter var i sig själva informerande, och de har naturligtvis gett anvisningar på viktig sidoinformation, helt enkelt öppnat ärendet för en professionellt engagerad nyhetsbyrå, med nationell täckningsplikt, att ta del. Så skedde inte.

Jag har nu, för ett par dagar sedan, haft anledning att fästa speciell uppmärksamhet vid ett avgörande viktigt brev, 18.3 1998, ställt av mig till dåvarande chefen för rikskriminalpolisen Lars Nylén, med tio för kännedom-adressater, bland dessa även TT (!).

Brevet, som kan sägas innehålla Palmemordets absoluta kärna, bifogas för noggrann läsning, TT:s styrelse! Det finns arkiverat i rikskriminalpolisens omfattande Palmearkiv, men har aldrig blivit i praktiken öppet känt förrän i dag.

Och TT har naturligtvis inte varit ensam i sin totala inaktivitet. Jag fick aldrig något svar på mina skrivelser den 18 mars 1998, varför jag inte säkert kan veta vilka instanser som faktiskt nåtts av mitt dramatiska larm (min post har, under mitt arbete med detta svåra ärende, saboterats vid elva tillfällen), men jag erhöll här om dagen bevis för att i varje fall rikskriminalpolisen blivit informerad, sedan rikskrim, på min begäran, sänt mig min skrivelse i kopia, jämte PM 95-103 in extenso, dokumentet nu försett med rikskrims kompletterande diarienummer Ai 205-98/H 19149!

Av rikskrims kopia – som alltså bifogas - framgår att det inte är förrän just den 18 mars 1998 som rikskrim anser sig ha mottagit den första officiella kommunikationen om promemorians existens, vilket förstås, liksom så mycket annat, är häpnadsväckande. Borde inte Palmekommissionens sekretariat, liksom den efterföljande Granskningskommissionens sekretariat, ha skyndat sig att omedelbart larma engagerad RÅ, engagerad polismyndighet?

Tydligen inte. Promemorian fick orörd och ogranskad bli liggande på en av Marjasins innersta hyllor, tills Granskningskommissionens huvudsekreterare, nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger, hittade den på denna hylla och, tydligen helt oberörd, tillsammans med annan gammal Marjasin-dokumentation, sände den vidare till Riksarkivet, där den därefter legat, och ligger, orörd och ostörd i Kungsklippans inre. Den som skulle önska, t ex TT, kan i morgon dag begära fram en kostnadsfri kopia.

Dokument ”Palmekommissionen 95-103” har allt sedan det nådde Sigvard Marjasins skrivbord fört en icke-tillvaro. Många har känt till, eller i varje fall anat, dess existens, men den har i nära nitton år undgått officiell upptäckt, och regering eller myndigheter har ingenting gjort för att öppna några dörrar.

Den ende som arbetat mot strömmen tycks vara jag själv. Jag slog det första larmet år 1997, och jag har fortsatt, i PALME-nytt och i en mycket ensidig korrespondens med myndigheter och inte minst med TT, de senaste åren fortlöpande redovisat dessa tunga skeenden på min flitigt besökta blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

utan att på något avgörande sätt observeras.

Rubriken på denna skrivelse till TT:s styrels  och till Riksmarskalksämbetete lyder:

Det gäller TT:s heder.

Ja. Eftersom det på en nyhetsbyrå med TT:s monopolliknande position måste ställas krav som aldrig får töjas. Riksmarskalksämbetets heder berörs inte, eftersom det aldrig varit Ämbetets sak att bedriva separat forskning i Palmeärendet; information skulle ha kommit från den svenska regeringen:

Statschefen hålles av statsministern underrättad om rikets angelägenheter

Det går att påstå att mordet på en statsminister är en rikets angelägenhet.

Jag önskar sålunda snabba erkännanden från TT:s och Riksmarskalksämbetets sida sida av mottagandet av detta konvolut. Jag önskar även, från TT, beskedet att TT inte tänker släppa denna sak. Denna kolmörka sak.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-752 39.

Bil:  promemorians fullständiga ordalydelse, PM 95-103, inkl rikskriminalpolisens kopia av mitt brev (för kännedom bl a TT) 18.3.1998, Lars Nylén.

Ytterligare info kan TT:s styrelse inhämta från Rikspolisstyrelsen, resp förundersökningsledaren vice RÅ Kerstin Skarp. Hela serien ”PALME-nytt-boken, för åren 1993-2001, finns tillgänglig hos bl a universitetsbiblioteken,

PS: Svenska Dagbladets chefredaktör meddelar denna söndag den 23 februari att tidningen fr o m tisdagen den 25 februari avser att publicera en reportageserie kring Palmemordet, med delvis ”nygamla” inslag.

Jag kan inte kommentera reportageserien förrän den föreligger i tryck, men jag kan redan denna söndag konstatera att SvD ingalunda stängt dörren för Christer Pettersson som Olof Palmes mördare. Jag blir rädd att denna notering beträffande Christer Pettersson kommer att ange tonen: gamla, många gånger bestridda, avfärdade, dementerade påståenden lyfts på nytt fram i rampljuset, med nyputsat trovärdighetsskimmer.

Men jag återkommer efter noggrann läsning.

Sven Anér, FK, DHS, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. Nyhetsjournalist och författare sedan 1948, DN, SVT samt free lance. 210814-5075.

PPS

.SvD med det damatiska palminitiativet kom kl 8 i vår brevlåda, och ett antal nerver  vill inte lkägga sig till ro inför

hockeyns guldmatch 0m någon timms. Tankarna går. Skulle allt om skrivits under de 38 åren plötsligt vara ointressant? Vi får se om några dagar, när SvD;s oväntade Palmegiv har nått styrfart..

Ryker allt undan då de nya vågsvallen börjar nå styrfar1?

Kommer det här Poutiainenuttalandt uttalandet att få stå kvar, i stenstil:

Imaj 1989 när förundersökningen mot Christer Pettersson släpptes väntade vi att finna det protokoll Rimborn skrivit om sina samtal med Lisbet Palme på sjukhuset. Detta lyste dock med sin frånvaro, Rimborn förekom inte i den 3000-sidiga förundersökningen, Officiellt hade han alltså över huvudet taget inte pratat mef Lisbet Palme, Han var helt enkelt bortretuscherad ur handlingen; en icke-person.

