Olof Palmes patientjournal förfalskades i n n a n den kom till landstinget! Distribuera inte falska dokument!

4.6.2013. Stockholms läns landsting:

Jag noterar mottagandet av ett papper som anges utgöra kopia av Olof Palmes äkta patientjournal, men som i själva verket är en kopia av en kopia av Olof Palmes falska patientjournal.

Den äkta journalen hade före maj månad 1989 förvanskats, på ett eller annat sätt i polisens regi. Den första förfalskningen uppvisades för mig av ännu ej i samband med förbrytelser entledigade rikskriminalchefen Tommy Lindström i maj 1989. På denna förfalskningen gick att se vid förstoring, redan med en lupp, att den påstådda siffran ”5” var en falskeligen ändrad siffra, av allt att döma en siffra ”8”, vilken skulle ha gett en mycket trolig ankomsttid, 23.38, till Sabbatsberg.

Under de mellanliggande åren, 1989 – 2006, har därefter en ny och tekniskt bättre förfalskning ägt rum; jag anser mig sålunda inte böra betvivla Landstingets uppgift att ingen förändring av patientjournalen skett sedan den andra förfalskningen 2006 nått Landstinget.

Men: det papper som Landstinget i dag innehar, och som Landstinget på beställning distribuerar – mot uttagande av rek-avgift - i kopior till alla som beställer, är en i grovt kriminellt syfte dubbelt förfalskad kopia, vilken måste ha utförts i nära anslutning till rikskriminalpolisen, eftersom dess dåvarande chef, den så sällan trovärdige Tommy Lindström, inför mig på sitt tjänsterum gick i god för den första förfalskningsversionen. Denna har antagligen utförts tämligen raskt efter mordet, men det kan jag ju inte veta säkert.

Stockholms läns landsting: Jag anklagar inte Landstinget för annat än ett ointresse av klarhet. Ta upp saken med rikskriminalpolisen, som i så hög grad är involverad! Hur har förfalskningarna kunnat gå till? Landstinget har redan alla relevanta bilagor.

Jag kommer inte att betala rek-avgiften, liksom jag inte betalar den första. Mitt agerande är självfallet konsekvent på denna punkt.

Undrande, ständigt oroad hälsning, även till Filippa Reinfeldt, som tyvärr känner så föga ansvar för detta så allvarliga landstingsärende.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

V g sänd kopia av det ä k t a journalbladet!

24.5.2013. Sth läns landsting, arkivet, Box 4151, 141 04 Huddinge.

Begäran om utfående av allmän handling

Jag önskar utfå kopia av

patientjournal Palme, Sven Olof Joachim, 27 01 30-0499.

Jag bilägger två versioner av detta journalblad, markerade ”Bilaga 2” resp ”Bilaga 3”. Jag ber nu landstinget utvälja vilken version landstinget anser vara den ursprungliga och korrekta samt markera den version som sänds till mig med:

”Detta är kopia av original- och ursprungsversionen av Olof Palmes patientjournal”.

Denna skrivelse från mig till landstinget läggs ut på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

varför det ju är möjligt att några av mina flera tusen bloggbesökare kommer att sända landstinget motsvarande begäran om utfående av denna allmänna handling. Det är då viktigt att landstinget behandlar detta ärende med stor akribi, så att inte den falska versionen sprids över landet.

Jag önskar omedelbar handläggning.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Bilagor ”2” resp 3”.

”Tycker du att det har dröjt? Det vet jag inte…

20.5.2013. Under hela tiden som min närkontakt med socialstyrelsen och landstinget har pågått har jag inte en enda gång lyft på telefonluren och ringt vederbörande handläggare. Varför inte?

Jag har knappast hoppats på något resultat – eller kanske ett negativt resultat; det var väldigt vad han har bråttom…

I stället har jag, som kunnat ses på bloggen, skickat en del kompletterande dokumentation till mina båda så hyperaktuella adressater; kanske detta har sinkat? Jag har just ingen insyn i myndigheters arbetsmetoder och kynnen.

Nu tog jag i alla fall mod till mig i dag och hamnade först hos Pia Oscarsson på Socialstyrelsen, avdelning Stockholm.

”Hur långt har ni kommit med mitt Palmeärende? Det verkar ta tid?”

”Tycker du det, det vet jag inte. Men nu börjar ett beslut närma sig. Det är många beslutsfattare som ska komma fram till en lösning.”

