18.3.2013.
Till SvD:s nye
kulturredaktör Daniel Sandström.
Daniel Sandström – kort
men i en tung fråga. Dessutom en knorr.
Den 1 februari gav
Bokförlaget Kärret ut ”Mitt 20-tal och mitt 30-tal”. I dag är
det den 18 mars och hittills har Tidningen Ångermanland recenserat
(Hervor Sjödin, jag bifogar hennes recension eftersom den ger en god
bild av bokens format och framtoning).
Att av 29
tidningar, som erhållit boken, endast en
recenserar är sorgligt, möjligen märkligt.
Klart förundransvärt
märkligt är att av 18 andra dagstidningar,
som på ett tidigt stadium före tryckningen, fick personliga
meddelanden till chef/kulturredaktörerna att det ginge bra att
rekvirera rec-ex, ingen enda
gjorde en sådan rekvisition. Det må förlåtas mig om jag säger
att detta verkar samplanerat.
Kulturredaktörer har ett
stort och kanske tungt ansvar. Mot förlag, mot författare, mot den
egna tidningen, mot den överlevande vittra allmänheten. Böcker får
absolut inte sorteras bort på någon slags farlig känsla: nej den
tycker vi inte om, den ska vi inte skriva om…
Om det skulle förhålla
sig så, att mitt namn som författare har solkats så till den grad
av mitt 27-åriga arbete med Palmeärendet, att solket spiller ut
även över mina barn- och ungdomsminnen, då är vår litteratur på
väg ut i en situation som osar 30-tal. Då är fri åsiktsyttring
död. Jag skriver i min bok om
”Die Fahne hoch! Die
Reihen fest geschlossen! SA marschiert…”
Jag kanske överdriver,
men en sårad författare, som blivit frånryckt sitt lindebarn, är
en känslig person. Kan du utreda?
Förslag till remedium:
inför en spalt där böcker som inte får recension ändå blir
uppmärksammade med en kort bedömningsfri anmälan:
Av trycket har
utkommit…
Med angelägen och
kollegial hälsning!
Sven Anér, Karlsrogatan
85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. Tidningen
Ångermanlands recension
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"