9 av 10

25.2.2011. En SIFO-underskning, stort uppmärksammad av Svenska Dagbladet, sägs ge vid handen att 9 av 10 svenskar inte tror att Palmemordet kommer att klaras upp. Svaren ligger i frågans riktning, men antagligen ger de en korrekt återspegling av den faktiska situationen.

Ansvaret för denna defaitistiska syn är givetvis bland annat Svenska Dagbladets eget. Tidningen har tassat utomordentligt försiktigt i mordets utkant de senaste åren, och när tidningen äntligen, i går, ger en inblick i den faktiska utredning som pågår, alltså inte myndigheternas, så måste tidningens läsare undra: varför har vi inte fått reda på detta tidigare?

Men i chatten den 22 februari, efter Leif GW:s TV-framträdande, verkar de chattande knappast så nedslagna som SIFO; det finns en underton av att mördaren kanske kommer att bli fast.

GW verkar för övrigt inte lika säker beträffande sin ”polis, militär, säkerhetsman” som han var när han stod i bild. Väjer undan, tycks det.

Mina bloggbesökare har chatten på nätet, gå dit och titta. Och se vad ni saknar. Själv är jag fortfarande mest förvånad över att GW inte bryr sig det minsta om mordets stora händelse, nämligen Dekorimamannens samtal med sin uppdragsgivare, i walkie-talkien, och Ankis enträgna försök att få kontakt med denne gymbesökare i Upplands-Väsby som hon kände så väl till utseendet.

Kapitlet ”Dekorimamannen” i granskningskommissionens rapport är och förblir mordets viktigaste och tydligaste ingrediens, men det kapitlet rör GW inte vid.

Och ”Holmér var i Borlänge” – GW försöker balansera mellan lojalitet mot den polisiära överheten och önskan att presentera sin mördare, kanske en polis. Den balansgången är givetvis omöjlig att genomföra, ens av en så stöddig och egotrippad person som den statsanställde, polisanställde Leif GW Persson.

Jag får propåer från utlandet: Är Persson verkligen er statligt anställde, högste kriminolog?

Ja, det kan jag själv ibland undra.