Ett vänligt samtal, men inte tillstymmelse till darr på Pias röst. Ett ärende av många. Att just mitt ärende skulle kunna bli omvälvande för hela Sverige? Nej, det var inga tankar Pia hade,

Påringningar till landstinget gick sämre, för chefsjuristen Ann Rundquist var inte inne, ett vanligt byråkratiskt vakuum. Jag får försöka igen i morgon tisdag. Då ska vi åka ut med mäklare Linn till Hjelmbergstorpet under försäljning: bl a ska det fotograferas från en hög stång, en sorts hemgjord flygbild. Men jag hinner nog söka Ann.

Är det något stort jag så envist håller på med? Eller bara ett lite knorvigt myndighetsärende, av många tusen? Är det synd om mig? Jag har lätt för att bli synd om. När ingenting händer och då jag tycker mig tala från ett annat hörn av världen än Ann och Pia – och Filippa. Har hon pratat med sin förre man? Och har i så fall ett jäv uppstått? Det kan jag inte bedöma.

Sven Anér

Parters rätt att få del av uppgifter

19.5.2013. Till Sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, ärende

I 5041.

Förvaltningslagen, 16§, inledningsvis:

En sökande, klagande eller annan part har rätt att ta del av det som tillförts ärendet. om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Jämlikt rubr paragraf anhåller jag att snarast få ta del av ”det som tillförts” rubr ärende: inkommande resp utgående handlingar, tjänsteanteckningar, samtalsuppteckningar, konferensnoteringar och liknande.

Min anhållan känns extra viktig med tanke på den tidsutdräkt som redan föreligger.

Skulle kostnad uppstå ber jag Styrelsen bifoga faktura, vilken omedelbart kommer att honoreras. Sänd ej per postförskott vilket medför stort besvär samt kostnader.

Oroad och engagerad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Varför får jag inget svar? Har jag fel på någon punkt?

15.5.2013.

Likalydande skrivelser till socialstyrelsen och till miljövårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt.

Ärendena Socialstyr 8.2-23202/2013 resp Reinfeldt I-5341.

Mina adressater: Mycket lång tid har nu gått sedan jag fick era resp ärendebeskrivningar och ärendenr. Jag har, fram till i dag, sänt flera kompletteringar och önskningar om kommentarer/beslut, men jag har ingenting hört. Om jag då går till förvaltningslagen finner jag bl a i 20§ att beslut skall motiveras.

Jag väljer nu att anse att de båda aktuella myndigheternas dröjsmål i förhållande till mig som anhängiggörande part numera har tagit formen av ett beslut, nämligen ett negativt sådant: vi lämnar inga besked.

Detta förhållande gör mig undrande. Möjligen klickar posten (det har den gjort åtta polisanmälda gånger de senaste två åren), men jag måste ju utgå från att några skrivelser till mig ej avsänts.

De ärenden saken här gäller är allvarliga brott. Jag har inte på minsta sätt, under mellantiden, mötts av besked som skulle förminska tyngden i mina anmälningar – snarare tvärtom, då ej heller de båda höga instanserna KU eller RPS på minsta sätt bestridit mina påståenden.

Ju längre den statliga svenska tystnaden drar ut på tiden, desto klarare tycks den sanna bilden framstå som min.

Men jag önskar konkreta svar i en av Sveriges största och svartaste ödesfrågor någonsin. Kanske den största.

Som mina adressater vet spelar dåvarande rikskriminalchefen Tommy Lindström en avgörande viktig roll, då han vid mitt besök på polishuset i maj 1989 tar på sig uppgiften att göra svart till vitt, att garantera en förfalsknings äkthet. Lindströms utsagor har alltid ett elastiskt sanningsvärde. Jag bilägger ett Striptease-referat (TV1) med några egna kommentarer. Lindström ägnade sig vid denna tid, 1993, åt samma allvarliga brottslighet som fyra år tidigare, 1989, då han, falskeligen försökte intala mig att Olof Palmes patientjournal vore äkta.

Rättsstaten Sverige. Fortsatt engagerad hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39. 018-15 12 79. ,/, Bil.

Var finns uppgivenheten, upprördheten?

8.5.2013. Det är en vanlig svensk våronsdag, men från Ohio kommer de otroliga rapporterna om att tre unga kvinnor i tio år suttit inspärrade. Jag häpnar – och blir samtidigt misstrogen. Har vi fått höra hela sanningen? Hur kan tre tydligen skärpta kvinnor i tio år avstå från att, i desperation, slå ut ett fönster och ropa på hjälp? Och hur har omvärlden kunnat undgå att slå larm?

