Redovisa baseballigan!

6.5.2011. Aftonbladet i dag:

Ingick i Basebolligan – misstänks för flera brott

Polismannen ingick i den beryktade Basebolligan på 80-talet, men fick behålla jobbe. Nu misstänks han för flera våldtäkter. Samtidigt är ytterligare tre polismän häktade i olika våldtäktsutredningar.

Tidigt i måndags morse greps den 53-årige polisen av sina kolleger. Han hade då varit anhållen i sin frånvaro en knapp vecka. Polismannen misstänks för flera våldtäkter. En av dem ska ha ägt rum i slutet på september förra året. För den andra våldtäkts- misstanken anges brottstiden till augusti-september.

”Rensa gatorna”

Dessutom misstänks polismannen för narkotikabrott. ”Min klient förnekar brott”, säger advokat Per Durling.

Den misstänkte polismannen ingick i början på 80-talet i den ökända Basebolligan som misstänktes ta lagen i egna händer och använde brutala metoder för att ”rensa upp på gatorna”.

Så långt inledningen av Aftonbladets artikel. För ett par månader sedan hade en av besökarna på min blogg lagt ut en lång lista med namn på polismän som uppgavs ha tillhört baseballigan. Jag tog bort listan, där jag visserligen kände igen flera namn men inte hade den fullständiga överblicken. Antalet namn på denna lista var 20, alla tydligen i livet.

Själva baseballigan (jag ger den en amerikansk stavning) lever också, uppenbarligen. Till ligan hörde, som en av de ledande medlemmarna, Anti Avsan, medlem och möjligen ledare av den ljusskygga MOP 86, ”Föreningen mordet på Olof Palme”, som tydligen trädde till när baseballigan började avvecklas. Medlemmar av baseballigan/MOP 86 återfanns också i den polisinspirerade Stockholms försvarsskytteförening, med Anti Avsan som första namn.

Jag har tidigare på bloggen redovisat Stockholmspolisens egen beskrivning 1984 – året då Catrine da Costa mördades – av baseballigans verksamhet, och jag återger denna beskrivning på nytt:

Satte sig över givna instruktioner – arbetade utan befälsstyrning – utövade polistjänst i strid mot officiell policy – på goda grunder misstänktes för övervåld i tjänsten – fortlevde trots ”upplösning” och omorganisation – arbetade inom ett distrikt där det förekom ”med polisrollen oförenliga attityder” och där ledningen inte ingrep mot känd könsdiskriminering.

Men detta syndaregister redovisas, av granskningskommissionen, utan rädsla, utan insikt. Ett par diskreta pekpinnar:

I ledningsansvaret måste därvid ingå åtgärder som inom organisationen och samhället i övrigt visar att detta inte tolereras –

”inte hoppa över skaklarna, pojkar”, säger rektor Axberger.

Granskningskommissionen noterar några av förhållandena, men är inte särskilt upprörd.

Finns anledning att vara upprörd? Ja, sannerligen. De unga baseballpoliserna hade uppenbarligen andra ideal än de normalt polisiära, och de kunde riskfritt, år efter år, uppträda civilklädda och i baseballmössor, utövande sin egen makt på stan.

Idén var Hans Holmérs, och han ingrep aldrig mot våld och övervåld. Tvärtom tycks detta ha varit en grupp tuffingar helt i länspolismästarens smak; de höll snyggt på gatorna och tog hand om ”slöddret” (Avsans favoritord) till den högt värderade chefens glädje.

Dags att fråga: hade mordet på Olof Palme över huvud taget kunnat äga rum, på sätt som skedde, om inte baseballigans trimmade kamrater funnits att tillgå? Mördaren rekryterades från deras led, och själva ställde många av dem upp för viktiga roller på stan: vakthållning, passning, stopp för farliga sanningar – och, i tidernas fullbordan, som okunniga men av Hans Holmér efterfrågade livvakter, för att ge lite glans av äventyr kring den oförvägne och obyråkratiske, enväldige utredaren av ett Klarapolisen närliggande mord på en statsminister.

Baseballigan sitter som en böld i hela Palmeaffären, men den bölden har hittills inte fått skäras: bakgrund, uppträdande den 28 februari 1986, agerande efteråt, agerande i dag. Ingenting skurert, ingenting utrett.

Om de svenska rättsvårdande instanserna äntligen beslöt sig för att glömma den falska Christer Pettersson-affären, skrämmande i åminnelse, och i stället trängde in i brottets förhistoria, skulle en granskning av baseballigan, av den hemliga MOP 86 och av den nästan lika hemliga Stockholms försvarsskytteförening te sig självfallen.

Som sagt: hade mordet kunnat exekveras så snabbt och tufft om inte en färdigtrimmad kår av utanför lagen-poliser stått till förfogande, så gärna stått till förfogande? Jag tror inte det.

Grunden för detta svarta attentat måste ha varit en utbildad kår på plats, gripbar när någon visslade i pipan. Någon annan sådan grupp fanns inte i Stockholm, självfallet inte.

Granska baseballigan i dess olika formationer och framtoningar? Men vem ska granska? Skulle Beatrice Ask våga? Bengt Svensson, rikspolischefen? Riksåklagaren? Nej, tyvärr inte. Naturligtvis inte. För en sådan genomgripande aktion fordras oräddhet, frihet från tidigare idéer och rutiner, heder helt enkelt. Och i dagens Stockholm är det ont om den varan.

Några som borde ha ett djupt intresse för en granskning i botten av allt som hör till baseballigan och Palmemordet är rimligen dagens unga poliser. De under 50-55, som inte kan ha något ansvar för vad som hände i vad de ser som forntiden men som just därför borde vilja se en klarhet, äntligen.

Holmér och hans baseballmän ville ”rensa gatorna”. Dags nu att rensa den tidens polisarbete, den tidens poliskår. Gör upp en officiell förteckning över hela baseballgruppen; den sk Norrmalmsutredningen från 1984 borde kunna vara till god hjälp. I den utredningen finns alla anmälningar mot poliser under en viss tid antecknade, men omfattar förteckningen alla baseballpoliser?

”Sol över Klara” hette en gammal Edvard Persson-film. Släpp in lite solljus över Klaras polis!

Sven Anér

Min senaste bok, ”Palmemordet: DE SAMMANSVURNA” finns föranmäld hos internetbokhandelns ”Bokrondellen” och utkommer kring den första juni 2011. Nyskrivet material interfolierat med bloggtext. Kampen stannar inte av.

En EWK-teckning av Hans Holmér med pannan i djupa veck illustrerar omslaget till DE SAMMANSVURNA.       Sven Anér