11.3.2013. Krkom Dag
Andersson, rikskrim.
Jag talade vid ett
tillfälle med en av polisens Palmeutredare, som beklagade sig över
den enorma mängden vittnesmål:
”Jag fastnar i alla
papper! Det går inte att veta var jag ska börja…”
Nej, det var ju sant. Men
det gäller då att börja någon helt annanstans. Om, till exempel,
två viktiga tidsuppgifter från själva mordförloppet inte stämmer
inbördes måste något vara fel, måste någon ha varit inne i
materialet, på ett mycket tidigt stadium, och myglat, fifflat och
raderat. Jag ska genast utreda; det är inte särskilt svårt:
Jag tar som avgörande
viktigt exempel
tidpunkten för
ambulansens ankomst till Sabbatsbergsakuten.
Vid ett mord är det inte
alltid, långt ifrån alltid, som den exakta tidpunkten för
attentatet kan preciseras, på sekunder när eller ens på minuter
när, men ambulansens ankomst till sjukhuset finns alltid instämplad
och bör alltså användas som fixpunkt: härifrån går det att
räkna bakåt och framåt.
Vilken är då denna
fixpunkt, i Palmeärendet? Den är, i tillgängligt patientkort,
noterad till 23.35,
men redan denna fixpunkt är manipulerad. Rätt ankomsttid har varit
23.38. Därefter har
siffran ”8”
fövanskats/förfalskats till siffran ”5”.
Hur kan jag påstå att en
förfalskning skett? Jo, som jag, och även tidningen
Internationalen, noggrant påpekat, så visar siffran ”5” vid
förstoring att denna siffra ursprungligen utgjort en siffra ”8”
vilken förfalskats, av allt att döma mycket snabbt efter mordet.
Förfalskningen går inte att missa; den syns med blotta ögat, utan
förstoring, och blir mycket tydlig vid förstoring.
Bra, härmed är mycket
vunnet – och hade varit vunnet, om saken uppmärksammats av
noggranna utredare. Men det märkliga är att granskningskommissionen
från 1999, bemannad av toppjurister, topputredare och topprevisorer,
aldrig syns ha efterfrågat en registrerad ankomsttid till
Sabbatsbergsakuten, vilket är egendomligt, minst sagt.
Vilken var den faktiska
ankomsttiden? Jag svarar alltså kl 23.38,
ett klockslag som stämmer med övriga, angränsande tidsuppgifter.
Men vad säger den granskningskommission som borde ha gett oss den
finala sanningen?
Jo: kommissionen nöjer
sig med att referera till en elektroniskt noterad tidsuppgift:
23.31.40, dvs vi har
då ett spann på 6.20 minuter
mellan av kommissionen garanterad tid och verklig tid! Och samtidigt
ett ytterligare bevis för att manipulering ägt rum, av tekniker i
en radiocentral!
Det som skulle ha varit
den exakta fixpunkten, en mördad statsministers hederligt klockade
ankomsttid till Sabbatsberg, förvrängs dels inne i teknisk
apparatur, dels av förfalskare som gått in i det avgörande viktiga
manuellt noterade skriftliga grundmaterialet. Vilka förfalskare? Har
andra än poliser haft tillgång och möjlighet?
Vad har polisutredarna
haft för möjligheter att upptäcka manipuleringen redan första
dagen efter mordet? Alla möjligheter, eftersom hederlig undersökande
polis redan den 1 mars 1986 kunnat begära fram Olof Palmes
patientkort/tidkort och därvid inte kunnat undgå att se, redan utan
förstoringsglas eller förstoringskopiering, att journalen var grovt
förfalskad: ett tidkorts minutprecisering förflyttad 3 minuter
bakåt, från
korrekta 23.38 till
falska 23.35.
Hade allt därmed varit
vunnet? Nej, men det väsentliga: en hederlig utredare måste
omedelbart ha sett den blinkande varningssignalen: något är
allvarligt fel, något har fixats! Därifrån, säg från den 1 mars
1986 skulle utredningen, i komprimerad men intensifierad form, ha
bedrivits med utgångspunkten: är polisen grovt inblandad?
Nytt fokus, ny inriktning,
konceptet Christer Pettersson skulle aldrig ha kunnat uppstå.
Perspektivet blir hisnande. Personen som fifflat med Olof Palmes
tidkort skulle ha eftersökts och rimligen identifierats inom timmar,
i varje fall inom några dagar.
