Till Norsk Filminstitutt

28.5.2011.

Norsk Filminstitutt

Dronningegate 16

N-0104 OSLO. Norge.

Idé kring en produktion i Palmeärendet, i anslutning till den förnämliga dokumentären om Moen i Trondheim.

Jag är journalist och författare, tidigare TV-producent vid SVT, och jag har skrivit flera böcker och utgivit debattidskrifter kring mordet 1986 på den svenske statsministern Olof Palme.

Jag blev skakad då jag just såg Moen-filmen, som ju otvetydigt visade på inte bara slarv utan direkt illvilja från åklagares och polisers sida. Exakt samma inställning, samma typ av händelser, har, enligt min bestämda mening, ådagalagts under de över 25 åren av s k utredning av Palmemordet.

Jag sänder om några dagar mina båda senaste böcker i ämnet. ”Palmemordet: Affären Anti Avsan”, 2009, samt den snart utkomna

”DE SAMMANSVURNA”, 2011.

Min tes, här givetvis mycket komprimerad, är denna:

Den svenske riksåklagaren, RÅ, och den svenska rikspolisstyrelsen, RPS, är själva direkt kopplade till mordet på Olof Palme år 1986 och har därför drivit aktuell utredning mot bättre vetande. Hösten 1988 lät dessa myndigheter misstankar om skuld falla på missbrukaren Christer Pettersson, trots att denne blev utpekad endast på deras egna tillverkade falska indicier.

Sålunda påstods Pettersson ha varit sedd på en plats I Stockholms city kl 23.10, och hunnit mörda Palme kl 23.28, trots att polisens fem egna, nyktra och trovärdiga vittnen samstämmigt förklarade omedelbart efter mordet den 28 februari 1986 att den person som vittnade att han sett Pettersson kl 23.10 i själva verket inte kom till platsen, biografen Grand vid Sveavägen, förrän kl 23.30. Parallellt har RÅ och RPS tillverkat ett s k telefonavlyssningsprotokoll som sagts visa att ett samtal från vittnet, Roger, till en av polisen avlyssnad knarklangare, Sigge, skulle ha ägt rum kl 23.15-21. Men vid denna tidpunkt hade, som nämnt, Roger ännu inte kommit till biografen Grand, varjämte det kan anses stå utom allt tvivel att Sigge inte befann sig vid sin bostadstelefon under denna tidrymd. Till råga på allt visar polisens ursprungliga protokoll att den som enligt telefonavlyssningsprotokollet någon gång skulle ha ringt hem till Sigge vore Sigges bror, också med förnamnet Roger! Denna diskrepans har myndigheterna aldrig förklarat.

Jag utpekar vidare, i mina båda senaste böcker, dåvarande piketpolisen, nuvarande rådmannen vid Stockholms tingsrätt och moderate ledamoten av Sverige riksdag Anti Avsan för mordet på Olof Palme. Denna anklagelse från min sida har aldrig motsagts av Avsan själv eller dementerats av nyssnämnda RÅ eller RPS; jag har endast fått höra att ”förundersökningssekretess råder”.

Där står saken i dag, på många punkter så lik Moen-skandalen. Christer Pettersson släpptes så småningom av brist på bevis (blev aldrig formellt friad av hovrätten) och fick viss kontant ersättning, men detta var inte RÅ:s och RPS förtjänst – tvärtom. Så sent som 1998 gick RÅ upp till Högsta Domstolen för att begära resning av hovrättens dom – men fick avslag.

RÅ söker resning i ett ärende som han själv falskeligen har arrangerat – djupare går inte att komma. Nå ja, Moen-affären visar som sagt paralleller. Denna Palme-affär, med förgreningar, ligger som ett tungt åskmoln – eller säg askmoln i dag – över hela det politiska Sverige, rättsstaten Sverige, polisens Sverige – och inte minst det mediala Sverige, där min första bok, om Avsan, inte har fått recenseras i någon stor tidning och där jag har fått uttryckligt besked från RÅ att jag ska sluta att störa ämbetet.

Ingen av mina sakuppgifter – från det att jag började bevaka Avsan-affären hösten 2007 – har någonsin dementerats över huvud taget; det är uppenbart att svenska myndigheter fruktar öppen rättegång i ärendet. Detta är anledningen till att jag vänder mig till Norsk Filminstitutt. I Sverige är vi hemmablinda och hemmarädda. En norsk produktion skulle på ett helt annat sätt se öppet och opartiskt på detta stora svarta ärende och inte väja för myndigheters dekret.

I Sverige har nyligen spelats in en dokumentär av fact/fiction karaktär, vilken delvis berör Palmemordet; i vilken utsträckning vet jag ännu inte, eftersom filmen inte är färdigklippt; biopremiär kring jul, sändning bl a SVT (och NRK?) under 2012. Viss sekretess råder kring filmen, och som medverkande expert kan jag ännu inte tala fritt. Filmen ger dock ingalunda den totala Palmemordsbilden utan snuddar vid denna på ett mer filosofiskt plan.

En NRK-film om detta stora mörka kapitel i svensk och därmed internationell nutidshistoria skulle, det är jag förvissad om, rensa dimmorna, bryta isen.

Jag sätter stort värde på en kontakt.

Sven Anér. Öster Edinge 271, S-740 10 Almunge. Sverige. (46)174-500 66,

Kort CV. Född 1921, stud-ex Uppsala 1939, fil kand Uppsala 1946,  civilekonom Stockholm 1947. Dagens Nyheters redaktion 1948-62, SVT 1963-71, därefter frilans TV-producent, journalist och författare, 32 böcker, förutom Palmemordet, kärnkraft (motståndare) och, utförligt, ESTONIA-katastrofen.

Jag gör alltså nu så här: DE SAMMANSVURNA utkommer först om några dagar, varför jag sänder detta brev direkt och låter de båda böckerna komma efteråt under nästa vecka.

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com