Vägd och befunnen för lätt? Ok. Men aldrig vägd?

18.3.2013.

Till SvD:s nye kulturredaktör Daniel Sandström.

Daniel Sandström – kort men i en tung fråga. Dessutom en knorr.

Den 1 februari gav Bokförlaget Kärret ut ”Mitt 20-tal och mitt 30-tal”. I dag är det den 18 mars och hittills har Tidningen Ångermanland recenserat (Hervor Sjödin, jag bifogar hennes recension eftersom den ger en god bild av bokens format och framtoning).

Att av 29 tidningar, som erhållit boken, endast en recenserar är sorgligt, möjligen märkligt.

Klart förundransvärt märkligt är att av 18 andra dagstidningar, som på ett tidigt stadium före tryckningen, fick personliga meddelanden till chef/kulturredaktörerna att det ginge bra att rekvirera rec-ex, ingen enda gjorde en sådan rekvisition. Det må förlåtas mig om jag säger att detta verkar samplanerat.

Kulturredaktörer har ett stort och kanske tungt ansvar. Mot förlag, mot författare, mot den egna tidningen, mot den överlevande vittra allmänheten. Böcker får absolut inte sorteras bort på någon slags farlig känsla: nej den tycker vi inte om, den ska vi inte skriva om…

Om det skulle förhålla sig så, att mitt namn som författare har solkats så till den grad av mitt 27-åriga arbete med Palmeärendet, att solket spiller ut även över mina barn- och ungdomsminnen, då är vår litteratur på väg ut i en situation som osar 30-tal. Då är fri åsiktsyttring död. Jag skriver i min bok om

”Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen! SA marschiert…”

Jag kanske överdriver, men en sårad författare, som blivit frånryckt sitt lindebarn, är en känslig person. Kan du utreda?

Förslag till remedium: inför en spalt där böcker som inte får recension ändå blir uppmärksammade med en kort bedömningsfri anmälan:

Av trycket har utkommit…

Med angelägen och kollegial hälsning!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Tidningen Ångermanlands recension