Svara gärna på brev, POSTEN och TELIA!

7.2.2007. Likalydande skrivelser till

Högsta ledningen för POSTEN, 105 10 och

Högsta ledningen för TELIA, Stureplan 8, 106 63 Stockholm.

Enligt ett flertal obesvarade skrivelser har jag begärt ett skadestånd om

5 000 kronor

från vartdera företaget, men vid kontroll av mitt plusgirokonto 75 05 55-5 har några motsvarande insättningar ej skett. Eftersom jag ej fått några svar utgår jag dock självfallet från att mina ansökningar har beviljats, varför jag utber mig beloppen insatta omedelbart, från båda företagen.

Ärendena gäller, om detta skulle ha gått företagen förbi, olovlig brevöppning och grovt sabotage av innehållen, vid tre separata tillfällen under december i fjol, samt olovlig telefonavlyssning vid samma tillfällen.

Ärendet ligger nu hos Polismyndigheten i Uppsala, Göran Pettersson, direkttelefon 010-567 69 89.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

7.2.2012 till Göran Pettersson (ankn 010-567 69 89) Uppsalapolisen.

Det var givetvis med tillfredsställelse jag tog emot ditt meddelande i går att du eventuellt avser att inge egen anmälan i det aktuella ärendet.

Jag hoppas snart höra av dig. Jag översänder nu i kopior min brevväxling med överåklagare Björn Ericson.

Vänlig och engagerad hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85, 752 39 Uppsala.

PS: Jag bifogar även Bo Alvbergers rapport 22.12.2011 rörande åverkan på de tre aktuella försändelserna som gick till hans brevlåda vid Slottsvägen 8 i Värnamo. Detta är alltså den grundläggande bevisnoteringen. DS.

Nej men se: Ericson ber nästan om ursäkt!

7.2.2012.

Överåklagare Björn Ericson, 205 90 Malmö.

Jag noterar ditt brev 2.2.2012 och listar ett antal punkter:

Nr 1: ”i den del den uppfattades…” Detta är nytt för mig. Jag har inte fått se Säkerhetspolisens missivbrev till dig. Hade jag fått detta besked omedelbart hade ärendet kunnat påskyndas, sedan jag då fått veta att du vore intresserad endast av en del av mitt brev till Säk. Jag hade då omedelbart kunnat vända mig till Polismyndigheten i Uppsala, där saken numera ligger.

Nr 2: ”underlaget inte gav sådan stadga åt misstankarna…” Jag vänder mig mycket skarpt mot detta påstående. Hur beskriver man de aktuella ingreppen på ett tydligare sätt? Ifrågasätter du mina och Bo Alvbergers uppgifter? Kan du ge exempel på någon annan organisation som skulle kunna åstadkomma tre (!) liknande grova sabotage?

Nr 3: ”anmärkte i beslutet”, Ja, du nämnde detta, men du påpekade inte att du vore helt ointresserad av att föranstalta om en polisiär utredning, vilket alltså försenat utredningen. Redan det förhållandet, att en förundersökning en gång lagts ned av en överåklagare, har givetvis, vilket du säkert inser, försenat mitt fortsatta arbete med denna sak. Poliser är inte särskilt villiga att på nytt ta sig an ett ärende som redan en gång avgjorts av överåklagare, som du säkert förstår.

Nr 4: Våra mycket allvarliga ärenden, som samtliga innebär konflikt med två klara svenska lagrum samt med artiklarna 8 och 10 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, kan även kopplas till TF som är en grundlag. Ärenden som du, uppenbarligen rutinmässigt, lägger ad acta. Jag begär att du överprövar din attityd till eventuell polisiär medverkan.

Ditt brev, som jag får i dag med viss fördröjning, ger alltså den info jag borde ha fått för länge sedan. Och jag läser alltså, med stor förundran, ditt kategoriska påstående att polis inte vore inblandad. På ren svenska: hur vet du det innan du eller någon polis gått in i ärendet? Avgör du viktiga ärenden utan något som helst införskaffad dokumentation? Kan inte internutredare kopplas in även innan en direkt utpekad polisman finns i ärendet? Till ditt blanka ”nej” behövs knappast någon föregående juridisk utbildning.

Jag begär att detta brev tillförs utredningen.

