”Grova falsarier…”

31.8.2010.

Till Regeringens Justitie Kansler.

Undertecknad Sven Anér anhåller härmed att JK, mot bakgrund av närslutna handling, omedelbart måtte utreda huruvida

chefsjuristen Per Lagerud och stabsjuristen Karin Mostad vid rikskriminalpolisen

i Palmeärendet gjort sig skyldiga till grova falsarier och grovt tjänstefel då de undertryckt allmänna handlingar, i strid med tryckfrihetsförordningen som är en grundlag.

Jag finner det inträffade djupt allvarligt, i synnerhet som mordet på en statsminister är involverat.

Jag anhåller om diarienummer samt namn på handläggare.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Beställ min bok!

1.9.10. I spåren av min blogg råder just nu stor efterfrågan på min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”. Alla mina förutsägelser slår in, en efter en, och den närmast otroliga skandalen med de av rikskrim stoppade eller möjligen destruerade allmänna handlingarna skärper strålkastarljuset på Sveriges i särklass största rättsskandal, riksskandal!

Sätt in 79 kronor på pg 75 05 55-5 så har du boken inom några dagar – en skrämmande läsning i valtider!

Sven Anér

Kan riksrevisionen gå in?

1.9.10.

Till Sven Anér från Riksrevisionen 2010.08.27.

Dnr 16-2010-0855

Angående ditt brev med anmodan att Riksrevisionen tar sig an handläggningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Rikskrevisionen tackar för ditt brev med bifogad bok. Vi beklagar att svaret dröjt, men vi har stor tillströmning av brev och e-post till Riksrevisionen.

Som du känner till från tidigare svar i annat ärende från Riksrevisionen (Dnr 16-2005-0339) innebär Riksrevisionens självständiga beslutanderätt om granskningar att Riksrevisionen inte vidtar några utredningsåtgärder eller revisionsinsatser på enskildas begäran eller uppmaning. Några utlåtanden eller kommentarer kan vi därför inte lämna utifrån önskemålen i ditt brev.

Emellertid kan information från enskilda ibland beaktas och påverka planeringen av kommande revisionsinsatser. Ditt brev och din bok finns därför tillgängliga för områdesbevakningen inför planeringen av framtida granskningar.

Ditt brev föranleder, utöver sådant eventuellt beaktande, ingen åtgärd från Riksrevisionens sida.

Med vänlig hälsning Jan Wollin Rättsenheten

Det är inte ofta jag möts av ett så hyggligt svar som ovanstående skrivelse utgör. Riksrevisionen slänger mig sålunda alls inte i papperskorgen utan lägger mig i en åtkomlig in-hylla, tack för det! Naturligtvis drar jag inte för stora växlar på detta besked, men jag noterar i alla fall att riksrevisionen ingalunda hoppar i taket inför min propå att den ”tar sig an handläggningen av mordet på statsminister Olof Palme”. Jag är som sagt inte van vid hyggliga brev. Vad RÅ och dess olika medarbetare sänder mig för oförsynta förmaningar vet blockbesökaren redan: håll tyst, Sven Anér!

Jag tackar alltså riksrevisionen och uppmanar denna mycket skarpa myndighet att hålla utkik efter min blogg,

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Där hittar riksrevisionen inte minst den senaste utvecklingen av affären med rikskriminalpolisens förträngda morddokument, en i princip otrolig historia, men inom RÅ och rikskrim kan allt hända. Allt.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Till Riksrevisionens Jan Wollin

1.9.2010. Tack för ditt fina, närmst sirligt skrivna brev! Jag sänder dig min bloggkommentar, och jag uttrycker min glädje över att det finns svenska ämbetsverk som fungerar som Riksrevisionen gör.

Med vänlig hälsning

Sven Anér, luttrad i umgänget med verk och myndigheter, ofta sorgsen men någon gång glad!

”Polisbefäl i förhör om Palmemordet”

1.9.10.

Expressen skrev den 17 juni 1993 om vad som senare kom att kallas ”Avsan-affären”; jag sitter med klippet framför mig:

”Det är mycket obehagligt” – Georg Cederskog

En 35-årig man i befälsställning vid Stockholmspolisens ordningsavdelning förhördes i går om mordet på Olof Palme.

Mannen har enligt ett vittne bland annat kopplingar till den gymlokal i Upplands Väsby som nu är mordspanarnas hetaste ledtråd.

Polisbefälet blev uppringd av en av Palmegruppens förhörsl edare i går.

Han ombads att genast inställa sig i mordspanarnas lokaler på Kungsholmen i Stockholm för förhör.

”Det är riktigt att vi har förhört mannen under dagen”, bekräftar Palmegruppens chef Hans Ölvebro till Expressen.

”Vi har undersökt och förhört både honom och den person som gett oss tipset.”

”Har sett mannen på gymmet”

”Vad gav förhöret?”

”Polismannen har redogjort för sina förehavanden under mordnatten. Vi anser att han har lämnat ett fullgott alibi och att han därför inte heller har något att göra med de finska kvinnornas iakttagelser.”

”Varför har han pekats ut?”

”Det finns speciella omständigheter kring mannens bakgrund som fick tipslämnaren att reagera. Han uppger bland annat att han sett mannen på gymmet i Upplands Väsby vid flera tillfällen kring 1988-1989.”

Expressen var sent i går kväll i kontakt med den utpekade polismannen. Han är märkbart skakad över misstankarna.

”Jag v e t inte varför jag kallades till förhöret. Det är helt befängt. Jag har ju alibi för mordnatten.”

”Vad består det av?”

”Det vill jag inte gå in på. Det här måste vara en ren missuppfattning. Det är mycket obehagligt för mig,” säger han.

Förtegen om polisspåret

Spaningschefen Hans Ölvebro är påtagligt förtegen om det nya polisspåret. Han uppger att han inte tidigare känt till dessa uppgifter.

Cederskog: ”Jag har frågat dig tre gånger den senaste veckan om just detta polisspår. Du har förnekat att det existerade. I dag uppgav du för radions Ekot att ni nu är intresserade av en till fem olika polismän. Vad är det egentligen som pågår?”

”Chefsåklagare Anders Helin har gått igenom alla gamla polisspår fram till maj i år. Sedan dess har det kommit in nya som vi inte alltid hunnit åtgärda.”

”Men jag frågade ju dig senast i går?”

”Det här är en sån grej som vi inte hade undersökt om det inte råkade vara en polisman som pekades ut. Det var först i dag som jag blev medveten om dessa uppgifter. Jag har suttit i möten i två dagar i rad och har samtidigt 20 poliser som producerar en massa material.”

”Så 35-åringen är ett färskt spår?”

”Ja.”