Jag slutar citatet där, men saken blir tydligare och tydligare. Fakta virras bort. Oreglementsenligt polisiärt handlande lägger sig  som en svart smet över händelseutvecklingen och rapporteringen. Ska detta glömms bort i SvD-serien?

Som jag flera gånger skrivit på bloggen och i Lisbethboken är Rimbornavsnittet helt centralt – och ouppklarat. Hur kommer SvD-journalisterna att kunna tas med Rimborn och med Lisbeth Palme? Hur kommer de att kunna tas med journalistkollegerna Kari och Perti Poutianen, de båda bröderna som naglade fast de flesta av mordets sanningar? SA.

DS

Bilaga

Scannad kopia av promemorian

Det gäller Sveriges framtid!

15.2.2014.

Detta utskick går till bl a politiker, stats- och kommunaltjänstemän, representanter för media.

Det brev, med 6-sidig bilaga, som i dag sänds till Riksdagens Talman, till Regeringen och till Tidningarnas Telegrambyrå, TT, och som här bifogas, är kusligt självförklarande:

Mordet på Olof Palme fanns arrangerat och klart inom delar av den svenska statsförvaltningen veckor, kanske månader innan det utfördes, men det har därefter i nästan 28 år legat i praktiken orört, utan att uppenbara bevis har utretts, utan att den totalt avslöjandesäkerhetspromemoria, som bifogas detta brev, har fått komma upp på bordet upp på bordet för ansvarsfull granskning.

Femton svenska män pekas ut som sammansvurna inför mordet på sin statsminister, Olof Palme, men varken makt eller myndighet eller media har agerat för att fastställa sanningshalten, för att hitta sanningen..

Gå in i materialet, begär fram kompletterande information, ställ de ansvariga mot väggen: ansvariga den gången, ansvariga i dag! Eller begär att jag, som slår larm, blir lagförd för falsk beskyllning, gärna det! Slå er bara inte till ro, ni som känner ansvar för det svenska samhället! Utan lägg detta samhälle under lupp och under obarmhärtigt avslöjande sökarljus!

Låt sanningen komma tillbaka till Sverige!

Sven Anér

Aldrig dementerad

Vad sade Ingvar Carlsson efter mordet?

22.11.2013. Likalydande skrivelser till Ledningarna för TT och för Sveriges Radio.

I mitt arbete med att försöka journalistiskt klarlägga händelseförloppet efter mordet 28.2.1986 på Olof Palme önskar jag få mig tillsänd den fullständiga ordalydelsen av Ingvar Carlssons första offentliga uttalande, natten till den 1.3, rörande mordet.

Enligt juristkommissionen, första avdelningen, SOU 1987:14, sidan 92, bifogas, sade Ingvar Carlsson till TT att

det är fruktansvärt

då han lämnade Rosenbad på natten.

Jag önskar nu, den fullständiga lydelsen av Ingvar Carlssons 1 uttalande för TT resp den fullständiga lydelsen av 2 TT:s till SR lämnade version.

Olika uppgifter har lämnats genom åren, men jag önskar sålunda den autentiska versionen.

Uppstår fråga ber jag mina adressater ta telefonkontakt. Uppstår kostnader, vänligen bilägg räkning.

Tack på förhand, kollegial hälsning

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Sida ur juristkommissionens rapport.

Ännu inget svar från vare sig Sveriges Radio eller TT, 4.12.2013. Det är anmärkningsvärt att tre ledande informationsorganisationer så demonstrativt stoppar seriösa försök att erhålla just information. Samhället sätts ur spel. Sven Anér

Till TT och SvD: ska Anti Avsan bli vår nye justitieminister?

20.2.2013. En bloggbesökare från Mälardalen ringer i min telefon och noterar händelserik publicitet kring duon Persson/Avsan. Han frågar sig och mig:

Siktar karriäristen Anti Avsan på justitietaburetten? I går, 19 februari, framträdde han som justitiedepartementets obestridde talesman i centrala ärenden, och i dag, 20 februari, har uppenbarligen TT ringt upp Avsan – eller vice versa? – varefter denne bildar egen frond och front mot Beatrice Ask och sänker hennes senaste stora hjärtefråga, kronvittnena. Vad händer, frågar sig även jag, en enkel normaltrakasserad person?

Så här säger Avsan i ett kort uttalande för TT och SvD i angenäm förening:

Anti Avsan (m), ledamot i justitieutskottet och rådman i Stockholms tingsrätt, betonar att den som lämnar ett vittnesmål inte ska särbehandlas i straffprocessen.

”Det handlar inte om att uppvärdera trovärdigheten hos personer som väljer att berätta. De kan lämna uppgifter som kan kontrolleras på annat sätt eller som gör att man kan säkra annan bevisning”, säger han till TT.

Alltså: en till riksdagens justitieutskott nyligen från civilutskottet promoverad moderat riksdagsledamot väljer att, vid sitt första framträdande i en inflammerad moderat hjärtefråga, attackera det näst Reinfeldt viktigaste moderata statsrådet:

Stopp och belägg! Ask har fel, vi ska inte ha några kronvittnen, det ska jag bli man för!

Betyder detta att Anti Avsan i dag är den utsedda moderata talespersonen? Betyder det att vi ska sluta lyssna på Beatrice Ask? Moderater ute i bygderna måste ha fått skorpan till frukostkaffet i vrångstrupen: vad menas?

Nå: om Anti Avsan skulle lyckas i sina eventuella planer och avancera till den näst finaste taburetten – ja, då måste ju Rosenbad fabricera en komplett CV för det nyvalda statsrådet. I detta curriculum vitae bör bl a ingå detta:

Ett stilprov ur det nya statsrådets tidigare produktion på nätet, ett utdrag ur ett mail den 8 januari 2007 från ”Anita Svan till Lars Krantz”. Anita Svan är akronym för Anti Avsan, aldrig förnekad av Avsan själv:

Sven Anér har sen låtsats jobba med fallet: Ja, men för fan!!! Jobba med rätt saker då! Varför i helvete begärde Anér att få ut ett förhör med fd polismannen /dvs Avsan/, som enligt Alséns lögn skulle ha träffat finska flickor. Ha ha ha! Handlingarna lämnades inte ut!!! Tji fick han och de andra privatspanarna!!! Jo, bara för att LÅTSAS jobba med ärendet gjorde Anér det här. Anér är kommunist. Han har flera kommunistkompisar som dolt mord i Estland. Att han är intresserad av Estonia beror bara på att han vill skydda sina kommunistpolare.