Jag kan nämna att saken i dag ligger hos Göran Pettersson (antagligen krinsp) vid Uppsalapolisen, direkttelefon 010-567 69 89, som vid telefonsamtal i går förutskickade att han avsåg att upprätta egen anmälan, inom Uppsala-polisen, rörande olovlig telefonavlyssning och därav följande olovlig brevöppning. Ditt brev och denna skrivelse går i kopior till Göran Pettersson.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Vad säger lagen? Europakonventionen?

6.2.2012.

Detta ärende, som med sådan kraft drabbar Bo Alvberger och mig med flera, finns mycket skarpt noterat i min lätt hundörade blåa lagbok.

Frånsett de mycket klara direktiv som återfinns i tryckfrihetsförordningen, självklara för varje demokratisk stat, skriver Europakonventionens stater i reglerna för de mänskliga rättigheterna i

Artikel 8:

Nr 1. Envar har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.

Nr 2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet.

Artikel 10.

Nr 1: Envar skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser.

Jag läser igenom dessa konventionens mycket klara bestämmelser och finner hur bryskt personerna bakom avlyssningen och brevöppningen här uppe i det iskalla Sverige bryter mot höga herrars beslut vid internationella rådsbord.

Men vad bryr sig makt om förbud?  Sven Anér

Uppsalapolisen går in med egen anmälan i brevaffären!

6.2.2012. Jag lever i dag en typ av liv som jag torde vara ganska ensam om. Jag försöker sedan julafton i fjol, ja egentligen ännu tidigare, att väcka rättsvårdande svenska myndigheters intresse för ett antal fall av olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning, men det är först nu, den 6 februari 2012 kl 13.15, som jag förhoppningsvis har lyckats väcka polismyndighetens intresse, närmare bestämt Uppsalapolisens!

Men jag ska inte ropa hej ännu. Dagen började i sedvanlig motvind. Jag ringde diariet på Uppsalapolisen men fick beskedet att ingen av de båda versionerna av min anmälan från julafton (den gick till Säk först) hade kommit fram till Uppsalapolisen! Inget enda exemplar av de två separata försändelserna innehållande samma anmälan!

Det var det andra beskedet jag fått från detta diarium: Anér, 21 08 14-5075 – sorry, finns inte här, okänd. Men tala med Göran Pettersson, han kan kanske hjälpa dig…

Det gjorde jag kl 10.55: Ring mig efter lunch på mitt direktnummer!

Jag ringde, och vi fick två samtal, som tycktes leda ärendet framåt. Jag hade att kämpa mot den mycket begripliga oviljan från en vanlig polis (kanske är Göran Pettersson kriminalinspektör?) att över huvud taget fatta att oegentligheter skulle kunna pågå inom hans egen poliskår.

Men, vid det andra samtalet, när Pettersson började förhöra mig ganska rejält, märkte jag att han börjat ta saken på allvar, kanske på djupaste allvar. Pettersson ville från början att jag skulle ringa säkerhetspolisen i Stockholm, den som hade fått min ursprungliga anmälan, men jag sa nej. Säkerhetspolisen lämnar inte ut upplysningar i ett kriminalärende till en vanlig representant för allmänheten, nej, initiativet måste komma från polisen i Uppsala.

Och så verkar faktiskt bli fallet, kan det vara sant? Blockerande, fast kanske inte totalt blockerande, ligger förstås det faktum att överåklagare Björn Ericson i sin skrivbordsstol hos Riksenheten för polismål dekreterat, utan någon som helst föregående utredning, att någon polis ej begått något brott. Men den stötestenen tycks Pettersson nu ha rundat, och han lät förhoppningsfull när han sa att en förundersökning nu kan vara på gång.

Vi får se. Det är ju inte så här det ska gå till. Det är polisen som ska ha den egna inneboende gålusten, inte den polisiärt klent underrättade allmänheten. Det är nu 55 dagar sedan den första dvd-skivan ”Lisbeth Palme – mordets stora gåta” – svårt skadad stoppades ner i Bo Alvbergers brevlåda i Värnamo. Men den som väntar på något gott… Gott?   Sven Anér

Till Riksdagsdirektören och till Presidenten för Svea Hovrätt!

5.2.2012.

Till Riksdagsdirektören och till Presidenten för Svea Hovrätt!

I anslutning till det bifogade s k hot mail, skrivet av rådmannen vid Svea Hovrätt och moderate riksdagsledamoten

Anti Harald Avsan,

vill jag ånyo meddela att det var Avsan som den 28 februari 1986 sköt Olof Palme till döds, en person som det var Avsans skyldighet, som anställd vid Stockholms polismyndighet, att skydda och värna.

