Nu är det viktigt: att gå från GW:s mummel till faktiskt klarspråk! Och regeringen får försöka bryta sin sanslösa tystnad i Sveriges ödesärende!

4.2.2013. Detta går inte längre. Ett land som Sverige, som brukar kallas för en demokrati, glider nu via sina massmedier och sin dödstysta regering in i det allt kusligare och kletigare Palmeärendet. Ingenting sägs rent ut, det rör sig om obestyrkta antaganden, och när det kör ihop sig går det alltid bra att plocka fram ett förstasidesporträtt av den store forskaren professor Leif GW Persson, som vet allt, kan allt och kan hoppa mellan alla tillgängliga tuvor, utan att någon kräver honom på bevis. Hans mummel jämställs än så länge med klarspråk. Men inte länge till.

Ett praktexempel demonstreras denna måndagsförmiddag i Expressen, en tidning som glatt nonchalerar sådana ting som dokument och fakta och i stället litar (litar?) på professor Persson.

Jag har tidigare vid flera tillfällen understrukit att Palmeforskningen måste få gå från luftiga gissningar till just fakta, men det verkar som om dagens media helt nonchalerar föreliggande dokumentation och kommissionsrapporter och som sagt ersätter vetenskaplig akribi/ytterlig noggrannhet/ med den information som kan komma från Leif GW Perssons mun.

Persson är professor, men hans arbetssätt utgör en skamfläck på samhällsinriktad forskning.

From sounds to things – jag läser i denna måndags Expressen:

I serien ”En pilgrims död” antyds att Palme varit agent åt USA.

Nu slår seriens skapare, professorn och författaren Leif GW Persson fast:

”Palme var agent för USA, det är sant alltså”, säger Leif GW Persson.

Men några bevis för det har inte hittats, enligt professorn och Palmeförfattaren Kjell Östberg.

Expressen frågar Persson:

”Finns det bevis för det?” /För Palmes CIA-koppling/.

”Det vore nog ingen större konst att plocka fram dem. Jag har inga som helst problem med det för det var i det läget då Stalin satt i Sovjetunionen”, säger han.

Så långt Expressen i dag. Detta är så långt det går att komma från vetenskap, forskning. Professor Persson anser att han har rätt att bolla hur som helst med sina förflugna tankar utan att ge minsta belägg.

Finns då dessa CIA-belägg tillgängliga? Nej, och Persson kan inte ta fram dem. Men prata går bra varje gång en tidning ringer, pengar att tjäna.

Det som närmast liknar förefintliga fakta är vad granskningskommissionen, i sin i och för sig hårt kritiserade rapport, säger på sidan 377 (ursprungliga versionen), ”Avsnitt HA-CIA, Allmänt”:

Uppslag där CIA eller personer med anknytning till CIA utpekas för att ligga bakom mordet på Olof Palme har i PU-materialet /polisutredningen/ samlats under ett särskilt avsnitt benämnt ”CIA” (HA), vilket är en underavdelning till ”Politiska motiv” (H) Osv.

Här har alltså sökts efter CIA som tänkbart ingående i mordplanerna, inte efter huruvida Olof Palme själv kan ha varit kopplad till CIA, varit aktiv på CIA:s sida. Men om granskningskommissionen funnit tecken på sådan koppling borde den förstås slagit larm.

Borde? Ja: granskningskommissionen tassade i försiktiga tofflor, och det är naturligtvis tänkbart att kommissionen dragit sig för att ta upp uppgifter av detta slag.

Men skulle kommissionen verkligen ha undertryckt dylik info? Det vore en mycket hård anklagelse, vilken förstås i så fall måste beläggas. Om dylik CIA-dokumentation hade funnits hade kommissionen givetvis varit tvungen att ta in den under sitt CIA-avsnitt, det är en självklarhet. Och det har kommissionen inte gjort.

Men Leif GW Persson, med en professorstitel som verkar ha en Refaats styrka och stadga, kan tillåta sig att betrakta en Palme-koppling till CIA som något han kan trolla fram ur sin egen lilla andeflaska om han får lust: läs hans lilla bakgrundsresonemang, där allt är hans eget totalt oakademiska vims.

Fram med papper, professor Persson, om du har några!

När jag skrivit min första bok i Palmeärendet knappt två år efter mordet och för första gången lanserat termen ”polisspåret” var det populärt att kalla min redovisning för lösa teorier från en ”knäppgök och privatspanare”. Den tiden är över nu. Jag – och många andra – tillåter mig nu att kalla mig forskare, och alla de gamla öknamnen och invektiven är placerade i en gammal skräpkammare från Christer Petterssons tid.