”Men nu talar du ju om en till fem polismän?”

”Jag håller inte räkning på alla spår.”

”Hur kommer Palmegruppen i fortsättningen att förhålla sig till PKK-spåret?”

”Det finns fortfarande åtgärder som ska prövas inom det innan vi tar slutlig ställning.”

”Innebär det att PKK-spåret är på väg att läggas ned?”

”Nej, nej, f i n n s det en möjlighet att gå vidare kommer vi att göra det. Vi har en kriminalpolis som är avdelad att i fortsättningen sköta utredningen av spåret.”

Livrädd för repressalier

Palmegruppens viktigaste vittne jämte Juho, 37, som framträdde i gårdagens Expressen, är i dag Anna – en finska i 30-årsåldern bosatt i en förort strax utanför Stockholm. Hon har i polisförhör uppgett att hon kände igen den finsktalande man som stod utanför färgbutiken Dekorima minuterna innan Olof Palme sköts till döds. Nu är hon livrädd för repressalier.

Därför är polisens stora bekymmer just nu att förmå Anna och hennes väninna, som var med vid tillfället, att ställa upp i ett konfrontationsförhör.

Hon har för polisen beskrivit mannen som ”en tvåbarnsfar” bosatt i Bro utanför Stockholm, en man som har mycket rasistiska åsikter, gott om pengar, trots att han inte arbetar, och kör en Volvo kombi”.

”Av vilken anledning är ni fortfarande intresserade av gymet i Upplands Väsby?”

”Vi vill identifiera den man som Anna såg där cirka ett år innan hon stötte på honom utanför Dekorima mordnatten.”

”Är det en kroppsbyggare ni söker?”

”Nej, nej – det är en missuppfattning, det är en tillfällig besökare vi letar efter.”

FOTNOT: Juho och Anna är fingerade namn.

Så långt Expressens dramatiska reportage, den gången. Georg Cederskogs text är anmärkningsvärt korrekt, för att ha skrivits så pass kort tid in i Avsan-affären, och jag tänker inte granska just hans kommentarer närmare. Mer än att jag onekligen hajar till när jag läser att Cederskog har intervjuat gym-mannen, dvs Avsan! Och sedan släppt honom? För nu ebbar hela Dekorima-intresset ut, för Expressens del.

Hans Ölvebros svepande och svajiga kommentarer går jag däremot in på; följ med i Expressens text!

”Ett fullgott alibi”. Enligt granskningskommissionen har det enbart rört sig om ett hustrualibi.

”Inte tidigare känt till dessa uppgifter”. Påståendet är direkt osant. Ölvebro var mycket väl informerad, sedan i vart fall den 21 december året innan, 1992.

”Det var först i dag som jag blev medveten” – Nej, fel: 21.12.92.

”Vi vill identifiera den man som Anna såg” – han är redan identifierad när Ölvebro säger detta: Anti Avsan.

Jag vill nu se på detta mycket intressanta reportage ur synvinkeln tidningspolicy. Här har Georg Cederskog en i rådande dagsläge synnerligen dramatisk och spännande artikel, men denna artikel får också utgöra höjdpunkten i Expressens Palmerapporterande över huvud taget. Ingen klar uppföljning.. Bl a säger ju Cederskog att han talat med Avsan, men han nämner inte Avsans namn, och det gör heller inte hans tidning, då eller senare.

Jag håller mig kvar vid Expressen, som nu, under år 2009, låter sin politiske reporter Karl-Johan Karlsson ringa upp mig och fråga om jag har någonting emot att Expressen tar upp saken. Det har jag ju inte.

Men veckorna går, Karlsson håller mig elegant på sträckbänken med intetsägande kommentarer som att ”han är inte inne” och att ”det har kört ihop sig”.

Till sist, efter dryga två veckor, ringer Karlsson en sista gång och omtalar ”att nyhetsvärdet var inte tillräckligt”. Nehej. Den sak som Cederskog på sin tid beskrev som ”mycket obehaglig” (för polisen) saknar nu nyhetsvärde för Expressen. Den chefredaktör som ska ha fällt omdömet, Otto Sjöberg, fick kort därefter gå och ersattes av en person som visade sig vara lika ointresserad.

Här har uppenbarligen någonting hänt. Expressen gör först stort förstasidesstoff av saken, varefter den självdör, i två omgångar, 1993 och 2009.

Tar Expressen och alla andra stora dagstidningar order från någon sekret överhet? Eller bestämmer sig alla chefredaktörer och nyhetschefer, självständigt, var och en i sin kammare, för att det här lilla statsministermordet, det kan vi glömma. För resten var det nog fan Christer.

Jag kan citera Georg Cederskogs svarta rubrik:

”Det är mycket obehagligt!”

Sven Anér

The Murder of Swedish Premier Olof Palme – a Scandal Beyond All Scandals!

The Swedish Prime Minister Olof Palme was killed, in 1986, with the knowledge and assistance of the then Swedish Administration, states Swedish veteran journalist Sven Anér, 89. And, to this day, the present Administration denies the existence of a series of Governmental documentation, showing that the facts behind this assassination were known, from the very outset, at Swedish Rosenbad Headquarters.

High echelon Government officials are under investigation, and the whole Swedish judicial system is crumbling under the pressure of these revelations, which to-day are being relayed to Brussels and to the UN in New York. Sven Anér

Mordet på den svenske statsministern Olof Palme – en skandal bortom alla skandaler!

Den svenske statsministern Olof Palme dödades år 1986 med den svenska administrationens vetskap och biträde, säger den svenske journalistveteranen Sven Anér, 89. Och ännu i dag förnekar den nuvarande administrationen existensen av en serie regeringsdokument som visar att fakta bakom detta mord var kända, från första början, av högkvarteret i Rosenbad.

Höga regeringstjänstemän står under utredning, och hela det svenska rättssystemet vacklar under trycket av dessa avslöjanden, som i dag vidarebefordras till Bryssel och FN i New York. Sven Anér

Rikskrim ljuger för att rädda Avsanaffären!

31.8.10. Maria Wetterstrand, ja, det svenska rättssamhället är nu definitivt nere i dyn. Jag komprimerar innehållet i de handlingar jag sänder dig:

När rikskriminalen ombeds sända de handlingar som innehåller tips om Anti Avsan räknas inga sådana handlingar upp, trots att rikskrim i sitt arkiv innehar minst fem, diarieförda, daterade, registrerade, till råga på allt just de fem handlingar som direkt visar hur nätet kring årsskiftet 1992-93 dras åt kring den förre baseballpolisen,

Men uppenbarligen har rikskriminalens höga jurister insett hur gnistrande farlig sanningen är i denna affär, varför dessa jurister hellre bryter mot grundlagen (tryckfrihetsförordningen) än avslöjar den kalla, svarta verkligheten.