Nej, någon konferens med föreningen MORDET PÅ OLOF PALME kan vi inte ha!

Anita, Tina och Asta

/utbrutna delar av akronymerna ”Anita Svan”, ”Tina Navas” resp oidentifierad akronym/.

En livlig kontrast mot normaltråkig Rosenbadssvenska.

Anti Avsan har aldrig någonsin dementerat sitt upphovsmannaskap till dessa över 30 mail till olika adressater åren 2007-2008, och han har aldrig protesterat mot att det är han själv som stått bakom ”Anita Svan” och övriga pseudonymer.

26 av mailen finns, som mina adressater vet, återgivna i min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”, 2008-9. Denna bok bör givetvis listas i. en Rosenbads-CV.

Rosenbad? Stora omvälvningar på gång inför professor Perssons i går förutskickade löfte om nya grepp på mordet på statsminister Olof Palme?

När jag nu skriver detta tillägg, den 22 februari vet jag ju ännu inte hur Persson kommer att behandla sitt huvudspår från 2011 och 2012, alltså ”poliser”, men hans 12 punkterslista i Expressen för den 18 februari, i dag ett av hans båda trogna ymnighetshorn, upptar ingen polisman som deciderat misstänkt, vare sig som specifikt utpekad eller anonym i grupp.

Det är underligt. År efter år hörs han mycket klart mumla om ”poliser” i Eva Hamiltons SVT, men när han nu närmar sig sin egen deadline så försvinner allt vad poliser heter ut i kulisserna.

Min andra synpunkt är den här: Persson har i dag synpunkter på stort och smått som misslyckats i polisspaningen, ”gått käpprätt åt helvete”, om jag skulle tala hr Perssons mjuka språk, men min fråga måste då bli: hur har Persson genom åren reagerat, hur har han slagit larm, som högt stabsplacerad toppexpert inom rikspolisstyrelsen? Som självfallet noga informerad om alla detaljer i polisens Palmeutredning?

Skulle inte Persson redan några timmar efter mordet ha vetat eller haft rejält på känn att detta varit en stramt strukturerad avrättning utfört av expertis på området?

Och borde han då inte ha slagit larm vid första bästa ledningssammanträde inom RPS högsta ledning? Nej, det gör han inte.

Han borde ha slagit ett larm med bett, när de oerhörda beskyllningarna börjat hagla mot Christer Pettersson, vilken befann sig så långt det går att komma från en stramt strukturerad avrättningsexpert?

I dag riktar sig Persson hånfullt mot sina gamla överordnade och kolleger, kallar dem för enkla ”snutar” och fråntar sig själv allt ansvar, när ett sådant ansvar borde ha legat blytungt över den svenska polisens per definition skickligaste uppklarare av Sveriges per definition allvarligaste brott någonsin.

Vad har Persson gjort under 27 långa år? Sprungit omkring och berättat hur duktig han är samt kastat gliringar och skitord över samtliga andra poliser, som inte är lika klyftiga som han själv?

Hade han på ett tidigt stadium själv kunnat gå in och åstadkomma en rejäl öppning? Ja, det håller jag inte för uteslutet. Jag lägger ett stort ansvar på denne Persson, som i dag har tagit över de båda stockholmska kvällstidningarnas samlade journalistiska omdöme.

1995: Inget polisspår alls! 2011: Ett klart polisspår!

Persson har talat. Vad säger han den 26 februari 2013?

Sven Anér

För TT: Researchuppslag

11.2.2013.

Nedanstående researchuppslag överlämnas för fri användning:

Den 28 februari 2011 resp 2012 uttalade professor Leif GW Persson vid rikspolisstyrelsen följande, i likalydande formuleringar:

Olof Palme sköts inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Uttalandet har, så vitt jag vet, aldrig getts ut av TT, men det har flera gånger stått att läsa på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.

Jag har inga direkta informationer. men det är ju mycket troligt att Persson kommer att upprepa detta uttalande den 28 februari i år, 2013, varför detta kunde vara ett tillfälle för TT att notera uttalandet, som i så fall görs tredje gången gillt. Möjligen kan TT få en intervju med Persson, men jag skriver inte TT:s uppdragslista.

Om det, i så fall, blir för tredje gången bekräftat, att den högt stabsplacerade tjänstemannen vid RPS utan reservation tillskriver mordet en landsförrädisk grupp, eventuellt med just den sammansättning som framgår av Ulf Lingärdes promemoria, kan mordet på en statsminister vara på väg mot sin definitiva lösning.

Jag föreslår att TT på kvällen den 28 februari i år noga bevakar den SVT-sändning som kan vara den aktuella och ger en utgivning det format som kan komma att anses lämpligt. Som komplement kunde ju tänkas intervjuer med de utpekade landsförrädare som fortfarande är i livet.

Om TT skulle vilja gå tillbaka i mordhistorien kunde ju TT kanske också notera att ett omfattande landsförräderi knappast går att kombinera med en ensam, alkohol- och drogberoende gärningsman.

Sven Anér, aldrig dementerad journalist i Palmeärendet.

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala 018-15 12 79 (ja, ring gärna!)

TT – med rätt att tiga

11.2.2013.

Som TT, med någon empati borde inse, är jag djupt besviken över att TT inte med ett penndrag berör säkerhetsexperten Ulf Lingärdes promemoria

Ai. 318-93.

Sedan jag skrev mitt senaste brev har JK behandlat ärendet, 984-13-21. JK vidtar ingen åtgärd och avstår sålunda från varje form av utredning. JK påstår alltså ingalunda att promemorian på någon punkt skulle innehålla felaktiga uppgifter; om detta vet JK ingenting.

Jag anmodar TT att överblicka dagssituationen. Uppgifter från en säkerhetsexpert, officiellt och öppet anhängigjorda hos rikskriminalpolisen, Palmekommissionen (under Marjasin), direkt tillgängliga för granskningskommissionen (under Ericsson), anmälda till JK 2008 och 2013, tillåts försvinna in i några fjärran pärmar. Detta får ske utan att någon enda officiell eller medial instans undersöker huruvida det varit och är korrekt att påstå att grovt landsförräderi föreligger, av 15 personer, i PM betecknade F1 (förre säkerhetschefen P-G Vinge) till F15 (entledigade rikskrimchefen Tommy Lindström).