Leif GW Persson har aldrig, eller nästan aldrig, hänvisat till existerande dokumentation. Han har letat i sin egen påstådda minneskammare, och där har han kunnat plocka upp vad som helst. Bland annat de berömda orden om att Palmemordet byggde

på en konspiration med poliser, militärer och säkerhetspersoner.

Uttalade två år efter varandra i Eva Hamiltons SVT.

Inga dokument? Nej, inte ett enda. Dokumenten har jag själv i dagarna fått ta fram och kommunicera till bl a JK om: 15-spelet med de femton landsförrädarna, från förutvarande Säpochefen Vinge till den herostratiskt ryktbare avskedade rikskrimchefen Tommy Lindström. Hårda dokument, en faktaspäckad promemoria från en statlig säkerhetsexpert, som aldrig bemötts med misstroende.

Alltså – och förlåt om jag sätter mig själv i centrum:

Lingärdes promemoria presenterades för polisen 1993, för Marjasins Palmekommission 1995 och för JK 1998/2013. Persson hittar den någon gång i polisens djupa valv, bygger rysare och thrillers på materialet, men slår aldrig larm, berättar aldrig vad han har läst och var han läst det men koncipierar en låtsasdokumentär i fyra delar om grovt landsförräderi: ”O så trevligt!” säger Eva Hamilton och utanordnar cash i mångmiljonklassen, till Persson och till allt annat i en av svensk TV:s absolut dyraste produktioner.

När TV sedan har virrat till en statsministers död för hela den förundrade svenska allmänheten anser sig Eva Hamilton tydligen ha gjort sitt och kan vila på sina fiktiva lagrar, ett antal trappor upp vid Oxenstiernsgatan.

Den skändligen mördade statsministern Olof Palme dras i smutsen – und der Teufel lacht dazu.

Sven Anér, författare bakom boken ”Palmemordet: Polisspåret”.

För Maria Ferm (mp) och Hans Linde (v) ESTONIA-räddade fördes bort av CIA-plan!

6.12.2010

I den uppblossande debatten om USA-Sverige är enligt min mening det mest skrämmande inslaget det som jag här omtalar. Jag har i flera år sökt publicitet, men saken är tydligen för känslig, eftersom den visar både det informella ”snatch”-samarbetet USA-Sverige och skrämmande info kring  ESTONIAs förlisning. Allt officiellt grundmaterial kan begäras fram från Luftfartsverket Arlanda, infochef Jan Lindqvist.

Sven Anér

Det hemligaste av allt: ESTONIA-snatchen!

5.12.2010. Aftonbladets Nyhetsredaktion, ANGELÄGET!

Redan den 25 november 2002 presenterade jag i PALME-nytt nr 9, som enda tidning, de oerhört dramatiska uppgifterna om nio estniska besättningsmän som under stort hemlighetsmakeri flögs västerut från Arlanda den 28 resp 29 september 1994 med två CIA-plan, sålunda i direkt anslutning till ESTONIAS förlisning. En mycket omfattande och samtidigt mycket väldokumenterad CIA-”snatch” som hittills endast PALME-nytt i Sverige har redovisat, med det svenska luftfartsverkets egen noggranna diariedokumentation!

Enligt SvD:s uppgifter denna söndag skedde ett svenskt ingripande, mot dessa sällsynt grymma transporter, först år 2006, sedan trafiken pågått i varje fall från 1994 men antagligen även tidigare. Det kan förhålla sig så att denna ESTONIA-snatch är både en av de mest omfattande och samtidigt en av de mest väldokumenterade världen över inom den i tiotals år pågående, grymt illegala trafiken.

Jag faxar nu sidorna 8-13 ur PALME-nytt nr 9/2002 och hoppas att Aftonbladet går in i detta dramatiska ärende, vilket väckt och väcker uppseende och oro i Estland. Kaptenen Avo Piht är med bland de försvunna; hans öde har i Estland fått förkroppsliga hela den dunkla ESTONIA-katastrofen.

Kollegial och engagerad hälsning!  Sven Anér

.