Jag hittar ett exempel från min ombonade svenska aspekt: matbutikerna, närkioskerna brukar undra. Om kvinnorna bevakades endast av en person, skolbusschauffören, måste det så småningom ha tett sig underligt att så mycket livsmedel och andra förnödenheter inköptes till en ensam man. Och kvinnliga hygienartiklar?

Vi kan vara enstöringar – men så länge? Och så till den milda grad?

Nå, nu är upprördheten stor, och mitt fokus får gå över till Palmeärendet. Här finns i dag knappast någon upprördhet över det kusligt cyniska mordet. En ganska tunn förvåning över att polisens utredning drar ut på tiden, med mordet förpassat till historiens skräpkammare.

Och ny information, nya synpunkter orsakar inte något höjt tonläge. Palmemordet är som det är, polisen gör väl sitt, och att några journalister höjer rösten är väl deras jobb. Det var nog Christer.

Ett av de största sidobrotten i denna av staten så ondskefullt misskötta affär är den tioåriga lagföringen av Christer Pettersson. Det har inte gått att förklara för den svenska allmänheten att alla åtgärder som regering och myndigheter i tio års tid vidtagit varit inte bara omotiverade utan i grunden falska, cyniskt beräknat falska.

Jag ser framför mig de personer som kom till mitt möte i Tuna i fjol, för att höra min beskrivning av Lisbeth Palmes mordnatt. Ingen trodde på allvar att Olofs hustru kunde vara inblandad, det sågs på deras ansikten, när de lyssnade till denne så engagerade journalist och ortsbo. Jag förklarade att hela karusellen kring Christer Pettersson var falskt, av polis och åklagare påhittat skoj - nej, Sven Anér, inte i vårt rena och raka samhälle.

Skulle RÅ ha sprungit till högsta domstolen med en arrangerad vittnesdokumentation för att trots allt få Christer fälld? Det här är ju svensk sanning, ingen kioskdeckare…

Och mot Christer Pettersson-vallen studsar de nya, allt mer skakande informationer som bl a jag själv levererar, över min blogg. Men när nu chefredaktören för en stor tidning som Dagens Nyheter ber en av sina toppkolumnister lista alla hemskheter kring Dekorima så orkar inte allmänheten reagera. Begripligt, kanske, men vad med alla andra mediers tystnad, vad med DN;s egen klena uppföljning?

Det är precis så här som nyhetsjournalistik, dokumentärjournalistik inte får bedrivas. Ett stort nyhetsmedium får inte först leverera klart skakande information, i kanske något svårbegriplig förpackning, för att därefter lugnt och stilla återgå till ruta 1, lämnande sin betalande allmänhet i ovisshet, i avsaknad av de fakta som hindras strömma.

Jag märker att jag kan låta uppgiven. Jag är givetvis spänd inför utfallet av mina dubbla myndighetsanmälningar av myndigheters dubbla förfalskningar. Än så länge har jag ingenting hört, mer än ett långt och rätt otroligt brev från en av landstingets jurister som, i ett sidoärende, hävdar att landstinget sannerligen inte har något ansvar för eventuellt förfalskade utlämnade handlingar: tala med polisen, Sven Anér!

Vi är hemmablinda i Palmeärendet och dess kinesiska askar där lögner kryper .En sådan lögn, som blir allt mer tydlig, är tanken att polisen ska vara rätt instans att med förtroende approchera, i alla väder.

Rikspolisstyrelsen har i dag, i uppenbart självförsvar, signalerat massjakt på alla sedan årtionden missade mördare, men namnet Anti Avsan får inte nämnas.

RPS borde i dag inte gå ut över ett obegränsat mordfält utan ta in Anti Avsan för förhör. Skulle detta ske har RPS vidtagit den första adekvata polisåtgärden på 27 år, men RPS kan inte förhöra sig själv. Därför är det både ofarligare och aptitligare att krafsa i det kriminella förflutna än att gripa sig an det stora, fortfarande grymt aktuella svenska mordet.

Hur har vi det i dag med den evige Leif GW? Hur vore det om GW, med sitt ostridiga kunnande, sin ostridiga kunskap, tog sig ner till Dekorima, hoppade upp på ett bord utanför den gamla färghandeln och än en gång berättade för Sveavägens flanörer att Olof Palme

sköts inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner?

Skulle flanörerna haja till? Jag tror det, i varje fall om det Perssonska budskapet följdes upp av stora dagliga medier. Det är här det ligger: dagens svenska medier.

Men ESC tar all er svärta. Sven Anér

8.5.2013.

Går DN in i Palmefältet med full kraft?

