Fallet Anti Avsan: rättsstaten gör ingenting, riksdagen måste ingripa!

26.9.2013.

Likalydande skrivelser till riksdagens justitieutskott och konstitutionsutskott

Detta är en dubbel larmsignal, till två av riksdagens centrala utskott, JU och KU!

Jag har nyss avsänt skrivelser till JU och KU separat. Jag återkommer nu med denna skrivelse, ställd till båda utskotten. Jag ger en komprimerad bakgrund, samtidigt som jag hänvisar de båda utskotten till bifogad text ”Dekorimamannen”, ett kapitel på sidorna 351-353 i Granskningskommissionens rapport.

Vad kommissionen här skriver – och som i princip torde vara författat av nuvarande JO Hans-Gunnar Axberger, som kommissionens huvudsekreterare - är nära nog det enda vi officiellt fått veta om händelserna vid Dekorima den 28 februari 1986, då Olof Palme sköts till döds.

Redovisningen är hårt komprimerad och är, enligt min bestämda uppfattning, klart partisk; jag ber de båda utskotten själva bilda sig en uppfattning. Kommissionen är klart ovillig att rikta några misstankar mot den av vittnet ”Anki” igenkände mannen från gymet i Upplands-Väsby.

Olle Alsén hade under sitt journalistiska arbete med saken ostridigt, vid besök på gymet, fått en passbild av Avsan identifierad som föreställande en person med direkt knytning till gymet. Anki kände igen gym-mannen vid Dekorima, varför stor, kanske total, möjlighet föreligger att gymmannen är Anti Avsan vid Dekorima.

Som synes av kommissionens framställning håller kommissionen, och förmodligen också utredande polis, frågan öppen. En helt avgörande brist i utredningen är att Avsan aldrig konfronterades med Anki och Anneli, vare sig live eller via visade bilder. Polisen har aldrig visat upp någon ytterligare person som skulle kunna tänkas vara igenkänd av framför allt Anki. Allt pekar, enligt min bestämda uppfattning, på att det var Anti Avsan som befann sig vid Dekorima sekunderna före mordet, och allt pekar också på att det var Avsan som sköt det dödande skottet.

Som framgår av kapitlet om ”Dekorimamannen” presenteras ”gym-mannen” som både ”undflyende” och som hörd av polis, vilket är svårförståeligt. Avsan hördes av rikskriminalpolisens ordinarie Palmeutredare, enligt uppgift den 14 april 1993, inte av de speciella internutredare som alltid ska utreda misstänkta poliser. Enligt kommissionens korta referat av Avsan-förhöret har förhöret endast presenterat tidigare för polisen allmänt kända uppgifter om Avsan. Förhöret har uppenbarligen, om kommissionens anmärkningsvärt korta referat är korrekt, avhållits endast rent upplysningsvis; Avsan har inte varit misstänkt.

Det nämns vidare att Avsan fått hustrualibi, givetvis av tvivelaktigt värde.

Ja, jag ber kommissionerna själva läsa avsnittet ur kommissionsrapporten. Avslutningsorden

Den i uppslaget förekommande Anti A. har såvitt kan bedömas ingenting med dekorimamannen eller de finska flickorna att göra

framstår som uppseendeväckande; kommissionen har önskat att till varje pris fria Avsan, samtidigt som den avslutningsvis i rapporten skriver att

misstankarna mot Christer Pettersson har successivt stärkts.

När det i dag står helt klart, att misstankarna mot Christer Pettersson var falskeligen fabricerade av polis och åklagare, visar detta ställningstagande att Pettersson under hela det långa kommissionsarbetet framstått som närmast självskriven Palmemördare, medan alla misstankar mot Anti Avsan som Palmemördare viftas bort utan att i egentlig mening ha granskats.

Min sammanställning har sålunda bland annat velat visa att Avsans koppling till statsministermordet aldrig rättsligt prövats, vilket givetvis är djupt anmärkningsvärt, i synnerhet som Avsan i år, 2013, på fråga från en äldre poliskollega om ”det var han som sköt Olof Palme” svarade:

Nä nä, vi har sådan uppbackning att ni aldrig kommer att ta oss!

Ett i alla avseenden märkligt yttrande, som inte avfärdar misstankarna mot Avsan, utan i högsta grad hålls levande av Avsan själv.

