Expressen och AB: soppa på några spikar

2013-01-28
Måndagens kvällstidningar innehåller en hel del text men går mest på tomgång. Som alltid är det av intresse att notera vad som inte nämns, och i dag visar det sig att den tunga Ulf Lingärde-promemorian, som båda tidningarna har på sina bord, över huvud taget inte nämns, och heller inte det faktum att den av polisen hörde förre polismannen Anti Avsan kommit bort i hanteringen.

Att både promemorian och Avsan så totalt skippas av de båda tidningarna och av de många personer som intervjuats känns närmast overkligt.

Låt se: dessa uppgifter, som alltså båda har lagts fram av mig, har en trovärdighet och en body som saknas i måndagstidningarnas mycket odokumenterade material. Promemorian har funnits hos rikskrim sedan 1993. Den inkom närmare bestämt den 30 juni, medan dåvarande piketpolisen, sedermera rådmannen vid Stockholms Tingsrätt och moderate ledamoten av Sveriges riksdag, Anti Avsan, den 14 juni 1993 hade inkallats för ett förhör i Palmeärendet, vilket senare hemligstämplades.

Det känns som en händelse som ser ut som en tanke. Promemorian Ai. 318-93 är ett mycket konkret dokument, vars viktigaste inslag är de 15 F-namnen, ingående i en konkret konspiration, aldrig kommenterad av rikskrim eller RÅ.

Och förhöret med Avsan tillkom, hos Hans Ölvebro, flera månader efter de åtta förhören med Palmemordets huvudvittnen, de unga kvinnorna Anki och Anneli. Uppenbarligen har Ölvebro till slut känt sig tvungen att höra Avsan, sedan han, Ölvebro, från november 1992 över huvud taget känt djup olust inför hela affären Avsan och handlagt denna affär med ovillig vänster hand: Avsan konfronterades aldrig med Anki och Anneli, trots att en sådan konfrontation mycket enkelt hade kunnat arrangeras. Anki konfronterades vid ett tillfälle, men då fanns Avsan inte med bland de sex uppställda männen. Det är inte känt vem av dessa män som påstods vara den misstänkte i Palmemordet.

Och kanske det väsentliga i denna affär: ingen, alltså inte heller i dag, har till mig sagt att Avsan inte har skjutit Palme. Ingen, inte t ex nuvarande förundersökningsledaren Kerstin Skarp, som i dag påstår att ”vi har ingenting som heter polisspåret”.

När Leif GW Persson ger sin oförytterliga mening om Palmemordet säger han, i dag liksom tidigare:

”Vilka som utför det rent praktiskt? Ja det är personerna i deras /offrens/ närhet som har ett militärt och säkerhetspolitiskt förflutet. De har kunskap om offret och tillgång till offret.”

Dvs, som jag vid flera tillfällen understrukit, just den uppsättning av personer som återfinns i Ai. 318-93: poliser, militärer och säkerhetspoliser. GW nämner numera sällan poliser i den öppna verksamheten, men vid varje årsdag av mordet har han i TV nämnt dessa poliser först.

Men GW tas inte där han släpps. Han tar upp de bitar som för dagen passar, men ingen ska inbilla mig att inte GW noggrant läst denna promemoria, som är det mest eldfängda dokumentet som finns innanför de orangeröda pärmarna. Skulle GW ha missat det? När han bara haft att begära fram den rätta pärmen?

För övrigt välkomnar jag gode vännen och utredaren Pertti Poutiainen in i dagsdebatten. Pertti säger till Expressen, lugnt och eftersinnande:

Det finns mycket som pekar i riktningen att det skedde en avsiktlig fördröjning av mordspaningen. Det finns även antydningar om att mordet var organiserat på något vis, och där kan poliser vara inblandade eller militären.

Ingen som läst bröderna Poutiainens ”Inuti labyrinten” kastar polisspåret på tippen. Kjell-Olof Feldt läste boken en gång och slog larm.

Låt mig ge ett förslag till Kerstin Skarp:

Om du inte ser något polisspår, frisläpp då utskriften av Ölvebro-förhöret med Anti Avsan!

Det är över huvud taget en skandal att den svenska allmänheten inte ska få läsa vad den djupt involverade Avsan sagt i förhör.

Av dagens pressklipp att döma tycks de flesta slå till reträtt beträffande nära nog alla spår i Palmeärendet.

Min bok ”Palmemordet: Affären Anti Avsan” säljs, under stor efterfrågan, slut från förlaget.

Sven Anér