Hur kan jag säga detta? Jo: jag har vid flera tillfällen, alltsedan första upplagan av ”Palmemordet. Affären Anti Avsan” utkom i sin första upplaga vid upprepade tillfällen ställt skriftliga frågor till förundersökningsledningen i Palme-ärendet, dvs riksåklagaren resp rikskriminalpolisen med denna lydelse:

Var det Anti Avsan som sköt Olof Palme?

Jag har aldrig fått annat svar tillbaka än:

”Vi kommenterar inte den pågående förundersökningen.”

Förundersökningsledningen har sålunda aldrig förnekat att det var Anti Avsan som sköt Olof Palme till döds, och Avsan har heller inte, trots att jag anmodat honom att göra detta, mot mig riktat anmälan om grovt förtal.

Mot denna bakgrund uppmanar jag mina adressater att råda Anti Avsan att stämma undertecknad Sven Anér för förtal.

Jag anser att det är en upprörande situation som råder inom era respektive revir. En misstänkt mördare tillåts inneha och utöva två av de absolut viktigaste förtroendeämbeten landet har, domareämbetet och riksdagsledamotens uppdrag.

Jag ser många initiativ som en hovrättspresident och en riksdagsdirektör skulle kunna ta, framför allt att ställa Avsan mot väggen och begära att han – under sanningsförsäkran om detta låter sig göra – redovisar vad han gjorde minuterna kring mordet på Olof Palme. Den frågan torde aldrig ha ställts, så komprimerad, till Avsan.

Han är aldrig lagförd, endast, så sent som den 14 juni 1993, hörd upplysningsvis av sina kolleger inom Palmeutredningen, inte av i lag föreskrivna internutredare. Avsan är heller inte, vare sig live eller via uppvisade fotografier, konfronterad med de båda huvudvittnena ”Anki” och”Anneli”.

Anti Avsan har ständigt varit skyddad av polis och åklagare, aldrig utredd av polis och åklagare.

Det hot mail som jag nu bifogar (på nytt till Hovrättspresidenten) visar ett prov på Anti Avsans karaktär som är djupt cyniskt skrämmande. Han står bakom ett mail som han avslutar med hälsningen ”Heil!” – riskerar han inte sina poster vid Svea Hovrätt resp riksdagen med ett dylikt uttalande i öppet brev, tillgängligt på nätet? Bör han inte enligt gällande lag förflyttas från hovrätten och från riksdagen?

Jag ställer dessa frågor och framlägger dessa yrkanden i det klara medvetandet om ärendets vidd och allvar, inte minst för mig själv.

Jag önskar sålunda att mina adressater tar upp ärendet till noggrann granskning och därvid även överväger min egen position; naturligtvis ser jag gärna en behandling i domstol.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Fil kand, civilekonom, DN 1948-62, SVT 1963-71, därefter frilans TV-producent, författare av ca 30 böcker och över etthundra nyhetsbrev, utger bloggen

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

aldrig dementerad i ärendet Palmemordet. Medlem av SJF, SFF och PK. 210814-5075.

Jag önskar mina adressaters snara kommentarer, jämte dnr och namn på handläggare.

Björn Ericson: jag känner min och mina närmastes säkerhet hotad!

2.2.2012. Till Överåklagare Björn Eriksson. För kännedom Riksåklagaren, att diarieföras.

Björn Ericson, jag avvaktar svar i ärendet 159-15954-11.

Och jag önskar tillägga att jag känner min och mina närmastes säkerhet direkt hotad. Sedan du valde att avsluta mitt ärende utan åtgärd i sak har tillkommit i detta ärende: ytterligare en dvd-försändelse har blivit saboterad, den gick till Umeå, och ett annat brev med dvd-skiva har försvunnit på väg till Nyköping.

Vidare har två omfattande skrivelser i detta ärende, ställda till Polismyndigheten i Uppsala, enligt uppgift från polisens diarieexpedition aldrig kommit polisen till handa.

Samtidigt har telefonen på vårt lantställe, 0174-500 66, slutat fungera; saken är anmäld till TELIA, som arbetat med ärendet men tydligen inte kommit någonvart.

