3.9.2013. Till Kammarrätten i Stockholm - ÖVERKLAGANDE.

Jag överklagar Rikspolisstyrelsens beslut

Kammarrätten i Stockholm, ärende APAL-428-265/13. Jag anför:

Jag vänder mig mot RPS enligt min mening ogrundade användning av ett sekretessinstitut, och jag får ett intryck av att RPS närmast utgår från att för en förundersökning i brottmål gäller i nära nog alla lägen sekretess. Motsatsen är fallet. En brottsundersökning i Sverige är öppen. Det är endast i absoluta undantagsfall som någon sekretess kan inträda, då efter ett domstolsbeslut som bygger på noggrant styrkta skäl. RPS avslagsyrkande innehåller inga styrkta skäl.

Jag ger ett exempel: RPS hävdar att ”den enskilde eller någon närstående” skulle kunna lida men av öppenhet. Men ingen närstående har så vitt känt uttryckt några som helst farhågor i den riktningen, varför denna hänvisning inte kan beaktas.

Jag önskar för Kammarrätten nämna att jag kring millennieskiftet tog kontakt med Uppsala Tingsrätt och begärde att få tillgång till  dokumentation som avsåg ett antal, ospecificerade domar i mål avseende mord. Jag fick omedelbart tillgång till 3-4 dylika domar från senaste tid. Det lades inga som helst hinder för mitt journalistiska arbete i sammanhanget: jag fick sitta ensam i ett rum vid ett bord, läsa och göra anteckningar.

Att obduktioner skulle kunna hemligstämplas, helt eller delvis, föreföll inte  vara aktuellt för tingsrätten.”Våra domar är helt öppna”, underströk en notarie till mig.

Mot denna bakgrund ter sig Kammarrättens ställningstagande i här aktuellt fall anmärkningsvärt. Enligt Kammarrätten borde, verkar det, alla obduktionsprotokoll vara hemligstämplade, eftersom det ligger i sakens natur att vid praktiskt taget varje mord åtminstone någon anhörig drabbas, och eftersom jag måste utgå från att skillnad inte görs på person.

Skulle någon skillnad göras beträffande ett så etablerat mordoffer, borde denna skillnad kännetecknas av mer än normal öppenhet, mer öppen info.

Om Kammarrätten fortsatt skulle hävda att sekretess delvis skulle föreligga rörande Olof Palmes obduktionsprotokoll, menar jag att det åtminstone vore RPS skyldighet att styrka ett dylikt påstått sekretessbehov med ett opartiskt expertintyg, där RPS yrkande eventuellt finge stöd.

Sålunda: stöd från anhöriga samt säkert stöd för en sekretessbegäran! Om dylik begäran skulle inkomma till Tingsrätten bör enligt min mening beaktas att detta i så fall inkommer över 27 år sent.

Jag vill tillägga: Mordet på statsminister Olof Palme är i alla avseenden det allvarligaste mord som drabbat den svenska staten och den svenska allmänheten, inte minst den senare. Det har under de gångna 27 åren alltid känts egendomligt att inte noggrann och total utredning framlagts för inte minst den svenska allmänheten, i synnerhet som någon begäran om sekretess utgående från Olofs anhöriga aldrig har offentliggjorts.

Och, Kammarrätten i Stockholm: obduktion tillgrips i syfte att skapa klarhet, inte mörker.

Mot bakgrund av ovanstående skäl överklagar jag sålunda Kammarrättens i Stockholm beslut, APAL -428-265/13, samt upprepar min begäran att obduktionsprotokollet avseende statsminister Olof Palme måtte omedelbart frisläppas för den svenska allmänhetens avgörande viktiga information.

Som bilaga till min skrivelse närsluter jag min skrift Mordet var känt innan det hände, Bokförlaget Kärret 2013, vilken beskriver några av bakgrunderna till det mord som i så hög grad förtjänar belysning. Ingen enda av mina uppgifter i skriften har efter utgivningen för tre veckor sedan på minsta sätt dementerats av regering eller myndighet.

Sven Anér, Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Skrift.