Hur mycket brottslighet, hur många brott ska ett samhälle tolerera innan det känner sig hotat i sina grundvalar?
I det ideala samhället ska förstås inga brott begås, och om detta händer måste brotten beivras. Lätt som en plätt. Men i dag i Sverige har vi ingalunda ett idealt samhälle, utan precis tvärtom.
Om jag för en stund går ut bland detektivromanerna, detektivfilmerna, förutsätts praktiskt taget alltid att det samhälle som skildras är i grunden hederligt samt att dess ledande politiker är hederliga. Visst kan undantag finnas, men dessa beskrivs då också som undantag. Om en inspektör vid Scotland Yard köps upp av den undre världen, så förblir dock Yard-ledningen hederlig. Själva infrastrukturen stabil.
Regeringschefer och deras närmaste medhjälpare pekas sällan ut som skyldiga, och berättelserna om jakt på brottslingar och om ond bråd död mynnar regelmässigt, i sista kapitlet och den avslutande filmsekvensen, ut i fridens och hederns solsken, från Columbia Pictures och från det vänligt rytande lejonet.
Låter jag uppgiven? Ja, det är inte utan. En bekant från PALME-nytt-tiden ringer. Han har fått svar från vice RÅ Kerstin Skarp. Svar och svar, det blev den vanliga stämpeltexten:”…förundersökning pågår… vi har inte rätt att kommentera…
Det falska slitna påståendet börjar bli nernött.
Tillbaka till min alls inte ideala värld. Vad händer när hela statsledningen är brottslig, har bestämt att staten ska begå brott? Och ändå försöker upprätthålla skenet av att laglig verksamhet pågår, att den blå lagboken följs till punkt och pricka?
Ja, då uppstår den situation vi har i dag. En fåtalig skara försöker ställa myndigheter och beslutsfattare mot väggen, men på andra sidan den väggen sker ting som de fåtaliga inte kommer åt. Hur kommer vi ur? Jag vet faktiskt inte.
Om något drastiskt hände kunde kanske situationen bli en annan. Drastiskt, vad då? Kan möjligen min anklagelse mot engagerade poliser och åklagare för direkt förfalskning av centrala dokument i Palmeaffären leda till en öppning? Måste inte även personer, som hittills inte varit engagerade, säga sig att nu har det gått för långt? Jag undrar och jag hoppas.
Och jag frågar mig om myndigheternas taktik i dag är den rätta? Att placera ett polisiärt förfalskningsärende hos en av JK:s handläggare, som inte ens är i tjänst? Är det rätt taktik? Jag avvaktar besked från denna handläggare Linda Mohlin, så småningom återkommen från semestern, fräsch och arbetssugen: vad gör du åt saken? Bryr du dig inte om den?
En politiker från ett av riksdagspartierna ringer just. Han förbereder en motion i Palmeärendet till en kommande partikongress och vill ha ett faktabesked: hur kan jag i ”Affären Anti Avsan” skriva att Anki fick se sex mansporträtt men att inget av porträtten föreställde Anti Avsan?
Jag gläds åt att just denna sak tas upp på ett politiskt plan. Den är konkret och naturligtvis illavarslande: varför konfrontera Anki med sex personer men inte med Avsan?
Vederbörande som ringer vill ha proveniensen: varifrån har jag min uppgift? Jag berättar att jag fick den av Olle Alsén, som nu är död; det var en av de ledande inom polisens Palmeutredning, kriminalkommissarie Åke Röst, som gav uppgiften till Alsén. Det är länge sen nu, under en period då utredande poliser faktiskt kunde ge en information, ibland korrekt, ibland inte. De ansåg sig inte, som i dag, ha munlås.
Ja: vad göra, i stort? Jag tror inte att duttande med småbitar är slutlösningen. Det behövs ett stort, ej väjande perspektiv.
Politikern, som jag nämnde, skrattade till då jag sa att det sällan finns några sanningar över huvud taget i denna affär. Han tyckte uppenbart att jag måste överdriva. Det är när kvalificerade politiker går omkring med skygglappar av det här slaget som sakens magnitud blir så uppenbar.
Kan de närmaste sommardagarna ge besked? (Jag sätter många frågetecken). Ärendet med den förfalskade 5:an ligger i dag hos, låt se:
JK, rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL:s finska motsvarighet, danska ambassaden, EU i Bryssel samt FN i New York, Om endast en instans reagerar och agerar har ärendet självfallet kommit en bit på väg.
Jag får lov att slå gräs vid äppelträden ett tag. Jag känner att min aktivitet måste bli mera jordnära, en kvart nu på eftermiddagen.
Sven Anér
Är det jag, Sven Anér, som är skyldig till falsk angivelse (BrB 15:6) eller rikskriminalpolisen som är skyldig till förvanskning av urkund (BrB 14:2)?
1.8.2012. Till RÅ.
Jag anmodar RÅ att från JK begära fram akten JK 5090-12-21. Av denna akt framgår att jag anklagar polisen inom den av RÅ ledda förundersökningen avseende mordet på Olof Palme för förvanskning av det centrala dokumentet i denna förundersökning, nämligen tidkortet för Olof Palmes ankomst till Sabbatsbergs akutintag.
Det borde, menar jag, ligga i RÅ:s omedelbara intresse att granska denna akt. RÅ har enligt min mening två alternativ:
Antingen förbereda åtal mot undertecknad Sven Anér för falsk angivelse, eller till Riksenheten för polismål i t ex Malmö anmäla rikskriminalpolisen för förvanskning av urkund, enligt rubriken ovan.
Gå in på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
så har RÅ all aktuell info.
RÅ kan inte förbli overksam. Jag utber mig RÅ:s omedelbara svar.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"