20.2.2011. Vinterutrustad och i helfigur står Leif GW Persson på Expressens sidan 11 och uttalar sin mening om Palmemordet: arrogant men ofullständigt. Det är inte och har aldrig varit Christer Pettersson säger Persson, men han svarar inte på frågan varför han inte sa detta redan under de första dagarna efter mordet?
Och han pekar ut en mördare eller rättare sagt en mördartyp, där han noga aktar sig för att lägga ett signalement alltför nära den faktiska gärningsmannen Anti Avsan: han ger honom åldern cirka 40 år, vilket är drygt tio år i överkant men ger honom samtidigt vissa psykopatiska kännetecken, ”har aldrig ont samvete för vad han har gjort”. Denna diagnos ger han dock inte i Expressens pappersupplaga utan bara i nätversionen, vilket ter sig märkligt. Bland mycket annat märkligt.
Jag sammanställer nu de båda versionerna och försöker granska några av Perssons huvudpunkter:
A Leif GW har tidigare låtit undslippa sig att Christer Pettersson inte är mördaren, och han återkommer nu, med större tyngd, till detta onekligen centrala ämne. Fast själv säger han nu:
Jag har aldrig trott att det var Christer Pettersson som sköt Palme. I dag är detta ointressant och problemet ett annat.
Och så var han av med hela frågan som sysselsatt polis och svensk allmänhet i årtionden, fram till i dag och in i evigheten, är meningen. Svenska Dagbladet recenserade så sent som i går en bok av Kerstin Vinterhed om Palmehatet och håller öppet för att ”det var nog Christer”.
I själva verket är förstås Leif GW inte alls av med hela frågan, han för den i stället mitt in i dagens pyrande debatt. För hur har den allvise Leif GW under alla dessa år, framför allt åren närmast efter mordet, kunnat hålla tyst om Christer Pettersson sedan den 14 december 1988? Hur har han kunnat hålla tyst? Inhyrd av rikspolisstyrelsen, med möjlighet och rimligtvis skyldighet att läsa in sig på all denna dokumentation till vilken han haft öppet tillträde (!). Han hade, från en chefskriminologs position, redan vid årsskifte1989-90 kunnat slå näven i bordet (något han är bra på) och säga ifrån:
”Lägg ner allt snacket om Christer Pettersson! Ödsla inte tid och pengar på detta villospår, som ni dessutom själva har fabricerat!”
Det går att säga att Leif GW bestulit den svenska staten på miljoner kronor och tusentals mantimmar. I stället har han skrivit böcker där bl a SÄK öppet har fått schavottera. Att Leif GW skulle ha genomskådat hela den falska beviskedjan mot Christer Pettersson har förstås varit för mycket begärt. Dvs: han har genomskådat men hållit masken.
B Hans Holmér. Det blir ungefär samma omdöme. Som han skriver i Expressenartikeln:
Holmér går in och tar över utredningen och sättet som han gör det på strider mot all och på goda grunder beprövad erfarenhet om hur polisen ska arbeta för att klara upp ett spaningsmord.
Ja, då måste onekligen frågan ställas på nytt: varför i fridens namn slog inte Leif GW larm redan då, en av de första dagarna i mars 1986, när han såg Holmér på den famösa presskonferensen vifta med vad som uppfattades som mordvapnet? Då var Leif GW tyst. Han är tyst då det inte passar men ryter ”över hela sockna” då det passar.
C Mordminuterna. Här är Expressens pappersversion mycket fåordig, medan nätversionen är desto utförligare – ja när jag tittar närmare finner jag egentligen inte ett ord om det klassiska Dekorima; ordet Dekorima finns inte nämnt i tidningen.
På nätet har Leif GW varit desto utförligare. Han berättar till att börja med att ett stort antal personer inom polisen måste ha vetat på ett tidigt stadium att ett biobesök var planerat, och han placerar därmed de facto gärningsmannen inom Stockholms poliskår! Men detta fick inte komma med i tidningen.
Leif GW redogör för den gängse versionen: att gärningsmannen måste ha spårat paret Palme vid biografen Grand, förflyttat sig i rask takt till Dekorima samt skjutit, dvs en version som Leif GW inte själv kan tro på.