Min fullständiga publicering av Lingärdes PM borde i ett rättssamhälle självfallet ha lett till att åtal väckts gentemot mig för falsk angivelse, men i stället råder den djupaste tystnad.

Jag menar att TT har ett mycket speciellt ansvar. TT har, med sitt i praktiken existerande nyhetsmonopol, en omfattande täckningsplikt. Sviks denna täckningsplikt, i förhållande till publicerade misstankar rörande landsförräderi, upplöses den demokratiska ryggrad som hittills representerats av bl a just Tidningarnas Telegrambyrå.

Har TT några allmänna bekymmer rörande min journalistiska heder önskar jag besked.

Sven Anér. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

PS: Att TT aldrig besvarar mina seriösa skrivelser framstår för mig som ofattbart. DS

Landsförräderi glöms bort – är inte TT och SvD intresserade?

2.2.2013. Till Ledningarna för Tidningarnas Telegrambyrå och för Svenska Dagbladet, angeläget!

Jag översänder en dossier som beskriver hur femton personer i landsförrädiskt syfte konspirerade inför mordet på Olof Palme.

Saken har varit känd sedan 1992/1993, och jag informerade, som synes av dossiern, TT om de uppgifter som 1998 förelåg, men jag fick aldrig någon returinformation från TT, och jag har inget tecken på att TT någonsin bevakade denna synnerligen allvarliga sak.

Ärendet är i dag aktualiserat och kompletterat av mig, i anslutning till det markant ökade intresse för Palmemordet som följt, bl a i anslutning till debatten om ”fact/fiction” kring Leif GW Perssons ”Pilgrims”-filmer.

Jag uppmanar nu TT, i vars täckningsplikt detta ärende rimligen ingår, att snarast agera. Ärendet har aldrig noterats i svensk press eller aktivt behandlats av den svenska regeringen eller dess underordnade myndigheter, men det har sålunda heller aldrig någonsin dementerats, vare sig helheten eller enskilda detaljer. Mycket anmärkningsvärt är givetvis att den statliga granskningskommissionen, sedan den gjort sig av med Marjasin, inte med en rad omnämner Lingärdes promemoria, som ju öppnat upp för en stor granskning.

Jag menar att TT har ett naturligt ansvar, ett stort ansvar.

Jag anmodar TT och SvD att läsa, och jag sätter värde på kommentarer. Jag behöver inte närmare understryka för TT att hela Palmegåtans upplösning är direkt kopplad till den dossier jag nu översänder och ur vilken TT och SvD givetvis har full rätt att citera.

Skulle TT eller SvD hitta något fel i texterna måste ni givetvis snarast meddela mig, men hittills pekar ingenting på något fel.

Engagerad och djupt oroad hälsning! Jag är oroad framför allt över TT:s men även över SvD:s hittillsvarande tystnad. Även UNT, Håkan Holmberg, är noggrant informerad.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. dossier.

Hur har Tidningsutgivarna det med TT och Palmemordet?

5.12.2012. Till Ledningen för Tidningsutgivarna. F k: TT.

Jag översänder, i kopior, två skrivelser som jag har sänt till Ledningen för Tidningarnas Telegrambyrå, ännu ej besvarade, och jag sänder här en skrivelse till Ledningen för Tidningsutgivarna som jag hoppas kommer att bli besvarad. Jag skriver i ett svenskt ödesärende.

Den sedan februari 1986 pågående utredningen av mordet på statsminister Olof Palme, ledd av riksåklagaren och av rikspolisstyrelsen, upplever i dag en mycket undangömd tillvaro. Några kommunikéer utsänds sällan eller aldrig, och frågor som ställs till den sittande förundersökningsledningen besvaras regelmässigt med att ”förundersökningssekretess råder”.

Det finns dock inget generellt begrepp som sekretess vid förundersökning. Denna ska bedrivas öppet och under full publicitet; det är endast i enstaka, i lag hårt reglerade fall, som domstol kan medge avsteg från offentlighetsprincipen. Talet om ”förundersökningssekretess”, speciellt strikt tillämpat i Palmeärendet under 2000-talet, har utgjort ett av rättsstaten påhittat skäl för hermetisk tystnad kring detta stora, mörka ärende.

Var kommer då TT in, och var kommer huvudmannaorganisationen Tidningsutgivarna in?

Jag kan ge ett kort svar: om TT, med sin unika och i många avseenden dominerande ställning på det svenska medieområdet, någon gång, eller helst naturligtvis upprepade gånger, hade vänt sig till RÅ eller RPS och begärt information, och om TT därefter inte nöjt sig med ett icke-svar utan verkligen journalistiskt korrekt bevakat ärendet, skulle vi i dag ha haft en helt annan situation: öppenhet, öppen information, öppen möjlighet för svenska medier att på allvar gå in i sakfrågorna, utreda, undersöka, kommentera.

I dag har vi i stället den nära nog totala tystnaden, där jag själv på senare tid har fått dominera mediebevakningen: böckerna ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” (2009), ”Palmemordet: De sammansvurna” (2011) samt ”Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme” (2012, alltså i år). Jag driver dessutom sedan snart tre år tillbaka en omfattande och utförlig bloggverksamhet:

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.

Genomslaget i den allmänna opinionen blir allt mer markant, medan däremot alla medier är försiktiga. Varför? Jo, bl a därför att just TT, från sin i dag knappast ifrågasatta position, förefaller helt handlingsförlamad.

Som jag skriver till TT: en total tystnad av detta slag får karaktären av censur. Skriver inte TT känner sig de stora medierna bekväma med att också tiga, medan de mindre, mycket naturligt, inte vågar sticka ut hakan, när rikslikaren TT inte finns med i bilden.

Har jag då rätt i min mycket allvarliga kritik av den mediala Palmemordsbilden? Det ska förstås andra avgöra, inte jag själv. Men jag kan med viss tyngd anföra att jag under snart 27 år av Palmebevakning aldrig, på någon väsentlig punkt, från någon instans, statlig eller medial, har överbevisats om några begångna felaktigheter. Det enda som skett och sker är att jag avfärdas med en tystnad, som vartefter åren går blir allt mer skrämmande.

