Hur har det gått då? Tackar som frågar: bra. Då och då har jag väl sett på mina medmänniskor med antydan till visst stöddigt moraliserande, annars lugnt. Hopp över skaklar har inte känts lockande, helt enkelt.
Det som tycks framstå som helt klart är kungens intresse för starka drycker, i Noppes och Ajes och de andras lag. Rejäl alkoholförtäring har uppenbarligen varit påbjuden när kungen träffar the boys in the back room, här gäller det att koppla bort bekymret med tronen och spiran och drottningen, lossa på slipsen, vi är väl för fan människor…
Det är i den miljön av, i klartext, för mycket sprit, som monarkens och monarkins bekymmer bör ses. Ingen dansar nykter, och onekligen dricker ingen nykter. De drycker som intas i Noppe-gänget (på dennes egen klubb, minsann) är obegränsat tillgängliga, och om barnotor bryr sig ingen. Sprit, som finns framställd, dricks så länge sprit finns att dricka – detta vet de allra flesta i detta land, inget stort forskningsrön.
Om Noppe en afton hade låst sin klubb, och kungen i stället t ex hade gått med sin drottning och sett Aida från den kungliga teaterns kungliga loge – ja, det hade inneburit en kulturrevolution, en social revolution. Kungen skulle ha börjat se andra ting. Inga märkligheter, efter spritens falska krydda. Konversation med aningen av tanke, kanske. Om jag låter svavelosande så tar jag risken.
Det speciella sus, som följer med ”in i dimman”, har tydligen följt de kungliga övningarna, och i detta sus av klirr och Burt Bacharach försvinner rätt mycket av vett, rätt mycket av sans, i de slitna groggvitsarnas spår.
Kultur är farlig att visa upp som generellt skådebröd. Kultur kan föda hyckleri. Men drajare (ta det försiktigt med martinin!) skapar ingen kultur alls, endast näktergalningarnas trötthet.
Var det här självklarheter? I så fall en sorts självklarhet som aldrig nämnts i klartext i det våldsamma svall av synpunkter på monarken och hans ensliga ö. Spola kröken – en tanke, kungen? Kanske är det så enkelt?
Sven Anér
Ur svenska hjärtans djup en gång
en samfälld och en enkel sång (kaffeflickorna doar i fonden)
som går till kungen fram!
Var honom trofast och hans ätt,
gör kronan på hans hjässa lätt,
och all din tro till honom sätt,
du folk av frejdad stam! (Mille och gänget)
O Konung, folkets majestät
är även ditt: beskärma det
och värna det från fall!
Stå oss all världens härar mot (se upp Nato och dumma moskoviter!)
vi lägga dem inför din fot –
en kunglig fotapall
Men stundar ock vårt fall en dag,
från dina skuldror purpurn tag
lyft av dig kronans tvång (kalla på Vickan och Daniel!)
Och drag de kära färger på
det gamla gula och det blå
och med ett svärd i handen gå
till kamp och undergång! (Undergång?)
Och grip vår sista fana du
och dristeliga för ännu
i döden dina män! (Nu kör det ihop sig, kungen!)
Ditt trogna folk med hjältemod
skall sömma av sitt bästa blod
en kunglig purpur varm och god,
och svepa dig i den. (Måste vi?)
Du himlens herre, med oss var
som förr du med oss varit har,
och liva på vår strand
det gamla lynnets art igen
hos Sveakungen och hans män (Noppe och grabbarna)
och låt din ande vila än
ut över Nordanland!
När sjöngs hela Kungssången sist? Kan jag undra. SA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"