25.2.2011. Jag försöker summera inför den kusliga 25-årsdagen av mordet på en statsminister i ett gråkallt city.
En av våra högst uppsatta polistjänstemän, en av de få som verkligen studerat ämnet kriminologi, går ut i tidningar och inte minst i TV och förklarar att ”mordet begicks inom en konspiration med poliser, militärer eller säkerhetsfolk”! Saken noteras tämligen utförligt, men får raskt försvinna från förstasidorna, och den extra mediala utredning som borde ha satts in får dröja i redaktionernas think tanks – om det nu sker något think över huvud taget.
Om det förhåller sig så, vilket jag menar, att en statsanställd polisman, med god hjälp från ett par dussin kolleger, med berått mod skjuter den statsminister som det är hans uppdrag, just inom de här Stockholmskvarteren, att med sitt liv skydda och värna, ja då har rättvisa och heder försvunnit bort över Brunkebergsåsen, och då måste alla goda krafter, alla goda människor enas i en förutsättningslös, hederlig aktion till förmån för sanningen. (Är hon bortgömd, Sanningens pärla?).
Men jag ser i dag inte så många tecken åt det hållet. Och Leif GW Persson drar sig undan de flesta taggar som sticker ut: var Söderpiketen inblandad i mordet? Nej, säger Leif GW. Varför konfronteras inte Anki och Anneli med Avsan? Den frågan fick Leif GW på sitt TV-bord under chatten men vägrade kommentera. Mumla i största allmänhet om polis, militär och SÄK går bra, men när det kommer till preciseringar drar Leif GW tillbaka tentaklerna.
Nej, Leif GW, verklig utredning av ett statsministermord kräver fakticitet, precisering. Jag läser i dag på min blogg att en anonym insändare räknar upp ett 20-tal poliser från gamla VD 1 och baseballgänget; jag tar bort denna insändare. Jag känner igen de flesta av namnen, men eftersom det endast är Anti Avsan som jag noggrant kontrollerat kan jag inte svara för dessa personers skuld och medskyldighet till Palmemordet. Jag läser inlägget noga, men sedan får det försvinna.
Men Anti Harald Avsan får inte försvinna! Ni ser på annan plats på bloggen hur jag går ut med öppet brev till samtliga moderata riksdagsledamöter: konferera med varandra, stäm mig om ni så önskar, svara mig! Det gäller Avsan också, sannerligen: svara mig!
Och här besvarar jag själv en del av de debattinlägg som lagts ut på bloggen:
”Cui bono?” ”Vem hade glädje av mordet?” frågar en anonym debattör. Visst, det är ju den eviga frågan. Olof Palme hade så många kontroversiella kontaktytor, bara att välja. Men välja rätt?
En annan ”Anonym” frågar varför inte misstänkt delaktiga personer utreds? Några utreds förstås, men ingalunda alla, ingalunda de hetaste. Ja, detta är en av de mörkaste frågorna.
”Går det att komma i kontakt med Sven Anér?” frågas det? O ja, starta med att ringa 018-15 12 79! Välkomna!
”Tack för att jag äntligen fått läsa intelligenta texter angående Palmemordet”, skriver Joanna. Ja, tack tillbaka. Jag försöker hela tiden att skriva konkret, underbyggt.
Det var dagens kommentarskörd. Sven Anér
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"