För AB Debatt! Säkerhetsexperten Ulf Lingärde: Om hur Hans Ölvebro och Tommy Lindström hjälptes åt att på högsta nivå dölja Palmeärendets sanningar!

 2.5.2014.  Ur rikskriminalpolisens officiella och öppna arkiv, Ai. 318-93, promemoria sex sidor, från säkerhetsexperten Ulf Lingärde, inlämnad till den polisiära delen av förundersökningen avseende mordet på Olof Palme. Uppgifterna aldrig bearbetade, aldrig kommenterade, aldrig åtgärdade, aldrig dementerade:

I dagens Palmegrupp finns fortfarande en mullvad, /Tommy Lindström/. Jag har talat om för Ölvebro vem det är, men han kan inte göra så mycket åt det. Däremot har Ölvebro mycket väl begripit att något är sjukt på polissidan, och har tillsatt en mycket diskret grupp som utreder ”information om polisens inblandning”.

/Namnet Tommy Lindström framgår ur en annan version av Lingärdes PM, nu med diarienummer ”Palmekommissionen, inkom 1995-05-02, dnr 95-103”/.

Rätt avskrivet intygar Sven Anér. Det går bra att beställa Ai. 318-93, sex sidor, från Rikskriminalpolisen, 122 56, 102 26 Stockholm, och 95-103 från Riksarkivet. Kostnadsfritt, den svenska rättsstaten bjuder. Riksarkivet har hemligstämplat praktiskt taget hela sin bit, men det beslutet går ju att överklaga. Vi bör aldrig ge upp och aldrig gå vilse i byråkratins irrgångar.

Vad har rikskriminalpolisen eller dess överordnade Palmeåklagare, vice RÅ Kerstin Skarp, gjort åt saken? Svar: ingenting. Ingenting den 30 mars 1993, under hennes företrädare, och ingenting i dag den 2 maj 2014. I så fall hade Palmemordet kunnat vara löst, för tiotusentals mantimmar sedan. För hundratals miljoner kronor sedan.

Vi behöver bara röra om med en liten pinne i den här myrstacken så händer det saker. Lögner blottas, sanningar kryper fram. Mörka kletiga lögner kan skuras om till sina verkliga sanningar.

Men vem har den lilla pinnen? Vem rör?

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Lingärde: De i samhället högt uppsatta personerna --- tog ett beslut inför Gud och fosterlandet (varför utelämnade de Gud?) att Palme måste bort.

Ai. 318-93, sidan 3, nederst, resp Palmekommissionen 95-103, sidan 4, 2 st. Sammanlagt är 15 personer namngivna som konspiratörer. Aldrig hörda.

Vart tog forskningen vägen i Palmeärendet och dess undervegetation? Kommissioner följde falska stigar.

27.4.2014.  Till Utrikespolitiska Institutet

LEDNINGEN.

Jag närsluter inledningsvis min uppsats ”Det mörka Palmemordet vid vägs ände”, och ber Institutet läsa, med engagemang och akribi. Här finns det centrala av basinformationen kring svenskt 80-tal beskrivet men sannerligen inte färdigutrett, inte utforskat i minsta mörk detalj.

Jag ber Institutet tämligen snart berätta för mig om grundtexten, promemorian om de 15:s konspiration mot sittande statsminister, Ai. 318-93, över huvud taget varit känd för Institutet och om den underkastats någon form av vetenskaplig forskning.

Det finns två motpoler: För det första den officiella, den stadfästa, Granskningskommissionsrapporten från 1999, där mördaren klassas som ”ensam gärningsman”, ensam på fältet, gärna identisk med den av Svea Hovrätt släppte och av Högsta domstolen aldrig behandlade Christer Pettersson.

Det är dagens justitie ombudsman, Hans-Gunnar Axberger, vilken - i sin egenskap av ledamot av de båda kommissionerna och huvudsekreterare i den andra! - vid sidan av de båda efter varandra följande ordförandena såg till att strålkastaren hela tiden var riktad mot en diffus grupp av ensamma vinddrivna personer, bland vilka Christer Pettersson under hela tiden hade Axbergers förkärlek: ”bevisen har successivt stärkts”. Medan sanningen kan ha legat åt det helt andra hållet, nämligen bort mot Ulf Lingärdes sannerligen inte vinddrivna 15 herrar i en klubb innehållande namn som en f d säkerhetschef, en toppkapitalist, två FRA.chefer på den edsvurna medlemslistan.

