2.3.2013. Den 17 februari
publicerar Sydsvenskan över fem spalter ett debattinlägg med
ovanstående rubrik, och därmed börjar sanningens floder flöda.
Även Värnamo Nyheter återgav det praktiskt taget likalydande
debattinlägget, den 18 februari.
Jag återger här
samhällsdebattören Bo Alvbergers
spännande inlägg, där Leif GW Persson får stå i centrum och se
sin gloria falna. Inlägget skrevs före Perssons senaste
TV-framträdande, men dagens utveckling förutskickades, dvs att
Persson skulle retirera från varje utpekande av poliser eller
militärer. Alvberger riktar dessutom strålkastaren mycket skarpt
mot det militära landsförräderi som enligt aldrig dementerad,
öppen dokumentation i dag är öppet redovisat, vilket jag tidigare
rapporterat om på bloggen.
Här Alvbergers text:
Den nu avslutade TV-serien ”En
pilgrims död” fick redan före visning kritik för sammanblandning
av fakta och fiktion. Författaren Leif GW Persson är också
professor i kriminologi. Det ligger nära till hands att föreställa
sig att han genom sin långvariga anställning vid Rikspolisstyrelsen
haft tillgång till dokument som är hemligstämplade.
Polisprofessor Persson spelade länge
med i klappjakten på alla som ifrågasatte den etablerade versionen
av omständigheterna kring mordet på statsministern den sista
februari 1986. Det var först 2011, kring årsdagen av mordet, som
han i sitt TV-program ”Veckans mord” sköt den i sank. Med några
få pedagogiska exempel visade han att Christer Pettersson inte kan
ha varit mördaren och menade vidare att mordet planerats och
genomförts genom en militär-polisiär konspiration.
Här närmade vi oss äntligen
sanningen.
Samma fakta hade länge varit
tillgängliga i en rad böcker av forskare och journalister. Wilhelm
Agrell, professor i underrättelseanalys i Lund, har talat om ett
förvaltningsmord. Lars Borgnäs försöker klarlägga det under
beteckningen landsförrädarspåret, liksom Sven Anér gör det i sin
bok De sammansvurna:
”Skulle det förhålla sig så att de
verkligt viktiga, avgörande viktiga inslagen i mordutredningen göms
undan inom den oåtkomliga säkerhetstjänsten har ju all normal
polisiär utredning alltsedan skotten på Sveavägen varit i
praktiken meningslös, ett spel för galleriet”, skriver Sven Anér.
Sedan 1992 har rikspolisstyrelsen haft
tillgång till en initierad beskrivning av bakgrund och genomförande
av mordet, författad av säkerhetsexperten Ulf Lingärde. På det
stora hela är det samma händelseförlopp som i de nämnda böckerna.
Men här finns också detaljerade uppgifter om själva
konspirationen, vilka som ingick i den och vilket motivet var. Att en
sammansvärjning bland höga befattningshavare i huvudstaden varit
omöjlig utan Säpos kännedom är uppenbart. Deras medverkan är
också belagd av Kari och Pertti Poutiainen (”Inuti
labyrinten”).
Men i vilken utsträckning kom den till
uttryck i tv-filmen? Skytten var en yrkesmördare som lejts av en
Säpo-agent på eget initiativ och av personligt hämndbegär. Det
kan man inte kalla en konspiration. Snarast är vi tillbaka på ruta
ett med en ensam galning.
Den som väntat sig något större mått
av sanning blev alltså besviken. Av den militär-polisiära
konspirationen blev det ingenting, och misstankarna mot både Säpo
och Palmes livvakter avfärdades. Som källa till kunskap om
Palmemordet måste filmen betecknas som ren desinformation.
Bo Alvberger
Obs! Ett par formuleringar går om
lott i de båda tidningsversionerna, vilka, givetvis, var för sig,
har tolkningsföreträde. SA.
