Leif GW 1995 och 2011, svänger för vinden…

1.3,2011. Leif GW Persson dramatiska initiativ i dag att gå till rikspolischefen och begära ny Palmeutredning är i ett ganska nära historiskt perspektiv uppseendeväckande. Jag välkomnar givetvis Leif GW:s åtgärd, men för att visa vilken helomvändning han gör återger jag nu ordagrant det jag skrev i februari 1995 om Leif GW:s mycket partiska insats, till förmån för alla ”icke inblandade” poliser, i en TV 3-inspelning den 5 februari 1995. Jag har tidigare återgett ett par korta avsnitt av detta TV-program, men ger nu hela min text ur dåvarande PALME-nytt nr 2/1995, sidorna 8 och 9. Leif GW: från närmast fanatisk polisförsvarare till, i dag, lika fanatisk försvarare av Olle Minells och mitt polisspår från 1987!

”Över hälften ströks i Anérs TV 3-intervju!”

Söndagen den 5 februari spelade Strix Television, som är ett programbolag knutet till TV 3, in ett program knutet till Palme-mordet. Programmet sändes måndagen den 13 februari, i nära anslutning till 9-årsminnet av mordet, som alltså ägde rum den 28 februari 1986.

Undertecknad Anér var anmodad att deltaga, och jag kom att bli den förste som intervjuades, efter en ganska lång rekonstruerad bildpresentation, av Leif GW Persson, som väl kunde förmodas agera som opartisk ordförande. Naturligtvis var den opartiskheten obefintlig. Persson är anställd och avlönad av rikspolisstyrelsen, sålunda den myndighet i vars allra livligaste intresse det givetvis ligger att vifta bort alla tankar på ett ”polisspår”; programmet hade just titeln ”Polisspåren”.

Sex av oss enskilda utredare var kallade: Olle Alsén, Sven Anér, Olle Minell, Kari och Pertti Poutiainen samt Gösta Söderström.

Vi var förstås alla medvetna om att det på söndagen rörde sig om en inspelning, men vi bibringades samtidigt den uppfattningen att vi uppträdde ”live som i sändning”, dvs att ingenting skulle korrigeras mellan bandning och sändning – jo pytt!

Så vitt jag kan förstå kortades vi alla sex, och jag ska nu ge konkret belägg för i vilken omfattning jag själv kortades.

Rak text i det ordagranna referatet här nedan är vad som fick komma med i sändningen, medan

Kursiv text är vad Strix och TV 3, helt självrådigt och utan att begära mitt tillstånd, strök i texten.

Hela intervjun med mig varade i 6.49 min varav endast 3.33 sändes.

Tillvägagångssättet är upprörande. Det är som om Sivert Öholm i Svar Direkt skulle smussla undan mer än hälften av kvällens debattinlägg!

I själva verket handlade denna mammutsändning om en enda lång partsinlaga och plaidoyer för de poliser som knutits till polisspåret (inga strykningar här minsann!) , och när programmet väl sändes framstod det som ett rent beställningsverk beordrat av rikspolisstyrelsen (och Rosenbad?) och grovt partiskt genomfört och presenterat av denne professor Leif GW Persson som aldrig stuckit under stol med sitt avfärdande av polisspåret. Vi möttes i en TV-debatt på tu man hand nere i Göteborg för några år sedan. Då var den ständigt strikt jeansklädde Leif GW förklarad motståndare till tanken på ett polisspår – och nu sitter han ”opartisk” ordförande.

Jag frågade en av Strix-personerna om det varit nödvändigt att ha med Leif GW Peresson. Jag fick svaret:

”O ja. Att programmet skulle ledas av Leif det var bestämt från allra första början. Det har hela tiden varit en förutsättning för programmet…”

Välkommen till Sven Anér

Leif GW Persson. Jag säger välkommen till Sven Anér som är… som tidigt har intresserat sig för Palme-utredningen och som brukar utpekas som en av de här privatspanarna och som kanske är den som hårdast har drivit det här polisspåret. Du har skrivit en bok med den titeln, Polisspåret, och där så säger du att de här iakttagelserna, varav vi just har sett några, dom tyder med 96-procentig sannolikhet på att det här mordet utfördes utav en walkie-talkie-utrustad attentatsliga.

Du ska vara välkommen hit, och jag tänkte be dig försöka utveckla det här lite närmare.

Sven Anér: Jaha, det ska jag göra. Leif. Får jag be tittarna v ä l d i g t n o g a under den här långa intressanta sändningen att hålla Ulla Strömbeck- Larsson i minnet. Därför att hon, och hennes story innehåller sprängstoff, ett sprängstoff som inte har gått att vifta bort under de snart nio år som har gått. Vad som inte nämndes i den för övrigt korrekta presentationen här det var polisens intensiva försök att trolla bort Ulla…

LGWP: Jo, men om vi nu försöker begränsa oss till det som sägs här; du har inga invändningar i sak mot de här vittnesmålen som vi har sett i intervjun här?

SA: Jag har klara invändningar mot det som inte är med beträffande polisens agerande, det måste jag be att få säga…

LGWP: Ja, OK. Men vi kanske kan ta Strömbeck-Larsson först. Heness vittnesmäl, det lämnas alltså in ganska snart efter mordet, knappt en vecka…

SA: mmm…

LGWP: …senare, och det är iakttagelser som hon har gjort i Gamla stan när paret Palme lämnar sin bostad i Gamla stan på väg till tunnelbanan i Gamla stan. Du har naturligtvis gjort försök att värdera det här vittnesmålet?