6.5.2013. Till Peter Wolodarski, DN. Jag hann aldrig få något svar från dig under min ensidiga korrespondens, men jag inser nu att svaret kom i och med Lena Anderssons lysande, sprudlande kolumn, så stort och elegant placerad på din ledarsida!

Det är möjligt, Peter, kanske rent av troligt, att Palmesaken, delvis genom ett par ödets nycker, just nu far med överljudsfart in i den svenska historieboken och vållar krav på omskrivning av encyklopedier. För läget är i dag det här: Socialstyrelsen respektive Stockholms läns landsting under sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldts personliga ledning och engagemang, har samtidigt, men ovetande om varandra, skapat var sitt officiella undersökningsärende, där Olof Palmes av, antagligen, polisen dubbelförfalskade patientjournal läggs under luppen. Under två auktoritativa luppar.

Därmed har, för första gången, två höga svenska myndigheter klivit över gränsen till polisers och åklagares ensamrevir. För första gången på över 27 år. Som bevakare av denna pyrande Palmeskandal under dessa 27 år har jag fått erfara att ingen av mina propåer till myndigheter någonsin släppts in till revirets ensamhärskare; varje liten myndighet har alltid skräckslaget svarat att ”det här måste vi skicka till rikskrim, det är deras angelägenhet, den vet vi ingenting om…”

Men nu. Samtidigt den 3 maj hittade jag, i farstuns nyinstallerade postskåp, de brev som jag sänder dig i kopia, från socialstyrelsen och från sjukvårdslandstingsrådet! Jag såg Pandoras ask öppna sig. Kommer den att öppna sig? Du är en av de beslutsfattare som i högsta grad kan påverka de närmaste dagarnas händelseutvecklig, Peter!

Nu gör jag så här: jag föreslår att du tar dig någon halvtimma och går in på min synnerligen utförliga och informativa blogg, rikligt kompletterad i dag måndag för några timmar sen. Där finns hela storyn publicerad, inför tusentals besökare av www.svenanerpalmemordet.blogspot.com.

Storyn är unik, den får sin slutliga stämpel sedan socialstyrelsen och Filippa gett sina omdömen, men den har redan nu stor, aktuell tyngd. Ta storyn, DN, medan den bubblar i grytan och kan, som jag skriver, vända hela Palmeärendet ner och upp!

./. Brev från socialstyrelsen 2013-04-26, 8-2-232022013, samt från Stockholms läns landsting 25 april 2013, I-5341.

Din tillgivne Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Vad händer nu, i maj? Oväntat, sensationellt mycket. Vänds gamla Svedala ner och upp? Rätt upp?

3.5.2013. Kompletterande bakgrundsinformation till

Socialstyrelsen, ärende 8.2-23202/2013, samt till

Filippa Reinfeldt, ärende I-5341.

Det känns viktigt för mig att tämligen exakt markera var jag står i fråga om mordets bakgrund. Ett mord på en statsminister är ett i alla avseenden stort företag, och skulle detta mord ha tillkommit mer eller mindre slumpmässigt skulle förövaren bl a knappast ha kunnat undkomma.

Det utmärkande för mordet på Olof Palme är alla förberedelser, alla förtänksamma skyddsåtgärder, alla komplicerade efterhandsförklaringar. Det har, enlig min bestämda mening länge, nära nog från första början, varit lätt att ana en närmast militärt organiserad konspiration bakom bakhållsmordet vid Dekorima.

Vem har kunnat ställa upp med en dylik organisation? Personalmässigt och utrustningsmässigt självfallet Stockholms polismyndighet, sorterande under en länspolismästare Hans Holmér, som tydligen med en blandning av disciplin och camaraderie – och, i botten, en allmänt cynisk attityd till sitt uppdrag och till livet, inte väjde för den yttersta av åtgärder.

From sounds to things: Jag kom tidigt under mina forskningar – och jag har ingalunda varit ensam – till slutsatsen att detta statsministermord, alltsedan ett antal veckor, kanske månader före själva gärningen, fanns så att säga invävt inom Stockholms poliskår och säkerhetspolisen, exekutivt förberett. Ovanför den exekutive Hans Holmér och dennes tjänstvilliga underlydande har funnits en högsta stab, som skymtar i det följande.

På årsdagen av Palmemordet 2011 och 2012 , den 28 februari, framträdde den dåvarande chefskriminologen vid rikspolisstyrelsen professor Leif GW Persson i ett kvällsprogram i SVT 1, där han vid båda tillfällena, och med nära nog identiska formuleringar, förklarade att

statsminister Olof Palme mördades inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner,

alltså det mest sensationella yttrandet någonsin i anslutning till detta formellt olösta mord. Lydelsen kan mina adressater givetvis kontrollera hos SVT:s ledning.