Den vinddrivne eller de höga herrarna? Axberger avgick formellt med segern – i varje fall lyckades han hålla varje viskning om de 15 utanför protokollen, öppna eller hemliga.

Axberger torde ha varit den förste som fick ta över Lingärdes heta dokument, som drygt två år tidigare, och dessutom i Lingärdes originalskick, Ai. 318-93, deponerades hos rikskriminalpolisen; som synes av min dossier tappade kriminalpolisen detta Lingärdes original, vilket under åren 1993-2014 torde ha utgjort enda i myndighets-Sverige tillgängliga ex! Vilket jag nu postat till den ansvariga rikskriminalpolisen, försett med mängder av Olle Alséns påteckningar. Ett helt orört Lingärdeoriginal varkar inte längre existera.

Krångligt? Ja. Läs en gång till.

Men Lingärdes PM fick inte komma fram! Sedan den i maj 1995 ”anonymt” upplämnats till Marjasins registrator, har promemorian, som ”Palmekommissionen 95-103”, under 1996, helt omskriven och försedd med omfattande korrigeringar, fått utgöra underlag för en s k ”hörning” inför Sigvard Marjasins strax utrotade Palmekommission.

Men, och detta är mycket anmärkningsvärt; vad som avhandlades under hörningen 1996 var inte Lindgärdes sensationella PM från 1995, utan några synpunkter från ett senare datum på allmänna statliga säkerhetsfrågor. Vid hörningen ställs ingen fråga om de 15 på Lingärdes brännheta ursprungliga sex sidor, inga frågor ens från den Inga-Britt Ahlenius, som genom åren fick framstå som den alerta och rättrådiga valkyrian i den här striden.

Krångligt? Ja. Läs en gång till.

Har ledamöterna fått se eller ens höra talas om andrahandsversionen från 1995 av denna ödesdigra PM? Den från 1993 har de säkerligen inte sett, den var nog bortsprungen redan då. En huvudsekreterare styr en känslig kommission med järnhand. Granskningskommissionens slutrapport blev aldrig granskad av beställaren, departementschefen, vilket känns symptomatiskt. Kommissionsrapporter läggs på breda hyllor.

Det framgår alldeles tydligt, för en noggrann och opartisk undersökare, att Axbergers uppdrag, naturligtvis aldrig utsagt, varit att hålla alla känsliga misstankar borta från kommissionsbordet, i synnerhet sådana misstankar som direkt snuddade vid namngivna poliser eller 15 väl skyddade höjdarpersoner.

Det fick bli min egen självpåtagna syssla att redan från 1987-88 fokusera på just ”polisspåret”, och det är när jag nu på nytt, och noggrant, läser igenom framför allt originalversionen av Lingärdes PM som jag märker, och skakas av, Lingärdes breda, avslöjande, säkert gjorda svep med skalpellen genom 80-talets svenska inrikes- och inte minst utrikespolitik. Hemligheter som inte skulle fått avslöjas, sekretess som inte skulle ha fått finnas.

I denna oluftade akvariemiljö har Lingärde, den gamle säkre säkerhetsexperten, trivts som gammelgäddan; huggit åt höger och åt vänster, inte nappat på falska krokar.

Lingärde ville avslöja den svenska 1980-talspolitiken, sådan han såg den, och det går att säga att han på köpet i håven fick med sig hela mordscenariot mot Olof Palme.

Fick han det? Det är här jag ställer frågan till Utrikesinstitutets ledning.

Är all den unter uns-information Ulf Lingärde ger oss, mixad med klart belagda uppgifter, i själva verket en väl upplyst och snitslad intellektuell motionsslinga, att följa fram till målet?

Och i så fall vilket mål? Avslöjandet av rysspaketet som det avgörande, kryddat med tillkommande delmotiv?