Slå larm, omedelbart, Maria Wetterstrand! Eller se till att någon träder fram och säger att jag har fel. Någon sådan person har jag inte sett till sedan jag för tre år sedan anklagade Anti Avsan för hans aktiviteter vid Dekorima. Miljöpartiet har ett stort ansvar som ett modernt fronderande parti, med politisk och mänsklig sanning som ledstjärna – agera, Maria!

Och gå in på min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

och läs de senaste dagarnas inlägg, inte minst mina kritiska kommentarer till Reinfeldts och Leif GW:s framtoning i dag!

Din tillgivne men djupt orolige

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

”Ditt brev och din bok finns därför tillgängliga…”

31.8.10. Det är inte ofta ett ämbetsverk sänder mig ett brev med ett vänligt, hyggligt tonfall. Därför blev jag glad då jag här om dagen fick det här brevet från Riksrevisionen. Jag blev glad över att för en gångs skull behandlas som en normalvettig person:

Till Sven Anér, 2010-08-27, dnr 15-2010-0855.

Angående ditt brev med anmodan att Riksrevisionen tar sig an handläggningen av mordet på statsminister Olof Palme.

Riksrevisionen tackar för ditt brev med bifogad bok. Vi beklagar att svaret dröjt, men vi har stor tillströmning av brev och e-post till Riksrevisionen.

Som du känner till från tidigare svar i annat ärende från Riksrevisionen (Dnr 16-2005-0339) innebär Riksrevisionens självständiga beslutanderätt om granskningar att Riksrevisionen inte vidtar några utredningsåtgärder eller revisionsinsatser på enskildas begäran eller uppmaning. Några utlåtanden eller kommentarer kan vi därför inte lämna utifrån önskemålen i ditt brev.

Emellertid kan information från enskilda ibland beaktas och påverka planeringen av kommande revisionsinsatser. Ditt brev och din bok finns därför tillgängliga för områdesbevakningen inför planeringen av framtida granskningar.

Ditt brev föranleder, utöver sådant eventuellt beaktande, ingen åtgärd från Riksrevisionens sida.

Med vänlig hälsning

Jan Wollin

Rättsenheten

Det går förstås att pressa denna skrivelse ett snäpp. Jag skulle kunna säga mig att tydligen inte alla skrivelser till Riksrevisionen görs ”tillgängliga för områdesbevakningen inför planeringen av framtida granskningar”, men att min skrivelse alltså får denna placering. Därifrån är det förstås ett långt steg till att riksrevisionen någonsin tar upp min sak (min? svenska folkets) någon gång i framtiden. Men den finns med i bilden, tycker jag mig se av Jan Wollins elegant sirliga brev. Jämfört med t ex RÅ:s periodiska standardutskällningar är brevet ett sjumilakliv.

Om en klart positiv tanke ligger bakom denna info från riksrevisionen är brevet förstås en sensation. Sven Anér

Till JK: Här följer Olle Alséns ursprungliga larm till Ölvebro! Aldrig utnyttjat av rikskrim, i dag ej anträffbart!

3.9.2010. JK – sedan jag skrev mitt senaste brev, 1.9.10, har jag erhållit ytterligare två dramatiska dokument i Avsan-affären; de kommer inte från rikskriminalen eller dess jurister, vilka fortfarande inte hör av sig.

Dokumenten består av två skrivelser från Olle Alsén, daterade resp 19 december 1992, 2 sidor, och 21 december 1992, 1 sida. De är av rikskriminalpolisen diarieförda som Ai 1107-92 resp enbart 1107-92. Enligt normala rutiner bör alltså dessa handlingar kunna återfinnas i rikskriminalpolisens arkiv, men på specifik begäran av journalisten Olle Minell, och efter honom av mig. har de av rikskriminalpolisen varken uppgivits existera eller, än mindre, till mig utlämnats.

Jag återger nu delar av de båda dokumenten, med uteslutning av avsnitt som går nära en del personliga förhållanden, framför allt Anti Avsans men även de båda vittnande unga kvinnornas från Dekorima, Anneli och Ankki.

Den som önskar ta del av det fullständiga innehållet kan givetvis vända sig till rikskriminalpolisen, Palmeenheten, kriminalkommissarie Stig Edqvist, 08-401 90 00. Jag har haft svårt att nå Stig Edqvist, men ha tålamod!

Vad JK nu kommer att läsa, är starten på en åklagarledd polisutredning som hade havererat innan startskottet gick. Denna utredning kom att bedrivas i knapp styrfart, ledd av en helt passiv åklagare och under honom av den polisiäre spaningsledaren Hans Ölvebro, vilken som ledord hade:

”Glöm det, hörru!”

Dokument Ai. 1107-92. PM Olle Alsén 19/12/92. EH 143 04-B. (Reservation de båda fyrorna). Under står ”921221”, vilket möjligen innebär att handlingen alltså skrevs av Alsén den 19 december, men registrerades hos rikskrim den 21. I så fall gick startskottet den 21 december, det datum då rikskrim alltså har fått del av båda dokumenten.

Finska 1: (Anneli) /Personuppgifter, ges ej här/.

Finska 2: Förnamn Ankki. /Personuppgifter, ges ej här/

Dekorimamannen: / Även här är vissa personuppgifter uteslutna/. Kort förnamn, kort efternamn.

Ankki känner igen honom från träning på gym vid Smedbyskolan i Upplands-Väsby. Han angavs för henne åtm en gång av --- som hon brukade gymma med. Mannen kom då inspringande, bråkade eller ”tjafsade” med några killar där, försvann sen ut igen – hon fäste sig då vid att han inte stannade och tränade. Har förmodligen sett honom flera gånger där. Detta var under tiden för mordet, 84-85, möjligen också efter. Ankki sägs eller säger sig numera, enl väninnan /Anneli/, ha glömt mannens namn (kan vara gardering, livrädd historien ska komma ut, har inte ens berättat för sambon om mötet vid Dekorima, annat än att de var i centrum den kvällen).

Ankki känner igen honom om hon ser honom igen, och påstås vara säker på att hennes dåvarande gym-kompis vet namnet.

/Ett långt avsnitt behandlar därefter frågan om vilken film de båda unga kvinnorna hade sett, före Dekorimahändelsen. Anneli placerar nu filmen vid Lilla Kvarn./

De gick /efter filmen/ längs andra, dvs norra sidan Kungsgatan och tittade på kläder i skyltfönster (”som vi alltid brukar göra i stan”) innan de vek av ned på Sveavägen, för att ”troligen” gå ned och titta på möbler, dvs Otto Dahlin på Sveavägen.