TT skulle, med ett par penndrag, kunna råda bot på detta sakernas tillstånd. T ex genom att, i morgon dag, ge ut nedanstående notis:

Tidningarnas Telegrambyrå kan, efter att noggrant och med egen professionellt kvalificerad personal ha utrett saken,, nu meddela att Olof Palmes patientjournal vid Sabbatsbergs sjukhus, efter ambulansens ankomst till akutmottagningen, blev förfalskad så att körtiden från Dekorima till Sabbatsberg framstår som förkortad med tre minuter; sålunda ett närmast otroligt ingrepp.

Efter denna helt korrekta notis skulle den svenska allmänheten vakna till en ny värld.

Förutsättning för notisen – som förstås utgör endast ett enda plock ur den Pandoras ask som rymmer alla ärendets oegentligheter – är givetvis att sanningshalten noga har kontrollerats. Jag har själv utfört alla tänkbara kontroller och funnit att ingenting talar emot ovanstående hypotetiska notis, men TT har uppenbarligen i dag inte utfört minsta undersökning av detta slag – varför inte?

Bakom måste ligga en hyperfarlig anständighetssekretess, under den fega parollen att ”så illa kan det väl ändå inte vara?”

Jo, Tidningsutgivarna och TT, exakt så illa är det – och värre än så när allt kommer upp i dagen.

Om jag då trots allt skulle ha fel? Jag har i åratal meddelat förundersökningsledningen att jag självfallet tar mitt juridiska ansvar och med tillförsikt avvaktar en juridisk prövning, riktad direkt mot mig om så önskas. Självfallet. Jag arbetar i klarspråk med klara synpunkter, utan hemlighetsmakeri, och min blogg visar öppet hur jag arbetar, var jag står.

Tidningsutgivarna – ni har ett stort ansvar i denna fråga – ett dubbelt ansvar, som representanter för den samlade svenska mediakåren och med ett direkt övergripande ansvar för den verksamhet som i dag bedrivs av Tidningarnas Telegrambyrå, TT, dvs den organisation som i dag så illa beflitar sig om TT:s hävdvunna ansvar, från Reuterswärds tid.

Jag kan personligen tillägga att jag under 1940- och 50-talen, som medarbetare vid Dagens Nyheter och alltså granne vid Tegelbacken med TT, hade god kollegial och vänskaplig kontakt med kollegerna på andra sidan Klara Västra. Jag respekterade TT:s professionalism och tillförlitlighet. Att sedan jag och flera med mig på DN ansåg oss vara skickligare på att ta ut de journalistiska svängarna låg i sakens natur. En tidningstext kan få sväva ut på ett sätt som TT inte kan tillåta sig.

Jag bipackar nu de tre nämnda böckerna för Tidningsutgivarnas studium. De är aldrig anmälda i någon dagstidning (reservation för att någon anmälan kan ha undgått mig), och de har aldrig utsatts för minsta kritik, minsta dementi. Endast, som sagt, av den fega tystnaden.

Jag emotser Tidningsutgivarnas svar.

Engagerad och djupt oroad hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Tre böcker enligt ovan.

För bloggen, utdrag ur NE:

Tidningarnas Telegrambyrå, TT, Sveriges största nyhetsbyrå, grundad 1921 då ett konsortium av storstadstidningar övertog De förenade byråernas (DFB) – tidigare Svenska Telegrambyråns (SvT) nyhetsförmedling. –

TT ägs av dagspressen och Sveriges Radio. Vid huvudkontoret finns en centralredaktion, specialredaktioner samt särskilda bild- och radioredaktioner. Regionala redaktioner finns i Göteborg, Luleå, Malmö och Sundsvall. TT har utrikeskorrespondenter i Bryssel, Moskva och New York. Med ensamrätt för Sverige förmedlar TT material från utländska nyhetsbyråer som AFP, dpa och Reuters. TT:s allmänna nyhetstjänst har (1995) ca 175 abonnenter, bl.a. 126 tidningar, Sveriges Radio, TV 3, TV 4 och flera privata lokalradiostationer. Antalet anställda är c:a 185, varav 160 journalister.

Informationen här ovan visar TT:s organisationsmässiga, ansvarskrävande tyngd. SA.

Tidningarnas Telegrambyrå – en farlig rikslikare?

4.12.2012. Till Ledningen för Tidningarnas Telegrambyrå, med anhållan om en kommentar, ett svar!

Jag sände, som kan läsas på min blogg, den 25 november ett utförligt brev till ledningen för Tidningarnas Telegrambyrå, TT, under rubriken:

Larm redan 23.24? Användes TT som cover-up?

Ledningen för Tidningarnas Telegrambyrå, TT, väljer att inte besvara min skrivelse. Det är allvarligt. Jag ska strax berätta varför.

TT ägs av de svenska dags- och flerdagarstidningarna, och TT:s nyhetsverksamhet följs året runt, dygnet runt av den del av den svenska allmänheten som över huvud taget följer det svenska och internationella nyhetsflödet; TT:s nyhetsbevakning får därför det totala genomslaget.

Men en nyhetsbevakning har två sidor, två lika viktiga sidor. De texter som ges ut erbjuds de svenska nyhetsmedierna för publicering, medan material som aldrig publiceras av TT undanhålls publicering; självklarheter.

Men, kan sägas: nyhetsmedier är inte beroende enbart av TT. De skaffar sig egna nyheter, inom deras egna referensramar genereras ständigt nyheter, egna nyheter, som efter kontroll publiceras: utvidgade, genomarbetade, beroende på innehållets tyngd och den egna mediala politiska framtoningen. Självklarheter igen.

Men vad som inte alltid står klart för den nyhetskonsumerande allmänheten är TT:s klara möjlighet att fungera som censurerande instans inom svensk publicitet. Censurerande genom att nyheter som TT inte ger ut aldrig når allmänheten. Men andra nyhetsorgan, då? Det finns ju ett brett spektrum?

Jo, men om TT håller tyst har de andra nyhetsorganen också en möjlighet att hålla tyst, medan, om TT publicerar en stor nyhet, det i praktiken blir omöjligt för det samlade svenska nyhetsutbudet att inte följa TT; något av de många medierna skulle tala, skriva, sprida nyheten vidare.

TT bestämmer inte över självständiga svenska nyhetsmedier. Men TT kan bidra med en mycket läglig tystnad, om denna tystnad anses önskvärd av såväl TT som av dess medieabonnenter.

Då blir situationen farlig, tillspetsat farlig.