5.12.2010. För AB:s Nyhetsredaktion, angeläget!

CIA-snatchen, kompletterande text:

Sedan nu Wikileaks riktat strålkastare mot CIA:s hittills så hemliga ”snatches” finns rimligen möjligheter för ett återupptagande av debatten kring ESTONIAS förlisning den 28 september 1994. Dagsläget för ESTONIA-affären är, komprimerat:

De tre statliga regeringarna och myndigheterna, estniska, svenska och finska, vidhåller i dag på officiell nivå påståendet att ESTONIAS förlisning var en olyckshändelse. Men detta påstående kommer nu att bli än svårare att vidhålla sedan CIA-affären med de nio estniska besättningsmännen kommit upp på agendan: varför skulle dessa besättningsmän först ha räddats, sedan försvunnit, om det rört sig om en ”naturlig” förlisning?

Det samstämda beskedet från Tallinn, Stockholm och Helsingfors är i dag: Nej, några nya dykningar ner till vraket är inte planerade, detta trots att stora delar av den internationella tekniska expertisen förklarat att endast sådana dykningar kan ge det definitiva svaret rörande ESTONIAs öde.

Det var den 28 september 1994 som ESTONIA förliste, och det var den 28 och 29 september 1994 som två CIA-plan flög mot USA, med av allt att döma fyra resp fem estniska besättningsmedlemmar ombord, därav många i befälsställning och med kaptenen Avo Piht i spetsen (Piht förde inte fartyget, men medföljde för vidareutbildning).

En aldrig utredd flygcirkus startade omedelbart efter förlisningen, med, förutom CIA-planen, svenska och finska räddningshelikoptrar inblandade och med flygrutter och tider ifrågasatta. Även sjukhus i Sverige (bl a Huddinge) och i Finland (framför allt Åbo) har granskats, men utan avgörande resultat. Från myndighetshåll kring Östersjön har journalistiska utredare, bland andra jag själv, mötts med ett klart avståndstagande och ovilja att hjälpa till, och de avgörande autentiska statliga svenska dokumenten kring Arlanda-”snatchen” har inte förmått vare sig makt eller myndigheter eller media att söka lösa gåtan.

Från estnisk sida har det främst varit kapten Avo Pihts maka Sirje som lett försöken att engagera myndigheterna i de tre länderna, bl a med personligt hållna skrivelser till dåvarande svenska kommunikationsministern Ines Uusmann; tyvärr resultatlösa skrivelser.

Jag sammanträffade 2006 med Sirje Piht i Tallinn. Hon var då psykiskt tärd av oron för sin man; hon ansåg sig aldrig ha fått något officiellt stöd. Sirje Piht avled kort efter vårt möte.

Jag har själv alltid vidhållit, i mina nyhetsbrev PALME-nytt och ESTONIA-brevet, att denna skrämmande förlisning med över 500 döda ligger som ett svart dok över de tre ländernas inrikes- och utrikespolitik. När nu, enligt Wikileaks, den svenska regeringen år 2006 hävdar, att den först detta år fick rapport om pågående CIA-snatches, kan detta påstående sannerligen diskuteras. Mitt eget arbete med affären ESTONIA-Arlanda-västerut har sedan 2002 varit känt i Rosenbad, och affären har fortlöpande självständigt dokumenterats av det svenska luftfartsverket! Det finns uppgifter i transportdokumenten som kan peka på att CIA:s snatches berört Sverige även före september 1994, men detta har ej undersökts, och t ex Utrikespolitiska institutet har varit tyst.

Uppenbarligen har den svenska utrikespolitiken inte fått kollidera med USA:s. När den illegala transporten av två egyptier blev känd 2002 sade både myndigheter och media att denna ”snatch” varit en engångsföreteelse, något som i varje fall svenska UD visste var osant.

När en vitbok om fallet ESTONIA någon gång skrivs kommer de nio räddade och därefter försvunna att spela en central, dramatisk roll.

Sven Anér

Karlsrogatan 85, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79

Hjälpte den svenska regeringen CIA att kidnappa 9 estniska medlemmar av ESTONIAS besättning?

28.1.2012. Artikel erbjuds Stavanger Aftenblad, Stavanger.

Omedelbart efter det estniska fartyget ESTONIAS katastrofala haveri på Östersjön den 28 september 1994, lyfte två CIA-plan från Arlanda med sammanlagt nio personer ombord, destination okänd, men förmodligen västerut.

Saken akatualiseras ju i dagarna a Stavanger Aftenblads spännande uppgifter om CIA-verksamhetr i Norge!

