Mordet hade varit lätt att avslöja, inte svårt!

12.7.2012.
Inget mord i Sverige har någonsin föregåtts av så många och så tydliga förberedelser som mordet på statsminister Olof Palme, och den fråga som aldrig riktigt ställts på sin spets är denna: varför alla dessa förberedelser?
Låt mig genast ta ett par konkreta exempel:
Nr 1: Stor energi läggs av arrangörerna ner på att visa och påstå att även Lisbeth Palme blev beskjuten vid Dekorima – varför?
Det har angetts som tänkbar anledning att en helt fristående gärningsman måste ha bestämt sig för att skjuta även Lisbeth Palme till döds, eftersom hon annars hade kunnat peka ut mördaren.
Hur kan någon säkert veta detta? Och framför allt: gärningsmannen träffade ju aldrig Lisbeth Palme, på antagligen mindre än en meters håll. Då var ju arrangemanget med påstådd påskjutning helt misslyckat, och det vände i själva verket uppmärksamheten mot just de omständigheter arrangörerna önskade dölja.
Den osanna påskjutningen lämnade flera blottor, flera vartefter tiden gick: det obefintliga rättsintyget, Lisbeth Palmes märkliga byte av mockapäls till tygkappa, påtalat egentligen endast av mig.
En skickligt genomförd utredning av dessa omständigheter kring Lisbeth Palme skulle raskt ha gett ett par skickliga utredare beskedet: det händelseförlopp som kopplades kring Lisbeth Palme är ett falskt arrangemang.
Nr 2: Lisbeth Palmes uppträdande under färden fram till Sabbatsbergs akutintag. Rikskrim lovade mig i april i år att de olösta frågorna med Lisbeth Palmes kappbyte skulle redas ut, men månaderna har gått, och det enda yxskaft-svar rikskrim i dag ger mig är att ”inga upplysningar lämnas ut från den sekretessbelagda förundersökningen”.
Naturligtvis en helt absurd reaktion från rikskrims sida, eftersom en separat utredning av hur kappbytet gått till även skulle ha behövt visa hur det kom sig att Lisbeth Palme, som lämnade Dekorima i den s k Sollentunaambulansen tillsammans med den möjligen redan då avlidne maken, anländer till Sabbatsberg sex minuter efter Olof, i en kommissariebil!
Nr 3: Det obefintliga rättsintyget. Skulle inte arrangörerna ha gjort allt för att ordna till med ett rättsintyg om den påstådda beskjutningen? Jo, självfallet. Men nu gick uppenbarligen ingen ohederlig läkare att hitta. Juristkommissionen var djupt undrande på sin tid.
Och så vidare, här jag endast tagit upp tre punkter av många, för att exemplifiera. För att ytterligare understryka absurditeten kan jag nämna att den av Ulf Karlsson tagna bilden av Lisbeth Palme i tygkappa vid ankomsten till Sabbatsberg är försåld till mig à 60 kronor av – rikskriminalen!
Lisbeth Palmes åtgöranden kring Dekorima/Sabbatsberg skulle för de två extra utredare som jag hypotetiskt nämner omedelbart ha visat att någonting varit grymt fel: vem lämnar sin döende makes ambulans? Någonsin? Naturligtvis ingen – utom Lisbeth Palme.
Alltså, jag återkommer till min slutsats från ingressen: Alla märkliga turer, kopplade framför allt till Lisbeth Palme, borde ha väckt uppmärksamhet och klar misstänksamhet, i stället för att den okände (?) gärningsmannens påstådda misslyckade skott mot Lisbeth Palme skulle ha gett den heltäckande, döljande förklaringen.
Den stora skaran av åklagare och polispersonal borde omedelbart efter mordet ha märkt avsikten och blivit förstämd. Men nu spelar samtliga med i det mörkaste rävspel svensk kriminalhistoria upplevt. Olof Palmes hustru fick inte misstänkas.
Hur komma loss ur dyn? Ja, naturligtvis finns det några sätt. Ett sätt som jag länge efterlyst är att Leif GW Persson låter publicera en komplett redogörelse för vad han anser om mordfallet. Poliser, militärer, säkerhetsfolk, allt noga specificerat, med namns nämnande; det är svårt att tänka sig att Persson inte skulle kunna namnge ett stort antal av aktörerna. Att han möjligen inte vill specificera och namnge är en annan sak.
En follow-up på ett dylikt klargörande från Perssons sida borde givetvis bli den grundläggande, hederliga förundersökning som kritiker av Palmeutredningen så länge efterlyst, en förundersökning i helt andra former och med helt annan personal än den som i dag är så komprometterad.
Aftonbladet har i dag en apologi för Leif GW Persson, som författare och som mordlösare. Jag har aldrig motsatt mig uttalanden från Persson, men jag har önskat dem klara, specificerade, kompletta, med Persson som formell anmälare.
Den danse macabre kring guldkalven som nu förbereds och kan tänkas visa sina makabra piruetter lagom till vår svenska julgröt är, menar jag, ett bevis på att svenska rättsvårdande myndigheter, ledda av en kusligt tystlåten svensk regering, har gett upp.
Jag hämtade i dag hos postombudet i Almunge, 15 km bort, ett rekommenderat brev med mottagningsbevis, där den ännu i Palmeutredningen kvarsittande kriminalinspektören Ann-Helene Gustafsson berättar för mig följande:
Er begäran om kommentar från Palmeutredningen
Palmeutredningen är en pågående förundersökning som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Nu liksom tidigare kommenterar vi inte den pågående förundersökningen.
Om ni har funderingar runt SVT:s fiktiva dramaserie om Palmemordet efter uttalanden som framförts av Leif GW Persson så måste vi vänligen be er att vända er direkt till dem.
Stockholm den 10 juli 2012.
Ann-Helene Gustafsson
Så ska det låta. Den svenska rikskriminalpolisen, sorterande under den svenska rikspolisstyrelsen, avsvär sig allt ansvar för den av privatspanare Persson i dag bedrivna utredningen av mordet på en statsminister. Svensk polismakt har uppenbarligen ingen anledning att forcera detta ärende, utan följer på distans och med fullt förtroende Perssons lukrativa åtgöranden.
Om rikskriminalpolisen själv utför något arbete i sammanhanget får vi alltså inte veta. Vi får veta att allt är hemligt, vilket inte är sant. Allt är öppet, utom i de fall där rikskrim kan få en domstol att medge att speciell sekretess kan få råda. Det är något helt annat. Och om Sveriges Television riktigt vet vilken tunna de hoppat i må vara osvuret.
Över allt detta svävar den mumlande professor Persson, betrodd och aldrig ifrågasatt i het debatt kring detta mord.
Ann-Helene Gustafsson har satts till språkrör för en skrämmande sorglig hantering av mordet på öppen gata på en svensk statsminister.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66