Rikskrim: Hemligt, hemligt…

9.2.2011.

Sedan JK faktiskt rutit till mot rikskriminalpolisen och dess ståndaktige tennsoldat Stig Edqvist kom äntligen ett konvolut från rikskrim. Inga nyheter, egentligen, de fåtaliga papper som fanns bilagda var ingalunda okända för mig, vilket rikskrim givetvis har vetat. Det har rört sig om sedan länge öppna papper.

Sekretessen består, hoppas rikskrim. Se mitt överklagande.

Intressant är en helt komplett uppställning som rikskrims jurister har gjort över de 94 registerkorten, där vartenda registerkort har försetts med tillhörande dokument (spaningsuppslag mm) från rikskrim. Det har rent av gått att identifiera sådana registerkort där spaningsuppslaget inte har funnits explicit angivet; ett gott detektivarbete av juristerna. Ändå bättre hade givetvis varit om jag fått ut dessa så noggrant framletade handlingar, men så roligt ska jag ännu inte ha, tydligen.

Men rikskrims framtagning av en komplett lista över de 94 registerkorthandlingarna visar, till full evidens, att samma åtgärd hade kunnat vidtas av granskningskommissionen, som då hade kunnat skriva ett skrämmande dramatiskt avsnitt om ”privat polisverksamhet”, ”han visste om mordet i förväg” etc. Men det passade inte denna granskningskommission eller dess huvudsekreterare Axberger, med klar insikt om hur vindar blåser.

Jag har nu från två stora Stockholmstidningar fått beskedet att ”din noggranna hantering av Palmemordet får du ha för dig själv; vi har annat att syssla med”. Detta sagt utan minsta rodnad eller ursäkt. Är jag duktig då? Eller bara i vägen? Nog bara i vägen,

Jag återger nu några få rader ur det mycket långa scriptum jag i dag fick från rikskrim; tio tättskrivna sidor, som enkelt hade kunnat ersättas med det enkla ”din anhållan beviljas”.

Här skildras i stället, givetvis utan antydan till ursäkt, min eviga, ännu ej avslutade, via dolorosa:

Sven Anér inkom den 20 oktober 2010 (!) med en begäran att få kopior av 94 registerkort som Per-Göran Näss upprättade…”

Fram till

Den 12 januari 2011 samt den 18 januari 2011 skickade Sven Anér påminnelser angående sin begäran om allmänna handlingar

Jaja, som jag brukar skriva. Sedan följer ett antal skäl för beslutet, alla lika tröstlösa.

Inom ramen för förundersökningen

Ja, vilken förundersökning? Spelar rikskrim och RÅ med två helt separata förundersökningar, en avseende Christer Pettersson och en avseende mordet på Olof Palme? Knappast vad lagstiftaren tänkt sig, i så fall.

Nej, det känns meningslöst att fördjupa mig ytterligare i dessa korrekt kommaterade ordmassor. Låt mig i stället avslutningsvis med kraft understryka:

Inget som helst lagbrott skulle begås om hela Palmeutredningen släpptes fri. Inget som helst lagbrott. Det är bara om polisarbetet kan störas som en polismyndighet eventuellt kan få tillstånd av domstol att vägra lämna ut allmänna handlingar. Men här är det ju i praktiken inget polisarbete som störs. Polisarbetet är avslutat. Det är bara jag som stör. Sven Anér

Till allra sist. Svenska Dagbladet har i dag en understreckare av Hans Henrik Brummer, en lång kulturartikel, om hur ”Dreyfusaffären gav bränsle för Europatanken”. Jag väljer ut ett av de inledande styckena och drar paralleller. Följ med! SvD först:

Dreyfus fall kom att få en uppmärksamhet som sträckte sig betydigt längre än en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi känner väl den oerhörda uppmärksamhet som skakade den europeiska offentligheten när det stod klart att justitiemordet inte bara var en fråga om rättskränkning och mörkläggning. Det visade sig att den skyldige var majoren Ferdinand Walsin Esterházy, Vägde en redan dömd mans intresse mindre än den franska militärens prestige? Gällde valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder?

Och så min egen svarta pastisch:

Christer Petterssons fall har kommit att få en uppmärksamhet som sträcker sig betydligt längre än kravet på en rutinmässig korrektion av en usel juridisk handläggning. Vi kan ana den oerhörda uppmärksamhet som kommer att skaka den svenska offentligheten när det står klart att justitiemordet inte bara är en fråga om rättskränkning och mörkläggning., sedan det visat sig att den skyldige är den förutvarande piket/baseballpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Harald Avsan. Väger en redan dömd, visserligen så småningom friad, mans intresse mindre än den svenska nomenklaturans prestige? Gäller valet försvaret av de mänskliga rättigheterna eller respekten för en auktoritärt vidmakthållen heder? SA.