Tage Danielsson: Tala sanning, sa min mamma…

29.3.2011.

Jag har några gånger på bloggen efterlyst någon form av sanningskommission. Nu kommer jag igen, nu när luften känns så igenkryllad av sånt som inte är riktigt sant, sånt som är så bara lögn. Kan jag göra en lista? Få se:

Thomas Quick-affären. OK, det var Quick som ljög från början, men han blev inspirerad av sin rättsliga omgivning som aldrig sa emot honom: poliser, åklagare, advokater, psykologer, en hel fritidsgrupp som följde med honom ut i skogarna och trodde (?) på allt han sa. Nu rämnar (så ofta jag använder det ordet!) hela Quick-ärendet i tusen eller i alla fall nio bitar, mord efter mord skickas tillbaka till rättvisan (?), nya mördare får sökas och mysteriet tätnar till smog. Och oron; var finns de mördare som fått gå fria?

Juholt och hans särbo – ja, det hade nog varit bra om Juholt hade berättat hela sanningen för den socialdemokratiska valberedningen, men i så fall hade han kanske aldrig blivit vald och hypoteser och gissningar kan hopas. Stig-Björn Ljunggren och andra, som tycker till bara något medium petar dem på magen, är klara med sitt fördömande. Själv säger jag: Ja, sanning är alltid bra, men en person som tagit sitt straff är välkommen tillbaka i samhället; den synpunkten har knappast blivit synlig. Hittills.

Jas Gripen ska hjälpa till över Libyen, åtta (!) Jas och två assisterande plan, en stor svensk insats. Men försvarskunnigt (varför heter det aldrig anfallskunnigt?) folk har redan talat om för oss att detta är bästa säljreklam Jas och SAAB kan få, den symboliska COMBAT-stämpeln på en vinge. Ge oss hela sanningen, FMV-chefen eller någon annan trendnisse som är bra på hur man kränger vapen i megaskala…

Palmemordet är ingenting Stockholms tingsrätt vill titta på, efter magplasket med Christer Pettersson. Denna domstol, med Anti Avsan i sin personalrulla, berättar för mig att de inte tänker vidta någon åtgärd med anledning av mina klara farhågor rörande deras möjligen oavsättlige rådman från Huddinge och riksdagens moderatbänk. Jag svarar att tingsrättens meddelande är kränkande mot en seriös journalistveteran och författare och ber om precisering: är det tingsrättens avsikt att kränka mig, förolämpa mig så har tingsrätten lyckats – men se då till att jag blir åtalad!

ESTONIA, bortglömd under Östersjöns vågor sedan snart sjutton år. Det vore fel att påstå att sanningar precis kryllar där hennes bogvisir skulle ha suttit. I själva verket är sanningarna i dag lika fåtaliga och lögnerna lika många som den natten då hon la sig till rätta på så där en 80 meters djup. I dag ska vuxna tävla mot femteklassare, vem klarar den här frågan:

”Vore det bra eller illa att ta upp ESTONIA till ytan och kolla om hon blev söndersprängd?”

Femteklassarna skulle säkert ha sitt svar klart, men hur är det med de kritstreckrandiga?

Göteborg har heller inte varit överlupet av sanningar på sistone. Nu ska den mutbestänkta kommunledningen införa en slags självdeklaration för sina kritstreckshöjdare: tänk igenom så att du talar sanningen! Låter lamt i överkant, tycker göteborgare på såväl Järntorget som Avenyn.

Kärnkraften var inte ofarlig , ja det var ju just vad den sannolike Tage Danielsson deklarerade. Jag tog fram Bonniers Lexikon från det naiva 60-talet: jo då, allt var väl beställt med den spirande kärnkraften, och några risker kunde inte anas vid horisonten. För resten skulle kärnkraftföretagen stå för allt försäkringsansvar, så det så. Kanske staten ginge in med några kronor.

Jag stod på olika pallar och lådor och lastflak den gången, och visst hade vår förkättrade linje 3 viss framgång. Men vi vann inte, och tygbagen med ”Nucléaire – non merci” fick hänga arbetslös i garderoben. Vi vädrade den här om dagen och en gammal dam kom fram: ”Ingen kärnkraft, nej just det. Jag var också med på den tiden!”

På den tiden. I dag har vi Japantiden, och Fukushima har passerat Harrisburg med råge och börjar dra iväg mot Tjernobyl. Lite sanning här skulle inte skada. Den japanske premiärministern ser rädd och försagd ut i TV: vi öser så mycket vatten vi kan, säger han. Finns någon manual för fixande av en läckande, sprickande, osande reaktor? Skulle inte tro det.

Detta var några punkter där det inte skulle skada med ett par sanningens pärlor. Så här är det: En lögn, som inte störs av naiva personer som går omkring och undrar, falnar så småningom och dör. När den väl är död, och de nya generationernas folk ser på de gamla kvarvarande som något på Riksmuseet, då kan det vara för sent med sanningar...

ESTONIA, ja det var då det. Palme, ja det var visst något bråk på Sveavägen…

Tillsätt en sanningskommission!  Eller vill dagens makthavare inte se sina lögner granskade? Då får väl en internationell organisation rycka ut. Rycka in. Vi har ju så många som vi ser i strikt klädsel i TV: EU. FN med dess säkerhetsråd, G 7… Ta av er de fina kavajerna och ta på de vita skyddskläderna från Tjernobyl, Harrisburg, Fukushima…

Sven Anér