Detta är ingen lekstuga, Björn Ericson, utan alldeles tvärtom. Olovlig telefonavlyssning och olovlig brevöppning tillhör de otäckaste av ”manschettbrott”, om jag får kalla dem så. Den utsatte ser bakom dunkla skuggor ett beteende som han eller hon aldrig får grepp om, men som kryper in i hemmet på ett skrämmande sätt.

Jag är orolig för min och mina närmastes säkerhet, Björn Ericson.

Att i detta läge inte få minsta stöd från den myndighetsvärld som rimligen borde måna om sina undersåtars kroppsliga och andliga välbefinnande, utan i stället bli trakasserad under längre tid, är irriterade, deprimerande. Och skrämmande.

Detta brev går alltså också till RÅ för beaktande.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79, förmodligen avlyssnad. Telefon till landet: 0174-500 66, ur funktion, anledning okänd.

Anti Avsan:”Heil!”

5.2.2012. Till Anti Avsan (m), Riksdagen, 100 08 Stockholm.

Brevet går även, för angelägen kännedom och åtgärd till:

Riksdagens Talman, till Hovrättspresidenten vid Svea Hovrätt, till RÅ samt till Svenska Dagbladets redaktionschef Martin Jönsson.

Aldrig tidigare publicerad i tryck är den text som nu följer, ingående i den serie av hotfulla och hånfulla mail som jag delvis återgett i ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”. men där jag drog gränsen vid denna grovt cyniska attack mot författaren – och min TV-kollega en gång i världen – Lars Krantz.

Vem är den faktiske författaren? Avsan eller någon som mailar i Avsans namn? Jag går in i den diskussionen sedan jag skrivit ut det märkliga debattinlägget.

From: anti avsan-at-hotmail.com

To: lars,krantz-at nationalmordet.nu

Subject: Till en dum jävel

Date Fri 16 Nov 2007 13:50:44 +0100

Hahaha din dumma jävel! Du föll i den grop jag grävde. Jag visste det! För om man sätter in Lisbeths namn i en text faller du direkt för frestelsen att föra fram din sinnessjuka teori. Nu har du gjort bort dej ordentligt. Och det var meningen. Jag vet naturligtvis till hundra procent att Lisbeth inte sköt Olof men jag körde den här grejen för att få dej och den där B-polisen Gösta Söderström att bli ovänner. Det skulle ju inte vara så bra om ni jobbade ihop. Och varför berättar jag det här för dej nu? För det första för att du redan gjort bort dej så grundligt och för det andra för att du på grund av din sjukdom inte kommer ha ork eller chans att rätta till det. Slutet börjar nalkas nu har jag hört av Thomas. Du kommer inte från hospiset där du sitter heller. Sen är du ju gravt alkoholiserad också. Jävla svin! Jag har sett dej på systemet flera gånger. Skuggat dej runt Odenplan osv. Så jag vet hela ditt liv under många år. På Beckomberga hade du varit den mest självklara patienten!

Nu kan jag berätta att det var jag som för några år sedan tog kontakt med Aftonbladet och berättade att du utgett dej för att jobba för dom och att representera dom och att du hade porrtidningar och andra ”hemska” tidningar i kassar i ditt hus. Men vem var det som ställde dit dom tror du? Ha ha ha! Sen blev du utfryst på Aftonbladet. Jag kan ju också berätta att jag satt upp lite lappar om dej mellan tunnelbanan i Gamla stan och SEB vid slottet ungefär. Lappar med en del av dina hemsidor som jag ändrat lite på och erkänt för din räkning en del. Folk har skrattat ihjäl sig när dom läst har jag sett och hört.

Det är jag som skickat mejlet i Söderströms namn till bl a --- en nära släkting till journalisten Sven Anér. Med hjälp av en dataexpert kan jag använda andras mejladresser hur lätt som helst. Likadant som jag skickat med Söderströms sons adress har jag skickat mejl till Söderström från dej. Flera gånger och varje gång har dom blivit förbannade. På dej! Ha ha ha! Dom har berättat för Alsén om dina mejl till dom.

Om du tycker det är jobbigt att folk nu efter din senaste sida med ett rejält klavertramp skrattar åt dej och Söderström, B-polisen alltså, kanske du behöver en pistol. Mitt gamla vapenföretag finns kvar, men dom jävla dumma myndigheterna tror att det är nedlagt eftersom det ser ut så på pappret. Säg till när du behöver pistolen så ska jag skicka den till dej. Och du – lägg inte ut nån kondoleansbok efter dej själv. Jag kommer att ordna som förut. Så den ryker på kort tid! Det kan jag lova. Så inte nån jävla Lars Bergman skriver nåt skit i den.

