Begärda handlingar i klump…

10.3.2011. Till Kammarrätten i Stockholm. Överklagande av Dnr APAL-428-176/10.

Jag inleder med ett par principiella anmärkningar.

För det första: Det är tyvärr omöjligt för mig att veta något om innehållet i de handlingar som rikskriminalpolisen ej ger mig rätt att ta del av. Som Kammarrätten förstår har jag ingen möjlighet att veta vilka handlingar som ligger bakom de ”övriga begärda handlingar” (näst sista stycket på sidan 2) som inte lämnas ut.

Jag får inte diarienumren, och jag får ännu mindre en innehållsbeskrivning för varje handling, vilket är ett egendomligt hemlighetsförfarande. Rikskriminalpolisen sitter inne med all denna kunskap – och mer till – men jag blir serverad ”övriga begärda handlingar”, i klump, ospecificerade.

Jag anhåller att Kammarrätten måtte tillsäga rikskriminalpolisen att ge mig sådan noggrann specifikation!

För det andra, och än viktigare: Jag sitter med granskningskommissionens rapport, första tryckningen sidan 683, och jag läser kapitlet ”Riksåklagarens resningsansökan och dess behandling”. Det rör sig alltså om RÅ:s misslyckade försök att få resning till stånd mot den i Svea hovrätt friade Christer Pettersson.

Som elegant ingress, utan saklig underbyggnad, till detta kapitel skriver granskningskommissionen, i praktiken huvudsekreteraren, nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger:

Våren 1996 hade en handlingsplan rörande utredningen mot Christer P upprättats. Den innebar en ökad fokusering på den delen av utredningen. Det var detta arbete som resulterade i att en resningsansökan ingavs den 5 december 1997.

Detta inte helt vanliga resningsförsök var naturligtvis från början dömt att misslyckas, eftersom Christer Pettersson redan någon dag efter skottet frias från varje inblandning i mordet på Olof Palme. Fem samstämmiga, av polisen hörda vittnen, visar att polisens eget vittne, Östlund, inte kan ha kommit till biografen Grand förrän efter det mördande skottet. Hela polisens och åklagarens bevisning mot Christer Pettersson är alltså falskeligen arrangerad av RÅ och hans villiga medhjälpare. Att RÅ inför Högsta domstolen åberopar bevisning rörande ett mord, vars händelsebeskrivning RÅ själv har förvanskat, är givetvis upprörande.

Det är mot denna bakgrund jag går vidare. Det upplyses, fortfarande på sidan 683, att ”RÅ i resningsärendet åberopade ett tjugotal nya vittnesmål”.

Men: varken i samband med denna resningsansökan, eller någon gång under hela lagföringen, har RÅ till någon rättsinstans ingivit någon enda av dessa ”övriga begärda handlingar”, som rikskriminalpolisen nu menar att jag inte ska få se. Bland dessa handlingar torde t ex finnas hela avsnittet ”Dekorimamannen” (kommissionens rubricering).

Varför får jag inte se hela detta ärende? Därför att, bl a, förutsedda åtgärder eller den framtida verksamheten kan skadas, säger rikskriminalpolisen.

Men då frågar jag, som jag även frågat rikskriminalpolisen:

Varför har inte avsnittet ”Dekorimamannen” fått medfölja till HD? Till tingsrätt och hovrätt hade det inte kunnat följa med, eftersom det knappast torde ha tagit form på ett så tidigt stadium, kring 1988-1991. Men, och det är det viktiga: då RÅ går till HD med sin resningsansökan föreligger avsnittet ”Dekorimamannen” färdigt och registrerat och diariefört och klart! Jag frågar alltså: varför har RÅ inte avsnittet ”Dekorimamannen” med sig i sin resningsportfölj?

Jag vågar gissa ett svar på min fråga: därför att avsnittet ”Dekorimamannen” omedelbart skulle ha visat för HD att här fanns en serie av vittnesmål och andra spaningshandlingar som klart gav vid handen att Christer Petterssons påstådda skuld i högsta grad kunde ifrågasättas.

Uppgifter som talar till den misstänktes fördel ska enligt lag beaktas. Men detta lagrum nonchaleras av RÅ, som, nära elva år efter skottet vid Dekorima, inte hittar någon annan misstänkt person eftersom han inte letar efter någon annan misstänkt person.

Om saken hade skötts tillnärmelsevis korrekt skulle t ex avsnittet ”Dekorimamannen”, med de handlingar rikskriminalpolisen nu inte lämnar ut till mig, funnits med i RÅ:s portfölj samt varit öppet tillgängligt för den svenska allmänheten. Det är omöjligt för mig att dölja mitt klara intryck av en avsiktlig mörkläggning från RÅ:s/förundersökningsledarens sida; och naturligtvis även från samarbetspartnern rikskriminalpolisens sida. På ren svenska: mörkläggning.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anhåller jag att Kammarrätten i Stockholm omedelbart frisläpper ”övriga begärda handlingar”.

Jag önskar omedelbar handläggning, i ett stort svenskt ödesärende.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.