Det hade varit att vänta att hela mordgåtan därmed, helt officiellt, finge ansetts löst. Om en vid polisen anställd, högst stabsplacerad person, i TV för den svenska allmänheten kan berätta hur mordet gick till, måste ju, kan man tycka, saken ha varit klar.

Men ingalunda. Perssons uttalande väckte varken 2011 eller 2012 minsta uppmärksamhet. Persson själv kommenterade aldrig sin egen sensation, och inget medium har, så vitt jag kunnat se, noterat saken, refererat, kommenterat.

Perssons uttalande från SVT:s kateder är i dag i princip okänt för svensk allmänhet. Själv har jag med yttersta uppmärksamhet följt Perssons rapportering, vilken helt har kommit att stämma med min egen uppfattning av sakläget.

Poliser? Ja, mordet begicks av dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Avsan, i dag rent av moderat representant i det betydelsefulla justitieutskottet.

Avsan har vid mordet varit omgiven av de av Holmér rekryterade poliskamraterna, på fältet och vid olika rapporteringscentraler.

Som jag tidigare nämnt har ju Anti Avsan nyligen konstaterat att

vi har en sådan uppbackning att ni kan inte ta oss,

i praktiken ett morderkännande, för egen och kamraternas del.

Jo då, poliser är helt rätt, Persson.

Militärer. Ja, säkert. Bl a ett antal höga militärer och försvarsanknutna personer finns listade i en 15-mannaförteckning, framlagd inför den första granskningskommissionen av en tidigare statligt anställd säkerhetsexpert. Listan, med en tidigare chef för säkerhetspolisen i toppen och med den entledigade chefen för rikskriminalpolisen, polisöverintendenten Tommy Lindström som sista men säkerligen inte minst betydelsefulla namn, har sedan 1996 funnits med i dokumentationen från Marjasinkommissionen, men den har aldrig analyserats eller lagts till grund för minsta utredning, av åklagare eller polis.

Så militärer, ja.

Säkerhetspersoner. Holmér, vilken som tidigare själv chef för säkerhetstjänsten hade god kvarvarande kontakt med bl a den inflytelserike säkerhetsmannen PG Näss. Dessa två kom gemensamt bl a att ansvara för att praktiskt taget varenda i Palmesammanhanget misstänkt polis mönstrades ut ur kortlådorna, under mantrat ”han är hörd”.

Som säkerhetspersoner, ja.

Mina adressater frågar mig givetvis nu: hur har detta kunnat hållas hemligt? Svaret blir: det har egentligen aldrig hållits hemligt. De omständigheter jag här skildrar har länge varit kända, för makt och myndighet och medier, men detta är ett område som inte följer gängse revirregler. Vissa saker hålls det tyst om.

När mina adressater båda, var för sig, just har beslutat att på eget initiativ skapa ett ärende av i första hand de aldrig dementerade uppgifterna om förfalskningen och omförfalskningen av statsminister Olof Palmes patientjournal, djupt in i en avgörande ömtålig och samhällsviktig hantering, har ni också, som de båda första svenska instanserna, drivit en bräsch i den mur som sedan över ett kvartssekel byggts av riksåklagaren och rikskriminalpolisen, till lögners fromma. Detta är ett hälsotecken, ett glädjande konstruktivt hälsotecken.

Det är min förhoppning att kränkningen av Sabbatsbergs integritet kan få bilda upptakten till en allomfattande, hederlig, opartisk granskning av detta sörjiga, odikade fält. Jag har här ovan dragit fram några av de mest skrämmande ingredienserna i affären Olof Palme, affären Hans Holmér, affären Anti Avsan, och jag lägger tills vidare ned pennan, i den klara och grundade förhoppningen att mina adressater känner det stora, det ofantliga ansvaret.

Sven Anér Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

PS 1: Den anförda 15-mannlistan, med de utpekade landsförrädarna, finns registrerad och arkiverad /riksarkivet/ under beteckningen ” Palmekommissionen 1995-05-02 Dnr 95-103”.

”Svensk administrativ heder får aldrig ifrågasättas”

30.4.2013. Dnr 8-2-23202/2013.

Jag har med glädje och full förtröstan mottagit Styrelsens bekräftelse på att ett ärende har öppnats i det av mig anhängiggjorda ärendet.

Svensk administrativ heder får naturligtvis aldrig ifrågasättas, och den får inte solkas av vaga men falska hänvisningar till ”statsnyttan” eller liknande.

