Har den svenska regeringen använt Lambertz för att mörklägga affärerna Quick och Palme?

21.8.2012. Jag har sovit oroligt, och när jag vaknar känner jag att Göran Lambertz funnits i mina drömmar. Otäcka drömmar. Sanndrömmar?
Till morgonkaffet läser jag Svenska Dagbladets nedsabling av Göran Lambertz påstådda ”bevis” för två av de mord Quick ska ha begått. Johan Asplunds föräldrar framträder i SvD-reportaget och fyller i den bild vi som utomstående betraktare haft sedan länge: polisers och åklagares ilskna och envisa trakasserier mot föräldrarna, på jakt bl a efter ett födelsemärke hos Johan, ett födelsemärke som sedermera förvanskas när utredningen rullar på.
Detta är oerhörda interiörer. Det är som om polis och åklagare vill skapa ett ont samvete hos de så hårt drabbade makarna Asplund, i stället för att ge dem sanning och tröst. Tidningen nagelfar de fem ”bevis” mot Quick som Lambertz anför, ”bevis” som var spräckta redan under brottsutredningen, och de blir inte mera användbara sedan en f d JK vridit på dem och vänt.
Jag läser vidare i SvD:
Också pappan Björn Asplund är kritisk till Göran Lambertz utspel: ”Jag tror att han skrivit debattartikeln /i DN 20.8/ för att skydda sitt rykte genom att försvara beslutet att inte klandra utredarna 2006, när vi krävde en JK-granskning.”
Jag hajar till. Kom det en sådan begäran år 2006, om att JK Lambertz med kraft skulle gå in i Quick-utredningen? Jaha. Det hände givetvis ingenting, liksom ingenting hände när jag själv år 2007 begärde att JK Lambertz med kraft skulle gå in i Palmeutredningen! Står parallellen klar?
Jag tar fram en egen skrivelse från 2007. Den har diarienummer 7642-07-21, där den ligger hopbuntad med ett antal andra inlagor från mig. Ad acta, in med Anér i bortersta hyllan!
Skrivelsen inleds med bl a
En förmodan kan vara att Anti Avsan finns med i bilden, med önskan att mordmisstankar ska flyttas från honom –
Centrala viktiga frågor i ett olöst mordfall som JK Lambertz grymt nonchalerar. Jag avslutar skrivelsen, min datering 15.11, JK:s datering samma datum; jag måste ha faxat inlägget:
JK Göran Lambertz: du och ditt ämbete måste snarast gå in i denna sak och försöka skapa sanning och klarhet. Är det så – vilket jag har misstänkt då jag läst den mailserie som ingår i den sakframställning du har fått – att hela den nu pågående affären har till huvudsakligt syfte att fria Anti Avsan från varje misstanke, ja, då måste enligt min mening JK-ämbetet gå in, höra involverade personer och försöka komma fram till korrekta slutsatser.
Media har tills vidare aktat sig för att röra saken, något som ju endast bidrar till att denna varböld växer. Så hör Avsan, Krantz, Söderström och gärna mig, till att börja med. - - -
Mycket oroad och engagerad hälsning  Sven Anér.
Texten lyser mot mig med eldskrift denna morgon på Hjelmbergstorpet, och en bild börjar ta form:
En justitiekansler är onekligen Regeringens Justitie Kansler, vilket måste innebära att frågan om ministerstyre aldrig blir aktuell, en statsminister och en JK emellan. Naturligtvis måste en regeringschef få tala med sin egen JK och uttrycka önskemål. JK, å sin sida, bör behandla sådana önskemål efter eget, juridiskt grundat omdöme, men ordergivningen kan knappast vara parlamentariskt förbjuden.
Nå: är nu detta vad som hänt och ännu i dag händer i de allt tätare sammanknutna Palme- och Quick-affärerna? Ja, jag menar det. Jag ser i dag JK Göran Lambertz, med toppjuridiska antecedentia, som en Rosenbads egen Richelieu: se till att båda affärerna sopas under mattan, och se också till att inte denne envise Sven Anér får någonting att säga till om!
Får då en ensam jurist bestämma i så stora svarta ärenden utan att någon ingriper? Tydligen. Jag har genom åren fått intrycket att chefen för JK-ämbetet är helt allenarådande. Jag har aldrig kunnat se att någon underlydande blivit konsulterad, och jag har heller inte kunnat se att regeringen på minsta sätt kritiserat sin egen förlängda arm.
Nej, Göran Lambertz har ensam, med en självgodhet och självtillräcklighet som får dagens betraktare att häpna, oemotsagd uttalat sig i skrämmande mordärenden – och därmed basta.
Konkret: ge JK:s registrator order att samtrycka på datorknapparna för LAMBERTZ och ANÉR, varvid en bild med knivskarpa konturer kommer att framträda:
”Jag gjorde som jag blev tillsagd och såg till att ingen av utredningarna blev påtalade. Alltid till pass…”
Citattecknen är mina, men verkligheten blir allt klarare. Det ska tillsättas en kommission i Quickärendet. Som jag tidigare framhållit är det ytterst viktigt att denna kommission kommer att omfatta båda de stora svarta ärendena samt, inte minst, Göran Lambertz person. Ta fram hans CV, som är förkortning för Curriculum Vitae, livsförlopp, och nagelfar hans förflutna: hur tillsattes han och varför?
Ja, jag höjer tonen. Men jag är själv, i skuggan av framför allt Palmeärendet, djupt kränkt av den totala nonchalans med vilken hr Lambertz under innevarande millennium har behandlat mig. En ständigt lite blygt leende regeringens springpojke.
”Jaha, vad är mitt nästa skubb?”
Sven Anér, aldrig specifikt motsagd av Lambertz, bara allmänt tilltvålad.