Vad sägs om Skelleftehamnsbrevet i dag?

16.2.2011. Rubrikens Skelleftehamnsbrev har i dag kommit i skymundan – med rätta? Vad var Skelleftehamnsbrevet? Jag ger ett snabbt sammandrag:

En man skriver i ett brev, avstämplat den 5 mars 1986 i Skelleftehamn, att han kl 23.23 den 28 februari observerat en man i hörnet Tunnelgatan-Olofsgatan, försedd med walkie-talkie. Mannen hade talat på ett utländskt språk som vittnet inte förstod; han hade dock uppfattat ”Auto, Auto!”.

Vid denna tidpunkt hade walkie-talkie-iakttagelser ännu inte uppmärksammats, och de hade inte efterlysts av spaningsledningen. Ett andra brev följde, och även möjligen ett tredje, men allt som hände efter det första brevet har alltid betraktats med misstro. Det första brevet kan dock vara äkta och innehålla en upplevd verklighetsskildring, verkar det..

Det intressanta i dag är givetvis att jämföra uppgifterna i detta första Skelleftehamnsbrev med vad vi nu vet om Dekorimamannen, Anti Avsan. För Hans Holmér, som tog sig an brevet personligen, måste förstås hela ärendet ha kommit olägligt. Det kan misstänkas att de efterföljande händelserna i samband med brevet var avsedda att dra bort uppmärksamheten från det första brevet samt få hela saken att verka påhittad.

Men det första brevet? Ett av de första walkie-talkie-tipsen (kanske det allra första) innehåller alltså tal på utländskt språk knappa två minuter efter mordet och från en plats något hundratal meter från Dekorima – skulle det kunna stämma?  Ja, i och för sig. Att det fanns många walkie-talkies nära brottsplatsen är ju numera känt (och i stor utsträckning fortfarande hemlighållet!), och att mycket tyder på att dessa walkie-talkies var sammanbundna i ett tillfälligt telefonnät i Stockholms city.

Går uppgifterna att koppla till den av Anki och Anneli hörda konversationen? Ja: här handlade det, klockan 23.20, om ett främmande språk i två walkie-talkies, ett samtal mellan två walkie-talkies. Kan denna w/t vid Olofsgatan ha ingått i samma nät? Visst. I så fall med vilken roll? En stödjande roll är ju inte otänkbar, att gissa längre är svårt. Flyktbil? Kanske.

Som alltid går w/t-händelser aldrig att kombinera med en ensam Christer Pettersson.

Men om vi utgår från att den vid denna tidpunkt allenarådande Hans Holmér visste vem den faktiske gärningsmannen var, kan det inte ha legat i Holmérs intresse att det ursprungliga Skelleftehamnsbrevet finge stå oemotsagt. Därför kan han ha igångsatt en avledningsmanöver, i vilken har ingått den i sammanhanget kände kriminalinspektören Thure Nässén som sändes till Skelleftehamn – och ingenting hittade.

Jag är i dag villig att tro på det första Skelleftehamnsbrevets autenticitet. Det kom tidigt, det ligger rätt i tid och plats, och att det tämligen raskt försvinner in i det arrangerade utredningsdiset kan just tyda på att det från början varit korrekt – och farligt.

Men materian halkar ur våra händer när vi försöker samtidigt hantera faktiska händelser och en låtsasutredning. Allt som ger Holmér en framträdande roll måste givetvis hanteras med yttersta skepsis. Medan Skelleftehamnsbrevet och dess efterdyningar diskuterades, i polishögkvarteret och i pressen, hade Holmér redan börjat vässa sina kurdplaner. SA.