22.7.2012. Jag slår upp i NE och läser den majestätiskt imponerande redovisningen av RÅ-ämbetets rättigheter och skyldigheter; det glimmar för mitt öga av sköldar och vapen och av höga bistra herrar, garanter för ära, heder och sanning. Och kanske vett, rent av.
Jag skriver ut NE:s ämbetsbeskrivning:
Riksåklagaren, RÅ, rikets högsta åklagare, chefsmyndighet för hela åklagarväsendet. RÅ utses av regeringen och har ensam behörighet att som allmän åklagare föra talan i Högsta Domstolen (HD) samt i vissa mål i hovrätt. RÅ kan därutöver när som helst överta mål som väckts av lägre åklagare, t. ex. därför att målet är komplicerat eller av principiell betydelse. Det är vanligen inte RÅ själv utan särskilt förordnade extra eller biträdande åklagare som för talan i dessa mål. Överprövning av beslut att inte väcka åtal görs i sista hand av RÅ. Endast RÅ kan fatta beslut om att fullfölja ett åtal till HD, och för detta krävs inte något prövningstillstånd. Till ledning för rättstillämpningen inom åklagarväsendet utfärdar RÅ cirkulärskrivelser samt kontrollerar genom inspektioner verksamheten vid de olika åklagarmyndigheterna.
En bild frammanas av en gestalt ej långt från Gud fader, i dag i verkligheten en fader på dekis, med en ryggsäck proppfull av försyndelser och tillkortakommanden, allt sedan den svenska regeringen i början av år 1987 utsåg RÅ till förundersökningsledare i Palmeutredningen.
RÅ fick då det exklusiva ansvaret, och han har det fortfarande. Ingen mer än regeringen kan ta det ansvaret från honom, och hittills har sittande regeringar noga aktat sig. Under denna tid har RÅ aldrig på allvar försökt sätta sig in i detta till synes enorma ärende utan nöjt sig med att låtsas tro på vad underlydande poliser inom förundersökningen presterat.
RÅ har sålunda aldrig ifrågasatt någon av de fabler, myter och legender som från hösten 1988 kringsvävade fallet Christer Pettersson, för att ta ett exempel. Tvärtom: RÅ har biträtt dessa förundersökande poliser när de installerat Christer Pettersson som falsk syndabock. I affären Christer Pettersson har aldrig minsta grand av sanning och hederlighet fått råda, trots att en tidvis bedövande kör av fristående journalister och forskare ända sedan 1988 avslöjat påståendehärvan kring Christer Pettersson som grovt medvetet skoj, en danse macabre.
RÅ rundade av denna skrämmande dans med att utnyttja sitt monopol på rätten att överklaga till HD och lade nya falska ”bevis” på domstolens bord. Att HD enbart avvisade det oblyga försöket och inte uttalade sin förtrytelse över hela affären är symptomatiskt: den ena höga myndigheten bråkar inte med den andra höga myndigheten, och regeringen, som borde trätt in som skiljedomare, höll lika tyst.
Att Palmemordet, efter ett knappt år av Holmérs piruetter, placerades så högt upp som det gått att komma var givetvis regeringens främsta, avsiktliga åtgärd. Om ärendet, efter Holmér, hade lagts på en överåklagare hade utgången kunnat bli en annan. RÅ hade i så fall knappast kunna ta ifrån denne överåklagare detta viktiga uppdrag, inte utan uppslitande och avslöjande offentlig byk.
Nu har saken i över 25 år varit RÅ:s sak, och en vice RÅ har i lugn och ro de senaste åren fått vansköta ett statsministermord till alla höga herrars belåtenhet. Vanskötseln har inneburit praktiskt taget total overksamhet, vilket kan utläsas av det fåtal myndighetsakter den har genererat.
Vad hade RÅ då kunnat göra? Allt. Se på mitt aktuella avslöjande av polisens förfalskningar av Olof Palmes patientkort vid Sabbatsbergsakuten. Kunde inte någon tänkare inom RÅ någon gång ha ställt sig frågan vart detta patientkort tog vägen? Och kunde denne tänkare inte då ha jämfört detta patientkorts ankomsttid 23 35 med polisrapportens (!) 23.31.40? Och sagt sig i sin kammare att detta nog vore något att grunna på.
Minsta lilla sådant grunnande, utfört av personer inom RÅ-ämbetet - som givetvis inte varit stupida - måste redan 1987 ha lett till upptäckten att hela tidsschemat för mordet, från biografen Grand, via Dekorima till Sabbatsberg, varit en enda lång avsiktlig förfalskning av förmodat betrodda polismän och andra statstjänstemän i kriminell förening.
Visst, detta är den stora kriminaliteten, i över ett kvartssekel utförd inom den svenska rättsstaten. Och jag går och funderar ute på Hjelmbergstorpet, medan skurarna växlar:
Kommer mitt stora avslöjande av Olof Palmes patientkort att leda till det radikala omtänkandet, den totala revisionen? Eller skulle, i så fall, diskrepansen mellan just RÅ:s imponerande uppdragslista och verklighetens aldrig avbrutna serie av regerings- och myndighetsförbrytelser bli alltför monumental?
Jag funderar, som sagt. Medan mitt ärende hos JK nr 5090-12-21 handläggs, om handläggning är ordet.
En blogg är internationell, global. Jag har redan ständiga exempel på utländskt intresse, och min nu framlagda engelska version av patientkortsförfalskningen kommer säkert att höja detta intresse några snäpp.
Did the Swedish Administration kill its own Premier? Well, well…
The Palme Murder Case 1986 in Sweden
July 23rd, 1012. For The United Nations, The General Secretary, and also
For The European Commission, The President:
Sirs, I submit Summary of fraudulent events, now being revealed in Sweden, and I urgently ask your attention and your action.
With my deepest concern, Yours sincerely
Sven Anér, author and news reporter, Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge, Sweden. Telephone 0174-500 66.
I would appreciate acknowledgement of receipt.
Bra Jobbat Herr Sven Aner.
SvaraRaderaVi och du här p åforumet vet redan att Polis och höga makter är inblandade, vi vet redan dom fortfarande gör allt för tysta det mesta kring mordet.
Det är skrämmande att så är fallet jag som trodde Sverige var en deomkrati.