Jag motser information om ärendets utveckling.

Med vänlig och angelägen hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Svensk administrativ heder fär inte ifrågasättas”

30.4.2013.Stockholms läns landsting, Box 22550, 104 22 Stockholm.

Ärende I-5341.

Filippa Reinfeldt/Maria Olovsson, landstingsrådssekreterare.

Jag har med glädje mottagit brev i rubr ärende och noterar att saken nu finns etablerad på högsta ort inom Stockholms läns landsting. Jag känner mig övertygad om att landstinget inte kommer att släppa detta stora och svåra ärende förrän full klarhet nåtts.

Jag lämnar givetvis all önskad ytterligare information.

Djupt engagerad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Min kommentar denna valborgsmässoafton!

Möjligen innebär denna brevväxling med det administrativa Sverige en rejäl kick framåt. Jag har vid många tillfällen sökt kontakt med myndigheter utanför polis/åklagarbunkern men då alltid snabbt fösts tillbaka in i fållan: det här sköter polisen, inte vi.

Nu verkar det ju faktiskt som om dagens båda myndigheter, socialstyrelsen och landstinget, stora, viktiga myndigheter, rimligen med stor självständighet, skulle gå in i det stora Palmeärendet, med egen kraft och eget ansvar. Detta är sensationellt, efter över 27 år, och det kan få oerhörda konsekvenser, om upptakten håller vad den lovar.

Just denna sjukvårdsaspekt, som jag tar upp, förfalskningen av Olof Palmes patientjournal, återkommer ju på många plan. Låt mig ta ett exempel, banalt till synes men i själva verket upprörande:

När Sabbatsbergsakuten fick ambulanslarmet till Dekorima tycks en ambulans ha körts fram, men den lämnade aldrig sjukhusområdet, kom aldrig till Dekorima! Varför inte? Därför att det för alla inblandade stod klart att det här skulle den redan vidtalade Sollentunaambulansen ta hand om, och den finge inte störas.

Två ambulanser, sålunda. Sollentunaambulansen genom att avbryta färden någonstans uppe i Vasastan, släppa av den skjutnes maka, fortsätta sin kusligt avbrutna färd till Sabbatsberg. Den körde en lång omväg, självfallet en bokstavlig dödssynd för en ambulansförare.

Sabbatsbergsambulansens dödssynd är knappast mindre. Larmad till Dekorima men kör inte. Som så ofta stockar sig orden när dessa oerhörda förhållanden skildras och analyseras. Polisen driver en krånglig lögn: Sabbatsbergsambulansen skulle visst ha kommit till Dekorima men funnit jobbet taget, varefter en man ur Sabb-ambulansen skulle ha gått över till Sollentuna-ambulansen; en ren och skär komplicerad lögn, en lögn direkt kopplad till Stockholms läns landstings revir, där ingenting får klicka, där ingenting får fejkas, där ingenting får förfalskas.

Som mina bloggbesökare vet har ingenting i mina kontrauppgifter dementerats. Möjligen är hela denna ambulanssväng allvarligare än det dubbla fifflet med Olof Palmes patientjournal – ja, det blir en bedömningsfråga.

Nu ligger detta på bloggen, och jag hänvisar mina myndighetsadressater hit. Skulle verkligen en ny trend börja avteckna sig? En hederlig?

Medan Uppsalas Islandsbro sviktar under vårfloden.

Sven Anér

PS: Jag lägger till på kvällen den första maj och författar väl snarast ett öppet brev till Palmeutredningens nuvarande chef, kriminalkommissarie Dag Andersson:

Dag, jag började tro på ett jordskred när du strax efter utnämningen för ett par månader sedan själv ringde upp mig för att få en genomgång, för att få reda på var jag stod. Själv fick jag inte mycket i retur, mer än allmänna, för mig oväntat välvilliga tonfall. Men i sak fanns det inte mycket för mig att hitta.

I dag, denna första maj, ser jag att du ingalunda har fått något mandat att lägga om rodret. Det är – bl a i Expressen i dag – samma gamla sega visa. Det är, tänka sig! – en Magnum på gång, och nya vittnen sällar sig till den kö som för ett par år sen ringlade utanför HD men aldrig blev insläppt.

