Guillou utmärker sig

27.2.2011. Jan Guillou utmärker sig i Aftonbladet med en, även för att vara skriven av Guillou, anmärkningsvärt egendomlig och egocentrerad krönika – ”stollig” skulle jag kunna säga, om inte detta hade varit Guillous eget favoritord.

Han lyckas, i känd stil, med att idiot- och stolleförklara hela sin journalistiska omgivning, men han lyckas inte namnge eller ens på minsta sätt antyda en egen förmodad gärningsman! Alla är dumma utom Jan Guillou, för han är så klok att han avfärdar alla teorier som just stolliga. Sköt någon Olof Palme över huvud taget, går att undra.

Allt vad ”privatspanare” heter far med irrläror, men Guillou själv ger den korrekta mordbeskrivningen – är det så? Ingalunda, om jag finläser, Följ med här:

A Det gjorde han redan den första natten, i bil på väg hem från Vasaloppet.
Påståendet är felaktigt, i minst två avseenden. Dels var Holmér aldrig i Borlänge utan bevakade mordet, före, under och efter, i bil på irrfärd runt Storstockholm, dels var det inte ”första natten” som Holmér hittade på idén med kurderna utan ”den 14 maj på morgonen”, enligt Holmérs egen beskrivning på sidan 182 i hans egen bok ”Olof Palme är skjuten!”: då skulle första kurdindiciet ha dykt upp.

Säger Holmér, ja. Men ska vi tro på honom? I det här fallet, menar jag, ja. Så många hemgjorda spår har skrotats under Holmérs första två och en halv månad: ”fantommannen”, 33-åringen med flera, varför Holmér i mitten av maj känner sig nödsakad att acceptera, och ivrigt hålla fast vid, kurdspåret.

Inte Borlänge, inte kurdspåret redan 1 mars. Två fel, Guillou: under ett års tid var alla kurder rättslösa”, nej, under nio månader, Guillou. Läs på!

B Expressen gynnad part?
Påståendet, som är omöjligt att klart belägga, får stå för Guillous räkning. Mängder av exempel finns som utvisar Aftonbladet i samma gynnade sits. Hela affären ”Dekorimamannen” var Aftonbladets, och tidningen låg där rent av före DN, vars reporter Olle Alsén hade avslöjat affären Anti Avsan men blivit frånsprungen på upploppet. Expressen kom trea.

C Så fort Holmér avsatts och riktiga poliser fått överta utredningen spårades Christer Pettersson upp –

jag tar mig för pannan. Tror Guillou verkligen att det var så det gick till? I själva verket dröjde det från den 4, möjligen 5, februari 1987 till hösten 1988 innan Palmeutredarna växlade in på det falska Christer Pettersson-spår de själva hade planterat! Går Guillou aldrig till de officiella källorna? Det dröjde alltså ett och ett halvt år innan Christer Pettersson-spåret aktualiserades. Under mellantiden var Christer Pettersson formellt avförd från allt som rör Palmeutredningen. Sedan han hörts i maj 1986. Kollad och klar.

D Journalister som skämt ut sig på denna gycklarmarknad.

Med detta kusligt svepande omdöme gör Guillou, från sin tron, rent bord med allt vad självständig journalistik inom Palmesfären heter, och han låter till råga på allt just Lars Borgnäs schavottera! Borgnäs kan möjligen klandras för något för stor försiktighet, men det är en annan sak, Borgnäs skriver i klartext om den oerhörda vikten av Dekorimamannen-spåret, en vikt som blir tydlig då dimmorna rensas undan. För Guillou skymtar ingen sådan Dekorimaman.

E Och mordutredningen av i dag måste huvudsakligen syssla med att pröva ansökningar från privatspanare och grävare om att få ut nya dokument som skall visa att det var polisen som mördade Palme.

Snaskigt i överkant, även för att komma från Guillou, som här sätter sig över tryckfrihetsförordningen så att det gnistrar och sprakar. Framför allt är det mig han vänder sig mot. Det skulle alltså vara fel av en utredande journalist att enligt gällande lagar begära fram de handlingar som redovisar myndigheternas syn på och åtgärder kring mordet på en statsminister? Har jag stört myndigheten i dess arbete? Vad menar Guillou? Skulle polisens spanare annars ha haft tid över för ett hederligt spaningsjobb?

Jan Guillou skjuter på allt som rör sig för att demonstrera sin allmakt och sitt allvetande, men – ja, jag måste läsa igenom krönikan en gång till – inte ge så mycket som en antydan rörande sin egen syn på eventuell gärningsman. Han avfärdar allt, en del givetvis med rätta. Holmér, kurder, Lisbet, you name them. Men inte, ens undanstucket på ett par rader mitt i textmassan, tar han upp en egen gissning, som att gärningsmannen vore att upptäcka, här eller där.

Nej, han gör inte det. Vad han gör är att han friar alla poliser utom Holmér, vilket ger ett mycket egendomligt intryck. Det framstår som tydligt att han till att börja med ingalunda är påläst, De faktiska och aldrig bestridda uppgifter, som ingår i grundkursen för utredande journalister, har han uppenbarligen aldrig studerat, och att polisen lägger lock på väsentlig dokumentation är bara bra, för då får den dumme Sven Anér stå där med lång näsa!

När börjar Aftonbladets ledning inse att Jan Guillous krönikörskap blir en allt tyngre belastning? När Guillou suttit ordförande ett tag i PK, Publicistklubben, tog jag min hatt och gick trots att jag faktiskt var ständig medlem. Drastiskt kanske, men jag har aldrig ångrat mig. Än mindre ångrar jag mig i dag, då jag ser Jan Guillou framtona som enväldig domare över levande och döda. Du ska inte röra vid oss alla hederliga journalistiska utredare av Sveriges största mord! Det ska du inte göra, Jan! Sluta upp med att solka oss med dina lögner! Solka inte Lars Borgnäs, Gunnar Wall, Kari och Pertti Poutiainen, Tomas Kanger, Olle Minell! Och helst inte heller

Sven Anér!

PS: Vad är Jan Guillou själv, då han spinner fritt och fantasifullt kring ett mord han vet så lite om? Är han inte ”privatspanare” då? DS