15.3.2013. Jag puffar för
min senaste bok, ”Mitt 20-tal---”. Jag saknar än så länge
några tunga recensioner, men de kanske kommer. Personer som läst
ringer och berömmer, tack för det. Om någon månad kommer
Bibliotekstjänsts recension, Btj recenserar, till skillnad från
medier, alla nyutkomna böcker de fått in som recensionsex.
Jag skulle kunna skriva en
egen bok, eller i varje fall ett rejält häfte, om en möjligen
vrång författares liv, utanför gallerior och torg. Jag känner mig
ibland som den luffare, ”clochard”, under Paris broar, levande i
ett annorlunda samhälle och under egna lagar, när Simenon låter
sin Maigret vandra längs Seines kajer.
Huvudpersonen kallas för
”le toubib” som är nordafrikansk slang för ”läkaren”. Han
bröt upp från ett parisiskt societetsliv och drog sig tillbaka
under sin bro, där han skaffade sig några egna kvadratmeter. Några
flaskor uselt rödvin, ett stetoskop som hade gått sönder.
När livet känns dystert
kunde jag tänka mig att flytta in där under bron tillsammans med le
toubib, om han ville maka åt sig en aning. Med ett par Figaro om
magen kanske jag inte skulle frysa i första taget, men när
vinterstormarna drog in skulle jag nog flytta ut till något varmare.
Våra bekymmer förminskas när vi betraktar den stora fattigdomen.
Och det är inte stor fattigdom att än så länge inte ha sålt så
många böcker som jag kunnat önska.
Men köp den gärna, på
karretforlag.wordpress.com
eller på pg 75 05 55-5.
169: inkl porto, vilket i
dag är ett skapligt pris för en bok som berättar om tider då
55:ans buss till Brunkebergstorg kostade 20 öre och Aroma-kolan ett
halvt, jag måste köpa två.
Jag ser i TV den engelska
tillbakablicken på Hitlertiden och kan raskt placera mig mitt i
denna folkrevolution, somrarna 1936 och 1937, som jag beskriver i
”Mitt 20-tal…”. I tv-filmerna visas mest klapprande parader och
smattrande marschmusik, men i det vanliga Tyskland, en bit från
allfarvägarna, hade Goebbels sett till att livet kunde ledas ganska
normalt, till turisters förvillelse. Jag kom hem hösten 1937 till
mitt Uppsala utan att märka någon större skillnad mellan Östra
Ågatan och Unter den Linden. Diktaturen kunde dölja klorna.
Och i min svenska skola
förflöt lektionerna jämlikt läroböckerna, utan att förvillas av
sådana kusligt makabra händelser som kristallnatten och
avrättningen av SA-ledaren Ernst Röhm.
”Vad vet Anér om
Kristian Tyrann?” SA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"