I anslutning till den
kontakt du nyligen haft med min meddebattör Hans Johansson i Vänge
sänder jag dig ett uppseendeväckande material som, om det finge
uppmärksamhet, kunde i mycket allvarliga former drabba dagens per
definition demokratiska Sverige.
Jag ber dig läsa, och jag
ber dig, med användande av en stor tidnings alla resurser,
presentera saken i tidningens spalter, behandlad av tidningens egna
medarbetare.
Jag sänder alltså den
skrivelse jag i dag också sänder till JK. Ärendet är, hårt
komprimerat detta:
En tidvis statligt
anställd säkerhetsexpert, Ulf Lingärde, skrev i början av
1990-talet en promemoria, som registrerades och arkiverades hos
rikskriminalpolisen den 30 mars 1993 under beteckningen Ai. 318-93
och hos Palmekommissionen /under Marjasin/ under beteckningen 95-103
den 2 maj 1995.
Jag ber dig noga läsa.
Lingärde hävdar i sin PM att 15 personer, många av dessa mycket
högt placerade i det svenska samhället, konspirerade inför mordet
på Olof Palme samt medverkade till och vid brottets genomförande. I
spetsen för konspirationen stod, enligt Lingärde, förre säpochefen
Per-Gunnar Vinge, från början av 60-talet verksam inom Sveriges
industriförbund.
Promemorian år utförlig.
De 15 personerna, från ”F1” Vinge till ”F15” Tommy
Lindström, namnges i PM med precisering av deras aktiviteter, inom
sina officiella yrken och inom konspirationen. Saken är som du
märker djupt allvarlig redan här. Men fortsättningen blir kanske
än allvarligare genom den totala tystnad som inom
statsadministrationen och inom media ägnats och ägnas affären.
Du ser i min översända
text vilka ansträngningar jag gjort för att nå publicitet, du ser
till vilka instanser jag vänt mig, så ock i dag: men bara för att
mötas av tystnad.
Kan jag veta om varje
uppgift är sann. Det kan jag inte, men det kan ingen annan heller,
mer än de kvarlevande konspiratörerna själva, eftersom detta
ärende rörande landsförräderi aldrig granskats, aldrig på någon
nivå.
Jag fick i går från
rikskrim denna handling Ai. 215-98 (ingår i översänd
dokumentation) ur vilken du lätt kan utläsa att materialet av mig
1998 översändes till åtta (8) instanser. Ingen enda instans har
vare sig svarat mig eller, såvitt går att utläsa, försökt
utreda.
En fråga om
landsförräderi uppslukas oläst. Av dem som aldrig läst finns även
den statliga granskningskommissionen från 1999 med i bilden eller
rättare sagt inte alls: kommissionen hade tillgång till allt
polisens material från före 1999, men brydde sig aldrig om att
kommentera ett så sensationellt ärende som utförlig dokumentation
i ett landsförräderiärende, inlämnat först till bland annat
polisen och sedan till Palmekommissionen.
Det officiella Sveriges
representation måste drabbas av totalt, samlat klander, och den enda
person som över huvud taget rört saken är jag själv, arbetande
enbart med föreliggande officiell dokumentation.
Håkan Holmberg – här
har du saken, i varje fall den viktiga upptakten. Saken är aldrig
någonsin dementerad – den är ju inte ens uppmärksammad.
Jag föreslår nu alltså
att du och UNT går in med egna medarbetare. Jag erbjuder översänd
text, som i valda delar kommer att återfinnas på min blogg
inom den närmaste tiden.
Fri rätt för UNT att
referera eller citera ur detta brev till dig, om källa anges.
Engagerad hälsning i en
ödesfråga,
Sven Anér, 210814-5075,
Karlsrogatan 85 A, 752 39 Uppsala. 018-15 12 79.
./. dokumentation, kan
behållas.
Det är ju bra att Sven Anér i alla fall vädjar till dyngskallemedia så att de påminns om sin belägenhet, men det är tyvärr lönlöst; de har sålt sig till mörkrets krafter och kan inte köpas tillbaka, bara ersättas.
SvaraRadera