Att de stannade vid mannen utanför Dekorima – varvid Ankki upptäckte att hon kände igen honom. (liksom han henne) osv, berodde på att hon skulle fråga vad klockan var, för att säkert hinna tillbaka i tid till tåget till Upplands-Väsby. Väninnan /Ankki/ hade glömt sin klocka när hon duschade hos väninnan /Anneli/ ute i Upplands-Väsby, innan de for in till stan, i brådska. Ankki brukar inte ha klocka. Anneli hade vid den tiden nyligen flyttat in till Stockholm men kommit ut för att hälsa på.

/Avsnitt om konversationer mellan de båda flickorna./

Först igår /18.12/ frågade jag om de aldrig har tänkt på den utfästa belöningen. O nej, frånsett att Ankki för några år sen halvt på skämt sa ngt därom., varvid Anneli blev upprörd. Flickorna har dessutom utgått från att de ju inte har några bevis och inte har sett själva mordet eller gärningsmannen vid mordtillfället, och att det skulle vara ett villkor. Anneli fortfarande inte intresserad, pengar betyder inte så mycket, livhanken viktigare. Säker på att Ankki också tänker så.

Alséns fotnot: Enligt Anneli är jag /Alsén/, min urspr tipsare, som hon för någon månad sen berättade en del för, under förhandslöfte om absolut tystnad, och en tidigare pojkvän som brukar hjälpa henne (”men honom litar jag helt på”) de enda som hon eller Ankki sagt ett ord till om affären.

Så långt Alséns första meddelande till Hans Ölvebro. I detta meddelande är sålunda Anti Avsans namn inte nämnt, och inte heller Ankkis efternamn. Brevet daterat 21 december 1992 går däremot direkt in på namnet Anti Avsan. Huruvida Palmespanarna då, tre dagar före jul, redan visste att gärningsmannen kan ha varit Avsan framgår inte.

Dnr 1107-92 92-12-21 21/12/92 från Olle Alsén

Ett möjligt tips om Dekorimamannen som flickorna träffade på skulle kunna vara Avsan, Anti Harald, 580108-1034, i den mån han kan finska och – om flickornas påstående håller – bodde i /här utesluts personuppgifter/.

Enligt Annelis uppgift i andra hand hade Avsan besökt samma gym som hon, i Smedbyskolan i Upplands-Väsby. Det gymet är numera flyttat till Väsbyskolan, öppet vardagar från 16 el 16.30, en bit in på kvällen./ Alséns meddelande avslutas med bl a ytterligare personuppgifter/

Det känns viktigt att placera in ovanstående information i deras tids- och bakgrundssammanhang. Detta var alltså en tid, inom Palmeärendet, då lagföringen av Christer Pettersson pågick för fullt, och då den svenska allmänheten hade bibringats den närmast kassaskåpssäkra uppfattningen att Olof Palmes mördare vore just Christer Pettersson. Mängder av påpekanden, bl a mina egna, rörande falsarierna kring bindningen av Pettersson vid mordet hade inte hjälpt. Det rådde en klar oro bland allmänheten: måtte det inte vara fel den här gången också, måtte det vara Christer…

Detta kan ha varit en förhållandevis behaglig tid för Palmeåklagaren Anders Helin och för rikskriminalpolisens toppspanare Hans Ölvebro. Visserligen hade det kärvat i högre instanser, men det skulle nog ordna sig med Christer.

Att i detta läge radikalt behöva kasta om skulle säkert ha känts avigt även i en ”normal” förundersökning, i en ”onormal” undersökning än avigare.

Det har, JK, framgått av mina tidigare skrivelser och borde framgå än tydligare i dag, att förundersökarna nalkades affären Anti Avsan med stor ovilja. Denna ovilja står i bjärt kontrast till den utomordentligt fylliga information Helin/Ölvebro fick på en bricka från journalisten Olle Alsén, mannen som helt kom att stå bakom upptakten till Avsanspåret.

I ett normalfall skulle självfallet alla mordspanare ha vaknat upp ur sin letargi i Pettersson-fallet, alla klutar skulle ha satts till, varenda en av Alséns uppgifter skulle ha granskats med lupp.

JK kan själv göra upp ett hypotetiskt tidsschema: Ankki kunde ha varit helt identifierad inom 24 timmar, Anti Avsan kunde varit hämtad till ett upplysningsförhör samma dag breven kom in från Alsén, Anneli och Ankki hade likaledes kunnat höras nära nog omedelbart, alltså allt detta före jul 1992. Detta hade varit att följa normal polisrutin.

Vad händer i stället? Åtta förhör med de båda unga kvinnorna, januari – april 1993, Dekorimamannen ”efterspanad men aldrig påträffad”, sägs det, och Avsan inte hörd förrän i mitten av juni. Ankki hörd med bildkonfrontation i april 1993, men av de sex visade bilderna föreställde ingen Anti Avsan.

Jag ber JK även noga läsa Expressen-reportern Georg Cederskogs grymt avslöjande intervju (bilagd denna skrivelse) med Hans Ölvebro, som i god form avvisar alla tankar på att en polisman egentligen skulle vara misstänkt: han har ju hustrualibi!

Tips ens i närheten av vad Olle Alsén, ständigt tråkad och trakasserad, presenterar i ett stort mordfall är något normala förundersökningsledare endast kan drömma om.

Jag vädjar alltså än en gång till JK om djupgående granskning av det ärende jag lägger fram, och jag avslutar med några kompletterande utdrag ur de med Ölvebros godkännande bandade telefonsamtal som sitter snyggt och prydligt insorterade i rikskrims orangefärgade pärmar, bortglömda, oåtkomliga för folket utanför Polhemsgatan:

Bandat telefonsamtal Ölvebro – Alsén 13.6.1993. Sida 000316 i handling EH 14839:

Ölvebro: Jag slipper gärna att prata med så mycket folk som möjligt, jag ska ju göra mitt jobb. Det innebär att jag ska läsa utredningen och försöka styra den så den går åt rätt håll. Och i det här fallet så har det aldrig inträffat nånting efter det att uppgifterna kom som har gjort att intresset ökat. Vi försöker fullfölja det här liksom allt annat.

Men för mig är det så att jag är av den uppfattningen att dom har inte gjort någon iakttagelse som har med mordet på Olof Palme att göra.

Klart att det är nånting dom har sett, men jag tror inte… tänk efter själv, om du har varit ute på mordnatten och så har du gjort den iakttagelsen om walkie-talkie – självfallet skulle jag väl vända mig till polisen då?

Alsén: Nja, inte i den situationen som hon var.

Ölvebro: Ja, då är dom kriminella.