Så till juridiken i ärendet, jag ska ta det kort. Avsan är sålunda hörd endast upplysningsvis, aldrig som misstänkt, och han har aldrig behövt medverka vid en vittneskonfrontation av något slag. Rikspolisstyrelsen och RÅ har knappast snuddat vid Avsan.

Det är denna situation som jag anser ohållbar. Jag har i 27 års tid, via ett otal hänvändelser till RPS och RÅ, sökt fästa rättsstatens uppmärksamhet vid fallet, men jag har år från år avfärdats utan motivering. Sakförhållandet belyses utförligt i min bok De sammansvurna, 2011, där hundratals avfärdanden återges.

Den svenska rättsstaten vill inte röra vid Palmemordet, och den vill framför allt inte röra vid Anti Avsan. En drive pågår för närvarande över min blogg

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

till vilken mina adressater hänvisas. Driven har beteckningen ”Åtala Sven Anér”, och jag har själv anslutit mig, i den absoluta övertygelsen, att den stora möjligheten att ärendet kan gå vidare, är att ärendet, inklusive all hittills hemligstämplad dokumentation, hamnar på rättens bord. Sålunda har inte en rad av de åtta vittnesförhören med Anneli och Anki offentliggjorts, något som jag har kallat för ett hån mot den svenska allmänhet som hålls utanför alla sanna informationer rörande dess statsministers våldsamma död.

Jag menar att en rättegång skulle ge utförliga besked om även andra viktiga delar av det hittills mörka händelseförloppet, bl a Lisbeth Palmes oförklarliga övergivande av Olofs ambulans halvvägs till Sabbatsberg, en händelse som torde vara unik i rättshistorien.

Saken spetsas ju dessutom till på ett mycket kusligt sätt, nämligen av det kända faktum att Anti Harald Avsan i dag är tjänstledig från sin tjänst som rådman vid Stockholms tingsrätt och i stället innehar förtroendeuppdraget att fungera som moderat ledamot av riksdagens justitieutskott; en statsministermördare bereder svenska lagar.

Kan mina adressater samtala med varandra, över utskottsgränserna? Kan ni gemensamt hitta en väg ut ur dagens absoluta stillestånd? Avsan vill inte anmäla mig för förtal, och rättsstaten vill heller inte agera på motsvarande sätt, vilket, menar jag, är skam och nesa för denna rättsstat.

Jag bidrar givetvis på alla sätt med den assistans jag kan ge. Jag önskar era tunga besked i Sveriges ödesfråga!

Tacksam för besked om dnr och handläggare samt en första kommentar!

Sven Anér, 210814-5075, FK, DHS, SJF, SFF, undersökande journalist och författare, från 1948 vid DN och Sveriges Radio-TV, efter 1962 flitigt verksam bl a som författare, i ämnena kärnkraft (motståndare), 8 böcker, ESTONIAS haveri, 2 böcker, samt Palmeärendet, 17 böcker. Aldrig på någon avgörande punkt dementerad av regering eller myndighet.

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79. ./. Excerpt.

Debattinlägg, sänds till Uppsalatidningen, Box 1541, 751 45 Uppsala.

Moderate riksdagsledamoten Anti Avsan har av mig sedan fem år tillbaka kopplats till händelserna vid Dekorima i Stockholms city den 28 februari1986, då någon sköt dåvarande statsministern Olof Palme till döds.

RÅ:s och rikskriminalens utredning av detta mord går mycket långsamt, och jag har nu hos konstitutionsutskottet och justitieutskottet begärt att riksdagen träder in i de insomnade rättsvårdande myndigheternas ställe och ruskar liv i en utredning som i dag inte har styrfart.

Uppklarandet av vårt största och svartaste mord någonsin är en nationell ödesfråga, aktuell inte minst sedan Malmöpolisens register över 5 000 romer har riktat strålkastarna mot polisers sätt att bryta mot grundlagar.

Avsan, tidigare polis, sitter i justitieutskottet och bereder nya lagar åt den svenska allmänheten, kanske jag skulle nämna.

Sven Anér, Uppsala, journalist, författare.

./. Till red: Jag bifogar till redaktionen min inlaga, med bilaga, ställd alltså till KU och JU. Givetvis fritt fram att citera; detta är offentlig handling. Det är svårt att få gehör i de större medierna för text av det här slaget, men Uppsalatidningen agerar ju fritt och bestämmer själv.

Kollegial hälsning

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.