Hotelser, hotelser!

23.3.2011.

Till Rikskriminalpolisen

Palmeenheten.

Som rikskrim vet har jag i ”Affären Anti Avsan”, båda upplagorna, publicerat ett mail, nr 14 i min egen nummerordning, daterat den 3 januari 2007, som lyder som följer:

Från Anita Svan till Lars Krantz, vidaresänt till bland andra Ivan Söderström.

Till Lars Krantz. Det gångna året har varit mycket lyckat. Jag är nöjd. /min kommentar: ”Jag” trots att brevet är undertecknat av tre, Anita, Tina och Asta./ Men för dej med ditt misslyckade privatspaneri har det varit mindra lyckat eller hur. Du går på blåsningar hela tiden och har inte kommit nån vart med ditt spår som ligger helt fel. Därför inbjuds du nu till en kryssning den 26-28 februari där allt ska ventileras.  Många har fått inbjudan. Inbjudningslistan nedan.  Hör av dej om du kan komma. Konferensen inställs endast om en kyrklig förrättning kommer emellan. Kostnaden för konferensen erläggs av föreningen MOP 86.

Gott nytt blåsningsår

Anita, Tina och Asta

Så långt av mail nr 14 har jag återgett i ”Affären Anti Avsan”, men jag har inte tidigare publicerat den långa namnlistan, vilket jag nu gör. Efter listan förklarar jag närmare.

Konferensinbjudna:

John Strömgren  Urban Persson  Bill Blomquist  Stefan Swedbom  Antony Wester  Erik Pettersson  Willy Palm  Lars Krantz  Stefan Lindahl  Maggan Holmgren  Kay Broman  Gunnar Breuer  Sven-Olof Sundberg  Fritz G Pettersson  Ulf Norlin  Tomas Krantz  Lennart Lindström  Isa Söderlund  Olle Alsén  Claes Djurfeldt  Torwald Arvidsson  Sven-Olof Hassel  Kjell Granholm  Anders Lindhagen  Ingvar Heimer  Gunnar Rådestad  Lars Bergman  Eric af Wetterstedt  Ivan Söderström  Gösta Söderström  Karl Nordlund  Nils Karlsson  Jan Nilsson  Sven Anér  Rolf Dahlgren  Lars Knudsen  Anita Sydholt  Christa Melin  Ronny Amberts  John Strömgren /hans namn återkommer/  Sixten Dahlin  Göte Degerman

Så långt inbjudningslistan till den konferens som aldrig blev av. Det var nog heller aldrig ”inbjudarnas” avsikt. Om jag nu försöker analysera namnen finner jag att jag kan placera ungefär hälften av de 42; några säkert, några mera nödtorftigt och vagt. Direkt polisanknytning har, så vitt jag kunnat se, fem namn, men säkert är ytterligare minst ett par namn polisers.

Övriga namn som jag känner igen? Ja, ca 15 som kan rubriceras som privata utredare, men anmärkningsvärt är kanske att endast jag och Lars Krantz finns med bland bokförfattare i Palmeärendet, inte t ex mina uppmärksammade kolleger Gunnar Wall, Thomas Kanger, bröderna Poutiainen, Lars Borgnäs, för att nämna de mera kända.

Detta blir ungefär hälften av namnen. Flera av de uppräknade var bortgångna då listan gjordes upp vid årsskiftet 2006-7, vilket snarare tyder på slarv än uträkning; ja, det är min gissning. De cirka 20 som återstår kan jag sålunda inte placera. Men min gissning (gissning, igen!) blir den här:

Kan denna lista vara uppgjord med ledning av något inom polisen befintligt personregister? Ett register över personer som hört av sig – och fortfarande hör av sig – till Palmeutredarna rörande det ouppklarade mordet? En av personerna på listan säger till mig att han var rätt aktiv i sammanhanget kring 1990, men att han sedan dess, fram till i år, legat lågt. Men hans namn har säkert funnits noterat.

En gammal lista, förd fram till 2007. Men varför finns poliser medtagna, av vilka några varit aktiva i Palmeärendet, som utpekade medhjälpare? Ja, det förstår jag inte riktigt. Anti Avsan själv är inte med – eftersom han är utsändare av konferensinbjudan? Men det är ju Anita (Svan), Tina (Navas) och Asta (Anna Vista?)?

Vad har syftet varit med denna inbjudan? Det ligger nära till hands att gissa på någon form av hot. Jag själv, flera av mina anförvanter, Gösta Söderström, Lars Krantz och flera andra har i denna osedvanligt kusliga mailserie utsatts för hot (även om en polis i Uppsala försäkrade mig att ”du är inte hotad, Sven!”). Jag kan försäkra att jag och mina närmaste har känt oss hotade, och att denna kryptiska mailtext har spätt på hotkänslan.

Så vad kommer jag fram till? Jo. en lista över personer som i en eller annan form har funnits tillgängliga inom polisens register, kanske under beteckningen ”privatspanare”, älskad av poliser. Vem har kunnat komma åt detta material? Ja, i första hand givetvis en polis. Och ”privatspanarna” har alltså blivit tillsagda att hålla sig borta – är det en tänkbar teori?

Vem har skrivit, då? Jag börjar mer och mer luta åt: Anti Avsan själv. Alternativet vore en person som uppträtt som ren bulvan åt Anti Avsan men som fått all den information som behövts för mailserien av – just Avsan.

I ett mail, nr 16, till Ivan Söderström, som falskeligen uppges vara sänt av Lars Krantz, räknas upp sex påståenden om Anti Avsan som sägs vara felaktiga: var aldrig på Sveavägen, bytte ej pass med kollega, har inte skickat mail i annat namn än sitt eget, hade inga anmälningar på sig när han jobbade på VD 1, har aldrig haft ett företag i Täby.

Så vitt jag kan förstå är samtliga dessa sex förnekanden osanna. Om någon annan än Avsan skrivit detta mail skulle detta förutsätta att vederbörande inte bara känt till att dylika anklagelser riktats mot Avsan utan också att alla dessa anklagelser påståtts vara felaktiga, vilket i praktiken vore en omöjlig situation: ingen kan ha haft denna samlade information till att börja med, och än mindre skulle någon annan sätta sig ner och förneka över hela linjen.

Nej, Avsan måste vara skribenten. Att någon annan satt sig vid en undanskymd dator och sänt dessa texter, sedan han fått dem i kladd från Avsan? Tänkbart, men knappast mer. Och Avsan förbleve ju ändå upphovsmannen.

Avsans ande svävar över dessa mail, även om det kan vara svårt att veta vilket syftet har varit, mer än hot. Att ”stalka” på nätet, att djävlas i största allmänhet. Plus – och det är nog viktigt – att med arrogans visa sin makt, sin oåtkomlighet. One of the Indestructibles.

Ska Anti Avsan förbli indestructible, oförstörbar? Bollen, den massiva bollen, ligger hos dem jag pepprat med skrivelser i detta mörkt sega ärende:

Reinfeldt, Ask, RÅ, RPS från rikspolischefen ner till rikskrim och Leif GW Persson (ja, inte minst!), Avsans uppdragsgivare, riksdagen och Stockholms tingsrätt. Alla våra riksdagsledamöter, alla våra chefredaktörer.

Vem är intresserad av att fånga bollen?

Det finns ett amerikanskt uttryck som lyder:

The buck stops here, dvs ärendet går inte längre, det stannar här. Kanske hos presidenten.

Var stannar ärendet i Sverige?

Sven Anér

Jag önskar Palmeenhetens svar. Detta brev läggs ut på

www.svenanerpalmenytt.blogspot.com