Samtidigt meddelades beträffande ESTONIA att nio estniska besättningsmedlemmar, bland dem ESTONIAS kapten Avo Piht, hade räddats, en uppgift som snabbt ändrades till sin motsats: nu sades att de nia saknades!

Flög CIA-planen ut med de nio från ESTONIA? Ja, inga uppgifter säger motsatsen. Det svenska luftfartsverket, sektionen ute på Arlanda, innehar en helt komplett, och helt offentlig, redovisning av de båda flygningarna: alla relevanta tider, planens registreringsbeteckningar, uppgifter om ägare osv. Se faktaruta!

Jag fick år 2004 ut denna kompletta redovisning från Arlandas sektion av det svenska luftfartsverket, öppna statliga svenska dokument för vem som helst att begära ut, fullständiga in i minsta detalj, men mina försök att publicera detta dramatiska ärende i svenska medier misslyckades. Inget medium ville ta i den brännheta saken med tång. Vill inte i dag.

Jag skrev om ärendet i mitt nyhetsbrev ”PALME-nytt” för år 2004, och jag skrev tillsammans med Lena Anér boken ”MAYDAY”, också 2004, dock utan minsta mediala eko. Luftfartsverket har aldrig förnekat uppgifterna, men verket har inte självmant gått ut och kommenterat. Det officiella Sverige vill inte visa upp denna kusliga och cyniska incident.

Sålunda har det aldrig, från officiellt håll, bekräftats att det är kapten Avo Piht och åtta ur hans besättning som försvann västerut med de båda CIA-planen – har Sverige aktivt medverkat vid denna CIA-”snatch” av nio estländare? Och vilken skugga kastas då inte över själva det oerhörda haveriet då över 900 personer försvann?

Jag följde kring 2004-5 denna mörka affär mycket noggrant, bl a vid flera besök i Tallinn, men ingenting framkom som dementerade denna sakbeskrivning:

De nio från ESTONIA kidnappades i CIA-regi och med vänlig svensk assistans; bl a öppnades bokstavligen grindarna till ostörda platser i utkanten av Arlandas stora flygfält för diskret planuppställning och osannolikt diskret kidnappning. Inga andra nio försvunna, som skulle kunna ha kopplats till haveriet, har någonsin rapporterats.

Allt pekar sålunda på att detta är en av CIA arrangerad, mycket stor ”snatch” av kidnappade personer.  Möjligen rör det sig om den allra största samlade ”snatchen” någonsin, i CIA:s regi. Det finns ingen samlad bokföring av denna kusliga verksamhet, det ligger i sakens natur, men mina studier i ämnet har pekat på att nio personer i en enda samlad ”snatch” är unikt. Motiv? Säg det. Visste de ”snatchade” för mycket? Och hade transatlantiska intressen hotats?

Själva haveriets bakgrund är fortfarande föremål för internationell utredning. Från myndighetshåll hävdas ”naturliga” orsaker, medan fronderande undersökare pekar på inslag i förlisningen som de menar (bland dem jag själv) visar på explosioner eller andra mänskligt åstadkomna skadeorsaker.

Jag kände och blev god vän med makan till Avo Piht, den ene av ESTONIAS båda alternerande kaptener. Sirje hoppades förgäves på en återförening med Avo, som blivit något av en helgonfigur i Estland.  Men den psykiska pressen blev för hård, och Sirje finns inte längre

Den svenska regeringens inställning till ESTONIA-tragedin, i synnerhet om regeringen betraktas med de nio försvunna i blickfältet, måste betecknas som hycklande. Den svenska regeringen vet exakt vad som hänt och vad som ligger bakom, men har aldrig uttalat sig i detta allvarliga ärende, där den svenska överheten bokstavligen öppnade grindarna för CIA:s rättsstridiga verksamhet. Regeringen har ordnat en minneslund på Djurgården i Stockholm, med alla de dödas och saknades namn inmejslade i granit. Pretentiöst hyckleri?

I Estland har denna sak aldrig fått dö, och minst två organisationer arbetar, i ständig motvind, med den allvarligaste händelse som någonsin drabbat förhållandet mellan Estland och Sverige, som någonsin drabbat svensk heder.

Sven Anér, journalist och författare, tidigare bl a Dagens Nyheter och Sveriges Television, nu free lance författare av dokumentära böcker och debattinlägg, bl a i Palme- och ESTONIA-affärerna. I Palme-ärendet utpekar jag en f d polis, i dag domare och moderat riksdagsledamot, som gärningsmannen i Stockholms city. Den svenska rättsstaten dementerar ingalunda.