Och vad sen? Hela
förundersökningen skulle ha rivits upp och annan, om möjligt
säkrare form för utredningen påträffats, regeringen inkopplats.
Ett blixtrande nytt läge skulle ha inträtt: sjukhusdokumentation
förfalskad!
Skulle mördaren ha
påträffats i samma blixtfart? Detta blir förstås hypoteser. Men
eftersom sökarljuset redan så skarpt skulle ha riktats mot den
mordutredande Stockholmspolisen, borde ju rimligen samtliga medlemmar
av Stockholmspolisens piketsektion ha hörts av en förstärkt grupp
internutredare, rimligen med ett pregnant resultat.
Om jag då övergår till
den viktiga frågan:
”Vad hade
granskningskommissionen bort märka?”
Allt. Har jag, och några
av mina journalistkolleger, kunnat ta fram denna bakgrund, med start
tidigt på 1990-talet, borde självfallet en statlig
granskningskommission, med statligt reglerad, absolut och total
tillgång till all myndighetsdokumentation, omedelbart bort hitta i
varje fall de mest iögonenfallande diskrepanserna:
23.31.40 – 23.38.00 –
ja men det stämmer ju inte!
Någon har raderat i Olof
Palmes tidkort – vad är detta? Varför är inget av detta
undersökt?
Jag ser än en gång från
det hisnande perspektivet. Ingen ”världens största mordrättegång”
hade behövt starta, det borde ha blivit en av världens kortaste
mordutredningar: polisen är mördaren och arrangören. Inga många
meters rader av orangeröda pärmar i rikskriminalens valv (ja,
rikskrim kanske aldrig hade behövt tillkallas!), kostnader i
miljonklassen och inte i miljardklassen – och inte minst en snabb
självsanering som kunnat förhindra den svenska rättsstatens
totalförlust av heder, struktur, samvete. I stället räfst och
rättarting så att strån har rykt.
I stället tar en
granskningskommission sig rätten att, 8 (!) år efter mordet, snitsa
till några lögner och halvsanningar som skulle kunna verka
aptitliga hos en luttrad allmänhet:
”Så det var inte
Christer Pettersson, då?”
”Njaa, det kan vi ju
inte lova er, vad vi lovar er är att vi ska hålla ett öga på den
luringen till döddagar… visst ja, han är redan död – vi håller
ett öga på honom i alla fall,
för bevisningen mot Christer
Pettersson har ju successivt stärkts…”
Jag trampar i dy. Sven
Anér
Dag Andersson, här
original och två förstoringar. Översta lilla ”5” kan du kolla
med ett förstoringsglas. Mellan-”5” har två räta vinklar,
medan stora ”5” ser ut som ett ”S”! Förfalskningen är helt
klar. SA.
Original från det förfalskade tidkortet
|
|
Äkta ”5” i viss förstoring. Här ses två skarpa räta vinklar! | |
”5” i förstoring från det förfalskade tidkortet. Ett slingrande ”S”, utan räta vinklar!> |
Det är alltså någon på Rikskrim som gjort förfalskningen??
SvaraRaderaÄr det någon som vet vad Krantz menade med att han kunde se TYDLIGA spår mot USA och CIA?
Kanske Wikileaks kan hjälpa.
På 70talet lämnar alltså Bildt hemliga uppgifter till USA och vid Mordet på vår statsminister kan tydligen Krantz se spår som leder mot USA och CIA.
Min fråga blir genast hur var Bildts agerande nåt år före Mordet och efter?
Carl Bildt var mycket nervös när Aftonbladet intervjuade honom angående hans spioneri för USAs räkning. Han döljer med mycket stor sannolikhet saker som är mycket värre än hans hundfasoner inför USA.
SvaraRaderaCarl Bildt har varit verksam i svensk politik i över 40 år och har med stor sannolikhet total vetskap om sanningen bakom Palme-mordet.
Anonymtomte: "Kanske Wikileaks kan hjälpa."
SvaraRaderaVarför skulle en organisation vars så kallade grundare starkt ogillar sanningsrörelsen om 11 september 2001 kunna hjälpa till?
Carl Bildt satt med i det mötet alla partiledare hade med Holmer, där man förklarade sig nöjda med mötet efteråt.
SvaraRaderaVad var Bildt egentligen nöjd med? att Holmer styrde utredningen hela tiden åt fel håll kanske