Vi upplevde ett liknande förhållande under andra världskriget, då den herostratiskt ryktbara informationsstyrelsen, av hänsyn till krigsfaran, fick statligt mandat att moderera nyhetsflödet i politiskt tilltalande riktning; brotten mot informationsstyrelsens dekret blev inte särskilt många.

Nå, TT märker ju vart mitt inlägg syftar. Det är mordet på statsminister Olof Palme och dess följande icke-utredning som i dag har gett TT denna kusliga maktposition: om vi inte ger ut en rad om Palmemordet måtte det väl ändå förbli tyst? Eller vad säger våra ägare? Visst, så gör vi, så får det bli. Om det nationellt betrodda TT genom sin tystnad försäkrar den svenska allmänheten att allt är gott och väl, så håller denna allmänhet säkert tyst. Sedan den upptäckt att Sveriges beredskap är god, Sveriges beredskap mot dumma rykten kring ett för länge sedan överspelat mord.

Vi säger så, alla samlade medier i TT:s ledband – eller tvärtom kanske rättare sagt. Tyst i Palmeledet, var det.

Jag kan ha skrivit polemiskt, men jag ska strax visa hur polemiken stämmer. Följ med här, jag ska ta ett spännande exempel kort:

Omedelbart efter mordet vid Dekorima förfalskades Olof Palmes patientjournal så att det såg ut som om ambulansen ankommit kl 23.35 den ödesdigra fredagskvällen till Sabbatsberg och inte långt senare: siffran”8”, i det av allt att döma instämplade ”23.38”, tuschades av händigt folk om till en siffra”5”, och plötsligt kortades den i verkligheten utdragna ambulanstiden med tre minuter.

Resultatet av förfalskningen har jag vid flera tillfällen visat på min blogg – den går att urskilja redan vid obetydlig förstoring och blir grymt påfallande då förstoringsgraden höjs. Saken är prövad av åklagare, som dock endast hävdar att saken är preskriberad, medan han i beslutet inte tar ställning till själva förfalskningen.

Så här ser alltså exemplet ut, ett av många. Hade detta rört sig om ett ”vanligt” mord- och förfalskningsfall skulle TT självfallet ha rapporterat utförligt. Men eftersom det rör sig om ett statsministermord, omgärdat av nyuppfunna hemgjorda sekretessregler, har TT diskret dragit in antennerna och bestämt att det här får Sven Anér vara ensam om, det drabbar vi inte den svenska allmänheten med.

Men om, jag skriver om, TT hade valt att skriva den kortaste av notiser med rubriken t ex

”Palmes tidkort från Sabb förfalskat”? -

- ja, då hade vi i dag levt i en hederligare värld, som vi nymornade vaknat upp till!

Den stora fråga jag ställer till TT är förstås: har jag rätt?

Men frågor av detta slag har TT hittills i snart 27 år, besvarat, inte med ”ja” eller ”nej” utan med en seg, evig tystnad, som håller stora nyheter diskret plaskande i ett akvarium med lock. För skulle TT gå ut på banan och undersöka den av mig inrapporterade förfalskningen skulle TT tvingas erkänna att: ja, siffran ”5” är förfalskad, det är det inget tvivel om… Men, i sin skyddade verkstad, väljer TT att inte beordra någon medarbetare att utreda; jag tvivlar på att någon TT-medarbetare i så fall skulle sätta sig ner och rapportera annat än sanningen!

SÅ, TT, där står alltså ärendet i dag. TT måtte tro sig göra det svenska rättssamhället en tjänst genom att arbeta med skygglappar, som i själva verket raserar detta rättssamhälle.

TT: I mitt förra brev ställde jag, utan inbyggd kritik, frågan huruvida TT kan ha blivit narrad att tro att en skottlossning ägt rum på Sveavägen redan före kl. 23.24; det borde ha varit ofarligt för TT att svara på den frågan. Men TT tar uppenbarligen inga risker, i försvaret av Palmeutredningens korthus. Min sista fråga blir:

VARFÖR?

Sven Anér: böcker i Palmeärendet: Polisspåret, Fyra nycklar, Affären Chamonix, Affären Borlänge, Dominoeffekten, Cover-up, PALME-nytt-BOKEN, delarna 1-9, Palmegåtan mot en lösning, Affären Anti Avsan, De sammansvurna, Mordets dunkel tätnar kring Lisbeth Palme – inga av böckernas väsentliga påståenden någonsin dementerade.

Blogg: www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79

Engagerad, kollegial, men alltmer oroad hälsning

Larm redan 23.24? Användes TT som cover-up?

25.11.2012. Till Ledningen för TT.

I samband med min fortlöpande utredning av omständigheterna kring mordet på Olof Palme vill jag ställa en preciserad fråga kring upptakten till mordet:

I den offentliga utredning som numrerats SOU 1987:14 sägs på sidan 90 bl a följande:

TT fick kl 23.24 en uppgift från LAC att det hade förekommit skottlossning på Sveavägen. Man ringde omedelbart till SBC, varifrån man från början inte fick närmare besked. Kl. 23.40 ringde en ”tipsare” och uppgav att den beskjutna var Olof Palme.---

Omkring kl. 00.15 fick TT från SBC besked att den beskjutne var Olof Palme och att denne var död. Ett s.k. flashtelegram med besked om dödsfallet gick ut kl. 00.20.---

Jag har några frågor i anledning av ovanstående:

Nr 1: Som TT vet har alla tidsuppgifter avseende mordet varit under debatt. Bl a har den officiella tidpunkten för själva mordhandlingen, 23.21, i många sammanhang betvivlats och bl a förlagts till 23.28. Jag frågar då: är inklockningen av LAC-meddelandet till TT, 23.24, en TT-medarbetares egen, eller är det LAC som har gett tidpunkten?

Nr 2: Jag frågar, eftersom inte ens polisens sambandscentral, SBC, kl 23.24 hade något som helst meddelande om eventuell skottlossning.

Nr 3: Av ovanstående finstilta redogörelse förefaller framgå att TT försökt kontrollera hos SBC men fått besked att saken vore okänd, varefter TT tydligen tills vidare lämnat ärendet åt sidan och åter börjat arbeta med ärendet först sedan ”tipset” inkommit 23.40. Är detta en korrekt sammanfattning?

Nr 4: Av den finstilta texten syns även framgå att det varit SBC som hade en reguljär informationskontakt med TT, medan LAC inte uppfattats på detta sätt. Men här tycks det omvända hända: SBC hör inte av sig, medan LAC ringer. Känns detta egendomligt?