28.1.2012.

Jan Petter Helgesen, Stavanger Aftenblad!

Tack för angenäma samtal! Jag bifogar alltså en artikel för din tidning samt en faktaruta som jag själv skrev för ”MAYDAY”. Det officiella grundmaterialet kan du alltså själv ta fram från det svenska luftfartsverket, om du vill.

Saken är mycket stor, men av någon underlig – eller kuslig – anledning tenderar just de mycket stora händelserna och företeelserna att bli opublicerade. Kunde ditt Aftenblad rycka upp denna story ur dess letargi vore ju mycket vunnet.

Det är när jag skriver artiklar som synpunkter kommer fram under själva 542110skrivandet, ja det vet du. I dag framstår den svenska statens oerhörda hyckleri, med att lägga miljoner på en minneslund i granit i stället för att utreda CIA-affären, som höjden av hyckleri. Själv är jag övertygad om att ESTONIA sprängdes (jag har skrivit en bok med just den titeln). Det finns ju många teorier om varför hon måste sprängas, olaga vapeexport, bl a.

Skicka mig ett par ex av tidningen om artikeln publiceras! Arvoden är jag inte bortskämd med, så du kan ju skicka ett sedvanligt honorar.. Födelsenr:

21 08 14-5075 (så jag har varit med ett tag)

Kollegial och vänlig hälsning

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A. S-752 -39 Uppsala. Sverige. 046-18-15 12 79

Jag har aldrig fått något svar från Stavanger Aftenblad.

”Sverige tiger om CIA-flyg”, men Sven Anér har sanningarna!

20.12.11. ESTONIA-gåtan kan plötsligt klarna!

Till Infrastrukturminister Catharina Elmsäter.Svärd, samt för angelägen kännedom TT!

Ur Svenska Dagbladet 20.12.11 sidan 18:

När två människoorganisationer ville kartlägga CIA:s hemliga flygtransporter av misstänkta terrorister i världen bad de 28 länder om information. Sverige är ett av bara tre länder som direkt vägrar att informera.

En uppmärksammad CIA-flygning rör det flygplan som transporterade egyptierna Mohammad Alzery och Ahmed Agiza från Bromma till Egypten i december 2001 där de sedan torterades i fängelse.

Caroline Karlsson, politisk sakkunnig hos infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (m), anger säkerhet och personlig integritet som orsaker till att informationen inte lämnats.

Saken är av allt att döma betydligt allvarligare än så, och möjlighet finns att strålkastarbelysning på en annan och mycket större CIA-snatch, nämligen 9, ev 10, estniska besättningsmän från den år 1994 havererade ESTONIA som med två amerikanska flygplan i samband med förlisningen flögs västerut.

Dessa sensationella uppgifter finns öppet tillgängliga hos Luftfartsverket Arlanda, infochef Jan Lindkvist, och de har aldrig dementerats, endast tystats ned. Uppgifterna finns utförligt refererade och kommenterade i

Lena och Sven Anér. MAYDAY – en roman kring ESTONIAS öde, Bokskogen 2004. Sidorna 44 ff. Boken bifogas.

Boken är skriven i fictionform, men alla sakuppgifter kring CIA-affären är faktiska och korrekt återgivna.

Jag har allt sedan 1994 och fram till idag arbetat med intensiva försök att få saken känd (regering, myndigheter, alla stora media osv) men motståndet har varit totalt: i tryck torde MAYDAY vara unik i sammanhanget.

Min egen slutsats i ärendet är att de nio, möjligen tio estniska besättningsmedlemmarna, vilka först förklarades räddade, därefter saknade (!) utsattes för denna ”snatch” av CIA eftersom de innehade ”farlig” information. Saken väcker fortlöpande oro i Estland, där en förening söker tillvarata de efterlevandes intressen.

Om detta enorma ärende äntligen verkligen utreds av den svenska regeringen skulle, enligt min bestämda mening, mysteriet ESTONIA snabbt närma sig en lösning.

Jag uppmanar den svenska regeringen att svara de båda forskande internationella organisationerna och ge full information om denna CIA:s kanske största ”snatch” någonsin, alla kategorier. Hittills förtigen av det officiella Sverige.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. 

 ./. 1 st bok.

Jag önskar omedelbart besked om dnr och namn på handläggare samt regeringens kommentar!

Inget besked, inget svar 22.12.11.