TT och Tidningsutgivarna sitter tysta och stilla på sin gemensamma tron!

12.12.12. När en engagerad och sannerligen oförvitlig journalistisk forskare, högaktuell i dag i det tilltrasslat outredda Palmeärendet, söker en seriös kontakt med de i varandra hopslingrade TT och Tidningsutgivarna blir svaret på sex brev inget svar alls.

Två så centrala instanser av viktig social karaktär vägrar att vara med och initiera en så väsentlig debatt som denna – jag drar en jämförelse med den skakande TV-dokumentär om Raoul Wallenberg och Per Anger i Budapest, som uppvisade samma tigande och muttrande och duttande som alltid tycks känneteckna en svensk överhet, då den med smusslande diskretion önskar förpassa ett stort ärende till den dammiga arkivhyllan längst bort.

Per Anger sökte upp sin dåvarande chef, Östen Undén, för att få officiellt svenskt stöd för utredningen av Raoul Wallenbergs öde, men Anger möttes av ett benhårt njet. ”Kunde man inte tänka sig ett utbyte av Wallenberg mot i Sverige befintliga ryska spioner?” –”Så gör inte Sverige,” blev Undéns skrämmande korta svar. Anger fick inget stöd i sin kamp.

Jag möter motsvarande nej-ideologi i min kamp för öppenhet kring Palmemordet.

”Kan inte all dokumentation släppas fri?” -”Så gör inte Sverige…”

Jag tror jag tar en Palme-paus över långhelgerna – men inte för gott – och ger i stället en försmak av

Mitt 20-tal och mitt 30-tal,

boken om min barndom och ungdom, som utkommer kring den 20 januari 2013, med fotografen Goodwins ateljéporträtt av den lille Sven i tidstypisk sjömanskostym, sockersöt kanske, men med huvudet på skaft, berättande om en far som var sträng mot sig själv men sannerligen också mot sin son, och om dessa mellankrigsår av blandad idyll, depression och accelererande krigsmuller.

Den lille Svens nedslag i vitt skilda miljöer redovisas: från 20-talets försvinnande statarmiljö i Sörmland till 30-talets England, Frankrike, Grekland och Tyskland: badliv och ferieplugg inom en ram av idyll och skrämselpolitik, praktisk arkeologi på plats i Arkadien, och Léon Blums franska folkfront på badorten Saint-Aubins förstasidor, jämsides med rapporterna från 1935 års Tour de France, som trampades redan då.

Ett skelett i garderoben utreds, men än så länge inte i botten; det är min morfar Johans öde som trotsar mina hittillsvarande utredningar. Dessa fick stanna av inför bokutgivningen, men jag har inte gett upp.

Ådalskravaller och halvöres Aroma-kolor, grym verklighet contra idyll, Ivar Kreugers död, som den lille Sven kunde följa på plats den aktuella kvällen 1932 i Dramatens foyer.

Och centralt genom åren: Stockholms Söder och Uppsalas Stora Torg, upplevda nerifrån asfalt och gatsten på pojkars vis.

Boken säljs via förlaget Kärret och i den ordinarie bokhandeln.

Er tillgivne i bloggen, Sven Anér