Det känns som om bara ett
par korta steg till behöver tas. Någon av de stora
huvudstadsdrakarna kunde följa Sydsvenskan och Värnamo Nyheter i
spåren, en radiokanal, en TV-kanal. Därmed skulle gärdet ligga
öppet och polisspåret ha blivit en realitet. En alle mans realitet.
Det pågår säkert stor
aktivitet vid Polhemsgatan i Stockholm, där polisen bor. På
årsdagen av mordet, alltså i dag den 28 februari, lockar polisen,
på nätet och på text-tv. alla tipslämnare att ringa 114 14,
vilket jag gjorde. Lång väntan, varefter jag förhördes på namn
och telefonnummer: Ja, då ringer min kollega…
Det gör ju han eller hon
inte alls. Det var 14.20 som jag ringde 114 14, och klockan är nu
16.20. Jag är granskad men befunnen olämplig att svara.
Detta drama, som nu går
mot sin upplösning, innebär en sorg och en bedrövelse och framför
allt ett hån mot alla hederliga poliser. ”Kolleger” – polisers
älsklingsord - har försatt den stora, hederliga majoriteten i en
ohållbar situation. Hur kommer dessa hederliga poliser att reagera?
Revolt mot den polisiära ledningen? Strömavhopp från allt vad
batonger och kåranda heter? Ultimativa krav på 100-procentigt sann
information?
Och vad säger vi själva,
ute i stugorna? Blev vi lurade i över 27 år? Poliser ska väl inte
förgöra vår statsledning utan försvara den? Vad har ni hållit på
med medan nya generationer kommit till?
Frågetecknens rad blir ju
evig.
Klockan är nu 16.31.
Någon polis har inte ringt. Nehej.
Stärnor lyser, Klockan är
19.40. Mina tankar virvlar. Har något land upplevt något liknande?
Något helt liknande? En stat låter mörda sin regeringschef? Det
har förstås hänt.
En stat lyckas i 27 år
dölja detta mord? Tveksamt. En stats praktiskt samtliga medier har
trott på, eller låtsats tro på, den lögnaktigs statliga
propagandan: Det var en ensam galning som mördade? Mycket tveksamt.
Den egna rättsstaten hade
lejt mördaren och därefter promoverat honom till domare och
parlamentsledamot? Nej, nu är vi unika här i Sverige. Bara vi har
lyckats med hela detta konststycke.
Det betyder att ingen med
säkerhet kan förutsäga vad sanningen kommer att medföra för
konvulsioner, ingen kan veta hur många törnar ett land kan tåla,
ett land som trott sig vara en demokrati.
Jag märker att jag är
djupt, djupt oroad. Om ett erkännande kommer nu i vår, vad blir
bättre av det? Gärningsmannen kommer att lagföras, men vad händer
med de stora höga herrarna bakom hans rygg? De verkliga
gärningsmännen, landsförrädarna i kritstreckrandigt eller med
gyllene galoner?
Vad ska hända med våra
medier? Av vilka i dag någon enstaka procent har insett att något
obeskrivligt farligt händer runt omkring oss, händer i Stockholm
och kommer att hända i våra hjärtan?
Jag hamrar och hamrar på
frågetecknet långt där uppe till höger på ordbehandlaren.
Ren djävla lögn! Skulle han ha
hållit på med sånt? Det har jag ta mej fan inte gjort! Fd
polismannen är en mycket respekterad ledamot av Sveriges Riksdag. En
av de få ärliga politiker som finns i det här landet…
Klockan är prick 20. Och
frågetecknet får vila över natten.
Sven Anér
GW var extra grinig i del 8 av Veckans brott.Sågar poliser till hö o vä.Nästa vecka skulle han gå loss ordentligt angående Insatsstyrkan.Måste vara jobbigt att veta mycket i Palmeärendet som han inte får/vågar gå ut med.Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå att lösningen finns inom de högerextrema poliserna.Kårandan är stark.Kolla hur det gick för Osmo Vallo O Rolf Machnow.Båda mördades av poliser som gick fria! I vallofallet fanns hela 8! vittnen. Det hjälpte inte.Man skäms över att vara svensk./G.Stock.
SvaraRadera