Jag hittar inget som helst nytänkande. Det hade fordrats en signal, Dag Andersson, en hoppfull signal, men i stället fick vi höra samma gamla raspiga låt från 78-varvaren. Osannolikt, Dag Andersson. Ska du sitta där fram till pensionen och veva samma visa, där det aldrig sägs att nu ska vi glömma bort Christer Pettersson. Nej då, Christer kan vara bra att ha i bakfickan även om han har gått och dött. Han blev ju aldrig friad, bara inte fälld. Axbergers valse macabre från granskningskommissionen.

Dag Andersson, jag frågar mig ocm du och jag lever i samma sekel, talar samma språk, upplever samma värld. Samma onda värld. Du vet lika väl som jag att i samma sekund som Anti Avsan sköt Olof Palme till döds ur bakhållet vid Dekorima så var affären klar. Inga orangeröda pärmar skulle komma att behövas, det skulle räcka med ”Anti Avsan mördade Olof Palme,” punkt och slut.

Men vad fick vi? Och vad fick vi behålla sedan du kom? Allt. Ett skräckkabinett av lögner, Kasper-upptåg som borde ha kunnat sväljas av de små barnen, men som i stället var beräknat att svåljas av de vuxna i kritstreckrandigt.

Det är ett stort ljug du sysslar med, Dag Andersson, och det är förunderligt att du tydligen kan gå hem till kåldolmarna och kroppkakorna med gott samvete. Vad kommer du att göra när du läst detta? Du borde, som jag i olika versioner skrivit till dig ett antal gånger, anmäla mig för grovt avsiktligt falskt vittnesbörd samt nagla mig vid väggen. Men det gör du inte. Du håller fortfarande den till intet förpliktande hyggliga minen, stilen.

Tänk om du exploderade. Om du tog fram några gamla handlingar och rödmarkerade de osanna – det blev nästan varenda en.

Men jag har ändå en del hopp. Socialstyrelsen och Filippa Reinfeldt som sjukhuslandstingsråd har fått upp ögonen för vad som i 27 år har skett inom ditt fögderi. Båda instanserna har gjort aktiva utredningsärenden av de dubbla patientjournalsförfalskningarna, som gamle Tommy tillsammans med sina hejdukar hade förfalskat. Jag kan se Tommy i den fina ljusa tjänsteskinnsfåtöljen när han visade mig och gick i god för den i dag klassiska 5:an. Att tidningen Internationalen, Gunnar Wall och jag gjorde slarvsylta av Tommys rutinmässiga lögner rörde inte Palmeutredningen i ryggen. Vänsterblaska långt åt helvete åt vänster, ingenting att bry sig om, naturligtvis är journalen inte förfalskad, 5:an inte fixad…

”Fixa dokument” heter ”to doctor” på engelska, som du vet, Dag. Du kan ju dra en parallell om du kommer på någon.

Dag Andersson, jag kan bara ge dig ett råd:

Lägg av! Förstör inte en hittills lysande karriär med att låta dig limmas fast vid en hopplös syssla: att låtsas tro att Palmemordets gärningsman skulle vara okänd!

Sven Anér

Kan detta bli en bräsch i muren?

25.4.2013. Därmed har alltså två centrala sociala instanser, i god positiv anda, besvarat mina synnerligen allvarligt menade och inkända propåer i ett av de kanske viktigaste ärenden där svenska myndigheter någonsin har ombetts ta ställning!

Hade jag inte väntat mig svar? Inte två så snabba, självständiga, aktiva svar, neej. I det sega Palmeärendet har jag varit van vid att varje hopp utanför skaklarna, utanför RÅ och rikskrim, endast har föranlett ungefär ”vi hänvisar ärendet till dem som handlägger det” och då har ju ingen bräsch i muren uppstått.

I dag känns situationen helt annorlunda. Centrala myndigheter, som hanterar ärenden som gäller riket resp Stockholm, har lovat att i varje fall utreda! Detta är helt nytt. Jag kände ett lättare adrenalininflöde, när breven anlände, på samma dag, men jag är naturligtvis medveten om att vägen kan vara lång.

Jag har, under 27 år, aldrig mötts av liknande respons, och jag har i varje fall en klar känsla av att de båda instanserna inte är mina motparter utan mina medparter.

Jag ska hålla bloggen fortlöpande informerad!

Sven Anér

Filippa Reinfeldt – ett viktigt landstingsärende!

22.4.2013. Sjukvårdslandstingsrådet i Stockholm, Filippa Reinfeldt!

Filippa Reinfeldt,

Obehöriga krafter med koppling till Stockholms läns landsting, dnr bl a LA 2013-2296, har förvanskat ett av de mest centrala dokumenten i Palmeärendet. Jag ber dig gå in i landstingets organisation och administration och skapa dig en bild av hur Olof Palmes patientjournal, avseende bl a ambulanskörningen från Dekorima till Sabbatsberg, i två omgångar manipulerats.

