Vad göms inte i ett kvartssekel av handlingar?

4.7.2012
Det har nu gått så lång tid att ingen enskild person kan greppa denna kusligt vittförgrenade information. Olof Palme sköts den 28 februari 1986, och i samma sekund började info att skapas, som ringar skapas på vattnet. Ett första mess till polisens ledningscentral kanske var det första livstecknet – eller dödstecknet – men redan detta första mess blev nästan omedelbart föremål för diskussion och misstankar. Denna Palme-info forsade sedan vidare i rännilar och strömmar, kontroversiella rännilar och strömmar, vilka i dag mynnar i det kärr av ovisshet som kännetecknar 2012 års bild av ett statsministermord.
Varför denna inledning? Jo, jag finner bland mina alltför många papper ett brev, daterat den 15 november 2007, ställt till dåvarande JK Göran Lambertz. Brevet har tillsammans med närliggande handlingar lagts till Lambertz digra ad acta-trave i ärendet Anér/Palmemordet.
Ett urgammalt och på alla sätt överspelat brev? Noggrant bedömt av Sveriges högste juridiske ämbetsman, JK Göran Lambertz? Då kan väl ingenting vara fel, Sven Anér?
Jo då. Jag börjar med att återge slutet på det aktuella brevet från mig till Lambertz:
JK Göran Lambertz: du och ditt ämbete måst snarast gå in i denna sak och försöka skapa sanning och klarhet. Är det så – vilket jag misstänkt då jag läst den mailserie som ingår i den sakframställning du har fått – att hela den nu pågående affären har till huvudsakligt syfte att fria Anti Avsan från varje misstanke, ja, då måste enligt in mening JK-ämbetet gå in, höra involverade personer och försöka komma fram till korrekta slutsatser.
Media har tills vidare aktat sig för att röra saken, något som ju endast bidrar till att denna varböld växer. Så hör Avsan, Krantz, Söderström och gärna mig, till att börja med. Den ogrundade attacken mot Gösta Söderström på web-sidan, med dagens datum 15 november, läses av tusentals personer. Röj i denna publicistiska undervegetation!
Brevet föranledde inget uttömmande svar utan lades ad acta på bortersta hyllan.
Nå, än sen då, kan frågas, En hög ämbetsman har bestämt sig, då kan väl inte denne ämbetsmans åtgärd utan vidare avfärds som felaktig?
Jo, i det här fallet, därför att sedan den från JK till justitieråd promoverade Lambertz den 19 maj i år i en debattartikel på Upsala Nya Tidnings ledarsida i klartext medgett att det varit fel av honom att utan åtgärd ad acta-lägga alla dessa anmälningar som inkommit, inte bara från mig, i ärendet Avsan med omnejd. Klart fel, Lambertz ångrar sig djupt i Upsala Nya, och pudeln gläfser: förlåt, förlåt!
Men det räcker ju inte med ett förlåt. Detta ärende är fortfarande i högsta grad vid liv, och det går utomordentligt bra att omedelbart gå in i labyrinten med nya ögon och ny inriktning, för att hitta en sanning, för omväxlings skull.
Och ärendet är sannerligen inte unikt. Hela Palmeaffären tyngs ner till golvet av fall som följer detta mönster: en sak anmäls, den hamnar hon polis och kanske hos åklagare eller rent av högre instans, men den högre instansen lägger i så fall alltid ner detta tråkiga och bråkiga ärende och skriver av, utan tanke på att närmare motivera.
Detta betyder i sin tur att saken liksom klistras in, på papper och på nät, som i hederlig ordning avgjort för all framtid. Att Palmeaffären inte är statisk utan hela tiden rör sig, kompletteras med nytillkommande info och kanske rent av i dag diskvalificeras av höga statliga juristers ”Hoppsan, jag hade visst fel!”
Vad skulle hända om någon person med ansvarskänsla ginge in med en grepe i kökkenmöddingen? Och vore detta över huvud taget möjligt?
På den senare frågan svarar jag obetingat ja. Det skulle, som en värdefull start, räcka med att den hypotetiske ansvarsfulle personen hittade säg tre klara fall där ärenden lagts ad acta trots att denna actaläggning visar sig vara grymt felaktig, att den överspelats och överspolats av nytillkommande händelser, trots att sunt förnuft nu i efterhand visar att tidigare beslut varit grovt partiska, grovt felaktiga. Redan vid första greptaget vore mycket vunnet, i rättvisans tjänst.
Till det aktuella fallet: i dag sittande JK borde uppmana sin företrädare Lambertz att gå igenom alla sina beslut under, säg det här årtusendet, och korrigera, enligt sin numera vunna insikt att all hans tidigare verksamhet i ämnet varit grovt felaktig, grovt missriktad.
Se framför er hr Lambertz, sittande med hela bunten av enligt honom själv felaktiga beslut, plitande och korrigerande och med hjälp av den nuvarande JK initierande något som skulle kunna börja likna juridisk hederlighet, vanlig mänsklig hederlighet. Heder.
Sven Anér