Lingärdes mål var i vart fall inte den dagdrivande Christer Pettersson, som ständigt tvangs agera den nesllgt sjunkna svenska rättsstatens falska räddningsplanka.

Att medierna i 28 år hållit så tyst och så tätt, att inte minsta chefredaktör, guppande på sjunkande upplagor, hittills ägnat min dossier om ”Det mörka Palmemordet” ett ord eller en tanke eller minsta blockbit på en tillbakadragen nyhetssida är förstås beklämmande: in i vilken värld vill medierna leda oss?

Jag vädjar nu till Utrikespolitiska Institutets ledning: sväng skutan!

Vad som absolut behövs i dag är forskning rätt in i mordgyttret, forskning av facket. Någon sådan forskning har inte funnits, inte fått finnas. I sådan forsknings ställe har fått komma pretentiösa, politiskt styrda, okunniga kommissioner, vilka sett som sin viktigaste uppgift att rensa arbetsbordet från illasinnade tankar om slingriga polisspår eller, kanske än värre, attacker mot de höge i samhället.

Här finns, Utrikespolitiska institutet, ett obrukat fält, dit inte minsta spade, minsta traktor släppts in. I stället en konstgödsling med lögner och förutfattade meningar, spridd med underdåniga bugningar upp mot en kritstreckrandig överhet, som inte får ha fel, inte får ha haft fel.

För redan om ett enda grovt, avsiktligt fel kan påvisas rasar den svenska rättsstatens rättrådighet, varefter vi alla befinner sig oss ute på ett laglöst gungfly, trampande dyigt vatten.

Men forskning rensar. Korrekt, kanske torr forskning. Sanningar, utan tillrättalägganden. Är Utrikespolitiska Institutet den instans som kan initiera dylik forskning? Utan att det mudderverk som ska till fastnar i dyn?

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Jag började kvittera ut min folkpension det år Olof Palme sköts, och den kommer fortfarande in på 92-åringens konto.. Jag behöver hjälp, jag behöver lämna över. Aldrig dementerad. Det borde betyda en del.

Aldrig dementerad.

Vart tror ni, herrar i kritstreck, att ni är på väg med vår allmogeskock, lurad, narrad, nedljugen? Narrad av falska byråkraters halveleganta språk. Narrad av falskt tal från överhetspersoner, som slängt sanningar på närmaste sophög?

Krångligt? Ja. Läs en gång till. Många gånger till.

RÅ - låt utreda de 15!

25.4.2014. Till Rå.

Viktig komplettering till och uppföljning av min skrivelse 23.4.2014 – ”Det mörka Palmemordet vid vägs ände”.

Jag har i dag, denna fredag, försökt ingående tänka igenom den allvarliga situation som omnämnda skrivelse – till bl a RÅ – föranlett och måste föranleda.

Jag har granskat vilka mina egna möjligheter är att själv utreda.. Ja, de finns, men jag ser dem inte som kompletta. Det blir en fråga om kunnande och resurser. Jag har viss kunskap men naturligtvis inte hela det erforderliga kunnandet, och jag har sannerligen inte resurserna. Jag vänder mig därför till den svenska rättsstaten.

Vad är det då som måste undersökas? Det är, som jag ser saken: vad som gjorts, resp inte gjorts, i Lingärde-ärendet med exkurser. Det är mycket som inte blivit uträttat, strängt taget ingenting, i sak. Låt mig ge ett kusligt klart exempel:

Granskningskommissionen 1996-99 nämner i sin slutrapport från sommaren 1999 inte med ett ord detta ärende! Och ansvarigt statsråd, justitieministern, har inte påpekat lakunen!

Detta trots att saken funnits diarieförd från 1993 hos rikskriminalen, funnits från 1995 arkiverad hos Marjasinkommissionen (Palmekommissionen) och från 1996 blivit överförd till granskningskommissionen och därifrån till riksarkivet, funnits utförligt refererad och kommenterad i fackpressen, dvs min aldrig dementerade serie nyhetsbrev PALME-nytt, 1993-2001.

