JK: Jag anmäler vice RÅ Kerstin Skarp för avsiktlig misstolkning av gällande lag, varigenom hela Palmeutredningen vrids snett.

30.1.2013. Till Regeringens Justitie Kansler.

Jag hänvisar till min handlings rubrik samt anför:

Vice RÅ Kerstin Skarp, som sedan ett antal år tillbaka innehar posten som förundersökningsledare i Palmeärendet, har under sin tid som förundersökningsledare genomgående påstått att handlingar som berör mordet på statsministern aldrig över huvud taget i kopior kan lämnas ut till mig på min begäran, eftersom, enligt Skarp, ”förundersökningssekretess” föreligger.

Det faktiska förhållandet är, som JK vet, det motsatta. En förundersökning ska bedrivas öppet och med full insyn för allmänheten. I enstaka, klart specificerade och reglerade undantagsfall, må förundersökningsledare hos domstol begära undantag från denna regel om öppenhet, varefter det blir domstolens sak att avgöra huruvida sådant undantag föreligger.

Sålunda: förundersökningsöppenhet, inte förundersökningssekretess.

Det är, JK, mycket svårt att förstå hur Skarp kunnat ta sig denna frihet, år efter år, varigenom hela hanteringen av Palmeärendets öppenhet totalt snedvridits. Det går även att slå upp förvaltningslagens ”serviceparagraf” och finna att Skarps tillvägagångssätt inte på någon punkt överensstämmer med vad denna för svensk allmänhet så avgörande viktiga paragraf föreskriver.

Öppenhet anbefalld, sålunda. Och när jag går tillbaka genom de 27 åren sedan händelserna vid Dekorima kan jag notera att sittande förundersökningsledare under de inledande åren faktiskt tillämpade nära nog komplett öppenhet.

Sålunda kunde jag under 1990-talet samtala helt öppet i dessa frågor med dåvarande sekretesshandläggaren krkom Åke Röst, vilken ofta utan resonemang frisläppte dokument av just den art som Skarp i dag anser sig böra, mot lagen, sekretesslägga.

Som ytterligare ett exempel kan jag anföra att Röst, utan att jag bett därom, vid ett tillfälle till mig utan kostnad överlämnade cirka 2 000 handlingar, av honom för min räkning specialnumrerade och insatta i ca 5 pärmar. Öppet förundersökningsmaterial, sålunda.

Skarps attityd inom RÅ är i dag den motsatta: inget enda papper lämnas ut. Vidare har Skarp vid olika tillfällen vägrat sammanträffa med mig, vägrat medverka till en telefonkonferens mellan oss två.

Jag kan nämna ett flagrant exempel vid vilket mina krav på öppenhet blockerats av den informationsansvariga Skarp:

Jag har begärt att få ta del av utskrifter av åtta förhör med Anki och Anneli (jag utgår från att JK känner förhistorien) samt av det enda förhör som, förmodligen endast upplysningsvis, avhållits med dåvarande piketpolisen Anti Harald Avsan, i dag rådman vid Stockholms Tingsrätt samt moderat ledamot av Sverige riksdag.

Men Skarp har endast blankt hänvisat till en ej existerande, påstådd generell förundersökningssekretess.

Vad har då detta oerhört anmärkningsvärda förhållande fått för konsekvenser? Jo, som JK inser, det har lett till att de avgörande viktiga ingredienserna i Avsanaffären aldrig har fått röjas, varför den svenska allmänheten har undandragits vetskap om mordets nära ingredienser. Förhållandet har under många år och fram till i dag varit oefterrättligt.

Jag tar ytterligare ett exempel. Jag fick på sin tid höra av nyssnämnde krk Röst att en konfrontation, antagligen under 1993, mellan Anki å ena sidan och 6 manspersoner å den andra hade arrangerats, men att Avsan ej fanns med bland statisterna.

