Persson, Leif GW, professor, Sthlm

11.1.13. Jag slår upp Leif GW i den upplaga av ”Vem är det” från 1995, som sedan dess har blivit utkonkurrerad av Google.

F. i Sthlm 450312 av Gustav P o Margit f Löfgren.

Verksam s brottsforskare Sthlms univ 69-80, Brottsförebyggande rådet 80-85, sakk justitiedep 85-91, prof polishögskolan sed 91.

Medv i ett antal statl utredn på det kriminal- och socialpol omr sed 72. Verks s skönlitt förf sed 77.

Ett ganska sparsmakat urval gjort av Vem är det. Eller i själva verket skrivet av GW själv.

Detta CV ger förstås bara skalet, vem som nu någon gång egentligen trängt igenom skalet. Den bok GW borde skriva vore de egna memoarerna, ingenting glömt eller förtiget.

En journalistkollega prövar den här tesen:

Har detta mycket stora arrangemang på SVT Drama, i fyra timmar och med toppenaktörer, som behandlar mordet på Olof Palme, på mörkt allvar eller på grymt skoj /stryk det som ej önskas/ från början kommit till på en order, lite vagt uppifrån:

Förbered den illa upplysta och vilseförda svenska allmänheten på att det faktiskt var ungefär så här som mordet gick till? Inom en sammanhållen komplott inom Säpo, inom den öppna polisen och med biträde av höga militärer?

I så fall har den officiella statliga informationen fungerat i ett mumlande staccato av aldrig tidigare skådat slag. Den 28 februari 2011, på dödsdagen, släpps Leif GW fram att i tämligen okritiskt reportersällskap berätta att mordet på Olof Palme i själv verket gick till så som här skissats.

Sensation! Den största sensationen sedan den stora Christer Petterssonskandalen flög över spalterna? Var det polis och militär? Menar GW detta, eller är det bara som orden ogenerat får mumlas över hans läppar?

Rikspolischefen rapporteras vara irriterad och kallar sin underställde Persson den 1 mars 2011 till räfst och… eller för kaffe och kaka? Snarare det sistnämnda. Jag lade ner ett rätt omfattande arbete på att utröna vad dessa båda höga myndighets-(och sannerligen inte privat-)personer avhandlat i sina slutna konklaver, men jag fick endast av underlydande personer veta att det skulle jag inte bry mig om, det vore hemligt. Så kaffe och kaka?

Så gick ett år, men under alla dessa 12 månader skrevs inte en medial rad, hördes inte minsta etermedial suck. Uttalandet, gjort i ordinarie SVT-program, tycktes aldrig ha framförts. Jag redovisade saken, som allvarlig, på min blogg, men det var allt.

Den 28 februari 2012 berättade GW, i samma typ av SVT-program, att

inom Säpo, inom den öppna polisen…

förbereddes och genomfördes mordet på sittande statsminister! Nu måste väl ändå våra medier vakna, till exempel SVT:s eget omskrutna Uppdrag Granskning, numera stolt förkortat till UG? O nej, tyst som i graven, utom på min blogg.

Men under sommaren i fjol, 2012, började rykten höras om en televiserad megaversion av hr Perssons böcker, och inför premiären nu i januari 2013 har en debatt blossat upp med full orkestrering, där introt skrevs av mig själv med frågan:

Får fact och fiction blandas?

Där står vi nu, när jag skriver detta två dagar före Pilgrims-premiären. A-skådespelarnas rad har visats i trailers, verkar påkostat – men vad blir det då vi får se i våra TV-soffor? Ren fiction, utan bitankar, eller möjligen aningen förgyllda facts kring det reella mordet på en statsminister, ute i Sveavägens kyla?

Har vi fått se början till ett klarspråk som bör ”skaka Sverige i dess grundvalar”? Eller har vi fått svälja ett elegant sömnpiller, som när lorden i ”Upstairs, Downstairs” försäkrar betjänten på väg till fronten att ”så farligt är det inte”.

Ett mord, ja, men sådana inträffar ju, och naturligtvis kan statliga tjänstemän ta snedsteg ibland, de är inte mer än människor…

Eller är det mer komplicerat än så? Har GW, under de många långa åren, dragit i marionetternas snören tills allmänhetens människor tröttnat, tills de är villiga att godta vad som helst, även det djupast allvarliga, endast för att slippa undan Dekorimas eviga svarta moln?

Uttalar jag mig ärerörigt? Inte särskilt. En chefsprofessor i kriminologi borde i samma ögonblick som Christer Pettersson-affären blossade upp ha frågat sig själv och frågat andra:

Kan Christer vara annat än mördarnas syndabock?

Men det larmet slog aldrig den allkunnige GW, vilket dömer honom.

GW har själv varit Brottsförebyggande rådets expert. Detta råd borde ta fatt i förre professorn Persson och bygga upp ett nyskrivet, fullständigt, korrekt CV åt denne man, med så många färdigheter och med så många slevar i så många svarta soppor.

Sven Anér