Varför biter inte de knivskarpaste argumenten?

8.2.2011. Jag satt här om dagen över en kopp kaffe på Landings konditori och samtalade med en kvinna som jag inte hade träffat på länge. Samtalet kom raskt in på Palmemordet, och jag försökte presentera mina knivskarpaste argument för den stora skandal som detta ärende innehåller. Men min vänliga kontrahent över kaffekopparna verkade inte tro mig. Hon höjde på intet sätt rösten, men såg på mig med det där bleka leendet som jag så väl känner, det vänligt överseende leendet, ”ja ja, du är så duktig, Sven…”

Jag tog det klaraste argumentet:

”Om Roger Östlund inte kom till biografen Grand förrän kl 23.30 mordkvällen kan han inte ha varit på biografen Grand klockan 23.10 mordkvällen”.

Ett argument som borde ta, tyckte jag då och har jag alltid tyckt. Men det gled undan som smörklicken på den heta potatisen:

”Nej, du säger det. Det där låter konstigt. Så det skulle aldrig ha varit Christer Pettersson menar du. Ja ja”.

Och så hade smörklicken halkat ner på fatet. Ingen indignation, ingen kompletterande fråga. Ja ja.

Jag prövade med ett annat argument som, ända sedan jag först fick det serverat, också har förefallit mig knivvasst: att Avsan aldrig har konfronterats med Anneli och Anki.

”Ja ja, polisen kan väl inte konfrontera alla? Och det är du som säger att Anti Avsan är misstänkt, polisen har väl haft andra misstänkta”.

Där slant kniven, och argumentet förfelade totalt sin verkan, ledde snarast till motsatsen: haka upp sig på sånt som aldrig blivit av, vad är det för kriminalistik?

Kaffekoppen var urdrucken, wienerbrödet uppätet och inte mycket kvar att säga.

”Tack ska du ha, vad roligt att träffa dig”.

Jag gick ut på Kungsängsgatan, ganska tom inombords. Trots kaffet och wienerbrödet. Mitt eget fel? Varför alltid hissa Palmesaken högst i topp? Bra fråga, men jag kan tydligen inte låta bli.

I bakgrunden surrade min ilska mot dessa falska utredare och dessa klena medier som snitslade Christer Pettersson-spåret för hela svenska folket att staka fram på. Min wienerbrödskamrat var och är mycket skärpt. Men Christer Pettersson tar över. Fortfarande.

Sven Anér