Östlund och Grand – en skammens affär!

Till RÅ.

31.3.2011. Då och nu. Nu och då. Mina bloggbesökare har flera gånger stött på namnet Roger Östlund. Roger var den tämligen nedgångne person som ringde från biografen Grands lobbytelefon och som påstod sig ha sett Christer Pettersson på Sveavägen genom biografens glasdörrar klockan 23.15 mordkvällen; enligt polisens uträkning skulle Christer ha hunnit ner till Dekorima 23.21 och skjuta Olof Palme – ja, nu känner ni igen historien.

Det var på denna utsaga från Roger Östlund som hela korthuset av ”bevis” mot Christer Pettersson byggdes, endast på denna utsaga. Är denna utsaga osann försvinner Christer Pettersson i samma ögonblick ur bilden. Han var och är hela tiden oskyldig, han har inte varit vid Grand klockan 23.15, eftersom Roger Östlund inte kom dit förrän efter 23.30!

Hur vet jag detta? Jo: fem förnuftiga och garanterat nyktra bioarbetande och biobesökan de vittnen säger i polisens egna förhör: Roger kom inte förrän tidigast 23.30!

Jag ringer nu ett av dessa vittnen, konstnären Jonas Wängestam i Nacka, som alltså inte bara är ett namn på ett gammalt spaningsuppslag från den 14 maj 1986 utan i högsta grad en skärpt och angenäm person i dag: konstnär, bosatt i Nacka. Det blir alltid en annan tyngd i mina efterforskningar då jag kan gå från papper till levande personer.

Så här lyder polisens referat av förhöret med Jonas:

Ca kl 23.40 kommer Peter /Olofssson, biografanställd, ett annat vittne/ in och säger att han är klar strax. De går ut i foajén där några personer ytterligare uppehåller sig- En av dessa verkar berusad och står och pratar i en mynt-telefon. Han upprepar något om att det är något viktigt han vill framföra till någon. Peter säger till mannen att han skall stänga varför denne efter ytterligare en stund blir klar och lämnar lokalen.

”Stämmer det här med din minnesbild?” frågar jag Jonas, som bekräftar.

”Ja, det var så det gick till, och klockslaget måste ju ha gått att fastställa efteråt. Förhöret var skickligt genomfört, och polisen jag talade med var mycket hygglig och rakt på sak, inget krångel eller hemlighetsmakeri på något sätt”.

Då går jag tillbaka till mordkvällen. Fem vittnen försäkrar enstämmigt att Roger inte kom förrän 23.30. Sedan förpuppas biografen Grand-utredningen i nära tre år och tas åter fram först hösten 1988 då förhörande polis så småningom får Roger Östlund att påstå att han sett Christer Pettersson kl 23.15.

I detta läge står hela Palmeutredningen och väger. Om kriminalinspektören Thure Nässén nu hade tagit fram förhören med de fem Grand-vittnena, bland andra Jonas, så hade han omedelbart funnit att klockslaget är fel och att Christer Pettersson aldrig kan ha setts vid Grand och att hela saken kan glömmas. Om detta hade skett skulle Christer Pettersson aldrig någonsin ha figurerat som misstänkt i Palmeutredningen!

Allt som händer efteråt, med år av lagföring av Christer Pettersson, skulle aldrig ha hänt om utredande polis agerat hederligt. I stället hamnar den totala ohederligheten i högsätet. Polis och inte minst åklagare låtsas tro på Roger Östlund, ingen går tillbaka till de fem vittnesförhör som skulle ha vält hela saken över ända, polis och åklagare har fått sin syndabock, allt är polisiär frid och fröjd.

Till råga på allt kompletterar Palmeutredarna sin oerhört cyniska atttack mot ChristerPettersson med att arrangera ett falskt telefonavlyssningsprotokoll från Roger Östlunds påstådda samtal kl 23.15-23.21 med knarkhandlaren Sigge Cedergren i dennes bostad, trots att överväldigande bevisning pekar på att Sigge inte var hemma vid sin telefon vid denna tidpunkt och trots att utredande polis under 1987 fastställer att den som ska ha ringt Sigge varit Roger Cedergren, Sigges bror! Mörk fars.

Vi ser alltså hur det kungliga riksåklagarämbetet och den möjligen lika kungliga rikskriminalpolisen staplar falska bevis för att narra domstolar och svensk allmänhet att tro att Christer varit vid Grand i lämplig tid före ett mord! Detta är givetvis oerhört. Uppgifterna har aldrig dementerats, och de kan aldrig dementeras, de kan bara tystas ner.