Mordet på Olof Palme öppnas därmed för total nytolkning, sedan två förfalskningar med tre centrala minuter sökt korta körtiden från Sveavägen till Sabbatsberg. Saken har aldrig dementerats, endast viftats bort, framför allt av rikskriminalpolisen.

Saken startades av Gunnar Wall och mig våren 1989, men stoppades av dåvarande rikskriminalchefen, sedermera entledigade polisöverintendenten Tommy Lindström, som falskeligen förklarade att den av honom presenterade patientjournalen med angiven ankomsttid till Sabbatsberg vore äkta. År 2012 omförfalskades denna falska patientjournal.

Jag hänskjuter nu denna fråga till dig, i din egenskap av länets sjukvårdslandstingsråd, som ett avgörande viktigt landstingsärende, kanske det viktigaste du har haft att handlägga.

Jag önskar uppgift om dnr och handläggare för detta ärende, samt din snara kommentar.

Utförlig dokumentation finns i dag samlad hos landstingsarkivet under angivet dnr, LA 2013-2296.

Oroad och engagerad hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Nej, jag betalar ingen rek-avgift!

22.4.13. Till Cecilia Söderman, Landstingsarkivet. Med uppmaning till Cecilia att kommunicera till Hanna Nyström, Landstingshuset, samt Veronika Lövgren, Landstingsarkivet.

Som brevets rubrik anger kommer jag inte att betala någon rek-avgift i detta ärende. Jag beställde kopia av originalet till Olof Palmes patientjournal, men jag erhöll en omförfalskning av den ursprungliga förfalskning, som 1989 lämnades ut till mig av sedermera i samband med oreglerade penningtransaktioner entledigade polisöverintendenten, rikskriminalchefen Tommy Lindström.

Naturligtvis betalar jag inte rek-avgifter för förfalskningar, men om Landstinget kan sända mig

Olof Palmes patientjournal i ursprungligt originalskick

ska jag gärna betala uppkommen rek-avgift. Originalet bör, som inklockningstid, ange kl 23.3_ samt en siffra högre än förfalskningarnas ”5”, av sakförhållandet att döma en siffra ”8”. Som Landstinget inser skulle någon förfalskning självfallet aldrig varit erforderlig om redan journaloriginalet hade innehållit en siffra ”5”; det är enkel logik. Förfalskarna önskade en med 3 minuter kortad ambulanskörtid.

Så sänd mig nu kopia av den äkta, ursprungliga patientjournalen avseende en beskjuten statsminister. Det är skrämmande obegripligt att dubbel förvanskning har kunnat äga rum just vid detta, Sveriges mest uppmärksammade dödsfall någonsin.

Skulle Landstinget hävda att ingen annan journal finns tillgänglig än de båda förfalskade begär jag besked härom, varefter jag kommer att informera bl a rikskriminalpolisen, polismyndigheten i Huddinge samt socialstyrelsen, vilka samtliga instanser jag tillskrivit.

Nu inkrävd rek-avgift betalar jag således inte.

Oroad hälsning,

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Huddingepolisen: Utred Olof Palmes patientjournal!

16.4.2014.

Till Polismyndigheten i Huddinge.

Undertecknad Sven Anér anmodar härmed polisen i Huddinge att utreda hur

två förfalskningar av Olof Palmes patientjournal 28.2.1986, Sabbatsbergs sjuhus, har kunnat äga rum,

den första antagligen under mars 1986, den andra antagligen under hösten 2012.

Jag medsänder en dossier, som ger stora delar av bakgrunden, samt en skriftväxling med Stockholms läns landsting, Elin Carlsén.

Situationen i dag är denna: landstinget förvarar en patientjournal som landstinget hävdar utgör det ursprungliga originalet. Detta är inte sant. Av patientjournalen har förekommit 3 /tre/ versioner. Den första ursprungliga originalversionen existerar antagligen inte längre; närmare info i dossiern.

Jag anmodar Polismyndigheten i Huddinge att utreda huruvida den första förfalskningen utförts av polis, samt beträffande den andra huruvida den utförts av polis eller landstinget; jag gör inget direkt utpekande men begär noggrann utredning i ett synnerligen viktigt ärende.

Tacksam för besked avseende dnr och handläggare samt polismyndighetens kommentar. Jag kan givetvis lämna ytterligare upplysningar om så erfordras.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Ej svar 28.4.13.

Ej anträffad hos Huddingepolisen 29.4.