Ändå har granskningskommissionen inte tagit upp vad som har kunnat vara, som kan vara, Palmegåtans lösning. Huvudansvarig inom båda kommissionerna har varit och är, vid sidan av de båda ordförandena, nuvarande JO H-G Axberger, ledamot i den första kommissionen, ledamot och huvudsekreterare i den andra!

En viskning från Axberger hade kunnat välta all tidigare granskning och forskning över ända, som RÅ förstår.

Den utredning jag nu föreslår måste enligt min mening utföras av garanterat fristående och opartisk instans, ej tidigare involverad i detta Palmeärende. Jag ser som möjlig dylik instans riksrevisionen, om det över huvud taget blir möjligt att lägga utredningen inom den svenska rättsstaten.

Det hetaste originaldokumentet i detta ärende är dessutom enligt rikskriminalen i dag försvunnet!

Samtidigt som jag tvingas påpeka, att inte heller RÅ någonsin undersökt eller drivit detta ärende, lägger jag nu RÅ vinn om att ta det första initiativet till en snabb och förutsättningslös utredning. Skulle RÅ därvid finna att det blir nödvändigt att gå utanför landets gränser vore detta givetvis, enligt min mening, ett mycket tänkbart alternativ.

Jag önskar nu omgående besked om dnr för mina båda aktuella skrivelser, besked rörande handläggare samt RÅ:s kommentar.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Did 15 well-known Swedish men lie behind the Murder of Swedish Premier Olof Palme? Swedish Attorney General and Police Authorities to-day do not deny, but refuse to investigate!

Précis:

24.4.2014.For The SPIEGEL Verlag. Hamburg

Swedish State Security Agent Ulf Lingärde, in 1992 compiled a list of 15 well-known Swedish men, allegedly conspiring in the Palme Murder Case. Lingärdes paper became known within the Swedish Administration in 1993 (possibly 1992), but it has never, not to this day, been looked into, scrutinized. None of the 15 men – some of them to-day dead – were ever heard by the Swedish State Criminal Police or The State General Attorney

Ulf Lingärde´s original handout, formally registered by Police in 1993, can to-day no longer be found, and the Criminal .Police now turn to me, their staunchest opponent, for help.

Had the Lingärde Papers been fully published and made known to the Swedish Public, the whole width of the Palme Scandal would have been, nationally, and internationally, disclosed in 1992-93.

Such is the story as it stands to-day. I now enclose dossier, introducing the facts and the facts have hitherto been alleged – such as they are known to me to-day. The language is Swedish, but I know that Swedish is not unfamiliar to the Verlag. I have been in contact on earlier occasions.

I now ask you, The Spiegel Verlag, to look into this matter, which is the Scandal of Scandals in Sweden, is rapidly becoming one of the Scandals in the World.

Yours very sincerely.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, S-752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

Jounalist, Writer, has covered the Palme Story since 1986: Films, Books, Articles, Magazine, 1993-2011, (PALME-Nytt-News), my present Blog:

www.svenanerpalmemordet,blogspot.com.

Encl. Article: ”Det mörka Palmemordet vid vägs ände”: ”The Sinister Palme Murder Being Finalized”. And other Articles, also in Swedish

Det viktigaste, det farligaste dokumentet i hela Palmeutredningen innehas av undertecknad Sven Anér men inte av myndigheterna, vilka sedan den 30 mars 1993, i 21 år arbetat i blindo.

22.4.2014. Likalydande skrivelser, jämte bilagor, till nedanstående instanser och personer:

Krkom Hans Melander, Vice RÅ Kerstin Skarp, Statsministern,  Justitieministern 

Robert Aschberg, MTG, Box 2094, 103 13 Stockholm, Daniel Sandström SvD Kultur, 105 17 Stockholm, Peter Wallenberg, Investor AB, Arsenalsgatan 8 C, 103 32 Stockholm,

 TT, 105 12 Stockholm

Jag närsluter, i kopior:

Min originaldossier i ämnet, daterad 13.4.2014:

Är den stora Palmegåtan löst?

I denna dossier ingår bl a

Ai. 318-93, originalbrevet , PM av Ulf Lingärde inlämnad odaterad, 6 sidor, men av rikskriminalpolisen en gång i världen försedd med dnr och registreringsdatum.

I dag, 22.4.14 tillkommer i kopia missivbrev 2014-04-17, från Hans Melander till undertecknad Sven Anér, jämte nedanstående svarsbrev, 22.4.14.

Vänligen studera sålunda först de närslutna bilagorna!

Det nya, som tillkommit med min brevpost i dag, är sålunda detta:

Krkom Hans Melander, som är en av två i spetsen för den polisiära delen av förundersökningen rörande Palmeärendet, misstänker alltså nu, som framgår av hans brev till mig, att den tidvis statligt anlitade säkerhetsexperten Ulf Lingärdes skrivelse till ej utsatt adressat, år 1993 även har insänts/upplämnats till rikskriminalpolisen och där vederbörligen registrerats och diarieförts, men därefter försvunnit från rikskrim.

Ledningen för förundersökningen i Palmeärendet, dvs riksåklagaren (med delegation i dag till vice RÅ Kerstin Skarp), har sedan ärendets tillkomst (1992)-1993 fram till i dag aldrig varit inkopplad på detta för förundersökningen rörande mordet på statsminister Olof Palme helt avgörande ärende.

Det exemplar, som jag nu översänder, uppvisar flera tecken på att denna promemoria även vid andra tillfällen behandlats av rikskrim. Sålunda har sidan 2 av original-PM tuschstrukits av myndighet – rimligen rikskrim – 10 rader från slutet; ”uppgiftslämnaren” + 17 bokstävers strykning. Vidare PM sidan 6, sist, där säkert namnet ”Ulf Lingärde” har stått, samt slutligen alla de 15 namnen på sidan 7 (min paginering); här kvarstår läsliga endast F 1, F 2 etc, dvs de använda kodbeteckningarna. Noteras kan, på denna sida 7, kvarstående rester av diarienumret Ai. 318.93. vilka tämligen enkelt kan urskiljas; detta är rikskrims tusch!

Det ex av denna så oerhört viktiga promemoria, som jag har i min ägo, fick jag på sin tid av numera bortgångne DN-kollegan Olle Alsén, som var den som sökte dra fram hela Lingärde-ärendet i ljuset. Det var Olle Alsén som, på den kopia han 1993 utfätt från rikskrim, för hand gjorde de påteckningar som framgår. Påteckningarna kan givetvis vara intressanta, men de tillhör inte PM-originalet. Nu tillförs dock självfallet Alséns påteckningar automatiskt rikskrims officiella dokumentation.

Vad innebär nu detta ärende som det i dag föreligger? Ja, betydelsen av vad jag nu kan avslöja är, och kommer att bli, helt avgörande för lösningen av Palme-ärendet, sedan detta inte längre är någon ogenomtränglig gåta.

Vet vi då att de i PM (framför allt i dess senare version, vilken är påtagligt manipulerad år 1994) gjorda påståendena om 15 svenska mäns delaktighet i ansvaret för att ”Olof Palme röjdes ur vägen”, är korrekta, underbyggda?

Nej. De 15, flera avlidna, är aldrig hörda, eftersom allt vad Sverige har och har haft av myndighetspersoner noga aktat sig för att lägga Lingärdes texter under luppen. Dessa personer har i stället, aktivt och i strid mot allt vad lag och förordning säger, undandragit denna så i särklass viktiga promemoria från all insyn, för att till slut tappa bort hela dokumentet!

Som ofta tidigare har jag anledning att ställa frågan:

Vilket är värst: själva det till rättsstaten så nära kopplade mordet, eller den påstådda efterföljande mordundersökningen, i dag slutgiltigt avslöjad som ett nesligt, avsiktligt nesligt haveri?

”Mordundersökning” – och vad ska nu till? Har vi över huvud taget, i denna solkiga svenska rättsstat, hedervärda och opartiska ämbetsmän, som skulle kunna sätta sig ner och granska denna Pandoras ask?

Vi har haft – och har – en byråkrati på kuslig tomgång. Och den tystnad som sedan 1986 kännetecknar alla stora och betydelsefulla svenska medier har varit – och är – djupt beklämmande. Ska denna tystnad få fortgå, till exempel hos TT, som har – och har haft - i varje fall moraliska och pressetiska skyldigheter att slå larm, larm inte bara en gång utan alla stunder. Larm nu.

Genom denna omoraliska och oetiska mur har en ensam engagerad nyhetsjournalist hittills inte kunnat driva en bräsch. Men nu, i dag?

”Hoppsan! Oj då! Gick vi och tappade bort det farligaste Palmedokumentet av dem alla, det var kanske inte så bra. Den mänskliga faktorn…”

I så fall tusentals mänskliga faktorer.

Jag önskar nu, snarast möjligt, mina adressaters kommentarer, jämte förslag till omedelbara nödåtgärder! Den nuvarande s k förundersökningen drivs av RÅ i knapp styrfart, medan rikskriminalpolisen sätter in papper i pärmar – de papper de ännu inte har tappat bort!

Antagligen har ingen annan svensk mordutredning skötts på detta sätt, på ett tillnärmelsevis liknande sätt. Ingen annan än utredningen av mordet på en svensk statsminister.

Sven Anér, 210814-5075, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 7

Varför hörs jag inte? Den ende utomstående, vid sidan av Olle Alsén, som hittills haft tillgång till grunddokumentet i Palmemordet? Jag har varit journalistiskt aktiv i ärendet i över 28 år, praktiskt taget sedan dödsskottet den 28 februari 1986, men jag är aldrig hörd. Jag är aldrig anklagad för lögn eller falskhet, aldrig någonsin. Men jag är föst åt sidan. Det är något annat.

I ett ärende av ofattbara nationella mått. Av ofattbara

Sven Anér, mot de 93 åren.

23.4.2014, info från Sven Anér. Mordet på Olof Palme har i dag ,denna onsdag den 23 april, nått vägs ände. Sedan en av de högsta kriminalcheferna i Palmeutredningen skrivit till mig Sven Anér, hans envisaste motståndare, och frågat om jag möjligtvis råkar inneha den i särklass viktigaste originalhandlingen i detta ärende: det har förkommit från rikskriminalens kansli, så har all byråkrati vänts upp och ner.

Det gäller Palmeutredningen i särklass känsligaste dokument, skrivet och upplämnat till rikskriminalen den 30 mars 1993 och innehållande oggrann information rörande 15 framstående svenska mäns mordplaner gentemot Olof Palme.

De påstådda 15 förrädarna talar genomgående klarspråk i Ulf Lingärdes dramatiska PM:

”ett historiskt beslut inför Gud och fosterlandet att Palme måste bort…” , säger en av dessa VIP-personer. Varje rad i promemorians fyra olika versioner ger stämningen, beslutsamheten. Det är i dag helt ovisst vilka PM-versioner som just nu finns tillängliga.

Ulf Lingärdes egenhändigt maskinskrivna originalversion har jag på mitt skrivbord, medan den variant som den 2 maj 1995 anonym lämnades upp till Sigvard Marjasins Palmekommission ligger långt från Lingärdes original; vem som författat denna text från 1995 är okänt – eller vet RÅ och polisutredarna?

Jag upptäcker, när jag ser hur detta synnerligen brännande material har hanterats av de många ovilliga handläggarna att sekretess ofta visserligen blandats med full öppenhet, men att denna öppenhet aldrig kommit den svenska allmänheten faktiskt till godo; informationen finns, i princip tillgänglig i myndigheternas arkiv, men när det blir dags för mediapublicering inträder stopp, totalstopp.

Som utförligast har Ulf Lingärdes initiativ nått en publicering i mitt nyhetsbrev PALME-nytt för år 1997, men därifrån egentligen aldrig gått vidare. Publiciteten har blivit omvänt proportionell mot budskapet; en i praktiken genomförd, mot den svenske regeringschefen riktad statskupp, blir känd, men platsar inte i tidningarnas pryda och livrädda spalter.

RÅ - låt utreda de 15!