Jag överlämnar ärende 118-10-21 till JK:s grannlaga bedömning.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

./. Bilaga: ”Polisbefäl i förhör om Palmemordet”, utskrift 1.9.10, 4 sidor.

4.9.2010.

Martin Viklund, Rullstensgatan 23, 906 55 Umeå.

Martin, tack för ditt brev! Jag håller mig just nu, av skilda skäl, utanför webben; bloggen sköter jag tillsammans med kollega på annan ort.

Frågorna:

Nr 1: Utpekande? Ja, någon konfrontation har ju aldrig gjorts. Ankki bildkonfronterades i april 1993, men då var ingen Avsan-bild med!

Nr 2: Ja, en gång, men det gav bara detsamma som (Ankki) sagt i förhören. Hon var försiktig, jag fick en känsla av att hon blivit tillsagd att ligga lågt.

Nr 3: Naturligtvis egentligen inte alls. Den stora frågan är ju bl a varför ingen polisman, av 20 000, vågat tala ut. Mer än Söderström.

Nr 4: Indirekt mot slutet av 2009, då Avsan till sin civilutskottskollega Jan Lindholm, mp, sade: ”Kan du inte säga åt Anér att han slutar angripa mig, det är så besvärligt för min familj.”

Lindholm: ”Men du kan väl stämma Anér för förtal?

Avsan: Nej, då blir jag sittande med den här saken hela mitt liv.”

Det är all reaktion från Avsan, men rätt avslöjande. Han har inte svarat på mina tre brev.

Nr 5: Bra. Då kan kampen gå vidare.

Nr 6: Fick svar nyligen från någon myndighet att Costa-mordet är preskriberat. Förblir det preskriberat, sen 1984, även sedan ny lag promulgerats?

Nr 7: Det får räcka med böcker. Bloggen

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

är idag en lång bok.

Om Projekt Adolf har jag inga bra kunskaper.

Förslag till gästkrönika. Till Martin Viklund, Rullstensgatan 23. 906 55 Umeå.

Kort CV: 210814-5075. Stud Uppsala 1939, militärtjänst i ett antal omgångar, fil kand Uppsala 1946, DHS 1947. DN red 1948-62, AB 1963, SVT 1964-71, därefter frilans journalist och författare. Aktiv fortfarande.

Aspekterna på detta Palmemord är många som stjärnorna på himmelen. Men jag brukar känna en aspekt som en speciellt tung ryggsäck: vart har debatten tagit vägen? Varför måste jag uppfatta mig själv som den ensamme ropande i öknen? Nu kommer Gunnar Wall, ja, men kan han vända upp och ner på tystnaden?

Jag skriver mycket flitigt till alla myndigheter som formellt ska anses vara inblandade i denna dova affär: RÅ och rikskrim, som tillsammans bildar den påstådda förundersökningen, JO (med Hans-Gunnar Axberger, som skrev en helt oanvändbar granskningsrapport 1999, med allvarliga falsarier), JK (som jag i dag vänder mig till i Avsan-ärendet), riksrevisionen (som jag bett ta över hela Palmeärendet och som avböjt anmärkningsvärt hyggligt; jag är inte bortskämd), juridiska institutionen i Uppsala (har inga pengar), UD (som svarar endast om de inte kan slippa). Jag vet inte om någon annan Palmeförfattare i sådan utsträckning anropat myndigheter. Jag har gjort det, och gör det senast i dag, se bloggen www.svenanerpalmemordet.blogspot.com

Kanske ser jag det lite längre perspektivet: att fan någon gång ska få på sig byxorna, att någon enda inom det svenska rätts(?)samhället ska inse att denna affär, på indicier som det kloka 7-åriga barnet raskt identifierar, att fan – för att nu återvända till honom – verkligen, faktiskt är lös.

Men dessa myndigheter, som jag approcherar, svarar mig nästan alltid med den sorts icke-text som Bosse Ringholm initierade när han gång efter gång efter gång räknade upp Inga-Britt Ahlenius påstådda försyndelser, i exakt samma ordalydelse. RÅ, som har huvudansvaret, har i klartext sagt åt mig att hålla tyst, sagt åt mig att om jag återkommer så tänker RÅ behandla mitt ärende som de har lust samt inte meddela mig vad de har gjort eller tänker göra – RÅ går med skördetröska över tryckfrihetsförordningen som är en grundlag.

Grundlag, ja. Här mördas landets statsminister på öppen gata, och mördaren sägs inte bli påträffad. Men ett samlat rättssamhälle ser mycket lugnt på denna incident, förfalskar för formens skull hela Christer Pettersson-ärendet, tar knappt med tång i Avsan-ärendet. Och törnar under resans gång ideligen mot grundlagarnas stötestenar utan att blinka, samt gungar vidare, med en enigt ljugande besättning på statsskutans brygga och däck.

Hur få denna besättning att ta reson? Hjälper aktiv, energisk journalistik? Ja, det tror jag, det är jag övertygad om. Om stora medier börjar skriva och tala – kan ni inte göra det, chefredaktörer och nyhetschefer? Kan ni för helvete inte göra det? Kan ni inte få statsskutans besättning att begå myteri?

Fritt att publicera med namns angivande, ställs gratis till förfogande.

Kollegial hälsning! Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge, 0174-500 66.

5.9.2010.

Olle Svenning, AB, 105 18 Srockholm.

Olle Svenning, det är en rätt fantastisk kontrast, detta att på söndagar först hämta Svenska Dagbladet ur brevlådan vid grannens lada och läsa Linder, för att därefter åka till Alunda och köpa AB med Svenning i. Två världar. Frånsett din attityd till mänskligheten noterar jag, imponerad, din pålästhet. Tycka kan vi alla, men bygga tyckandet på vetande kan inte alla.

Jag har försökt arbeta en del med Bildt/Sudan, men inte kommit särskilt långt. Magnus Elving, RÅ:s kammaråklagare - jag skrev så när kammartjänare - är uppenbarligen hårt styrd av RÅ:s ledning, och denna ledning i sin tur av regeringen, dvs bl a av Bildt själv – eller är det Bildt som helt enkelt är regeringen?

Elving har varit nödtorftigt hygglig då jag per telefon har nått honom tre gånger, nu sist ca 25.8. Han tiger dock, på det där Bosse Ringholm-sättet om Inga-Britt Ahlenius: upprepar samma njet utan att variera det. Så gör bara den som har ett stenhårt nej-mandat, utan tillstånd att hoppa över skaklar.

Bildt/Sudan är förstås en oerhört känslig fråga, i valtider, och säkert är alliansen livrädd för kommentarer just nu. Men kommentarerna kan ju även, och i högsta grad, komma från Haag, och kanske Bryssel, och då kan det ta eld.