Förhållandet har varit rättsvidrigt och utgjort ren provokation. Om Anki inte sagt sig känna igen någon av de sex som gärningsmannen vid Dekorima hade konfrontationen antagligen inte föranlett någon åtgärd (detta var tydligen också vad som skedde) medan om Anki pekat ut en av de sex som gärningsmannen och därvid råkat peka ut en i sammanhanget oskyldig statist, förundersökningsledning kunde ha sagt sig att hela episoden vid Dekorima vore påhittad och aldrig förevarit. I det läget hade någon form av bestraffning av de båda unga kvinnorna kunnat bli aktuell, i enlighet med ett uttalande av dåvarande chefen för polisutredningen Hans Ölvebro (till journalisten Olle Alsén):

”Ja, då är dom kriminella!”

Om RPS hade placerat in någon faktiskt misstänkt i sexmannagruppen är inte känt.

Jag sammanfattar: Hela detta ärende har avsiktligt misskötts av Skarp, men inte på samma sätt av hennes föregångare på posten som förundersökningsledare. Det vill synas att Skarp har fått stränga order av sina överordnade (vilka nu dessa i praktiken kunnat vara?) att aldrig någonsin ge till exempel undertecknad Sven Anér min lagliga rätt att ta del av öppna dokument.

När, JK, regeringen tillsatte sin granskningskommission i mitten av 90-talet, inledningsvis under Sigvard Marjasin kallad ”Palmekommissionen”, var regeringen i sina direktiv angelägen att framhålla att en av kommissionens viktigaste uppgifter vore att tillse att

redovisningen av kommissionens arbete bör, så långt som möjligt, ske öppet.

Självfallet har regeringen ställt samma redovisningskrav på sittande förundersökning, krav som i högsta grad framförs även av den så snålt informationsförsedda svenska allmänheten.

Vi har ett sedan tjugosju år tillbaka officiellt olöst statsministermord. Men en juridisk handhavare tar sig rätten att år efter år ta till munkavle. Jag kan ge ett drastiskt exempel på vart detta lett:

Jag har för en tid sedan ställt den klara frågan till Skarp:

Begicks mordet på Olof Palme av Anti Avsan?

Men fått till bleklagt svar:

Förundersökningssekretess råder.

Ingen myndighet har inför mig förnekat att Avsan är mördaren. Ingen. Och Avsan har aldrig stämt mig för förtal.

Jag vill också hänvisa till den i dag uppblossande debatten rörande Palmemordet, där allt tal om Christer Pettersson som ensam gärningsman försvunnit ur bilden, medan fokus i dag i stället är riktat mot ”poliser, militärer och säkerhetspersoner”, för att citera RPS chefskriminolog professor Leif GW Perssons uttalanden 2011 och 2012 i öppna televisionssändningar med klart dokumentär faktainriktning.

En svensk säkerhetsexpert, tidvis statligt anställd, har skrivit en omfattande PM i just detta ärende, där femton inblandade personer utpekas, de flesta tills vidare endast med anonyma kodbeteckningar.

JK: vad som behövs är aktivitet och öppenhet i detta stora ärende, inte sekretess.

Jag anklagar vice RÅ Kerstin Skarp för avsiktlig misstolkning av gällande lag i syfte att undandra den svenska allmänheten viktiga informationer rörande Palmemordets dolda men av allt att döma synnerligen illavarslande aspekter.

Jag anhåller att JK omedelbart agerar. Jag önskar med vändande post uppgifter om dnr och handläggare samt JK:s kommentar i ett svenskt ödesärende.

Mina påståenden finns samtliga belagda inom Palmeutredningen och kan självfallet begäras fram från vice RÅ Skarp.

Denna skrivelse läggs ut på min i dag mycket flitigt besökta blogg,

www.svenanerpalmemordet.blogspot.com,

till vilken jag hänvisar JK.

Sven Anér, FK, DHS, SJF, SFF, PK, utredande nyhetsjournalist och författare, ett 15-tal böcker i Palmeärendet, ingen väsentlig sakuppgift någonsin trovärdigt dementerad. Allt tryckt material finns för JK tillgängligt hos universitetsbiblioteken.

Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.

./. Skrivelse 29.1.2013 till Vice RÅ Skarp.