Den falska utredningen kunde ha avslöjats redan den 1 mars 1986!

11.3.2013. Krkom Dag Andersson, rikskrim.

Jag talade vid ett tillfälle med en av polisens Palmeutredare, som beklagade sig över den enorma mängden vittnesmål:

”Jag fastnar i alla papper! Det går inte att veta var jag ska börja…”

Nej, det var ju sant. Men det gäller då att börja någon helt annanstans. Om, till exempel, två viktiga tidsuppgifter från själva mordförloppet inte stämmer inbördes måste något vara fel, måste någon ha varit inne i materialet, på ett mycket tidigt stadium, och myglat, fifflat och raderat. Jag ska genast utreda; det är inte särskilt svårt:

Jag tar som avgörande viktigt exempel

tidpunkten för ambulansens ankomst till Sabbatsbergsakuten.

Vid ett mord är det inte alltid, långt ifrån alltid, som den exakta tidpunkten för attentatet kan preciseras, på sekunder när eller ens på minuter när, men ambulansens ankomst till sjukhuset finns alltid instämplad och bör alltså användas som fixpunkt: härifrån går det att räkna bakåt och framåt.

Vilken är då denna fixpunkt, i Palmeärendet? Den är, i tillgängligt patientkort, noterad till 23.35, men redan denna fixpunkt är manipulerad. Rätt ankomsttid har varit 23.38. Därefter har siffran ”8” fövanskats/förfalskats till siffran ”5”.

Hur kan jag påstå att en förfalskning skett? Jo, som jag, och även tidningen Internationalen, noggrant påpekat, så visar siffran ”5” vid förstoring att denna siffra ursprungligen utgjort en siffra ”8” vilken förfalskats, av allt att döma mycket snabbt efter mordet. Förfalskningen går inte att missa; den syns med blotta ögat, utan förstoring, och blir mycket tydlig vid förstoring.

Bra, härmed är mycket vunnet – och hade varit vunnet, om saken uppmärksammats av noggranna utredare. Men det märkliga är att granskningskommissionen från 1999, bemannad av toppjurister, topputredare och topprevisorer, aldrig syns ha efterfrågat en registrerad ankomsttid till Sabbatsbergsakuten, vilket är egendomligt, minst sagt.

Vilken var den faktiska ankomsttiden? Jag svarar alltså kl 23.38, ett klockslag som stämmer med övriga, angränsande tidsuppgifter. Men vad säger den granskningskommission som borde ha gett oss den finala sanningen?

Jo: kommissionen nöjer sig med att referera till en elektroniskt noterad tidsuppgift: 23.31.40, dvs vi har då ett spann på 6.20 minuter mellan av kommissionen garanterad tid och verklig tid! Och samtidigt ett ytterligare bevis för att manipulering ägt rum, av tekniker i en radiocentral!

Det som skulle ha varit den exakta fixpunkten, en mördad statsministers hederligt klockade ankomsttid till Sabbatsberg, förvrängs dels inne i teknisk apparatur, dels av förfalskare som gått in i det avgörande viktiga manuellt noterade skriftliga grundmaterialet. Vilka förfalskare? Har andra än poliser haft tillgång och möjlighet?

Vad har polisutredarna haft för möjligheter att upptäcka manipuleringen redan första dagen efter mordet? Alla möjligheter, eftersom hederlig undersökande polis redan den 1 mars 1986 kunnat begära fram Olof Palmes patientkort/tidkort och därvid inte kunnat undgå att se, redan utan förstoringsglas eller förstoringskopiering, att journalen var grovt förfalskad: ett tidkorts minutprecisering förflyttad 3 minuter bakåt, från

korrekta 23.38 till falska 23.35.

Hade allt därmed varit vunnet? Nej, men det väsentliga: en hederlig utredare måste omedelbart ha sett den blinkande varningssignalen: något är allvarligt fel, något har fixats! Därifrån, säg från den 1 mars 1986 skulle utredningen, i komprimerad men intensifierad form, ha bedrivits med utgångspunkten: är polisen grovt inblandad?

Nytt fokus, ny inriktning, konceptet Christer Pettersson skulle aldrig ha kunnat uppstå. Perspektivet blir hisnande. Personen som fifflat med Olof Palmes tidkort skulle ha eftersökts och rimligen identifierats inom timmar, i varje fall inom några dagar.

Och vad sen? Hela förundersökningen skulle ha rivits upp och annan, om möjligt säkrare form för utredningen påträffats, regeringen inkopplats. Ett blixtrande nytt läge skulle ha inträtt: sjukhusdokumentation förfalskad!

Skulle mördaren ha påträffats i samma blixtfart? Detta blir förstås hypoteser. Men eftersom sökarljuset redan så skarpt skulle ha riktats mot den mordutredande Stockholmspolisen, borde ju rimligen samtliga medlemmar av Stockholmspolisens piketsektion ha hörts av en förstärkt grupp internutredare, rimligen med ett pregnant resultat.

Om jag då övergår till den viktiga frågan:

”Vad hade granskningskommissionen bort märka?”

Allt. Har jag, och några av mina journalistkolleger, kunnat ta fram denna bakgrund, med start tidigt på 1990-talet, borde självfallet en statlig granskningskommission, med statligt reglerad, absolut och total tillgång till all myndighetsdokumentation, omedelbart bort hitta i varje fall de mest iögonenfallande diskrepanserna:

23.31.40 – 23.38.00 – ja men det stämmer ju inte!

Någon har raderat i Olof Palmes tidkort – vad är detta? Varför är inget av detta undersökt?

Jag ser än en gång från det hisnande perspektivet. Ingen ”världens största mordrättegång” hade behövt starta, det borde ha blivit en av världens kortaste mordutredningar: polisen är mördaren och arrangören. Inga många meters rader av orangeröda pärmar i rikskriminalens valv (ja, rikskrim kanske aldrig hade behövt tillkallas!), kostnader i miljonklassen och inte i miljardklassen – och inte minst en snabb självsanering som kunnat förhindra den svenska rättsstatens totalförlust av heder, struktur, samvete. I stället räfst och rättarting så att strån har rykt.

I stället tar en granskningskommission sig rätten att, 8 (!) år efter mordet, snitsa till några lögner och halvsanningar som skulle kunna verka aptitliga hos en luttrad allmänhet:

”Så det var inte Christer Pettersson, då?”

”Njaa, det kan vi ju inte lova er, vad vi lovar er är att vi ska hålla ett öga på den luringen till döddagar… visst ja, han är redan död – vi håller ett öga på honom i alla fall,

för bevisningen mot Christer Pettersson har ju successivt stärkts…”

Jag trampar i dy. Sven Anér

Dag Andersson, här original och två förstoringar. Översta lilla ”5” kan du kolla med ett förstoringsglas. Mellan-”5” har två räta vinklar, medan stora ”5” ser ut som ett ”S”! Förfalskningen är helt klar. SA.

Original från det förfalskade tidkortet
Äkta ”5” i viss förstoring. Här ses två skarpa räta vinklar!
”5” i förstoring från det förfalskade tidkortet. Ett slingrande ”S”, utan räta vinklar!>