”Polisiär åtgärd vid utredning av brott…”

12.09.2013

Jag gör som jag brukar: jag går till NE, när jag behöver konkretion, detaljkunskap: vilka bestämmelser gäller för vittneskonfrontation? När ska konfrontation sättas in, vilka åtgärder måste vidtas för bästa möjliga resultat? Få se vad NE säger:

Vittneskonfrontation, polisiär åtgärd vid utredning av brott när man har en starkt misstänkt gärningsman och vill undersöka om ett vittne kan känna igen (identifiera) denne. Vid en konfrontation får vittnet se ett antal personer uppställda på rad (ibland en uppsättning fotografier eller en videofilm) och ombeds sedan avgöra om gärningsmannen fanns bland dem. Ett utpekande kan i vissa fall, t.ex. vid våldtäkt eller överfall, vara det enda direkta bevis som föreligger. Sammansättningen av konfrontationsraden är viktig för att uppnå ett tillförlitligt resultat. T.ex. bör utseendet på samtliga personer i konfrontationsraden stämma väl på vittnets allmänna beskrivning av gärningsmannen. I samband med konfrontationen bör vittnet inte utsättas för inflytande från andra (helst vara ensam) samt vara informerad om att gärningsmannen kanske inte alls finns med bland alternativen. Om vittnet är ett barn bör en något annorlunda metodik tillämpas. Det är även viktigt att vittnets uppträdande, t.ex. kommentarer och känslomässiga reaktioner, dokumenteras under konfrontationen.

Lägg märke till att NE presenterar metoden vittneskonfrontation närmast som obligatorisk i de nämnda fallen, och några nackdelar vid tillämpningen räknas inte upp. Finns en starkt misstänkt gärningsman – ja, finns det det i fallet Anti Avsan? Ja, sannerligen. En igenkänd person, med vapen och walkie-talkie i hand!

”Vi har sån uppbackning”, ”skit i det, gör vad du ska!” – är inte detta en misstänkt person?

Att vittneskonfrontation inte arrangerades i Dekorimafallet är helt enkelt ett brott mot gällande polisiär förordning; så tolkar jag NE.

Konfrontation sattes i stället in mot åklagares och polisers syndabock Christer Pettersson: där passade det, för att få syndabocken fälld. Lisbeth Palme hjälpte till med sitt utpekande, en av de grövsta falskheterna i hela denna mörka affär, vilket inte vill säga litet.

I fallet Anti Avsan har denna uteblivna vittneskonfrontation medfört att bland annat mina egna anklagelser har studsat mot Sveavägens husväggar. ”Anti Avsan är inte och har aldrig varit misstänkt…”

Nä nä, vi har sån uppbackning så ni kan inte ta oss!

Så lyder Avsans mantra. Ja sannerligen, en enorm uppbackning: från en tidpunkt långt före mordet, kanske mot slutet av 1985, fram till i dag den 13 september 2013. Uppbackning på plats längs Brunkebergsåsens vindlande gator med poliser på plats, beredda att stå kollegan bi, uppbackning i polischefers och åklagares falska hjärtan.

När nu signalen går på Facebook, ”Polisanmäl Sven Anér”, måste den svenska allmänhet som suttit lurad och bedragen i över 27 år kunna dra ett friskt andetag och säga:

”Vi tänker inte bli narrade längre!”

Jag är uppriktigt glad över att mina vänner Maj Wechselmann, Olle Minell. Anders Salaj och inte minst Gunnar Wall finns med ute på Facebook. Vi har inte traskat patrull genom de många åren, utan värnat om våra egna åsikter, våra egna prioriteringar. I dag är alla gamla gränsdragningar ointressanta, vi visar upp en enad front mot den ondska i vars dy vi så länge trampat.

Gå in på nätet och anslut dig, du som läser detta! Du ska inte behöva bo i ett samhälle fläckat av lögn och narrspel, du har rätt att bo i ett land av frid och fred och sanning!

Sven Anér