Tur som fan att du inte orkar hela den här historien vidare!!!!

Nej, nu har jag inte tid att mejla dej längre. Ska skicka några mejls från adressen lars.krantz-at-nationalmordet, och till några redaktioner, organisationer och politiker. Kanske också till poliser. Får se vad för skit jag ska skriva att du skriver. Ha ha ha!

Bra att du skrev att Söderström skickat mejl till dej! Bra att det var han som fick skulden för dom!

Jag mår så bra när jag tänker på att det inte är du utan --- som sitter och myser i solnedgången i Bohuslän; Glasbit??!!! Jävla idiot!

Jag ska se om vi inte kan ordna så du får betala lite ersättning till henne där. Du har ju ställt till det med en massa dålig ordning som hon fått ordna och haft kostnader för. Möjligen skulle man kunna ordna så att en större del av din pension också tas av myndigheterna: förbannade idioter ska ha en stor jävla smocka innan de hinner dö!

Dra åt helvete! Heil från oss alla fem

Anita Svan Asta Nivan Tina Navas Anna Vista Ivan Satan

Jag kommer inte att kommentera enstaka påståenden och sakuppgifter separat. Jag har varit tveksam redan då det gällt att skriva ut och publicera denna vidriga text, jag vill inte gräva i den ytterligare. Men jag vill att grundtexten ska bli allmänt känd.

Det känns givetvis ytterst angeläget att reda ut proveniensen, att konstatera vem som skrivit och sänt detta mejl. Teoretiskt skulle mailet kunnat ha skrivits av en person som fått materialet uppläst för sig av Anti Avsan och sedan sänt det, ovisst från vilken adress.

Men i så fall kommer ju texten de facto från Anti Avsan själv. Att någon annan person skulle ha skrivit denna grymma text mot bakgrund av samlat eget vetande anser jag omöjligt. Ingen enda person i Sverige kan ha varit i besittning av all denna information, där de rena sakuppgifterna i det stora hela förefaller vara korrekta.

Skulle detta ha kunnat undersökas av nätexpertis? Ja, självfallet. Dels borde texterna noggrant ha kontrollerats av en myndighet, från innehållslig synpunkt. Dels hade i varje fall avsändardatorn kunnat identifieras, och därifrån den faktiska avsändarpersonen, det senare dock svårare.

Vad har då i stället hänt? Absolut ingenting. Ingen myndighet, förslagsvis rikskriminalpolisen, har rört vid denna långa och grovt cyniska mailserie. Jag har återgett stora delar i ”Affären Anti Avsan”, men jag har i brist på expertkunnande och resurser inte kunnat utreda i botten.

Jag konstaterar att ansvarig för att denna långa text, som jag nu för första gången återger in extenso, skrivits eller i vart fall koncipierats på fredagseftermiddagen den 18 november 2007, sedan riksdagen tagit veckoslutsledigt, är förutvarande piketpolisen, dåvarande rådmannen vid Svea Hovrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag Anti Harald Avsan.

Det känns närmast overkligt att skriva in denna formidabla text på min dator i vinterkylan. Jag skulle kunna göra många reflexioner, men jag överlåter de flesta åt mina engagerade bloggbesökare.

Jag bestämmer mig för att tills vidare begränsa mig till de här kommentarerna:

Nr 1: Det är Avsan som helt och hållet står bakom detta mail. Avsan kan ju alltid protestera, om han så önskar. Detta brev går nu till Anti Avsan, riksdagsadressen.

Nr 2: Då Avsan producerar detta mail är han domare och riksdagsledamot, men han har uppenbarligen fri lejd inom hela det svenska samhället. Mailet är ju i stor utsträckning en våldsam utmaning: Ha ha ha (för att citera Avsan), ni kan inte ta mej, ni kan inte ta mej!

Nr 3: Detta mail har självfallet funnits tillgängligt för den svenska överheten, men det har passat bäst att gömma det, inte låtsas om det.

Nr 4: Svea hovrätt, Sverige riksdag. Det är oerhört.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Riksdagsdirektören och hovrättspresidenten – hur kan ni ha Anti Avsan arbetande hos er?