”Många har ringt”, sa Elving till mig, ”men jag säger ingenting”. Har AB ringt och fått samma svar? Har AB kommit igen? Har Elving varit på plats i Sudan? Det vet jag inte, men ingenting tyder på det.

Jag sänder dig nu min lilla dossier i ämnet, samt Kerstin Lundells bok, om du inte har den förut. Och som sagt, Linder vs Svenning, ett ganska hisnande val. Jag ber dig även gå in på min blogg, där jag är ganska flitig och har tusentals besökare:

www.svenanerpalmemordet.blogstop.com

Rikskrims otroliga döljande av de centrala, registrerade handlingarna i Palmeärendet – som du hittar allt om på bloggen - skakar. Något för t ex Cantwell att sätta tänderna i?

Din tillgivne

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

./. Handlingar, bok.

Vilka handlingar gäller Avsan?

Rikskriminalpolisen

6.9.2010. APAL428-122/10

Begäran om utfående av allmänna handlingar samt

Begäran om utfående av information rörande dessa handlingar.

I rubricerade skrivelse uppräknas 16 handlingar avseende Djurfeldt och Avsan. Vidare uppräknas 11 av dessa, vilka är utlämnade till Minell och vilka samtliga avser Djurfeldt. De resterande handlingarna är sålunda:

A 14205-2-D, EH 17186-2, EH 14879, EH 14879-1 samt EH 14839-B.

Jag önskar utfå dessa fem handlingar.

Men rikskriminalpolisen uppger ej vilka av dessa fem handlingar som berör Djurfeldt eller Avsan, vilket förvånar.

Jag önskar nu med vändande post besked om detta. Är ovanstående fem handlingar Djurfeldt-handlingar eller Avsan-handlingar eller båda delarna, blandat. Jag kan inte uttrycka mig klarare än så,

Jag önskar nu omedelbart det svar, som givetvis borde ha lämnats i ert första besked till Minell. Jag anmodar er att följa bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

Som rikskriminalpolisen numera vet har ett flertal ytterligare liknande handlingar påträffats av mig, men tydligen inte av rikskriminalpolisen, i ert arkiv. Saken ligger i dag hos JK, ärende 118-10-21. Cccc

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Vad händer med Bildt/Sudan?

6.9.2010.

Med stor långsamhet – och möjligen med stor noggrannhet, det vet jag inte – leder kammaråklagaren i Linköping Magnus Elving ett okänt antal polismän i den enligt uppgift pågående förundersökningen rörande exc. Carl Bildts medansvar för de blodiga händelserna i anslutning till Lundin Petroleums verksamhet i Sudan.

Enligt rättegångsbalken 23:4 2 st skall en förundersökning ”bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva”, men kammaråklagare Elvings skyndsamhet är svårdefinierad.

Jag talade i dag med Elving, och för en rutinerad journalist förefaller det helt uppenbart att Elving har ett mycket hårt reglerat mandat från sina överordnade, vilket kan definieras som:

Lämna inte ut några som helst detaljer, säg ingenting, utom möjligen att detta kan ”dröja i åratal” (Elving till mig). Naturligtvis finns mandatet inte satt på pränt.

Saken är egendomlig. I ett exakt parallellt ärende har den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, redan den 12 juli i år fattat beslut om åtal (alltså onekligen en bra bit längre än enbart en inledd förundersökning!) mot den sudanesiske presidenten Hassan al-Bashir, medan kammaråklagare Elving, från Linköpings lugna horisont, uppger sig inte kunna säga ett ord om hur hans påstådda förundersökning fortskrider. Om den över huvud taget fortskrider.

Uppenbarligen – och detta är inte någon särskit sensationell gissning – har ordern till Elving varit att dra ut på tiden så mycket som möjligt, i varje fall över valsöndagen den 19 september. Undersökningen bedrivs av Elving i riksåklagarens regi, i dag en i bl a Palmeärendet svårt solkad myndighet.

Den enda instans som i princip skulle kunna avskeda en riksåklagare är givetvis den instans som tillsatt honom eller henne, nämligen regeringen. Ska då denna riksåklagare utreda en våldsam folkmordsanklagelse som riktas mot den framstående (kanske den mest framstående) medlemmen av den svenska regeringen?

Är RÅ-ämbetet den sump där i dag all skitig byk ska tvättas ren som snö?

Sven Anér

”Män med walkie-talkies vid biografen Grand!”

6.9.10. Jag undersöker insändaruppgiften på bloggen om walkie-talkies vid biografen Grand vid tiden för mordet på Olof Palme nere vid Dekorima.

Uppgiften är sensationell på många plan, och jag söker Robert Gustafsson.

Så här ligger det till. I det mycket omfattande förundersökningsprotokoll, som av rikspolisstyrelsen lämnade ut till oss journalister i maj 1989 och som förutsattes innehålla all relevant information och alla viktiga vittnesförhör kring Christer Pettersson-affären, finns 21 förhör med vittnen ur allmänheten redovisade, men Robert Gustafsson finns inte medtagen!

Förhållandet är helt sensationellt och helt nytt för mig. Några walkie-talkies kring biografen Grand finns ingenstans nämnda, och de många hörda Grand-vittnena säger ingenting om detta.

Sensationen är trippel, minst. Dels att walkie-talkies faktiskt funnits vid Grand, dels att polisen på plats var ointresserad, dels att saken undanhölls förundersökningen.

Tidigare har åtminstone jag trott att det vingliga vittnet Roger någorlunda hederligt och oarrangerat kom att anlända till Grand denna mordkväll. Nu vänds saken upp och ner och ställs på huvudet. Paret Palmes biobesök måste i allra högsta grad ha varit känt i förväg av personer inom polisen, från högsta till lägsta nivå, Grand var i förväg utsedd till näst sista anhalten på Olof Palmes via dolorosa!

Naturligtvis har Robert Gustafssons dramatiska vittnesmål hållits hemligt, naturligtvis. Eftersom det skulle ha varit livsfarligt att visa,

Snaran knyts i dubbla varv. Sanningen finns på bordet.

Bloggbesökare: gå in på ”Anonyms” kommentar – jag upprepar den här för säkerhets skull:

Robert Gustafsson, komikern, intervjuades häromdagen i radions P4 av Ulf Elfving I programmet berättade RG att han tillsammans med studentkamrater var på samma föreställning av Bröderna Mozart som makarna Palme. RG tog kontakt med polisen för att delge sina uppgifter, vilka bl a innefattade män med walkie-talkies runt och i närheten av biografen Grand. Polisen verkade enligt RG helt ointresserad av hans uppgifter.

Bloggbesökare: gör era egna reflexioner! Hör av er! Sven Anér.

Sven Anér

6.9.2010.