Nr 5: Kan TT i dag, långt i efterhand, tycka att mer borde ha gjorts från TT:s sida redan efter det första, mycket tidiga LAC-larmet?

Nr 6: Meddelandet från LAC till TT kl 23.24 är det absolut första som gick ut, utanför LAC:s och SBC:s interna nät. Endast TT fick rapporten 23.24, vilket syns ha fått till effekt att all officiell eftergranskning av alla tider kring mordhandlingen har knutits till detta 23.24, med samtliga kopplingar bakåt och framåt.

Nr 7: Det klockslag som borde ha varit det säkrast dokumenterade och det säkrast refererade i de efterföljande utredningarna borde, enligt min mening, ha varit det klockslag som stått angivet på Olof Palmes patientjournal från Sabbatsbergs akutintag, men jag kan inte se att detta klockslag finns återgivet någonstans i dokumentationen, t ex inte i den senaste utredningsrapporten, granskningskommissionens från 1999.

Nr 8: Däremot har rikskrims dåvarande chef, Tommy Lindström, senare entledigad, för mig vid personligt sammanträffande på hans tjänsterum, i maj 1989, för mig uppgivit att ambulansen ankom till Sabb-akuten kl 23.35, ett klockslag som redan det ställer alla angivna klockslag inom hela den officiella mordutredningen i tvivelsmål.

Nr 9: Men inte nog därmed. Även klockslaget 23.35 är betvivlat, sedan det visat sig att den av Lindström för mig uppvisade siffran ”5” i ”23.35” varit förvanskad, antagligen från en ursprunglig siffra ”8”.

Nr 9: Detta senaste ärende är nyligen handlagt av åklagare, som lägger ner ärendet på grund av inträdd preskription, ÅM-175630-12, men, med åklagarens egna tillägg, utan att ta ställning till eventuell förfalskning.

Nr 10: Jag utgår från att ledningen för TT helt inser vikten av LAC-inringningen till TT kl 23.24. Bl a eftersom i så fall ett dödsfall som inträffar i Stockholms City kl, tidigast, 23.23, inte skulle ha lett till ambulansmottagning förrän efter 12 minuter, en remarkabelt lång tidsutdräkt.

Och eftersom åklagare håller öppet att den ursprungliga tiden i patientjournalen kan ha varit 23.38 kan det röra sig om en hel kvart.

Nr 11: Jag ber nu TT: Berätta för mig:

Om TT har all dokumentation sparad, och om det av denna framgår att TT med egen medarbetare, som jag självfallet på intet sätt misstror, via dennes egen klockavläsning kunnat konstatera att inringningen kommit kl 23.24, då hamnar ambulansklockslagen, 23.35 eller 23.38 i synnerligen anmärkningsvärd dager, kopplade till att ingen officiell utredning velat notera dessa möjligen ”farliga” tider.

Nr 12: Har LAC ringt TT för att falskeligen ”bottna” med ett rent påhittat, felaktigt klockslag för att bl a påvisa en lovvärt snabb myndighetsbehandling av Palmemordets inledande minuter? Gösta Söderström, förste polisman vid Dekorima, har angett sin egen ankomst till platsen till kl 23.29, då Olof Palme just hade skjutits, men denna uppgift har ständigt viftats bort.

Nr 13: Förhåller det sig alltså så här: Har kriminella element bakom mordet på en statsminister, avsiktligt och i brottsligt syfte, utnyttjat den absoluta trovärdighet som, alltid och enligt min mening alltid med rätta, tillskrivits Tidningarnas Telegrambyrå, för att, med TT som omedveten medhjälpare i en cover-up, fastställa falska tidsuppgifter för hela denna mordverksamhet, från det avlossade skottet vid Dekorima fram till Sollentunaambulansens ankomst till Sabbatsbergs akutintag?

Ett farligt tilltag, från förövarnas sida? Knappast. Om ingenting hade hänt skulle tipset från LAC aldrig ha uppmärksammats; ett eventuellt skott på Sveavägen skulle inte ha förorsakat några frågor.

En skottlossning, om vilken LAC ingenting vet närmare, kan knappast i normalfallet ha gett LAC anledning att omedelbart tipsa TT, en påstådd skottlossning om vilken inte ens polisens sambandscentral har någon vetskap. Men ett LAC-larm till TT måste ha känts vattentätt, kassakåpssäkert. Och det har inte öppet betvivlats förrän i dag, i och med denna skrivelse till TT, vilken kommer att läggas ut på min blogg:

www.svenanerpalmemordet.blogspot,com

PS: En av de unga finska flickorna frågar mannen vid Dekorima vad klockan är, strax innan han skjuter. Han svarar inte. Naturligtvis svarar han inte. Naturligtvis inte.

Mycket tacksam för TT:s absolut nödvändiga medverkan!

Vänlig, oroad och kollegial hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Var står TT i dag, bland alla våra brott?

