Kort fråga: varför tiger Aftonbladet?

13.09.2013
Aftonbladet släppte nyligen fram Staffan Heimerson som självsvåldig (?) kolumnist på en helsida, och, som jag kommenterat tidigare, kunde den något förvånade läsaren ta del av Heimersons och mitt samlade konstaterande: inte en siffra har varit rätt i den officiella Palme-rapporteringen. Inte en enda viktig siffra. Eller bokstav.

Så spanade jag – och säkert många med mig – under dagarna som följde – efter en kommentar i AB.. En sensationell text, som inte får tillstymmelse till uppföljning, är ingen text alls. Den har knappast publicerats.

Varför var Heimersons påpekanden så enormt känsliga, att varken ledarskribenter eller nyjetschefer vågade sig ut i manegen och kommentera: ”Vi återkommer till Staffan Heimersons sensationella avslöjande…”

Undertryckande av stora nyheter är exakt det som blågula svenska publicister – och med rätta – har fördömt som diktatorisk sedvänja: Sovjet, Nazi-Tyskland. Inte bara diktaturer; även USA har fått slängar av sleven.

Men när en stor tidning ställs mot väggen av en av sina egna (i det här fallet en skicklig och rutinerad publicist och nyhetsman) glömmer den stora tidningen alla sina intränade fina paroller och släpper sin Staffan Heimersson som en oönskad dräng i stallet; han sitter i Sydfrankrike och jobbar och har svårt att snabbt försvara sig.

När Palmeärendets sanna historia ska skrivas, i år eller nästa år, blir det omöjligt för forskarna att skippa Heimerson. Mig kan de förstås skippa. Eller…

Sven Anér

Nye chefred: Varför tillhör inte Palmeärendet SvD:s kärnämnen?

Jag vänder mig till Svenska Dagbladets senaste chefredaktör, Fredric Karén. Du presenterar denna söndag tidningens framtid, med ganska många ord men med föga av konkretion.

Du utlovar noggrannare bevakning av SvD:s ”kärnämnen”: vilka dessa är specificeras inte. Kärnämnen är över huvud taget en egendomlig systematisering. Jag kan förstå att en tidning vill koncentrera sin egen utåtriktade verksamhet på vissa nyhets- och kulturområden; en självklarhet. Men Karén, du verkar mena att även inkommande nyheter och uppslag bör sorteras in som tillhörande ”kärnämnen” eller inte. Skulle en nattredaktör, som får in en stor nyhet en afton, säga sig att ”den här nyheten faller inte inom våra kärnämnen, så den får ligga”?

Nej, nyheter låter sig egentligen inte behandlas, de har sin egen kraft och styrka. Ensam nyhet går med egen våg genom strömmen. En stor nyhetstidning kan inte exkludera stora nyheter, en självklarhet. Vi kan inte behandla medeltiden utan att nämna digerdöden, och vi kan, menar jag mycket bestämt, inte behandla Sveriges nya tid, utan att nämna att Olof Palme mördades samt att detta mord sänder svallvågor, fortsätter att sända svallvågor.

Jag översänder ett ex av min skrift ”Mordet var löst innan det hände!”

Den 32-sidiga skriften har väckt uppseende på nätet, inom bloggvärlden, och den har inte på någon enda punkt dementerats, vare sig av makt eller media.

Låt mig ta upp makten.

Sålunda skriver, i brev till mig, rikskriminalpolisen 2013-09-09:

Svar på från er inkommen skrivelse

24 augusti 2013 inkom en skrivelse från er till Rikskriminalpolisen. Till skrivelsen fanns bifogat ett häfte författat av er innehållande text rörande mordet på Olof Palme och den påföljande utredningen.

Jag uppfattar saken som att ni i skrivelsen efterfrågar en kommentar från Rikskriminalpolisen gällande det ni framför i det bifogade häftet.

Palmeutredningen är en pågående förundersökning som omfattas av sekretess enligt offentlighet- och sekretesslagen (2009-400). Nu liksom tidigare kommenterar vi inte den pågående förundersökningen.

Hans Melander

Jag hade, i det exemplar av häftet som jag tillställde Melander, förprickat ett 30-tal uppgifter och påståenden som jag önskade kommenterade, bekräftade eller dementerade; svaret blev det här.

Melanders rader ligger i linje med ett femtiotal svar jag genom åren erhållit från rikskrim: Vi svarar inte, vi kommenterar inte, vi dementerar inte. Rikskrims ständiga hänvisning till påstådd sekretess är osann. I några ytterlighetsfall kan domstol, efter förebringad utredning, medge avsteg från den öppenhet som gäller även brottsutredningar, men en kriminalkommissarie kan inte generellt besluta på detta sätt. Alla stora medier har egna rätts- och polisredaktioner, som till stor del baserar sitt arbete på ett öppet och fruktbärande samarbete med åklagare och polis – skulle ett sådant samarbete vara i lag förbjudet? Nonsens.

Men: rikskrims självsvåldiga ställningstagande kan kompletteras med förundersökningsledningens, vice RÅ Kerstin Skarps, evigt återkommande svar till mig

Som jag tidigare framfört lämnar jag inte några kommentarer på sådana synpunkter gällande utredningen (2013-08-15).

Jag utläser självfallet att varken åklagare eller polis har annat försvar för den rutinmässigt och avsiktligt vanskötta Palmeutredningen än det över kvartssekellånga tigandet. Enda möjligheten. Enklast så.

Nu vänder jag mig till dig, Fredric Karén och föreslår:

Räkna in Palmeärendet bland dina kärnämnen! Starta med att kontrollera om inte Sven Anérs senaste påpekanden i detta mörka ärende är korrekta? Tänk om de är korrekta, vartenda ett!

Om dina skickliga medarbetare kommer tillbaka och rapporterar att de inte hittar något fel i Anérs påståenden och slutsatser, ja då är naturligtvis gärdet upprivet, varefter SvD måste öppna sina spalter för den största mordgåta som någonsin hamnat på en nyhetschefs eller en chefredaktörs skrivbord.

Jag startade i den här branschen den 1 januari 1948, och jag släpper inte mitt yrke, vilket, för mig, ännu har samma tjusning, samma glans som då DN:s redaktionschef Sten Hedman sände mig till Sävsjö på en tågolycka: sex döda sedan en gammal vagn krossats och träkarossen splittrats. Jag kunde lämna några informationer som jag och DN visst blev ensamma om. Scoopets eufori, som du apostroferar.

Du har, Fredric Karén, i den skrift som jag på nytt översänder till SvD, det största scoop – om jag nu ska tala i så krassa termer – som SvD någonsin kunnat hantera: ta för dig! Belys alla aspekterna! Politiska, sociala, ekonomiska, historiska. Mänskliga.

Eller, givetvis: sänd mig ett mess där du berättar för mig att all den information som jag lämnat, i dag och under alla åren som gått, varit och är skrämmande osann! Det är bara att välja, Fredric Karén.

Ditt val kan komma att avgöra Svenska Dagbladets framtid.

Engagerad hälsning!

Sven Anér. Karlsrogatan 85 A. 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

-/- Mordet var löst innan det hände, Sven Anér, 2013.