Viktigt meddelande till Robert Gustafsson, c/o Liseberg, Sofierogatan 5,

412 31 Göteborg. Vänligen ordna så att Robert får detta meddelande!

Engagerad hälsning, Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Robert Gustafsson, Jag är journalist och författare (tidigare DN och SVT) och har allt sedan 1986 arbetat med Palmemordet. Som du ser av bifogade utdrag ur min blogg, www.svenanerpalmemordet.blogspot.com är jag mycket intresserad av dina uppgifter nyligen till Ulf Elfving, eftersom dessa uppgifter är helt nya och sensationella.

Har du tid, mellan varven, att ringa mig på ovanstående nummer? Jag skulle sätta värde på en utförligare beskrivning från din sida.

Jag bipackar min senaste bok som du kan lägga på en logehylla. Skrämmande läsning, som bara går vidare och vidare…

Du gör fina jobb. Bäst minns jag alltid din underbara tönt i Baltikum!

Så hör av dig, tack! Sven Anér

Såg Robert Gustafsson walkie-talkies vid biografen Grand?

6.9.2010.

Rikskriminalpolisen

Begäran om utfående av allmänna handlingar.

Jag önskar utfå vittnesförhör, minnesanteckning eller liknande som kan finnas hos rikskriminalpolisen avseende polisens kontakt med nuvarande skådespelaren Robert Gustafsson beträffande de män med walkie-talkie han observerade då han besökte samma biografföreställning som paret Palme mordkvällen, biografen Grand.

Uppgifterna har nyligen lämnats av Robert Gustafsson till Ulf Elfving i radions P 4, och de har tidigare varit okända för mig.

Jag önskar omgående handläggning.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge.

Den stora mordlögnen avslöjad!

6.9.2010.

Likalydande brev till:

Dennis Töllborg, Göteborg

Jan Wollin, Riksrevisionen

JK, ärende 118-10-21.

Nya uppgifter vänder upp och ner på hela Palmeutredningen!

Så här tycks det ligga till i denna sorgliga Palmeutredning, enligt uppgifter som nådde mig i dag:

I Christer Pettersson-ärendet har polisen hela tiden påstått, och påstår ännu i dag, att mordet på Olof Palme var Christer Petterssons dåd, iscensatt av honom själv utan hjälp utifrån.

Påståendet har länge underkänts av privata utredare, men i dag kommer än klarare besked, som definitivt visar att hela Christer Pettersson-storyn är en kuslig skröna.

Läs bilagorna till detta brev! När den då unge studenten Robert Gustafsson tar kontakt med polisen (jag vet inte än, men jag förmodar att det var per telefon) blir han mött med totalt ointresse, och några spår av Gustafssons poliskontakter finns inte i den sedan 1990 färdigställda förundersökningen rörande Christer Pettersson!

I stället ger Gustafssons uppgifter klart besked: Polisanknutna (måste de ha varit) walkie-talkie-män fanns på plats i god tid vid denna biograf, trots att paret Palme officiellt inte hade någon Säpobevakning! I verkligheten fanns biografen Grand med som en på förhand – i varje fall i flera timmar – känd och hyperviktig lokal som paret Palme skulle besöka, några timmar före vad som skulle bli mordminuten.

Tydligare än så kan polisens egna mordarrangemang inte framstå. Under ståtliga former inbjöd alltså rikskriminalpolisen till en utlämningsceremoni, i maj 1990, då 20-kiloshögar av förundersökningspärmar lämnades ut till oss journalister, och vi fick lära oss att här stod allting att läsa. Det gjorde det ju inte, bara det som passade. Polisen. I dag står denna polis skändligen ertappad.

Konsekvenserna av dagens avslöjande är oöverskådliga. Hela polisens och rättssamhällets mordkoncept faller i bitar för att aldrig kunna pusslas ihop igen. Christer Pettersson friades ju? Visst. Men det var inte polisens förtjänst utan de högre domstolarnas, som uppenbarligen häpnade inför åklagarens och polisens märkliga tankekonstruktioner. Som väl var upptäcktes den lömska attacken mot Christer Pettersson, men äran var alltså sannerligen inte ljugande åklagares och polisers.

Vad händer nu? Enligt min bestämda mening, än bestämdare efter beskedet i dag, kan inte den nuvarande svenska rikspolisen och riksåklagaren få fortsätta att dutta med ett försummat och försumpat statsministermord. Själv har jag tidigare föreslagit att hela ärendet övertas av personal från Göteborg; det kan i varje fall inte bli värre. Jag har även föreslagit att riksrevisionen, kanske mot sina regler, kastade ett möjligen obyråkratiskt getöga; jag blev vänligt avfärdad, men kanske, faktiskt, aningen lagd på lut.

Mina adressater: agera! Riksåklagaren och rikskriminalpolisen har för sin del för länge sedan slutat att agera konstruktivt, däremot motsatsen. Händelser vid biografen Grand och händelser, några minuter senare, vid Dekorima, förträngs och fördöljs, hederligt arbetande journalister förvägras sin grundlagsenliga rätt att ta del av allmänna handlingar. Rättssamhället har tagit time-out.

Som sagt: agera! Även JK, som nog har samvete kvar. Stoppa RÅ:s och rikrims hånfulla vanskötsel av den mest grannlaga dokumentation de någonsin haft att hantera!

Naturligtvis är den svenska regeringens agerande lika erbarmligt. Med en knapptryckning kan denna regering, som sedan decennier håller Olof Palmes verklige mördare om ryggen med eleganta subsidier, begära fram all dokumentation på stora bordet i Rosenbad! Men det vill den inte, det vågar den inte. För då skulle regering och rättsstat stå där avklädda.

Engagerad, oroad hälsning!

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

./. Dokument – och gå in på min blogg www.svenanerpalmemordet.blogspot.com!

Vilka handlingar gäller Avsan?

Rikskriminalpolisen

6.9.2010. APAL428-122/10

Begäran om utfående av allmänna handlingar samt

Begäran om utfående av information rörande dessa handlingar.

I rubricerade skrivelse uppräknas 16 handlingar avseende Djurfeldt och Avsan. Vidare uppräknas 11 av dessa, vilka är utlämnade till Minell och vilka samtliga avser Djurfeldt. De resterande handlingarna är sålunda:

A 14205-2-D, EH 17186-2, EH 14879, EH 14879-1 samt EH 14839-B.

Jag önskar utfå dessa fem handlingar.

Men rikskriminalpolisen uppger ej vilka av dessa fem handlingar som berör Djurfeldt eller Avsan, vilket förvånar.