23.8.2012. Till TT, Tidningarnas Telegrambyrå.
Hej, Jag heter Sven Anér, om ni minns mig? Det var den gången på 1940-talet, då DN bodde vid Tegelbacken, och då många av oss på DN hade TT-folk som goda kamrater, på ömse sidor om konkurrentgatan, Klara Västra.
Våra redaktioner låg på samma höjd över gatan, och vi vinkade till er vid lunchdags, medan Åke Forsberg delade ut dagens uppdrag: ”Anér, du ska till kanslihuset och höra med Erlander om de senaste budgetryktena. Och sen har du ett möte på Gillet på kvällen. Du får med fotograf till Erlander, vi behöver lite färska bilder. Olle Seijbold, det är en ny grabb, kommer från Svenskan…”
Samtidigt gjorde ni mittemot ungefär samma saker. Kolla Erlander, kolla folkpartiet på Gillet för natten…
Vi var viktiga nyhetskuggar, på båda sidor av gatan. Och vi hade ett stort förtroende för varandra, i varje fall hade vi på DN det för er. Fast vi alltid strök ”TT” på ert Stockholmsmaterial, inte särskilt artigt, men det härstammade nog från Karlgrens tid, första kriget. ”Kungl Maj:t” fick vi aldrig skriva. Regeringen skulle det stå, regeringen för Erlander, som Tingsten hade så svårt med.
Frammanar jag en symbios mellan TT och DN, över Klara Västra? Så var det förstås inte. Vi skötte var och en vårt jobb, TT kanske något noggrannare än vi, det vill jag låta vara osagt. Vi uttalade oss nog ganska barskt om er, då och då.
”Hinner vi inte åka till broolyckan i Södertälje före pressläggningen? OK, vi får ta TT. Men försök lätta upp texten så att den ser ut som DN-text.  Allt om mordet på Folke B bevakar vi förstås med eget folk, inget TT där…”
Lite strid på kniven, och för DNs del en kamp om prenumeranterna, sedan Helge Heilborn vunnit över småannonserna och räddat ekonomin. Men det rörde sig om en händelsejournalistik, där vi på ömse sidor av Klara Västra skickligt dammsög nyhetsfältet och inte lämnade något hemligt eller farligt scoop liggande. Nyheterna skulle ut, vare sig de låg på höga politiska plan eller kanske kolliderade med ett storbolags intentioner.
Naturligtvis hade jag inte, som tämligen ny allmän reporter på DN, den totala överblicken, och jag kände inte till allt som avhandlades inne på Sten Hedmans rum, inne hos Tingsten, uppe hos Heilborn eller ute hos Bonniers, ägare som hade klen men ordentligt genomtänkt kontakt med oss vanliga jobbare på redaktionen, dvs nästan ingen alls.
Inga påtryckningar, som jag kände till, och inga stora scoops som förträngdes intill obefintlighet. Fanns det sådana scoops ändå, bakom min unga rygg? Säkert, någon gång, men i så fall inget mega-scoop, inget som avslöjats efteråt av memoarsugna redaktörer.
Vad jag nalkas, märker jag, är de 26 årens Palmeaffär. Säg gärna att jag förgyller gamla Klara, men jag tror inte att en liknande affär av vare sig TT eller DN den gången skulle ha behandlats med samma oombedda diskretion, med samma silkesvantar. Några heta inslag skulle ha dragits för chefredaktörer och kanske ägare, men jag tror inte att resultatet skulle blivit annat än möjligen någon fördröjning: ”vi vilar på hanen ett tag”, var uttrycket för en senare chefredaktörs ofta återkommande, skorrande tveksamhet: han fick heta ”vila på hanen” – de tre orden satte sig i halsen på oss nyhetssugna unga reportrar. Vi behövde väl någon gång bromsas. Men inte ofta.
När jag ser dagens journalistiska fält är det, med den här bakgrunden, djupt beklämmande att vaga storpolitiska, internationella hänsyn så totalt får ta över vid redaktionskonferenserna, uppenbarligen inte minst TTs. En av våra vanligare redaktionschefer skrev för några månader sedan till mig att ”visst fan bevakar vi Palme, men kanske inte så noggrant som du” – orden har fastnat. Jag stegrade mig då, och jag stegrar mig nu framför ordbehandlaren (jag har faktiskt skrotat Haldan):
Antingen bevakas ett stort löpande, fortlöpande nyhetsblock, med alla dess mer eller mindra aptitliga ingredienser, eller också ska saken inte bevakas alls, är min benhårda inställning. Nyheter som ligger och kryper i vrår och på dammiga hyllor måste räfsas fram, granskas, noga, samt publiceras. Om där inte finns någon nyhet, ja då ska ju saken släppas, det behöver vi inte kalla oss för journalister för att inse.
Ut kommer då och då Palmenyheter, men dessa bygger då ofta på myndigheternas genom åren, genom årtiondena, utsläppta inkorrekta material, och det som byggs på osanna informationer genererar falska nyheter, vilket eleverna förstår i den grundskola som nu ska kommunaliseras om.
Ett exempel: I upptakten till artikeln ”Mördare i mörkret” skrivs nu i Veckans Historia:
Den 28 februari 1986 klockan 23.21 bryts lugnet på Stockholms gator av två skott. Sveriges statsminister Olof Palme faller till marken och tre kvart senare dödförklaras han.
Detta är i grunden osant. Dödsskottet faller inte alls klockan 23.21 utan cirka 23.27. Ett av de knep Stockholmspolisen och sedermera rikskrim tar till är att de försöker komprimera minuterna och sekunderna kring Dekorima, så att detta skulle framstå som ett välskött statsministermord, där ingen tid förspilldes. En datornoterad tidsuppgift från länsalarmeringscentralen uppgavs säga 23.31.40 för Olof Palmes ankomst till Sabbatsberg. Den korrekta ankomsttiden vet vi inte för Palmes patientkort har förvanskats, förfalskats av poliserna i utredningen, kanske på ett mycket tidigt stadium: från antagligen 23.35 till – siffran ”5” är ovedersägligen förfalskad, antagligen från en ”8”. Inte 23.31.40 utan 23.38!
Hela denna förfalskning, poliser som förfalskar en statsministers patientkort efter ett attentat, avslöjades redan 1989 av Gunnar Wall, som senare skulle skriva två avgörande viktiga böcker i ämnet. Sidan 6 i Internationalen nr 21 för 1989, förfalskad siffra ”5” i faksimil och olika förstoringsgrader, beskrivning av den då ännu ej avskedade rikskrimchefen Tommy Lindströms försök att trassla bort lögnerna. Wall slutar Internationalens helsidesartikel:
Kommer även Sabbatsbergshandlingen att fortsätta omges med frågetecken blir det ännu svårare för Palmeutredarna att ignorera misstankarna om att tidsschemat manipulerats – möjligen för att skydda personer inom den egna kåren. Gunnar Wall

Exakt, exakt så står saken i dag. ”5” är av bl a professionella kopieringsexperter förklarad förvanskad. Ärendet har i sex veckor (!) legat och vilat sig hos regeringens justitie kansler; i dag fick jag beskedet: vi tar inte upp frågan.
Nehej. Men rikskrim har faktiskt remitterat min begäran att få min roll i detta förfalskningsärende prövad, APAL 428-176/12, remitterat den till polismyndigheten i Uppsala, som bereder ärendet.
Frågan alltså: Ljuger Sven Anér? Eller ljuger jag inte, ja vad händer i så fall med en statsministers av polis förfalskat patientkort?
Kan vi göra som vi gjorde förr, TT? Att vi höll en nära kontakt kring stora nyheter?
Kollegan från Klara Västra,  Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Tre papper visar falska ”23 35” i två versioner samt korrekt siffra ”5”.