Höga svenska myndigheter hjälptes åt att förstöra Christer Petterssons liv. Ett liv som kanske inte var så lysande, men som sannerligen inte blev bättre av att denne nedgågne men otvivelaktigt ganska skärpte man hetsades och stressades mot en för tidig död. Höga myndigheter sparkar på en man som redan ligger i rännstenen, sparkar tills han dör.

Gå nu, RÅ och rikskrim, för en gångs skull ut och medge! Medge att ni behövde Christer för att rädda den svenska rättsstaten ur ett knivskarpt dilemma! Medge er synd, er blytunga synd! Finns ett enda fel i min redogörelse?

Jag fick närhet till denna mörka affär under samtalet med Jonas Wängestam, som uppfyllde sin normala medborgarplikt när han berättade för en tydligen hederlig polis hur allt gick till. Hederligt vittne, hederlig oanfrätt polis – men i bakgrunden riksåklagarens och rikspolisstyrelsens höjdare, i slutändan parata att gå in i vilken sorts kriminalitet som helst, för att ”rädda” rättssamhället!

Skottet är en avgörande del av händelseförloppet, men de nära nog otroliga intrigerna som följde på skottet ger mordet på Olof Palme dess djupt kusliga relief.

Det behövdes ett samtal med Jonas Wängestam för att detta svenska förfall skulle stå fram för mig i ny blixtbelysning. 

Denna text går även som skrivelse till RÅ, men RÅ har en rymlig korg för obehaglig korrespondens i Palmefallet.

Slutvinjett: riksåklagaren springer med andan i halsen upp till Högsta domstolen f----------ör att, sedan det kärvat sig i hovrätten, slänga in några sista hemgjorda ”bevis” för en resning mot den Christer Pettersson, som sedan år tillbaka är riksåklagarens egna hemgjorda syndabock.

Det är samma RÅ-ämbete som i dag påstås leda förundersökningen rörande en mördad statsminister. Jag anar en tår när jag ser på världens ondska. På Sveriges ondska.

Till RÅ: Är en enda uppgift i denna text osann? Svara!

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala.

Till Domstolsverket.

Med hänvisning till bifogade skrivelse till RÅ anför jag följande:

Som framgår av den bifogade skrivelsen, vilken jag anmodar Domstolsverket att noggrant läsa, fanns redan under våren 1989, vid Stockholms Tingsrätts handläggning av Christer Pettersson-ärendet, fullständig information i förundersökningsrapporten om fem av polisens egna vittnen vilka smulade sönder alla påståenden om Christer Petterssons skuld.

Om Tingsrätten hade så mycket som ögnat i polisrapporten hade Tingsrätten sett att klockslaget 23.15 för Roger Östlunds påstådda observation av Christer Pettersson vid biografen Grand var felaktigt, påhittat, eftersom det strider mot vad de fem vittnena samstämmigt säger: Wängestam, Lantz, Engström, Eriksson, Olofsson. Tingsrätten hade omedelbart bort avvisa åtalet.

I stället låtsas Tingsrätten, rimligen mot bättre vetande, att alla RÅ:s påståenden om Östlund och Pettersson vore korrekta och gör sin bedömning från detta falska, förfalskade underlag. Därmed inleds Sveriges allvarligaste rättsskandal, vilken i dag följs upp med att ingen rättslig instans noterar mina aldrig dementerade anklagelser mot Stockholms Tingsrätts anställde rådman, Anti Avsan, för mordet på Olof Palme.

Stockholms Tingsrätt har sålunda den dubbla rollen av att inte ha avslöjat falsarierna bakom åtalet mot Christer Pettersson samt att inte ha prövat anklagelserna mot dess tydligen betrodde medarbetare rådmannen Anti Avsan.

Jag anmodar Domstolsverket att begära fram förundersökningshandlingar och domstolshandlingar från processen mot Christer Pettersson 1989. Skulle de fem vitnena behöva höras på nytt står jag i dag i förbindelse med åtminstone ett sådant, hederligt, vittne: Jonas Wängestam, Atlasvägen 21, 131 34 Nacka. Jag har anledning tro att de även de fyra övriga finns anträffbara.

Domstolsverket: den rättsliga hanteringen av Palmeärendet inleddes med falskt agerande av Stockholms Tingsrätt. Det måste vara Domstolsverkets ansvar att omedelbart gå in i ärendet.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.