Jag översänder min senaste bok, ”Palmemordet: DE SAMMANSVURNA” , för benägen anmälan, för kommentar.
Boken har delvis legat ute på min blogg
www.svenanerpalmemordet.blogspot.com
men mycket är nyskrivet, och materialet presenteras nu i lättläst bokform. På en blogg svirrar texterna snabbt förbi, här blir det lättare att läsa med behållning och eftertanke – välkommen!
Det här är en sådan dag då jag vill undra om vi upplever svensk historia – jag tror det. Rojalismens betongfasta högborg, Svenska Dagbladet, öppnar sin Brännpunkt för ett högdramatiskt inlägg från Republikanska föreningens ledande företrädare, som rent ut skriver:
Det finns inga argument kvar för att behålla ett föråldrat statsskick som monarkin är.
Och finns därmed en koppling till den stora fråga som DE SAMMANSVURNA tar upp, mordet på kung Carl XVI Gustafs främste troman, statsminister Olof Palme?
Ja, det menar jag. För tänk efter: vad hade hänt om dagens statsminister, Fredrik Reinfeldt, hade gått till kungen och sanningsenligt informerat om att Olof Palme skjutits inom ”en konspiration av poliser, militärer, säkerhetspersoner” (Leif GW Persson, ett aldrig dementerat yttrande)? Vad hade hänt? Skulle kungen, hur föga intresserad av samhällsfrågor han än må vara, ha sagt jaha, än sen då?
Jag tror inte det. Nog måste i så fall några skärpta personer inom hans familj, inom det s k hovet, ha sagt ifrån: nu kan du inte vara med längre!.
Så är det: på varje punkt har det alltsedan mordet den 28 februari 1986 varit absolut nödvändigt för den svenska statsledningen att hålla tyst om detta mord, att ljuga, att dölja alla farliga sanningar. För den svenska rättsstatens heder, för folkets stöd, för monarkins fortbestånd.
Det går inte att tänka sig en Reinfeldt förklarande för kungen att ”sorry, det blev inte bra det här, men kanske kungen är beredd att vända blad?”
Allt som i dag kopplas till den sanna beskrivningen av Palmemordet blir groteskt. En baseballpolis från den ökända A-turen i Klara, som beordras skjuta den statsminister han har i uppdrag att värna, får med statlig support avancera till befattningar som domare och som moderat riksdagsledamot, allt medan det förundersökningsledande riksåklagarämbetet låtsas som om ingen fara var på färde samt informerar Sven Anér att ämbetet inte längre vill ha med denne bångstyrige journalist att göra; han är inte välkommen för samtal.
I denna atmosfär har hittills, tyvärr, de allra flesta medier varit tysta. Mina uppgifter har inte kontrollerats. Blotta tanken på ett statligt arrangerat statsministermord har uppenbarligen framkallat rysningar, och när rikspolisstyrelsens egen man, Leif GW Persson, berättar sanningar om en konspiration inom rättsstaten kallas han raskt upp till rikspolischefen, som på order från högsta ort beordrar Persson att hålla tyst. Och Persson lyder.
Jag vädjar nu till mina adressater: undersök med egna kvalificerade resurser, skriv! Vi finns i dag inte riktigt i vårt vanliga ingrodda samhälle. Det blåser nya vindar. Kungen kanske faller, mot en fond av fnittrande kaffeflickor, och mordet på Olof Palme, sedan länge i praktiken avslöjat, kanske formellt kan klaras upp. Mediers ansvar är stort – jag hoppas att ni tar detta ansvar.
Alternativet är förstås en anklagelse mot den bångstyrige för förtal eller annat användbart lagrum. Jag har i åratal begärt en rättsprocess, varvid alla hemliga handlingar skulle komma upp på bordet, men en sådan process har uppenbarligen inte varit önskvärd. Håna och trakassera Sven Anér har fått räcka, han tystnar väl ändå snart!
Nej, jag tystnar inte. Inte så länge jag själv och ordbehandlaren står rycken!
Det är om detta DE SAMMANSVURNA handlar. Om ond bråd död, om evig ond lögn.
Sven Anér, Öster Edinge 271, 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
Ska Sverige lära andra länder rättssäkerhet?
26.5.2011. Till avgående Chefen för kriminalvårdsstyrelsen Lars Nylén.
Lars – mina ögon tårades när jag denna eftermiddag, i Ekot, hörde dig berätta om ditt kommande jobb som internationell presentatör av Sverige som rättsligt föregångsland – Sverige?
När vi ganska ofta träffades på 90-talet på ditt chefsrum på rikskrim hade vi god kontakt, och jag fick den gången intrycket att du innerst inne mycket väl visste vad Palmeutredningen egentligen handlade om. Att bedriva ett uppehållande försvar, att hålla envisa journalister någorlunda nöjda. Men jag såg ju på hela ditt framträdande att du visste att detta var ett stort svart skoj, i något slags förfelat försvar för ”statsnyttan”. Jag såg hur du agerade tillsammans med Palmeutredarna, Åke Röst bland andra; du avstod från att gå in i vanskliga och illavarslande detaljer: ”det där får grabbarna hålla på med”. Palmemordet var inte ditt bord, jag märkte det.
Men att du skulle ha varit ovetande om vad som faktiskt hade hänt, som hände då, och som fortsatte att hända - nej, you can tell that to the marines. Palmeaffären var ett elände som du hade fått ärva, från toppenkolleger av Hans Holmérs och Tommy Lindströms sort; deras falskhet satt i väggarna i huset vid Polhemsgatan. Holmér finns på mitt bokomslag i EWK:s version, pannan i de djupa vecken. En ledande SAMMANSVUREN.
Som du ser har jag skrivit en bok om DE SAMMANSVURNA, delvis hämtad från en blogg jag drivit i ett och ett halvt år. Det märkliga med den boken är att ingen enda av mina flera hundra framlagda sakuppgifter har dementerats! Inte av dina efterträdare, inte av Beatrice Ask, inte av Kerstin Skarp, inte av Stig Edqvist, som i tre år undviker att komma till telefonen då jag ringer. Jag blir alltså aldrig dementerad. När jag ber Skarp bekräfta eller förneka att Anti Avsan sköt Olof Palme till döds vid Dekoirima får jag ett icke-svar: ”Förundersökningssekretess – och jag förbjuder dig att söka mig för ett samtal!”
Är detta ett land var högsta rättsinstanser du ska gå i god för, ute i Europa? Jag föreslår att du inköper DE SAMMANSVURNA (i bokhanden kring den 3 juni) och ser om du själv har något att dementera – hör av dig!
Naturligtvis är jag besviken på dig. Lars. Du var en angenäm samtalspartner – då vi bl a kunde tala om din gamle kollega Gösta Söderström. Men substansen i din framställning var vag och motvillig och undanglidande: ja, ja, Palmemordet…
Själv har jag i över 25 år tagit som min livsuppgift att hitta den sanning som så många har tagit som sin livsuppgift att fördölja.
Engagerad hälsning – till en person som gjort så mycket nytta, bara inte längst ut, vid iskanten.
Sven Anér, 210814-5075, Öster Edinge 271 (ja, du hittar här ute), 740 10 Almunge. 0174-500 66, 018-15 12 79.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Läs sidan "Om kommentarer"