Och den viktigaste, närmast otroliga luckan i Leif GW:s hypotetiska gärningsbeskrivning är utelämnandet av all information som behandlar granskningskommissionens kapitel ”Dekorimamannen”. Och de över 50 spaningsuppslag och andra tips han också utelämnat, dokumentation som Leif GW har fått läsa men inte jag.
Att Anki och Anneli funnits på plats och tilltalat gärningsmannen, att de hört den dramatiska dialogen på finska, att de är hörda 8 /åtta/ gånger osv, detta får inte plats i Leif GW:s magistrala historieskrivning. Trots att, faktiskt, som jag tidigare understrukit, rent av den sparsmakade granskningskommissionen konstaterar att
en händelse som gett upphov till tipset ägt rum –
vad menar Leif GW? När varken polis eller kommission säger annat än att här har varit ett sammanträffande mellan de tre vid Dekorima? Och vad vill Leif GW med sin både stöddiga och vacklande berättelse? Jag ska strax kommentera.
D Gärningsmannen. Leif GW skriver i tidningen:
Vid tiden för brottet var du cirka fyrtio år gammal, cirka hundraåttio centimeter lång, god fysik, intresserad och duktig skytt, handlingsmässigt ytterst kapabel och speciellt i trängda lägen. Du har utmärkt lokalkännedom i Stockholm (vilket enkelt kommer sig av att du troligen levt och arbetat där i hela ditt liv). Du är ostraffad, har inga kända personliga problem, uppfattas av din omgivning som en välordnad och hygglig karl. Lite tystlåten kanske, mån om din privata integritet.
Och så snitsar LeifmGW till det på slutet:
Jag tror också att du läser den här artikeln, och du får givetvis höra av dig.
Detta var avslutningen på pappersvarianten. I nätversionen tilläggs bland annat att gärningsmannen troligen inte alls bär på något ont samvete utan fortfarande tycker att han gjorde ett bra jobb – varför fick inte det stå i tidningen?
E Jag försöker sammanfatta. Leif GW smyger tätt i hälarna på den faktiske mördaren, lägger ut ett par små falskspår för att Avsan ska framstå som oskyldig: 40 år skulle ha varit 27, och 1.80 lång borde snarare ha varit 1.90. Annars kan hans hypotetiska signalement mycket väl stämma in på Anti Avsan, som ju också onekligen passar väl in i en tänkbar ”konspiration inom t ex polisen” som Leif GW också noterar ute på nätet.
Vad har Leif GW velat åstadkomma när han beställt tid och utrymme och tid hos Expressen? Jag får ett klart intryck av att han vill hoppa på tåget innan det går ifrån honom. Han vill ha möjligheten att säga ”vad var det jag sa?” innan det är för sent.
Det är nog för sent redan nu, Leif GW. Din gloria har halkat snett ovanför kepsen, och din tid som ideligt snackande orakel är förbi. Jag glömmer inte när du ringde mig en gång ett par år efter mordet och sa att ”det blev så fel med Holmér; han var ju aldrig i Borlänge”. Att du förnekade det uttalandet känns helt stilenligt.
Men du hade helt rätt: Holmér var aldrig i Borlänge, han hade viktigare saker för sig i Stockholm medan timern gick mot noll.
Sven Anér
Hej, Sven!
SvaraRaderaI chatten efter tv-programmet slår Leif GW fast att Holmér under mordnatten befann sig på Scandic Hotel i Borlänge, att Södermalmspiketen inte hade något med mordet att göra och att det endast kan röra sig om en sammansvärjning bestående av 2-3 personer. Inte mycket till polisspår. Mvh Henry S
GW glömmer också de motstridiga vittnesuppgifter som finns angående KB1520 och PP3230. Han glömmer också att ta upp det uppenbart manipulerade LAC-bandet och förfalskade instämplingsuppgifter från Sabbatsbergs sjukhus. Som sagt. Inte mycket till polisspår.
SvaraRaderaKan man inte fråga GW direkt vad han menar? Varför tar han inte upp de två tjejerna som träffade på Avsan, vilken inställning har han till Avsan?
SvaraRaderaIntressant att notera är att en hel del poliser som deltog i Palme-utredningen var ombord och försvann i samband med Estonias "förlisning".
SvaraRadera