Högmålsbrott?

21.3.2011. Leif GW Persson presenterade för snart en månad sedan sin uppseendeväckande – för att komma från det hållet – teori om Palmemordet: polisiär och militär och säkerhetsbaserad sammansvärjning!

Är inte detta högmålsbrott, det allvarligaste brott som kan tillfogas ett land, en stat? Jag tar fram lagboken igen och prövar några paragrafer i brottsbalkens 18:e kapitel, ”Om högmålsbrott”,

1 §: Den som med uppsåt att statsskicket skall med vapenmakt eller eljest med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten skall sålunda framtvingas eller hindras, företager handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, dömes, om det ej är högförräderi,  för uppror till fängelse i tio år eller på livstid eller, om faran var ringa, i lägst fyra och högst tio år.

Ja. jag känner igen domedagsformuleringarna, jag har citerat denna paragraf tidigare. Bloggbesökarna kan ju själva pröva hur denna paragraf kan vara tillämplig på fallet Dekorimamannen – precis eller näst intill? Det kan onekligen bli en bedömningsfråga, men ärendet är aldrig hänskjutet till minsta lilla tingsrätt. Det har heller inget annat ärende någonsin blivit; prejudikatraderna under paragrafen är tomma.

2 § gäller brott mot kungen och likställd, heller aldrig prövad. Vad det brottet skulle kunna tänkas heta säger inte lagen, kanske aningen märkligt.

3 § Den som med uppsåt att brott skall förövas mot allmän säkerhet eller medborgares frihet samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, dömes för väpnat hot mot laglig ordning till fängelse, lägst sex och högst i tio år.

Ja, läs igenom ett par gånger. Detta närmar sig en klockren beskrivning av ”Stockholms försvarsskytteförening” och kanske även av ”Föreningen mordet på Olof Palme 1986 – MOP 86”. Också här blir det en bedömningsfråga, att analyseras av sittande rätt, om någon sittande rätt skulle vara intresserad.

Allt beror förstås på uppsåtet. Om rätten skulle tro att det verkligen handlade om en ”försvarsskytteförening” vore ju allt gott och väl, men om rätten granskade deltagarnas namn och funne att flera av namnen kunnat kopplas till närheten av ett mord på en statsminister kanske rätten bleve tveksam. Första namnet en krigsmaterielexpert som påstår sig ha hittat mordkulorna från Sveavägen, andra namnet baseball/piketpolis, sista namnet vapenhandlande polis, skjut- och säkerhetsexpert samt Holmérs glasmästare – ja ja. Är föreningens stadgar godkända av någon försvarsmyndighet?

4 § Om någon bildar eller deltager i sammanslutning, som måste anses vara avsedd att utgöra eller med hänsyn till sin beskaffenhet eller det ändamål för vilken den är bildad lätt kan utvecklas till ett sådant maktmedel som militär trupp eller polisstyrka och som icke med vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten, eller ock för sådan sammanslutning tager befattning med vapen, ammunition eller annan utrustning, upplåter lokal eller mark för dess verksamhet eller understödjer den med penningar eller å annat sätt, dömes för olovlig kårverksamhet till böter eller fängelse i högst två år.

En bedömning, igen. Stockholms försvarsskytteförening stämmer på de flesta av lagens punkter in på ovanstående beskrivning, och i en rättegång finge förstås utredas vilket ”syftet” varit med föreningen: försvara Stockholm eller, ja, eller motsatsen? Jag har tidigare understrukit vilka otäcka känslor ordet ”kårverksamhet” rör upp; 30-talsminnen kring Munckska kåren mm.

Jag går tillbaka till några skrivelser som genererades år 2005, då jag försökte utreda förhållandena kring Stockholms försvarsskytteförening. Det visade sig då att föreningen 18.3.1987 blev medlem av svenska pistolskytteförbundet. Men, för att få bedriva ”praktiskt skytte (Combat)”, meddelar en utredande kriminalinspektör, ”krävs en godkänd utbildning och att föreningen är ansluten till SFPS”, dvs ”Sveriges förbund för praktiskt skytte”.

Och denna ”försvarsskytteförening” har i allra högsta grad bedrivit Combat-skytte, stridsskytte, uppenbarligen helt emot reglerna, men ingen instans har ingripit, allra minst försvarsmakten, som i andra hand finansiellt stöttade försvarsskytteföreningen via pistolskytteförbundet.

Helt ostörda har medlemmarna i föreningen fått ägna sig åt sin uppenbarligen olagliga ”Combat”-hobby, och därmed gett sig in på – olovlig kårverksamhet? Det finge bli en bedömningsfråga, men ingen har vågat sig på att bedöma, i denna mörka samhällszon.

Rimligen borde hela denna försvarsskytteförening prövas – tillsammans med en utredning i botten (så ofta jag skriver det, utredning i botten…) av de sällsynt otäcka initialerna och siffrorna: MOP86.

Denna förening (för?) mordet på Olof Palme, MOP86, har aldrig utretts, ens på ytan. Den spelar en framträdande roll i den likaledes sällsynt otäcka mailserie som utgjorde upptakten till min bok om Anti Avsan, och jag har på ett antal sätt försökt intressera myndigheter för saken, men förgäves; jag har egentligen inte fått något svar.

Jag vet inte vilka som är medlemmar, även om en lång namnlista i anslutning till mail nr 14 (i min numrering) ger många tänkbara namn. Dessa namn ingår i mailserien, men jag har inte tryckt av dem i min bok. Det efterföljande mailet, nr 15, avslutas så här:

Att Anér är intresserad av Estonia beror bara på att han vill skydda sina kommunistpolare.

Nej, nån konferens med föreningen MORDET PÅ OLOF PALME (MOP86) kan vi inte ha!

Det är ofta så här: jag skriver ut texter från långt tillbaka, men när jag ser dem på nytt, känner på dem på nytt, så stiger otäcka dunster upp, nästan otäckare än då jag första gången skrev dem.

Paragraferna 1, 3 och 4 i brottsbalkens 18  Kap. ”Om högmålsbrott” finns snyggt och prydligt intagna i lagboken. Inga tryckfel, svart på vitt. Det går bra för en hugad åklagare att slå upp (sidan 748 i min upplaga) och läsa den ganska finstilta texten. Det går också bra för en hugad polis att utreda MOP 86; han kommer att hitta många kolleger. Hur många kolleger kan jag inte säga, eftersom jag inte fått se någon matrikel utan bara ett utdrag i mail nr 14.

Medlem av Stockholms försvarsskytteförening: Anti Avsan

Medlem av MOP86: Anti Avsan (även ordförande?)

Baseballpolis vid Stockholmspolisens första vaktdistrikt, där Olof Palme sköts: Anti Avsan

Rådman vid Stockholms tingsrätt: Anti Avsan.

Moderat ledamot av Sveriges riksdag: Anti Avsan

Hörd en gång, upplysningsvis, aldrig konfronterad med Dekorimas huvudvittnen: Anti Avsan.

Sven Anér