Lördagsfunderingar kring poliser i Palmemordet

28.9.2013.

Aftonbladet skriver med stora bokstäver om den ”Johan”-affär med en polis inblandad, som Gunnar Wall för ett bra tag sedan lanserade i Aftonbladet. Jag har i allmänhet stort förtroende för Gunnar Wall, som en av de första som på kort avstånd följde polisspåret i Palmefallet, men något nytt har egentligen inte skett denna lördag, så vitt jag kan se.

Storyn: ”Johan” blev tillfrågad av en polis om han ville skjuta Palme. Nu har en f d polis hörts i fallet, men om resultatet sägs ingenting.

Om jag jämför med Avsan-fallet saknas tunga fakta, t ex att Avsan aldrig konfronterats med sina huvudvittnen, Anneli och Anki. Även annat förvånar i ”Johan”-affären. Varför är i dag en ”före detta polisman” hörd av de ordinarie Palmeutredarna. Så ska det enligt reglerna inte gå till. Så fort en polis är under uppsikt (vederbörande torde ha varit i tjänst då Palmemordet begicks), ska någon form av internutredning kopplas på, helt skild från den vanliga utredningen. Varför så inte har skett i fallet ”Johan” väcker undran.

Aftonbladets ovilja att röra vid Avsan-fallet är påfallande. Inte ens sedan toppkolumnisten Staffan Heimerson här om veckan tog upp fallet i AB:s spalter har tidningsledningen velat gå vidare eller ens referera, vilket känns kvavt.

Men: poliser, poliser… Gör inte den friska kärnans poliser snart revolt och begär sanningar på sina chefers bord?

I det accelererande fallet med den dubbelt skandalösa behandlingen av svenska romer är tidningar i dag märkbart tysta. Aftonbladet har en sidokommentar på kolumnistplats, det är allt, medan SvD är tyst.

Jag förvånas, som gammal dagstidningsjournalist. Sedan TV under fredagen visat det enorma utrymme som Stockholms stadsarkiv i många år har upplåtit för ”zigenarärendet” med, verkade det, nära nog tusentalet aktsamlare fyllda med oombedda kommentarer rörande romer (och deras barn!), har inget medium, så vitt jag kunnat se, brytt sig om att begära fram de faktiska handlingar som det är frågan om.

Ska behandlingen, genom årtionden, av svenska romer redan få somna in, till tonerna av ”det ska vi nog ta och titta på” och annat brus från politiker och tjänstemän som tagits på sängen?

TV-bilderna av de enorma salarna med ”zigenar”-blaj skakade mig som tittare, och uppenbarligen var integrationsminister Ullenhag också skakad, men i princip har Rosenbad ”inte haft en aning”, trots att en vitbok under ovisst antal år legat i princip klappad och klar, med publicering, sägs det nu, under veckan som kommer. Med texten obeskuren? Det får vi aldrig veta.

Och frågorna hopar sig kring dessa våldsamt utsatta romer. Har de någonsin fått mänsklig behandling? Har de. t ex, någonsin haft reell möjlighet att söka statliga eller kommunala tjänster? Hur många finns i dag i sådan tjänst? Hur har välbetalda svenska statstjänstemän fått för sig att de haft någon som helst rätt att granska romers hudfärg och kulör på ögonen?

Och ”hur har du det med skolgången, unge man?” Har det förekommit att denna skolgång, när den har förevarit, varit segregerad, mot föräldrarnas önskan? Har myndigheter över huvud taget tänkt?

Det är mycket i dag som klingar 30-tal, med, inte minst, nazistiska utrensningar av laglösa ”zigenare”.på kontinenten. Själv blev jag på mina föräldrars initiativ undersökt av en s k frenolog och till min fars särskilda glädje befunnen alldeles väldigt klok och intelligent, 10 kronor tack. Rastänkande.

Hur mycket har vi lärt?

Polisövergreppen har ju inte varit enbart skåningars. Hela rikspolischefen Svensons revir, från Ystad till Haparanda, har, med tillgång för dem som velat glutta, infiltrerats av hat mot romer. Passa er för småbarn i tredje och fjärde led, kolla dom!

Jag känner mig dovt tung i huvudet. Nyss låg jag på vår blåa soffa och såg allt i svart; det känns något bättre nu, sedan jag fäst mina tankar på ordbehandlarens pränt. Något bättre – men varför måste vi ständigt gå omkring med denna tyngd över vårt sinne, en tyngd som alltid vållas av människor, av oss själva? Vi flyr till Idolprogram i TV, men inget lättar.

Ska vi strunta i alltihop och bara leva vårt vardagsliv med skygglappar?

Nog med frågetecken. Ni bloggvänner är förstås ett stöd, medan romer förföljs, Palmeutredningen drivs i knapp styrfart, och Grönlands inlandsis blir till floder på våra gator.

Sven Anér