Till Regeringens Justitie Kansler. F k: Vice RÅ Kerstin Skarp (eller stf) , kriminalkommissarie Stig Edqvist vid rikskriminalpolisen (eller stf), samt Leif GW Persson, Stockholm.
Snart 26 och ett halvt år efter mordet på statsminister Olof Palme är förundersökningen av detta mord uppenbarligen i praktiken nedlagd. Någon spaning värd namnet pågår inte längre, och någon som helst information från förundersökningsledningen lämnas inte längre ut. Mordutredningen är lagd på hyllan.
Desto flitigare arbetar förre RPS-anställde Leif GW Persson med saken. SVT-chefen Eva Hamilton skriver till mig den 20 juni i år:
Sven! Tack för ditt brev om Palme-bevakningen.
SVT spelar in och ska sända en fiktiv drama-serie om just Palmemordet. Den baserar sig på GW Perssons bok.
Detta har alltså ingenting att göra med nyhetsbevakning, med Uppdrag Granskning eller med undersökande journalistik. Det är en helt fiktiv berättelse, som i någon mån handlar om vår samtid.
Vänliga hälsningar Eva Hamilton
Inspelning av de fyra avsnitten av denna Persson-film pågår. Aftonbladet talar i gårdagens tidning om en ”trilogi”, men mina uppgifter säger fyra avsnitt; sådant kan ju eventuellt ändras under resans gång.
Uppenbart är att denna produktion kommer att uppmärksammas, då slutresultatet visas under kommande jul/nyår, samt att Perssons slutsatser kommer att debatteras. Ett av frågetecknen måste bli: hur är detta evenemang knutet till gällande regler för förundersökning i brottmål, RB 23?
Jag är själv utredande journalist och författare och har skrivit ett flertal böcker i Palmeärendet. Men den Persson-variant som nu förbereds är av en karaktär att den direkt borde kopplas till pågående förundersökning, i synnerhet som uttalanden av Persson den 28 februari 2011 resp 2012 sedan länge gett anledning att förmoda att Persson påstår sig veta lösningen av Palmemordet.
Persson har dock hittills ingenting gjort för att närmare klargöra sina upptäckter, och han har framför allt ingenting gjort för att samarbete med den myndighet som har juridiskt monopol på detta mörka ärende, nämligen förundersökningsledningen vid RÅ och RPS.
Får då inte Persson, som i dag fri person, författare och filmproducent, fritt arbeta med Palmeärendet? Frågan är komplex och komplicerad, inte minst mot bakgrund av Perssons tidigare höga stabsplacering vid RPS. Om Perssons nu inledda arbete skulle innebära att Persson, med tillgång till tidigare erfarenheter och kunskaper från sina år som RPS-man, i dag som nyheter, avgörande viktiga nyheter, presenterar information som han, i själva verket, under decennierna åtkommit i tjänsten utan att slå larm, har en farlig situation uppstått. Denna situation kan bli än allvarligare i dag, då det kan förmodas att Persson fortfarande har möjligheter att ta del av information som RÅ och RPS fortlöpande bedömer som hemlig då den efterfrågas av fristående journalister.
Jag menar att risk finns att Perssons verksamhet i praktiken ersätter den officiella förundersökning som inte längre pågår, och att material samlas hos Persson vilket egentligen borde fortlöpande registreras och diarieföras hos myndighet och därmed göras tillgängligt för allmän insyn.
Vad kommer att hända med Perssons insamlade material, JK? Ska svensk publicistik förnekas rätten till tillgång? Ska Perssons aktiviteter få bilda en egen, hemlig förundersökning, undan lagen?
Det är ju troligt att Perssons credo till jul och nyår kommer att sammanfalla med hans tidigare uppgifter i Palmeärendet, alltså med hans uttalande att
mordet på Olof Palme skedde inom en konspiration av poliser, militärer och säkerhetspersoner –
uppgifterna formulerade på liknande sätt såväl 2011 som 2012.
Varifrån har Persson hämtat sin information? Det berättar han inte, men troligt är att han syftar på det anförande som 1995 hölls av säkerhetsexperten Ulf Lingärde inför en hearing vid vad som då hette Palmekommissionen under Sigvard Marjasin. Jag hänvisar JK till mina PALME-nytt-böcker för åren 1995 resp 1997.
Här anges högt placerade poliser, militärer och säkerhetsfolk som klart involverade i mordet på Olof Palme, men Ulf Lingärdes anförande inför kommissionen har aldrig officiellt granskats och utretts. Den publicitet jag gett ärendet är, jämte en uppsats av Ola Tunander, de enda avtryck i debatten som förelegat.
Är det Lingärdes material som Persson nu tar fram till vädring? Mycket troligt. Det kan nämligen vara så att Persson fram till och med 1995 trodde på det officiella utpekandet av Christer Pettersson som Olof Palmes mördare (ett TV-framträdande av Persson under 1995 kan tyda på detta) samt att han i dag önskar ge publicitet åt det onekligen ytterst intressanta spåret – vad klagar jag då på?
Jag klagar på att hela utredningen av mordet på Olof Palme glider myndigheterna ur händerna, in i en situation av djup rättsosäkerhet, där allt bakgrundsmaterial undandras insyn och där Perssons påståenden undandras kommentar.
JK: vice Rå Kerstin Skarp har i skrivelse till mig, efter Perssons första uppgifter om poliser, militärer och säkerhetsfolk, meddelat att hon inte har haft och inte tar någon kontakt med professor Leif GW Persson och hans verksamhet, en synpunkt som jag såväl då som i dag fann och finner mycket egendomlig. Skarps uttalande verkar tyda på att Skarp och hennes förundersökningskamrat Stig Edqvist har gett upp och i praktiken överlåtit Palmeärendet till Persson och till dennes kvalifikationer.
En rättslig osäkerhet råder, och jag anmodar JK att gå in i ärendet. Transparens är ett inneord. Skapa sådan transparens, JK! Det får inte råda någon tvekan om var ansvaret ligger för utredningen av ett statministermord. Hos två myndigheter med i lagen klart definierade mandat, eller hos en person med Perssons förhistoria och kvaliteter.
Perssons förhistoria, ja. Har Persson på ett tidigt stadium under sin tjänstgöring vid RPS haft egen kännedom om kanske sekreta förhållanden med anknytning till mordet men inte slagit larm medan han satt på sin tjänstestol? För att i dag slå mynt av vad han sedan länge vetat? Den statliga belöningen på 50 miljoner kronor?
Ett statsministermord på glid bort från lag och myndighetsansvar, är det vad vi bevittnar, JK?
Jag önskar med vändande post besked avseende dnr för denna skrivelse samt myndighetens kommentar.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"