När utlandet pressar på viker sig Sverige

18.8.2012. Vi har i dag tre domstolsärenden som skakar Sverige. Assange, Quick, Palme. I samtliga dessa ärenden dras starka internationella trådar.
Assange-fallet är till hela sin framtoning storinternationellt, medan den juridiska handläggningen varit och är allt annat än komplett. Assange är aldrig hörd av svensk polis, vilket är märkligt skrämmande.
I Quick-Berglöw-ärendet fortsätter friande utslag att komma – till glädje för staten Israel eller ej kan diskuteras. Den israeliske medborgaren Levi förklarades för många år sedan mördad av Thomas Quick. När denne frikänts saknas Levis mördare, och självfallet pressar staten Israel Sverige: varför löser ni inte Levi-mordet? Israel är alltid ytterst noga med vård och omsorg om sina medborgare, naturligtvis också i fallet Levi.
Och att Palmeärendet har en internationell bakgrund är numera knappast ifrågasatt.
Det finns en klar bakgrundsförklaring till alla tre ärendena. När juridiska instanser vränger fakta, hur barocka resultaten än blir, talar det officiella Sverige inte längre ett vettigt språk med sans och tanke. Bevis skjuts åt sidan, att bevisen dubbel- och trippelbevisas spelar ingen roll, vanlig logik akterseglas: så här är det, säg inte emot!
Det svenska rättssamhället har inte längre sitt eget fria mandat utan måste krypa för makter och intressen som aldrig specificeras, och juridisk expertis finns att tillgå som vänligt ställer upp:
Advokaten Claes Borgström i Assange-ärendet, med brösttoner gentemot Julien Assange som han aldrig har lyssnat till inför rätta!
Advokaten Claes Borgström i Quick-ärendet, som låtsades bli lurad av vallningsskojet i skogarna!
I Palmeärendet har dag ut och dag i in, i över 26 år, en hel åklagarkår stått till pass, med undantag för KG Svensson, med en vanlig Svenssons moral.
Vad händer? Ska denna surdeg få infiltrera det svenska rättssamhället, det svenska framtidsperspektivet? Är det så svårt att få någonting gjort? Inte alls. Låt se:
Assange: arrangera ett hederligt förhör med Assange, har ingen kommit att tänka på det? Eller kan en ännu ej hörd, ännu ej dömd person kastas som lekboll mellan påstått demokratiska länder?
Inte gärna. Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna är faktiskt ganska petnoga på den punkten. NE listar bl a:
Likhet inför lagen, rätten till opartisk domstolsprövning, förbud mot godtyckliga frihetsberövanden, rätten till skydd av privatliv och korrespondens, rätten till personlig rörelsefrihet -
det är märkligt svårt att passa in fallet Julien Assange i dessa 5 av FN-konventionens 30 grundläggande artiklar, vilka känns som döende paragrafer i alla makters värld. Men alltså: förhör Julien Assange!
I Quickfallet: starta ny polisundersökning, med annan, ej inblandad personal, och hör den gamla förbrukade personalen! Preskription i dag för grovt tjänstefel? Kan diskuteras; det gäller mord!
Och Palmeärendet: tänk om allt vad vi har av laga instanser kunde fås att medge att Olof Palmes tidkort från Sabbatsberg har utsatts för ren och klar polisiär förfalskning? Skulle inte det kunna bli konservbrytaren, kofoten?
Eller är vi inte alls Du gamla, du fria?
Sven Anér