Jag ser bakåt – och framåt

Jag ser framför allt, med en blandning av hopp och oro, mot det brev från Uppsalapolisen som skulle kunna skapa ett nytt kapitel i denna Palmeaffär, som i dag har pågått i snart 26 och ett halvt år.
Är initiativet från polisen unikt? Ja, jag anser att jag kan säga det. Vissa ärenden har hänvisats till och avgjorts i domstol, men de har inte haft den här karaktären. Ersättningar har betalats ut, till några av medlemmarna i baseball-ligan sedan de ansett sig förtalade, och till kommissarie Gösta Söderström sedan han blivit grovt påhoppad av en tidning. Det kan finnas andra liknande ärenden. Ja, till exempel ärendet med de förstörda dvd-skivorna, noga beskrivet i ”Mordets dunkel”, händelser som dock inte kunde kopplas lika direkt till själva Palmemordet.
Men aldrig, vad jag kan förstå, har ett centralt dokument i den pågående Palmeutredningen tagits upp av annan polis än den sittande förundersökningen, och framför allt har aldrig ett klart definierat, specifikt inslag från själva mordkvällen på detta sätt hamnat i den allmänna blickpunkten:
Är siffran ”5” på Olof Palmes patientkort förfalskad?
Frågan skär med laserskärpa och måste få ett svar.
Under 26 år har Palmemålet befunnit sig mitt i min pågående verksamhet, och om nu ett svar kan presenteras i linje med mitt påstående att siffran ”5” verkligen och faktiskt är förfalskad, ja då kan jag andas ut och framför allt, betydligt viktigare, har den svenska allmänheten fått ett delbesked som raskt bör öppna alla dörrar.
Om det går att säga till JK, RÅ, RPS, Beatrice Ask, alla involverade höga instanser, att allt har varit ett enda stort svart skoj – ja, då kommer vi att befinna oss i en annan värld.
Än så länge gäller det att vänta och se.
Sven Anér

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Läs sidan "Om kommentarer"