Jag önskar nu med vändande post besked om detta. Är ovanstående fem handlingar Djurfeldt-handlingar eller Avsan-handlingar eller båda delarna, blandat. Jag kan inte uttrycka mig klarare än så,

Jag önskar nu omedelbart det svar, som givetvis borde ha lämnats i ert första besked till Minell. Jag anmodar er att följa bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

Som rikskriminalpolisen numera vet har ett flertal ytterligare liknande handlingar påträffats av mig, men tydligen inte av rikskriminalpolisen, i ert arkiv. Saken ligger i dag hos JK, ärende 118-10-21. Cccc

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Vad händer med Bildt/Sudan?

6.9.2010.

Med stor långsamhet – och möjligen med stor noggrannhet, det vet jag inte – leder kammaråklagaren i Linköping Magnus Elving ett okänt antal polismän i den enligt uppgift pågående förundersökningen rörande exc. Carl Bildts medansvar för de blodiga händelserna i anslutning till Lundin Petroleums verksamhet i Sudan.

Enligt rättegångsbalken 23:4 2 st skall en förundersökning ”bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva”, men kammaråklagare Elvings skyndsamhet är svårdefinierad.

Jag talade i dag med Elving, och för en rutinerad journalist förefaller det helt uppenbart att Elving har ett mycket hårt reglerat mandat från sina överordnade, vilket kan definieras som:

Lämna inte ut några som helst detaljer, säg ingenting, utom möjligen att detta kan ”dröja i åratal” (Elving till mig). Naturligtvis finns mandatet inte satt på pränt.

Saken är egendomlig. I ett exakt parallellt ärende har den internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, redan den 12 juli i år fattat beslut om åtal (alltså onekligen en bra bit längre än enbart en inledd förundersökning!) mot den sudanesiske presidenten Hassan al-Bashir, medan kammaråklagare Elving, från Linköpings lugna horisont, uppger sig inte kunna säga ett ord om hur hans påstådda förundersökning fortskrider. Om den över huvud taget fortskrider.

Uppenbarligen – och detta är inte någon särskit sensationell gissning – har ordern till Elving varit att dra ut på tiden så mycket som möjligt, i varje fall över valsöndagen den 19 september. Undersökningen bedrivs av Elving i riksåklagarens regi, i dag en i bl a Palmeärendet svårt solkad myndighet.

Den enda instans som i princip skulle kunna avskeda en riksåklagare är givetvis den instans som tillsatt honom eller henne, nämligen regeringen. Ska då denna riksåklagare utreda en våldsam folkmordsanklagelse som riktas mot den framstående (kanske den mest framstående) medlemmen av den svenska regeringen?

Är RÅ-ämbetet den sump där i dag all skitig byk ska tvättas ren som snö?

Sven Anér

”Män med walkie-talkies vid biografen Grand!”

6.9.10. Jag undersöker insändaruppgiften på bloggen om walkie-talkies vid biografen Grand vid tiden för mordet på Olof Palme nere vid Dekorima.

Uppgiften är sensationell på många plan, och jag söker Robert Gustafsson.

Så här ligger det till. I det mycket omfattnde förundersökningsprotokoll, som av rikspolisstyrelsen lämnade ut till oss journalister i maj 1989 och som förutsattes innehålla all relevant information och alla viktiga vittnesförhör kring Christer Pettersson-affären, finns 21 förhör med vittnen ur allmänheten redovisade, men Robert Gustafsson finns inte medtagen!

Förhållandet är helt sensationellt och helt nytt för mig. Några walkie-talkies kring biografen Grand finns ingenstans nämnda, och de många hörda Grand-vittnena säger ingenting om detta.

Sensationen är trippel, minst. Dels att walkie-talkies faktiskt funnits vid Grand, dels att polisen på plats var ointresserad, dels att saken undanhölls förundersökningen.

Tidigare har åtminstone jag trott att det vingliga vittnet Roger någorlunda hederligt och oarrangerat kom att anlända till Grand denna mordkväll. Nu vänds saken upp och ner och ställs på huvudet. Paret Palmes biobesök måste i allra högsta grad ha varit känt i förväg av personer inom polisen, från högsta till lägsta nivå, Grand var i förväg utsedd till näst sista anhalten på Olof Palmes via dolorosa!

Naturligtvis har Robert Gustafssons dramatiska vittnesmål hållits hemligt, naturligtvis. Eftersom det skulle ha varit livsfarligt att visa,

Snaran knyts i dubbla varv. Sanningen finns på bordet.

Bloggbesökare: gå in på ”Anonyms” kommentar – jag upprepar den här för säkerhets skull:

Robert Gustafsson, komikern, intervjuades häromdagen i radions P4 av Ulf Elfving I programmet berättade RG att han tillsammans med studentkamrater var på samma föreställning av Bröderna Mozart som makarna Palme. RG tog kontakt med polisen för att delge sina uppgifter, vilka bl a inefattade män med walkie-talkies runt och i närheten av biografen Grand. Polisen verkade enligt RG helt ointresserad av hans uppgifter.

Bloggbesökare: gör era egna reflexioner! Hör av er! Sven Anér.

Sven Anér

6.9.2010.

Viktigt meddelande till Robert Gustafsson, c/o Liseberg, Sofierogatan 5,

412 31 Göteborg. Vänligen ordna så att Robert får detta meddelande!

Engagerad hälsning, Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.

Robert Gustafsson, Jag är journalist och författare (tidigare DN och SVT) och har allt sedan 1986 arbetat med Palmemordet. Som du ser av bifogade utdrag ur min blogg, www.svenanerpalmemordet.blogspot.com är jag mycket intresserad av dina uppgifter nyligen till Ulf Elfving, eftersom dessa uppgifter är helt nya och sensationella.

Har du tid, mellan varven, att ringa mig på ovanstående nummer? Jag skulle sätta värde på en utförligare beskrivning från din sida.

Jag bipackar min senaste bok som du ka lägga på en logehylla. Skrämmande läsning, som bara går vidare och vidare…

Du gör fina jobb. Bäst minns jag alltid din underbara tönt i Baltikum!

Så hör av dig, tack!

Såg Robert Gustafsson walkie-talkies vid biografen Grand?

6.9.2010.

Rikskriminalpolisen

Begäran om utfående av allmänna handlingar.

Jag önskar utfå vittnesförhör, minnesanteckning eller liknande som kan finnas hos rikskriminalpolisen avseende polisens kontakt med nuvarande skådespelaren Robert Gustafsson beträffande de män med walkie-talkie han observerade då han besökte samma biografföreställning som paret Palme mordkvällen, biografen Grand.

Uppgifterna har nyligen lämnats av Robert Gustafsson till Ulf Elfving i radions P 4, och de har tidigare varit okända för mig.

Jag önskar omgående handläggning.

Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge.