Till Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets redaktionschefer!
På dagens Brännpunkt i SvD avslutar Morgan Johansson (s) sitt debattinlägg ”Quick-affären för stor för att sopa under mattan” med dessa rader:
Alla måste kunna lita på det svenska rättsväsendet, och vi politiker har ett ansvar för att se till att brister granskas och rättas till så fort som möjligt. Annars riskerar allmänhetens förtroende för rättsväsendet att undergrävas.
En ganska försynt beskrivning av ett rättsväsende i fritt fall.
Jag presenterar nu ett delärende inom den pågående 5
Olof Palme infördes till Sabbatsbergsakuten strax före midnatt den 28 februari 1986 – om han då ännu var vid liv visste ingen i detta ögonblick. Ett patientkort/tidkort klockstämplades vid intagningen, möjligen några sekunder tidigare, medan ambulansen var på ingående.
Jag har, faktiskt genom årtiondena, begärt ut kopia av detta patientkort/tidkort, men vad jag har fått, såväl 1989 som 2012, är vad som närmast är att likna vid en påse, innehållande diverse papperslappar, i olika utsnitt och olika grader av förstoring. Inget enstaka dokument visar detta patientkort/tidkort, ensamt och komplett.
Ur detta märkliga collage kan inhämtas, bland annat, att Olof Palme, enligt en förminskad (!) version, har inkommit till Sabbakuten klockan 23.35 mordnatten. Men av en förstoring, som rikskriminalpolisen själv lägger i påsen, framgår att siffran ”5” är uppenbart manipulerad och närmast ser ut som ett slingrigt ”S”, inte som en siffra ”5”, med en vågrät och en lodrät spikrak linje samt två räta vinklar.
Jag hävdar sålunda – men jag överlåter åt mina adressater att själva tolka materialet – att Olof Palmes patientkort/tidkort är manipulerat. Vad som ursprungligen stått stämpeltryckt på kortet kan jag ju inte säkert veta, men troligen har det varit en siffra ”8”, eftersom bakgrunden till manipuleringen torde ha varit en önskan från manipulatorernas sida att låtsas som om hela proceduren, från Dekorima till Sabb, skulle ha tagit mycket kortare tid än den gjorde i verkligheten. Tre minuters skillnad, en mycket lång tid i ambulanssammanhang.
Detta mycket centrala patientkort/tidkort har spelat en undangömd roll i alla officiella utredningar. Det noteras inte av jurist-, parlamentariker- och granskningskommissionerna, vilket skulle kunna tyda på att kortet, i någon version, aldrig ställts till kommissionernas förfogande, vilket förstås är märkligt.
Det var förste polismannen på plats vid Dekorima, insatschefen poliskommissarie Gösta Söderström, som år 1989 slog larm om det märkliga utseendet på förstoringar av siffran ”5”, och Gunnar Wall skrev om saken i nr 21/1989 sidan 6 av Internationalen. Jag fanns även med själv i bilden den gången, men saken rann ut i sanden, inför dåvarande, sedermera raskt förflyttade, rikskriminalchefen Tommy Lindströms kategoriska förnekanden.
Är saken viktig? Ja, avgörande viktig, eftersom alla andra tidsangivelser från biografen Grand fram till Sabbatsberg är de ständigt omdiskuterade klockslagen på länsalarmeringscentralens dataskärmar. Ett instämplat klockslag från en i efterhand noga kontrollerad stämpelklocka borde givetvis ha en helt annan trovärdighet, ett helt annat bevisvärde.
Jag kommer om några dagar, enligt beslut av rikskriminalpolisen, att inför polismyndigheten i Uppsala län – ärendenr i Uppsala K 5059-1, officiellt och formellt försvara min tes: polismanipulation!
Jag uppmanar nu mina adressater att själva, med egna medarbetare, ta in från rikskrim det jag kallar för ett collage av tidkortsutsnitt, varefter tidningarna själva kan bedöma om mina synpunkter på polisiär manipulation håller streck.
Jag sätter min heder som journalist på spel och anmäler mig själv till rikskrim: ljuger jag ska jag lagföras, talar jag sanning befinner sig hela den officiella Palmeutredningen, under vice RÅ Kerstin Skarp, på glid. Eller, som jag skrev: i fritt fall.
Jag medsänder inga kopior av det aktuella ”collaget” utan anmodar mina adressater att själva begära fram materialet från rikskrim, ärende APAL 428-176/12, och därefter duplicera den forskning jag har bedrivit. Det är först när en tidning själv sätter sig in i grundmaterialet och med eget folk analyserar ett ärende och drar slutsatser som en tung dokumentation kan publiceras med en tidnings hela tyngd: självklarheter för en tidningsredaktör.
Denna text får gärna publiceras, men den utgör ju i första hand en larmsignal. När Morgan Johansson på SvD Brännpunkt i dag skriver
Annars riskerar allmänhetens förtroende för rättsväsendet att undergrävas.,
syftar han på Thomas Quick-affären, men affären Palme kan sannerligen inkluderas.
Oroad och engagerad hälsning, efter 26 års aldrig avbruten research,
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66.
./. Nej, inga bilagor, begär in dem från rikskrim!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"