12.9.2010. Jag läser på SVT Text att spanande polis redan 2007 hade nära nog all information som behövdes för att lagföra den höge polischefen och våldtäktsmannen Göran Lindberg. Gärningsbeskrivning, signalement, DNA, mobilnummer, nästan fullständigt bilnummer. Men ingenting gjordes, på över två år. Och ingen konfrontation.
Hur ser det då ut i Avsanaffären? På tämligen likartat sätt. DNA var inte lika användbart den gången, och mobiler var praktiskt taget okända, men den noggranna gärningsbeskrivningen fanns, signalementet. Och ingen konfrontation.
Vid mord med en polis som misstänkt sjunker den polisiära styrfarten till praktiskt taget noll. Jag frågar mig, inte för första gången: vill den svenska polisen egentligen någonsin utreda misstänkta polisiära mord på hög nivå?
Denna söndags uppgifter om Göran Lindberg är helt skakande. Hur många inom poliskåren kände till hans framfart utan att göra något? Det kändes redan från början egendomligt att Lindberg skulle ha kunnat hålla så vattentäta skott mellan sin polistjänstgöring, på många sätt lovordad, och sitt privata liv.
Jag tänker tillbaka på mitt eget yrkesliv, som anställd. Alla visste vi praktiskt taget allt om våra kamrater, eller kolleger, som poliser alltid säger. Vi hade inga hemligheter om våra mer eller mindre gråmelerade liv; snarare var det väl så att vi mellan skål och vägg (där jag tyvärr den gången ofta befann mig) skröt med våra tillkortakommanden. Jag har aldrig sett exempel på att någon yrkeskamrat kunnat föra ett dubbelliv som aldrig misstänkts. Jag tror att misstankar, så småningom grava misstankar, sökte sig till Göran Lindbergs namn och person långt innan de indicier, som länge samlats på hög, inte kunde hindras från att krevera.
I fallet Anti Avsan då? Ja, ett enda exempel, bara. När journalisten Olle Minell ursprungligen begärde ut alla handlingar om Avsan och om ytterligare en ofta omnämnd piketpolis, D, lämnades 11 handlingar om denne D ut till Minell och senare även till mig. Alla dessa handlingar är tämligen graverande för D, jag kan ta några exempel:
Åsikter på yttersta högerkanten, mycket vapenfixerad, parkerad bil som väcker undran, beordrat soldat att köra på plakat med valaffisch med Olof Palmes bild – jag slutar där.
Men när Minell begär ut motsvarande handlingar rörande Anti Avsan får han inte ut en enda. Minell – och jag – får inte ens besked om vilka handlingar som berör Avsan. Beträffande D postar rikskrim 11 handlingar, beträffande Avsan ingen.
Vid förundersökning av brott måste finnas en gålust i botten. Utan gålust, hos cheferna eller ute hos polismännen på fältet, händer väldigt litet. I princip ingenting, eftersom det alltid går att hitta på svepskäl. Svepskäl kan vi alla hitta på.
Han var inte inne, jag hade fel på datorn, vi har letat men inte hittat, vittnena ville inte konfronteras, inte kan det vara han, gav inte frun alibi? Han, en så duktig och framåt polis? Lite högerextremism behöver ju ingenting betyda, och att några patroner låg och drällde var väl inte hela världen – till sist går muren av svepskäl inte att komma igenom.
Hur råda bot? Hur i fridens namn råda bot? En riksenhet för polismål arbetar numera inom ”åklagarmyndigheten” – dvs inom RÅ? Jag har i varje fall inte sett något självständigt tänkande från denna riksenhets sida. Om jag klagar över att rikskrim inte kan visa upp de allmänna handlingar jag vill se, säger riksenheten endast att rikskrim inte gör något fel. Kafkastopp.
Jag har vid flera tillfällen föreslagit att Göteborg kunde gå in i det stora, eviga Palmeärendet, men det förslaget har aldrig kommenterats. För örvrigt söker jag kontakt med Robert Gustafsson och hoppas att han ska ringa, och Sveriges Radio överväger om de ska våga lämna ut en bandinspening med Robert Gustafssons dramatiska j´accuse rörande walkie-talkies på plats vid biografen Grand. På Dagens Nyheter brukade vi säga att en nyhet alltid skulle vara klar och satt och tryckt för en kvart sen, men i min nuvarande verksamhet är nyheten klar och spridd först efter dagar. Eller inte alls.
Sven Anér
PS: ”GW är rädd för buset” står det i Aftonbladet som Lena kommer in med. Tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"