SA: Ja, jag har bl a träffat Ulla, som är en hjältinna. Hon kördes över av en bil vid en svår trafikolycka några år före Palme-mordet och blev tillsagd att det är lika bra att du förtidspensionerar dig. I stället skaffade hon sig t v å jobb. Hon kom från sitt ena jobb på Svenska Dagbladet den här kvällen till sitt andra jobb på ett stort hotell i Gamla stan. Jag litar hundraprocentigt på Ulla. Men menar du att jag inte ska få berätta hur polisen har vanskött det här?

LGWP: Vi kan säkert komma till det också, men om jag fattar saken rätt så har du försökt utvärdera hennes vittnesmål och du godtar det?

SA: O ja.

LGWP: Det är en sak som jag har funderat på och som jag undrar om du också har kommit in på; det är beskrivningen av den här tekniska utrustningen. När man beskriver de här walkie-talkie-apparaterna så stämmer det i l l a med den polisiära utrustning av motsvarande slag som finns vid den här tiden.

SA: Ja, det här är en sak som Hans Holmér påstår i sin bok. Jag tror inte att man ska begära så mycket av Ulla att hon ska känna igen den utrustning hon har sett.

LGWP: Men du har inte funderat över det att de här skillnaderna i apparaterna är så pass stora ändå som dom är?

SA: Nej, Leif. Jag misstror inte Ulla, nämligen. Däremot misstror jag, om jag får återkomma till det, dom poliser som så uselt har handlagt den här affären. Det hemska är ju nämligen detta att polisen hittar, påstår dom, två unga knarkspanande poliser som skulle ha varit vid Gamla stans tunnelbana vid den här tidpunkten. ”Det är dom”, säger polisen. Det är dom”, säger Ölvebro vid ett senare tillfälle, Men dessa båda poliser, som heter Klasse och Micke, dom förklarar s j ä l v a bl a för mig, för Lars Borgnäs i Kanalen osv:

”Det v a r inte vi som var där, Ulla kan inte ha sett oss!”

LGWP: …neej…

SA: Därmed spricker hela denna affär från polisens synpunkt., den är arrangerad…

LGWP: Vi får återkomma till den sedan…

SA: Neej!

LGWP: … Ölvebro kommer ju hit. Men vi har ett annat vittnesmål, av Magnus Prim?

SA: Ja, det har jag ju svårare att bedöma, där finns ju inga såna här klara fall av vanskötsel från polisens sida vad jag vet. Det är ju mycket möjligt att han har sett detta, ja. Men det kan ju j a g inte veta, jag var ju inte där…

LGWP: Nej. Men det var du ju så vitt jag förstår inte när det gäller lUla Strömbeck-Larson heller. Utan du bedömer hennes vittnesmål som så att säga b ä t t r e ur utvärderingssynpunkt. Åke Malmström då. Han hars gjort en iakttagelse utav viss radiokommunikation på sin polisradio. Har du några kommentarer till det?

SA: Jag känner Åke, vi var kolleger under några år på Dagens Nyheter. Jag talade med Åke i förrgår, den uppgiften är säkerligen korrekt i allra högsta grad, o c h nonchalerad av polisen som inte har gjort n å g o t försök till en teknisk rekonstruktion.

LGWP: mmmm…

SA: Så är det. Men det verkar, Leif, som om du inte vill lyssna på mina synpunkter?

LGWP: Jo jo, jag lyssnar på dom…

SA: Gör du det?

LGWP: … men vi har ju Hans Ölvebro här, så att vi får ju tillfälle att återkomma till…

SA: Ja, men inte här nu.

LGWP: Nej. Men den chansen kommer nog. Vi har gjort en intervju också med ett annat vittne som vi strax ska titta på, som vi i programmet har kallat för Jerker, och Jerkers vittnesmäl är mycket konkret i den meningen att han menar sig att den aktuella kvällen på Sveavägen vid tidpunkten för mordet så har inte bara iakttagit en person med walkie-talkie, utan han menar också att den personen är polis, en i massmediasammanhang ökänd polis som tillhörde den sk baseball-ligan. Jag förmodar att du känner till det här vittnesmålet också…

SA: O ja.

LGWP: … som vi strax ska titta på. Har du någon kommentr till det?

SA: Nej – det är väldigt svårt för mig att ha någon kommentar plus eller minus till uppgifter som jag ju inte vet någonting om i första hand: det kan vara sant, det behöver inte vara sant.

LGWP: …mmm… men ändå, i din bok här så är du ganska kategorisk, du menar att dom här olika enskilda iakttagelserna av personer med walkie-talkies, sammanlagt då ger det en 96-procentig sannolikhet för att bakom mordet på statsministern ligger en walkie-talkie-utrustad attentatsliga.

SA: Ja. Och det bevisas bland annat av fallet Ulla Strömbeck-Larsson, som från början till slut är vanskött av polisen. Fråga Ölvebro om det när han kommer!

LGWP: Då ska vi ta och lyssna till vittnet Jerker, som för första gången i TV berättar sin historia:

(Medan den inspelade intervjun med Jerker visas ombeds Sven Anér lämna inspelningsstudion för att aldrig mer få återkomma).

Så långt denna märkliga TV-sändning. Och mycket märkligt är det att, under utskriften i dag, än en gång notera Leif GW:s otroligt väl klarlagda skepsis mot polisspåret, det som han i dag direkt ansluter sig till och underställer rikspolischefens prövning; något liknande har aldrig förekommit i Sveige tidigare!

Sven Anér