2.2.2011. För JK Anna Skarhed. Palmeärendet. 576-11-21.
Jag återkommer till rubr ärende, vilket jag längs olika villovägar och av rättssamhället utlagda villospår följt sedan hösten 1986. Jag har aldrig gett upp, jag ger inte upp i dag.
Jag startar nu från en konkret utgångspunkt, närmare bestämt det samtal jag i dag hade med din medarbetare Anna-Karin Larsson. Anna-Karin lovade då att i dag gå mig till mötes i min konflikt med rikskriminalen; hon skulle skriva till dem och anmoda dem att lämna ut eller åtminstone handlägga ärendet med de dokument som jag sedan i november begärt att utfå. Vissa dokument har i praktiken vilat ännu mycket längre.
Jag har fortfarande inte hört ett ljud från rikskriminalen.
JK Anna Skarhed – du kan aldrig någonsin under din juristkarriär ha träffat på ett ärende tillnärmelsevis likt ärendet mordet på Olof Palme. Aldrig någonsin. Jag har heller själv aldrig gjort detta, under min 64-åriga bana som nyhetsjournalist och författare. Aldrig.
Vad är då så speciellt med detta Palmeärende? Jag ger min egen position i ämnet i dag:
Mordet på Olof Palme koncipierades inom en falang av det svenska rättssamhället från årsskiftet 1985-86 och framåt.
Mordet på Olof Palme arrangerades av Stockholms länspolismästare Hans Holmér veckorna före den 28 februari 1986.
Mordet på Olof Palme utfördes, fredagen den 28 februari 1986, av dåvarande piket/baseballpolisen, sedermera rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Harald Avsan, biträdd av ett outrett antal poliser och andra statstjänstemän.
Mordet på Olof Palme har aldrig underkastats korrekt förundersökning eller annan granskning, utan har solkats av falska påståenden om diverse falskeligen uppdiktade gärningsmän, av vilka den mest uppmärksammade och centrale har varit Christer Pettersson.
Att mordet på Olof Palme inte begicks och inte kunde ha begåtts av Christer Pettersson framgår av fem klara, av polisen framtagna vittnesmål från biografen Grand samt av en tk som är förfalskad.
Att riksåklagaren någonsin valde att begära resning mot Christer Pettersson av Svea hovrätts friande dom i Högsta domstolen, trots att riksåklagaren var väl medveten om att Christer Pettersson var oskyldig, är ett juridiskt bottennapp som är nära nog otroligt.
Lika otroligt är att den statliga granskningskommissionen, genom sin ledamot och huvudsekreterare, nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger, i slutrapporten kan påstå att ”misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts” är lika otroligt. Men sant.
Alltså: samma grupper av instanser och personer som är ansvariga för mordet på Olof Palme har drivit en skenrättegång mot en falskeligen utsedd syndabock. Detta är så långt och så lågt straffrätt kan komma.
Anna Skarhed, vad jag här ovan har skrivit har jag med olika formuleringar i ett stort antal skrivelser meddelat ett stort antal regeringsorgan och myndigheter: statsministern, statsrådsberedningen, justitieministern, justitieutskottet, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, rikskriminalpolispolisen, JK, JO m fl, och jag har i flera av dessa skrivelser, bl a till RÅ, begärt att bli åtalad för t ex falsk angivelse om någon av mina uppgifter skulle påstås vara felaktig.
Men jag har aldrig blivit åtalad, ett faktum som jag måste tolka som ett klart indicium på, dels, att mina faktauppgifter är korrekta, dels, att den svenska överheten värjer sig mot att få se denna sak prövad av domstol.
Det är, Anna Skarhed, tystnaden som av den svenska överheten uppfattas som enda bot i denna affär. Bryts denna tystnad, t ex genom att Sven Anér åtalas, börjar rättens maskineri rulla i gång, ängsligt hemlighållna dokument blir offentliga, ärendets sanna presentation går inte att hejda.
Därför all tystnad, därför all ovilja att ge mig besked på de punkter där jag hittills ställts utanför. Så när du skriver att du förutsätter att rikskriminalpolisen ”omgående lämnar ut efterfrågade allmänna handlingar” etc, bryter du tystnaden och tar i själva verket det rejäla och modiga steget fram mot något som kan bli upptakten till en lösning av mordet på Olof Palme.
Ja, frågan är ju vilket som är värst: att en ung polisman skjuter sin statsminister, eller att hela den svenska ämbetsmannahedern kastas till gamarna?
Du har nu två möjligheter. Du kan lägga denna skrivelse ad acta . Du kan inleda en rättsprocess mot undertecknad Sven Anér för falsk angivelse. Valet är ditt.
Med fortsatt vänlig men oroad hälsning till dig och till Anna-Karin Larsson! Sätt er ner och fundera: hur gör vi med Sven Anér? Eller: hur gör vi med det grymt solkade mordet på statsminister Olof Palme, där 94 av PG Näss registerkort pekar rätt ut mot poliser som kan ha varit irreguljärt involverade i detta statsministermord, någonstans i den kusliga trakten av högmålsbrott!
Som sagt: fundera, Anna Skarhed och Anna-Karin Larsson! Fundera i en skrämmande ödesfråga.
Sven Anér. Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"