26.2.2011. En ung moderat skribent får i dag dominera Svenska Dagbladets ledarsida. Han konstaterar att hans egen generation (26 år i dag) inte kan känna någon nostalgi inför namnet Olof Palme, han kan inte gilla Olof Palmes politik, och egentligen tycks ingen större skada vara skedd då Olof Palme mördades för 25 år sedan. Han uttrycker sig inte exakt så, men näst intill. Undertonen finns. Sammanblandningen av Olof Palmes stäckta liv och av en ogillad politik blir vämjelig, två dagar före 25-årsminnet.
Kunde inte denna ledarkommentar ha fått anstå eller utgå? Tydligen inte. Det måste ha känts viktigt för ledarbossen Linder att just denna dag låta ny moderat politik gå före vanliga mänskliga hänsyn. Och det är ju inte bara sorg, eller åtminstone vemod, vid en politikers bråda död som saknas i SvD-ledaren. (Begripligt? Nej, det tycker jag inte.)
Det som saknas är också insikten om att hela Sverige skakades och förändrades efter skottet vid Dekorima. Hur de stora lögnerna fick ta över och kapslas in i ett nytt, iskallt samhälle, ett samhälle som SvD:s unge ledarskribent uppenbarligen hyllar.
Det går att säga att Olof Palmes död var det demokratiska Sveriges nedgång – och fall? Det i dag avslöjade ultimata brottet, hur värnaren av en statsministers liv dödar detta liv, är tydligen för svårt för en ung högerman att fatta, att kommentera.
Men lugn, Svenska Dagbladet! Den tid kommer då mordet på en statsminister spikas som högmålsbrott och då alla inblandade, från kritstreckens folk till uniformens folk, får stå till svars. Inför, kanske, den sanningskommission som i någon form måste komma. Högmålsbrott! Några ord ur brottsbalken klingar dovt:
B rB 18:1: Den, som med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes, om det ej är högförräderi för uppror till fängelse i tio år…
Det svenska statsskicket omstörtades med vapenmakt.
Sven Anér
PS: Och Eva Franchell lyckas i Aftonbladet nysta till alla hederliga skribenter som i dag söker den sanning staten skymmer:
Möjligtvis finns det också de som fortsätter att tjäna pengar på att spekulera kring mordet i olika sammanhang.
Vilka då, Eva Franchell? Vilka då? Aftonbladet? Eller jag? SA.
”Palmemordet förändrade bilden av Sverige”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"